Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2009-03-12 13:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Nasdaq, New York- och Stockholmsbörsen, dagligen hör vi hur de fluktuerar. Hundratusentals personer världen över har som yrke att köpa, sälja och spekulera med andras pengar på aktiebörserna och berikar sig med enorma löner/bonusar. Det är dags att ifrågasätta aktiebörserna. Tillhör finansaktörerna den produktiva eller tärande delen av befolkningen?
Jag är redan registerad på Newsmill
Aktiebörserna är spekulationskapitalismens blod. Dess främsta uppgift är att förse företagen med riskkapital. Men av Stockholmsbörsens omsättning 2007 var 0,35 % (14 miljarder) nyemissioner av aktier, resten, 99.65 % (4 000 miljarder) rörde handel med redan utgivna aktier. Av de enorma summor som omsätts varje dag kommer sålunda mindre än en halv procent företagen till godo som riskkapital. Vart tar alla pengar som dagligen snurrar runt i dessa kasinon vägen och vad är meningen med denna karusell? Pengarna har till stor del gått till spekulationsvinster som återinvesterats i nya aktier eller i olika kedjespelsliknande produkter; hedge- och riskkapitalfonder, derivat, "leverage- och management buyouts". Aktiebörserna är dessutom vinstdrivande företag och dess chefer utgör en del av finansadeln. När det blev känt att New York börsens förre VD t ex tillskansats sig en miljard kronor fick han avgå häromåret.
Fram till 1980-talet fick pensionsfonderna i princip inte placera på börsen men efter lagändringar har löntagarnas pensions-, försäkrings- och aktiefonder med liv och lust kastats in i denna karusell. Idag ser vi hur dessa spekulationer slagit ut, för spekulationer är vad all aktiehandel är. AP-fonderna har förlorat hundratals miljarder.
Att nedmontera aktiebörserna är inte realistiskt, emitterade aktier måste kunna avyttras och handlas med. Företagens kapitalbehov kan dock även tillgodoses med banklån och företagsobligationer. Placeringar i räntebärande värdepapper var innan 1980-talet AP-fondernas huvudsakliga uppgift. Fördelen för företagen med att ha mindre del aktiekapital och mer i lån vore att de skulle komma ur den kortsiktiga kvartalsekonomins klor och inte oupphörligen behöva snegla på börskursen. IKEA, t ex, hade aldrig kunnat göra sin Rysslandssatsning om de vore börsnoterade.
Måste aktier handlas varje dag, eller till och med flera gånger per dag? Skulle det inte räcka med en gång per månad? När Stockholmsbörsen startade 1865 hade man först månatlig handel i ca 30 år sedan veckovis handel fram till 1905 och därefter daglig handel. Alternativa aktiemarknaden t ex har månatlig handel som minskar fluktuationerna och gör att alla blir mer långsiktiga.
Förespråkarna för att pensionsfonderna skall få placeras på börsen hävdar att aktier på sikt ökat mer än placeringar i räntebärande värdepapper. Detta kanske är riktigt och långsiktiga sparare som köpt och behållit aktier kan ha blivit vinnare. Denna matematik beror dock på hur man definierar "sikt"; när aktierna inköptes respektive såldes och hur lång tillbaka i tiden man vill jämföra med. De som köpte t ex Ericsson aktier för 180 kr i slutet av 1990-talet anser sig nog inte ha vunnit på den sparformen.
Borde tillflödet till börserna minskas genom att man inte tillät pensionsfondernas tillgångar spekuleras med i samma utsträckning som sker idag? Skall pensionsfonderna tillåtas finansiera riskkapitalister? Kanske skulle alla pensionsfonder vara indexfonder? Då skulle fondernas kostnader minska väsentligt, då färre analytiker/förvaltare/handlare behövdes. I vart fall bör man ändra incitament systemen för förvaltare och institutioner och mäta dem på 5 eller 10 år. Dagens kvartalshysteri skapar dagens enorma svängningar, oförskämt höga bonusar och katastrofala värdeminskningar.
Hur skapar vi de rätta förutsättningarna för att arbeta oss ur den ekonomiska krisen?

Höjningen av a-kasseavgifterna en konsekvens av regeringens politik

En myt att svenskar är välutbildade

Dagens kriser är snabba och övergående

Kristid kräver modigare politiker

Dags att ta tillbaka makten från direktörerna!

Finanskrisens psykologi skadar ekonomin

Reinfeldt borde göra som Obama
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Lite kul att höra Lars Hässler driva tesen att börser och spekulationsekonomi är av ondo. Men skorrar det inte lite illa? Jag är seglare, handlar på börsen och har läst Lars bok.
Om jag inte minns fel så tjänade han själv sina pengar på råvaruhandel, hoppade av i ganska ung ålder och köpte en rejäl segelbåt för att segla jorden runt med.
Nu har han blivit tjugo år äldre och verkar ha glömt hur han fick ihop sina pengar. Och det han ser är en spekulationsekonomi som han inte gillar.
Hm...
Jag är också trader. När jag fått ihop så mycket pengar att jag har råd med en sextiofots yacht så ska jag hoppa av, segla jorden runt och skriva artiklar om att börsen borde läggas ner.
Ja, det är riktigt att jag arbetade som trader. Vi köpte och sålde verkliga varor, spekulerade inte på råvarubörser eller i aktier. Pengarna jag sparade ihop kom från den förmånliga skattesitsen i Schweiz under tre år och från försäljning av bosdadsrätt i Stockholm. Bonusen uppgick till ca 50 000 kr på tre år.
Lasse Hässler
Bra skriven artikel Lars Hässler!
Jag har också funderat över detta faktum att en massa personer tjänar pengar på andras surt förvärvade slantar. Vi behöver mera folk som producerar "riktiga" värden! Annars blir det ett enormt svinn!
Att öka finansieringen via lån kan leda till en ökad osäkerhet i ekonomin. Om företagets kreditvärdighet sjunkit kan långivarna antingen vägra refinansiera lånet eller kräva en betydligt högre ränta - vilket i slutändan kan leda till konkurs.
Att handel enbart en gång per månad, som på den "alternativa aktiemarknaden", skulle leda till lägre volatilitet och en bättre fungerande marknad är högst osäkert. Vi har ju historiskt haft stora prisfall på bostadsmarknaden med negativa konsekvenser för samhällsekonomin, trots att det är en marknad med mycket låg omsättning av objekten.