Fritt forum

Anne Skåner om Fritt forum

Rebell Robban får inte fira sonens födelsedag

Publicerad: 2009-03-14 11:03, Uppdaterad: 2009-03-14 13:03

Rebell Robban är en känd profil i Stockholms musikvärld, inte minst vid Slussens T-banestation där han spelat för resande i flera år. Numer ägnar sig Rebell Robban åt ett civilt arbete då socialtjänsten inte godkänner hans musik som arbete och nog för att få ta hand om sin son.
Rebell Robban är en av dem som riskerar att förlora sin son, om planerna på att förenkla adoptioner av placerade fosterbarn. I över tre år han kämpat mot myndigheterna för att få hem sonen. Idag tillåts han träffa sonen en gång i månaden med övervakning.

9 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

1010 personer står i kö för att berätta om sina stulna barndomar för Vanvårdsutredningen. Människor som separerats från sina anhöriga i syfte att få god samhällsvård. Som Samhällets Styvbarn kan jag inte låta bli att jämföra det som idag sker med Rebell Robban och hans kamp för sin son, ett modernt vanvårdsärende. Med kunskap om historien vill ingen ha nya barn som som 20 år kräver upprättelse för stulen barndom. Ändå sker det idag 2009.

Maria Larsson har tillsatt en utredning för att stärka barns rättigheter inom socialtjänsten. Se Newsmill ”Grova missar i utredningsdirektiven kring förbättrad barnavårdslag” 2009-01-18

Ett förslag som diskuteras i Stockholms Stad är möjligheten att genomföra adoptioner mot föräldrarnas vilja, i s.k. särskilda fall. Detta är ett direkt hot mot Rebell Robban och hans möjlighet att få hem sin son.
Som person i musikvärlden är Rebell Robban ett unikum, han har aldrig använt droger, ingen regelrätt alkoholkonsument, inte kriminell. Mot bakgrund av att han som 16 åring slängdes ut av föräldrarna på grund olika uppfattningar om livsstil har han klarat sig mer än bättre.

Han har med sin musik förgyllt en och annan helgnatt och kväll för t-resenärerna. Blivit utkastad av vakterna, för att någon stund senare stå på sin vanliga plats. Men Rebell-Robban är också pappa till en son på 7 år som socialmyndigheterna i Farsta omhändertagit på tveksamma grunder. Det här är historien om Robban och hans kamp för sin son. En kamp som han är beredd att föra till Europadomstolen.

Det började med en separation, där mamman inte orkade med den delade vårdnaden och Robban blev pappa på mer eller mindre heltid. Efter sex månader tvångsomhändertogs sonen av de sociala myndigheterna, då den delade vårdnaden inte fungerade.

Robban beslutade då att söka egen vårdnad men förlorade i Länsrätten.
Efter Länsrättens dom, gick mamman med på att förhandla med socialtjänsten i Farsta och det slutade med en begäran om LVU (Lag om vård av unga).
"Jag har vare sig knarkat, druckit eller sysslat med kriminalitet och ändå ansågs jag olämplig. De gav fullständigt fan i att han har en pappa, sa en besviken Robban."

Efter att sonen varit placerad på jourfosterhem, ordnade socialförvaltningen i Farsta ett permanent fosterhem, där det underförstått fanns löften om att barnet skulle få stanna kvar.
Rebell Robban hade under den första tiden umgängesrätt vilket innebar att både träffa och ringa sonen, men familjehemmet ansåg att barnet for illa av kontakten med pappan som fick besökstiden beskuren till tre timmar, en gång i månaden. Även telefonkontakten bröts.
Robban ger sig inte och får då till slut träffa sonen på ett neutralt ställe var tredje vecka i två timmar tillsammans med en socialsekreterare.

Också denna besökstid dras tillbaks efter ett tag, eftersom Robban läst fel sagor för sonen, Bamse där den elaka trollkarlen Mefisto rövar bort oskyldiga barn och hur ledsna föräldrarna blev. Övervakaren vid besöket ansåg att det var att oroa barnet och all besökstid drogs in.

Nu har sonen varit placerad i fosterhemmet i 1,5 år. Robbans besökstid är tillbaks på en gång i månaden på neutral plats med bevakning.

Vid de mötena får han inte säga att han älskar sin son eller att han självklart vill att sonen skall bo hos honom. Han får inte träffa honom under julhelger och tvingas lämna julklapparna långt efter att julen är över. För ett år sedan åkte fosterfamiljen till Thailand över julen, men någon tid för möte mellan son och far fanns inte utrymme för innan resan.

Robban berättar om mötena med sonen, och säger förtvivlat, min son vet ju att jag är hans pappa och självklart undrar han varför han inte får bo med mig.
”Jag vill ha min son och jag vill ha upprättelse. Och jag vill bli rentvådd från socialtjänstens grundlösa beskyllningar om att jag skulle vara en dålig pappa.
Det dåliga pappaskapet bestod först i att lägenheten inte var tillräckligt möblerad och att Robban arbetade som artist. Dessutom ansåg myndigheterna att han inte skulle kunna tillgodo se barnets särskilda behov.
Nu har Robban ett vanligt arbete, en möblerad lägenhet och möjligheter att tillgodose sonens behov, men inte heller detta räcker.
Jag följde med Robban en gång för något år sedan till mötet med sonen och fick då veta att jag inte fick fotografera eftersom det inte var en reportageresa. Efteråt kallades Robban till socialförvaltningen där man talade om att han inte fick ta med sig någon till mötena med sonen.
Vid ett möte på förvaltningen tillsammans med avdelningens högsta chef lite senare fick Robban besked om att han skulle få träffa sonen varannan månad tills sonen fyllt 18 år. Detta kunde ändras om han valde att ha med sonens mamma vid mötena till en gång i månaden.

I dag är Robban tillbaks på ruta 1. Socialtjänsten å ena sidan och Robban och hans ombud på den andra.
”Vad är det för fel jag gör, undrar Robban och vad kräver de av mig.

Efter ett samtal med socialsekreterare Annika Holm, Farsta Socialförvaltning fick Rebell Robban för någon dag sedan veta att han inte fick prata med sonen om sin eller hans födelsedagar, jul eller andra familjehelger. Detta då det gör sonen upprörd. Socialförvaltningen menar att detta är en del av restriktionerna i umgänget med sonen. Att Rebell Robban pratat med sonen om sin födelsedag kommer också att läggas på minuskontot vid den utvärdering som görs i slutet av mars av det sk bevakade umgänget mellan far och son.

Det är möjligt att Robban inte svarar upp till vad socialförvaltningen i Farsta anser vara en pappa. Men vem bedömer hur en pappa skall vara och vilka kriterier gäller för att en pappa skall få ta hand om sitt barn.
Jag har läst delar av socialförvaltningens utredningar och brev och till delar är de rent kränkande och så fyllda av subjektiva värderingar att de inte borde få kallas utredningar.
Robban säger, att han förstår att sonen behöver extra stöd och är villig att bidra till det liksom kontroller från förvaltningen, vad mer kan begäras.

Robban har under de år han stridit för sonen inte haft någon hjälp eller stöd från socialförvaltningen, i SOL-utredningen föreslås att både barn och föräldrar skall ha varsin socialsekreterare. Det är vackert, men vad händer som i det här fallet där alla som handlägger barnavårdsärenden har samma uppfattning, vilket stöd blir det då till föräldrarna.

Som barn ur den s.k. vanvårdsgruppen känner jag igen gamla tidens godtyckliga hantering av barnavårdsärenden, inte mycket har förändrats sedan 50-talet.

Ingen adoption av svenska barn skall få ske utom i extrema fall, utan föräldrars medverkan och barn skall alltid ha rätt till sitt ursprung och sin historia.
Det är den här typen av händelser som bla medverkat till att 1010 personer idag står i kö för att berätta om vanvården i den svenska barnavårdslagen.
Jag läser förordet till Mikael Alonzos bok ”Ge inte upp” där han skriver “Jag försökte verkligen vara världens bästa pappa. Jag älskar dig. Alltid.”

Detta är också vad Robban ger uttryck för, men som inte socialförvaltningen i Farsta accepterar.

Anne Skåner (78 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4927

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om det här stämmer så är det ju fruktansvärt. Stå på dig Robban!

Permalänk | Anmäl #1 Anrdeas Wallentin, 2009-03-14, 19:24

En fruktansvärd historia. Socialförvaltningar agerar för det mesta godtyckligt tror jag, har också fått det bekräftat av en f d socialsektreterare. Sen kan man ju titta på Louise-fallet där socialtjänsten gjorde precis tvärtom. De såg inte till hennes bästa fast det var uppenbart att hon for illa. Man känner sig maktlös.

Permalänk | Anmäl #2 Carina, 2009-03-15, 17:27

Här får vi bara ena sidans synpunkter. Det finns säkert en annan version. Socialarbetare är välutbildade och ofta erfarna om barns utsatthet. Barnet är det viktigaste. Socialen har tystnadsplikt så vi vet inte hur de ser på fallet. Det finns all anledning att tro att det finns mycket mer bakom omhändertagandet.

Agneta

Permalänk | Anmäl #3 Agneta Brohman, 2009-03-17, 14:14

Agneta jag har läst alla papper rörande Robbans fall och jag kan tala om för dig att det finns inget som säger att Robban är en dålig pappa. Däremot klarar inte sonens mamma att ta hand om sonen. Mamman har bott i 13 fosterhem och tycker att det är bra att hennes son får bo i fosterhem, trots att han har en pappa som kan ta hand om honom.

Permalänk | Anmäl #4 Anne Skåner, 2009-03-19, 00:13

Ja visst är den här historien fruktansvärd men jag kommer aldrig å ge upp förräns jag fått tillbaka min son som socialtjänsten kidnappat ifrån mej på noll grunder...

Permalänk | Anmäl #5 REBELLROBERT, 2009-03-21, 10:07

Jag håller med Agneta att det måste finnas något annat som spelar in.
Varför begär inte Robban en egen utredning.?
Jag tycker inte man bara ska titta på ena sidan av medaljen.
Och det är nog inte bara en person som sitter på socialen och bestämmer vad som ska hända och ske.
Sen det här med att familjehemmet tycker att sonen far illa: familjehemmet har inte ett dugg att säga till om hur barnet ska träffa biologiska föräldrarna, telefon tider mm.
Det är socialen som bestämmer sådant.
Familjehemmet gör bara som socialen bestämmer.
Och är det så att sonen inte är väl behandlat på det familjehemmet som han bor på så blir han förflyttad till ett annat.
Och vad är det för fel med att dom tog med honom till Thailand?
Det ska man ju vara tacksam för om ens egna barn får åka dit. Vilken upplevelse för en sju-årig kille.

Sen måste jag fråga: är man bra om man blir utslängd flera gånger av vakter. Är det en förebild för sin son?
Det tycker jag inte man ska skryta om.

Permalänk | Anmäl #6 kristina person, 2009-03-27, 17:49

Jag har under en lunch en gång träffat och pratat med Robban - jag gillar honom - och jag kan verkligen förstå hans frustration.
-
Vem anser sig ha rätten att bestämma att en viss "livsstil" är fel för ett barn, när alternativet är att berövas sin pappa? Jag menar, vad får vi ut av att liksom tvinga in alla i mellanmjölkens normer - när priset är så här högt? Vad är normalt? När det varken förekommer övergrepp, missbruk, droger eller annat våld - men däremot en otvivelaktig kärlek från en pappa som kämpar för att få ta hand om sin son - är det då gitarrmusiken som anses ohälsosam, eller att jeansen inte alltid är nytvättade, eller att tiderna ibland blir senare... att helt enkelt strukturen inte är lika exakt som man hade velat?
-
Jag ser samma tendenser som i så många andra fall där myndigheter agerar i föräldrafrågor: Den formella välviljan är så stark att man till slut tappar förståndet. Man ser inte att man gör större skada ön nytta.

Permalänk | Anmäl #7 KimZa, 2009-03-31, 10:42

Tack KimZa!

Tack för att du förstår min frustration.För allt som står i artikeln är 100% sant.Det är soc och inte jag som har gjort fel och som har kidnappat min son på noll grunder.Å jag kommer aldrig och ge upp min kamp för att få tillbaka honom.Aldrig någonsin.Ska bli väldigt intressant och höra vilka argument dom har å komma med i Europadomstolen som ändå jobbar efter dom mänskliga rättigheterna,för just i mitt fall så bryter soc mot dom mänskliga rättigheterna på varenda punkt.

Kristina Person däremot verkar inte har förstått artikeln,lika lite som hon förstår mej.Jag är väl inte en sämre pappa bara för att SL inte gillar att jag sprider lite glädje i vår annars så trista och grå:a tunnelbana.På vilket sätt menar du kristina skulle mitt musicerande i tunnelbanan påverka min roll som biologisk far till min egen son? Alla människor har väl rätt till en egen livsstil å skulle man resonera som du Kristina så skulle alla musiker,teaterskådespelare,skådespelare,ressigörer,ja kort och gott ALLA kulturarbetare inklusive alla fäder som jobbar natt som spärrexeditörer,väktare,busschaufförer,tunnelbaneförare,amulanspersonal,sjukhuspersonal,poliser etc,etc också få deras barn tvångsomhändertagna och tvångsplacerade i så kallade familjehem som straff för att deras fäder jobbar natt å till slut så skulle Sverige börja likna mer och mer en Diktatur istället för en Demokrati å då har man nog hammnat väldigt snett tror jag.

Avslutningsvis vill jag bara säga till Kristina att efter 20 års seriöst musicerande i tunnelbanan så FÅR jag idag spela min musik i tunnelbanan för väktarna anser att jag har en lugnande effekt på miljön i tunnelbanan och det är väl ett sådant samhälle och tunnelbana dom flesta vill ha.Inte sant kristina... ???

Permalänk | Anmäl #8 REBELLROBERT, 2009-04-03, 03:42

Vad mamman tycker i detta fall är irrelevant...eftersom man ju ska se till barnets bästa och inte hennes.

Agneta, det låter som om du hyser en övertro på myndigheter och i synnerhet socialtjänsten och dess represenTanter.

På vilket sätt menar du att det finns "all anledning att tro att det finns mycket mer bakom omhändertagandet."? Vad tyder på det?

Arbetar du själv inom socialtjänsten (det låter så)?

Vad har du för belägg för påståendena:
"Socialarbetare är välutbildade och ofta erfarna om barns utsatthet" och

"Barnet är det viktigaste." (om du med det menade att socialarbetarna tycker så)?

Tvärtom bryr sig socialsekreterare i allmänhet mycket lite om barnets bästa, utan snarare om att skydda barnet och modern från den besvärlige pappan.

Du kan läsa mer om hur socialtjänsten fungerar här:
http://www.dn.se/insidan/utredningar-baseras-pa-skvaller-1.593737 (DN, 2006-11-16).

Om en pappa mot all förmodan har tilldömts enskild vårdnad, så fingerar man skäl att frånta barnet från honom, genom t.ex. åtgärder som LVU.

Hur är det möjligt att en förälder, som först har tilldömts enskild vårdnad senare måste ha ett s.k. övervakat umgänge?

Jag undrar just om dessa socialsekreterare känner till något om mänskliga rättigheter, t.ex. enl. Regeringsformens 1 kap. 9 § om opartiskhet eller Europakonventionens 6:e artikel (rätt till en rättvis rättegång) och 8:e artikel (rätt till skydd för privat- och familjeliv).

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Rebell Robban får inte fira sonens födelsedag

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar