Nya riktlinjer kommer inte att lösa några problem

I värsta fall får vi en politisk debatt. Ylva Johansson har redan varit framme och ställt krav på Göran Hägglund. Det har framförts att nu måste politikerna "ta sitt ansvar". Vård av döende patienter är en för svår fråga för en offentlig debatt.

Ibland kan verkligheten vara rätt så krass och ekonomin styrande. Det finns som jag ser det en liten men dock risk att praxisen på Astrid Lindgrens barnsjukhus kommit ut på ett sluttande plan vad gäller vilka doser lindrande medicin som anses kunna sättas in när döden för ett barn är oundviklig.

Vi ser hur den mäktiga läkarlobbyn nu fått igång sitt maskineri. Flera artiklar och intervjuer i media har handlat -inte om den överdoseringen av läkemedel som den kvinnliga läkaren begärdes häktad för - utan om passiv dödshjälp i största allmänhet och om hur väl läkarkåren hanterar vården i livets slutskede osv. När läkarnas företrädare kommit in på den överdosering av lindrande medel som troligtvis orsakat den lilla flickans död har svaren blivit undvikande och relativiserande.

Vi kommer att få se mer av lobbying och mobilisering från läkarkårens sida i det här ärendet. Den kommer att gå ut på att i största möjliga mån ifrågasätta om injiceringen av morfinet och det andra medlet orsakat flickans död. Minsta osäkerhet i den frågan kommer att anses tala för läkarens oskuld. Man måste också vara klar över att även Socialstyrelsen med sitt medicinska råd är en del av lobbyn och inget opartiskt statligt organ. Fortsättningen blir spännande att följa.

Problemet är att läkaren i de fall där han/hon ibland kan behöva begå lagbrott för att handla etiskt riktigt. Det hjälper inte i lagens mening att det är medicinsk praxis.
Detta är kanske inget problem så länge alla är nöjda men om någon anmäler är det läkaren som åker dit. Det här är inte förstås inte acceptabelt men för Hägglund är det svårt att ta debatten med sina partikamrater som till stor del är emot till och med passiv dödshjälp och abort.
/Erik

Jag önskar ett förtydligande från Frostegård.

VAR i LAGEN finns stöd för att ge palliativ/symptomlindrande behandling som förkortar livet?

Det finns, som framkommit i debatten, stöd i praxis och riktlinger. Finns det verkligen lagstöd?

Min uppfattning har blivit att det är väl närmast så att man önskar att riktlinjer och lagar överensstämmer, även om de inte kan täcka in alla möjliga handlingar. Det vore ju horribelt att en läkare skulle kunna åtalas för smärtlindring när patienten ändå är snabbt döende av andra orsaker, om lagarna vore förenliga med accepterad praxis.

Nu är det ju inte så. Då det är väl snarast lagarna som behöver justeras för sjukvårdens skull, och Hägglund som får ta sin del av ansvaret för det.

"en för svår fråga för en offentlig debatt"

Förstår inte detta påstående, eftersom problem mår bra av att vädras; speciellt om dålig information till patienter, anhöriga, polisväsende och jurister kan vara en del av orsakerna. Däremot så finns det experter i ämnet, både vad gäller medicinsk praxis och juridik, och deras ord bör väga tyngst. Efter att hänsyn tagits till patienterna och deras familjer, givetvis.

Fråga till Frostegård:
Finns det verkligen stöd i LAGEN för att förkorta livet med symptomlindrande/pallierande behandling?

Att det finns stöd i medicinsk praxis och riktlinjer vet jag och det har också framgått i debatten.
Mvh Erik Widerström, läkarstuderande

Hej, läkare får ge mediciner för att lindra ångest och smärta, även om det finns en risk att detta något påskyndar döendet. Men då handlar det om normala doser. Något annat får läkare inte göra, absolut inte ge överdoser som direkt leder till döden. Läget är rätt klart faktiskt. Det behövs inga utredningar. Däremot är det en svår fråga, att definera när man ska avsluta en aktiv behandling. Men detta har inget med dödshjälp att göra, det förtjänar att påpekas, ingenting alls. Läkare har aldrig haft som sin uppgift att till varje pris förlänga människors döende.

Läkarkåren agerar och är skråväsende som värnar för sina egna som det har alltid gjort, men vi har en lag för alla (i teorin i alla fall). När en flygtekniker gör fel alla klandrar honom/henne samma sak skall gälla läkare. Ni är samma kålsuppare som alla andra, gör ni fel får ni sota for det. Öka kvaliten, inför cheklistor, jobba som alla andra som har ansvarsfulla jobb. Ni leker med livet, dags att börja jobba med det.

Frostegård.
Du skriver att "Läget är rätt klart faktiskt."
Jurister påstår att det inte finns något undantag i brottsbalken, kan du förklara vad du stöder dina åsikter på?
Jag hoppas verkligen att du har rätt, alternativt att Göran Hägglund initierar en utredning om en lagändring.
/Erik W