Fritt forum

Foto: Scanpix

Ann Helena Rudberg om Fritt forum

Kvinnorörelsen borde inte vara helig

Publicerad: 2009-03-13 10:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

När jag var liten drömde jag ofta att det var krig. Det pågick ett ställningskrig mellan de sönderbombade husen i Björkhagen. Exakt så hade vi det hemma innan mamma och pappa skilde sig. Jag avskyr skilsmässor eftersom jag drabbades hårt av detta som liten.

51 millningar
3 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Ann Helena Rudberg är bloggare, journalist och författare och har lång erfarenhet av att vara kvinna, men ser sig själv som först och främst människa, vilket hon också tycker männen är.

Att kämpa för kvinnor har alltid varit hedervärt. Detta är det svagare könet, som alltid måste försvaras. Förr i tiden var det männen, som skulle försvara de små kvinnorna, men numera har det blivit de stora starka kvinnorna, som ska ställa sig upp och slåss.

Dr Phil på TV är från Texas och han lever fortfarande i den sorts syn på människor, som förmedlades allra först under medeltiden med riddarna och trubadurerna. Kvinnan var någon man skulle uppvakta och högakta, som behövdes tas om hand och som man skulle vara trogen.

Sedan medeltiden har vi fått en annan sorts kvinnosyn. Den där de tuffa kvinnsen kan stå på egna ben och likt amazoner alltid slåss för sina rättigheter och för barnen.

Men så särskilt sann är inte dessa schablonbilder av kvinnor och män. I alla tider har könet fått ge vika för den reala verkligheten. Under vikingatiden när männen var ute på plundringståg tog kvinnorna hand om gårdarna och uppfostrade barnen på egen hand. Människor anpassar sig till vad de ser krävs av dem.

Även i vår tid lider vi under samhällets olika schabloner om vad som är gott och bra för oss. De strukturella politiska mönster vi har låtit växa fram gör att både män och kvinnor har pressats in i liknande roller. Alla ska vi jobba och försörja oss och barnen ska tas om hand av andra än deras föräldrar.

Det finns inget alternativ till detta. Jag märker det på mina egna barn eftersom många av deras åsikter har inte jag bidragit med. De har fått dem från kompisar på dagis eller i skolan eller från något okänt håll. Detta är naturligtvis på gott och ont.

Själv växte jag upp utan dagis och var ganska mycket ensam hemma. Min mamma var ensamstående och jobbade för att ta hand om oss. Jag har aldrig känt mig riktigt omhändertagen som barn av de vuxna, utan har tidigt fått bli en liten vuxen. Också på gott och ont.

När min mamma dog gick jag med i Grupp 8 i början av 70-talet för det verkade vara rätt väg. Men jag var en av de få i den gruppen, som verkligen var en av de som denna grupp sade sig verka för. Jag var ensamstående mamma. De andra var intellektuellt övertygade om att detta var vad de skulle kämpa för. Och många av dem var mycket manhaftiga. Alltså strävade de efter att bli som män.

Jag var inte sådan utan gillade män, så mitt intresse för detta föll bort så småningom när jag började på journalisthögskolan 1972. Där hittade jag en plats som passade mig.

Men att vara med i kvinnorörelsen var ett sätt att göra karriär på den tiden. Och jag har varit med på hallelujamöten med kvinnor från DN, där det helt uppenbart handlade om makt, som det ofta gör i sådana sammanhang. Grupp 8-åsikter fick stort genomslag då på 70-talet. Tiden var mogen för detta.

För mig har det alltid varit viktigt med familj. Särskilt sedan jag själv växte upp i en splittrad sådan. Och jag begrep heller aldrig den trend som fanns på 70-80-tal om att frigöra sig från sina hemmaarbetande mammor och deras inställning till livet. Jag hade aldrig haft det så, utan såg det som ett lyxproblem.

50-talet hade varit ett årtionde då männens löner var så höga att de kunde ha råd med en hemmafru. Men kvinnor har alltid arbetat för att de har behövt det.

På 80-90-talet hade kvinnorörelsen infiltrerats av karriärister, som själva ordnade sina liv genom att ingå i den. Och naturligtvis kunde dessa kvinnor inte ha några längre förhållanden med män. Det ingår när man har den grundläggande inställningen att de är fienden.

Istället för att genomskåda sina egna inre problem kan man lägga dem på yttervärlden och aldrig begripa varför det går snett i alla förhållanden. Detta gäller naturligtvis inte bara kvinnor utan också män.

Som människa gäller det att ha balans mellan det yttre och det inre. Men när belöningarna blir stora i form av karriär och pengar kan det vara svårt att stå emot denna ytliga samhälleliga bild, som läggs över den lilla människan.

Det har vi nu sett ett antal gånger. Kvinnor har dragits iväg av sin egen kamp och utnyttjat varandra i detta. Männen har svarat på sitt sätt genom att ibland bli mer aggressiva. Detta är så självklart eftersom det handlar om inre krafter, som vi inte fullständigt har makten över.

På 2000-talet borde vi få en bättre balans både mellan könen och inom oss själva. Det borde vara dags för det. Det är vad som återstår efter alla år av kamp.

Män och kvinnor kan båda vara det som läggs på dem av det andra könet. Vi är inte först och främst ett kön, utan vi är människor. Men det har blivit ett verktyg att anklaga varandra för olika saker utifrån kön. Män är på ett visst sätt och kvinnor på ett annat. Och kvinnorörelsen är helig.

Det som uppkommer med den fyrkantiga människosynen är alltid animositet. Att det blir krig mellan könen. Något som aldrig gynnar barnen. De kommer alltid i kläm.

Själv avskyr jag skilsmässor eftersom jag drabbades av detta på 50-talet, då knappt någon skilde sig. Och hemma hos oss var det krig. Jag drömde ofta som barn att jag befann mig i krig i området där vi bodde, att det pågick ett ställningskrig mellan de sönderbombade husen i Björkhagen.

I vår tid borde det vara väldigt enkelt att hitta rätt och inte behöva gå in i förhållanden och skaffa barn, utan att vara säkra på att kunna leva tillsammans i åtminstone 20-talet år så att barnen får växa upp i lugn och ro.

Det borde vara den nya inriktningen i stort i samhället. Inte att skapa aggression mellan könen. Det vinner ingen på och särskilt inte barnen.

Ann Helena Rudberg (39 artiklar)
http://www.annhelenarudberg1.blogspot.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4889

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det kanske är dags för kvinnorna att släppa rollen som moder för den är ju faktiskt inte given kvinnan i dag. Åtminstone vi i västvärlden kan ju välja hur föräldraskapet ska se ut, när i livet det ska ske och man behöver inte ens vara gravid eller kvinna för att bli mor.

Bilden av kvinnan och modern har ju tyvärr inte hängt med i den utvecklingen utan är ju fortfarande förankrad i bilden av Bibelns Maria som så påpassligt också har hamnat i fokus nu. Men tittar man på Maria i Bibeln så är hon en ung kvinna som ska gifta sig med en äldre änkeman som redan var far till några söner. Maria däremot var väldigt ung och oerfaren. Hennes mystiska befruktning beskrivs som en uppenbarelse av ett besök av en ängel och det kan ju tolkas hur man vill. Men vist låter det som en vacker stund… Fast det är klart att Josef fick något att fundera över! Maria är alltså redan från början ensamstående mamma, även om Josef trots omständigheterna väljer att stå på hennes sida och vara som en far för Jesus. Bilden av modern och barnet som en enhet är därför självklar. Den frånvarande fadern är också en given bild, även om man ska plussa för plastpappan Josefs agerande.

Det kanske är dags att släppa den här rollen då vi inte längre bara blir med barn eller behöver bli försörjda.

Permalänk | Anmäl #1 Annika Marusarz, 2009-03-13, 12:30

Jag menade inte så konkret helig utan mer i överförd bemärkelse, att man inte får kritisera kvinnorörelsen. Långt in i förra århundradet så var större delen av befolkningen bönder, vilket betydde att män och kvinnor delade på jobbet och uppfostran av barnen. Barnen fanns hemma på gården och deltog i sysslorna. Så har de flesta i min föräldrageneration vuxit upp och jag vet att mormor sade till min morfar när han ville straffa barnen för olydnad: barnen tar jag hand om. Du sköter det andra.
Så uppdelningen mellan män och kvinnor har alltid funnits på olika sätt. Och morsrollen ligger ofta djupt i oss för den har funnits där sedan årtusenden och upprepats gång på gång precis som farsrollen hos männen.
I oss finns allt det historiska någonstans bortom vår personliga psykologi. I vår tid är vi splittrade mellan allt det vi tror oss behöva och hinna med. Och barnen kommer i kläm. Förr i tiden sågs det som livets höjdpunkt och glädje att uppfostra nästa släkte (min mormor och morfar fostrade tio barn). Den mesta av tiden gick åt till att ta hand om det basala, att se till att det fanns mat och kläder till alla.
Vi tror att vi lever i en repris på 30-talet, men ingen av oss kommer att behöva svälta. Det var en realitet på den tiden. Min egen mamma hade fåror i tänderna för att hon hade fått början till engelska sjukan, en bristsjukdom och hon fick ibland gå och lägga sig hungrig, när morfar inte hade mat till dem. Han var torpare, fiskare och möbelsnickare.
Men pappor har inte alltid varit frånvarande utan funnits där ända långt in på 1950-talet så länge större delen av befolkningen fortfarande var bönder. Detta med frånvarande pappor är ett modernt fenomen.

Permalänk | Anmäl #2 Ann Helena Rudberg, 2009-03-13, 16:42

Några få i kvinnorörelsen har de senaste 25 åren kämpat med orena vapen för att få behålla 100% av makten över barnet.
Många pappor får kämpa in absurdum i domstolen för att få behålla relationen till sitt barn andra förstår redan från början att de är chanslösa.
Kvinnor ge papporna jämställdhet kring barnet.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Kvinnorörelsen borde inte vara helig

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar