Fritt forum

Foto: scanpix

Johan Thyberg om Fritt forum

Autonomiutredningens förslag riskerar att begränsa universitetens frihet

Publicerad: 2009-03-11 16:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Att som Autonomiutredningen föreslår göra universitet och högskolor till självständiga lärosäten utanför staten kommer att visa sig kontraproduktivt. Liberala idéer om ökad akademisk frihet riskerar att få motsatt effekt.

0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Professor i cell- och molekylärbiologi

Debatt i Sveriges Television tog den 26 februari upp problemet med den ökande ”tystnaden” i Sverige. Grundlagens regler om meddelarfrihet och meddelarskydd nonchaleras av många chefer inom den offentliga sektorn. De som larmar om missförhållanden utsätts för repressalier och tvingas i många fall att lämna sina arbeten. Denna utveckling vittnar om en pågående urholkning av vår demokrati. Det som istället breder ut sig är konformism, maktkoncentration och maktmissbruk.

Sedan länge pågår genom beslut av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar en omfattande privatisering och bolagisering av offentliga institutioner. Därigenom har de regelverk som åtminstone på pappret garanterar rätten att fritt och öppet kunna framföra kritik mot oegentligheter till stora delar försvunnit. Samtidigt har de chefer och ledningsgrupper som känner sig och sina enheter ifrågasatta fått utökad möjlighet att vidta sanktioner mot whistleblowers och andra ”obekväma” personer.

Den del av den offentliga verksamheten som historiskt sett har getts störst frihet är forskningen vid universitet och högskolor. Anledningen är att sökandet efter ny kunskap och sanning inte ansetts förenlig med en ingående styrning från politiska eller ekonomiska intressen. Dessa riskerar att förvrida forskningens syften och skrämmande exempel på detta hittas i historien.

Sedan några decennier sätts dock även friheten och öppenheten inom universitets- och högskolesektorn på undantag. Universiteten liknar alltmer stora företagskorporationer där betydande delar av verksamheten numer lyder under aktiebolagslagen istället för offentlighetsprincipen. I liten skala gjordes 1994 en genomgripande omvandling då staten överlät driften av Chalmers tekniska högskola i Göteborg och Högskolan i Jönköping till två stiftelser. De fick därigenom en privaträttslig ställning som ”stiftelsehögskolor” och ”enskilda utbildningsanordnare”.

I det betänkande med titeln ”självständiga lärosäten” (SOU 2008:104) som den 8 december 2008 överlämnades till Regeringen av Autonomiutredningen föreslås denna process nu fortsättas på bred front. Universitet och högskolor kommer att skiljas från staten och få en ny offentlig organisationsform kallad ”självständiga lärosäten”. Dessa får status av juridiska personer vilket innebär att de ”i eget namn bland annat kan ingå de avtal de finner lämpligt, bilda stiftelser och bolag samt tillskjuta ytterligare kapital till dessa”. De kan också ”äga lös och fast egendom samt motta donationer efter vad de själva anser lämpligt”.

Som en del i den ökade friheten ges lärosätena stor självständighet i tillträdesfrågor. Man vill därmed öppna ”nya möjligheter för en anpassning av studentrekryteringen till såväl lokala och regionala som internationella förhållanden”. En likartad suveränitet ges beträffande anställning av lärare. Det enda som slås fast i lagen är att det vid varje lärosäte ska finnas lärare för undervisning och forskning. Därutöver bestämmer lärosätena själva vilka lärarkategorier som ska förekomma samt vilka behörighetskrav och bedömningsgrunder som ska gälla vid anställning. Normerna för rekrytering och befordran bestäms likaså av lärosätet. Det gäller till exempel huruvida någon sakkunnighetsgranskning ska ske, antalet sakkunniga, samt hur de ska avge sina utlåtanden. Någon rätt att överklaga anställningsbeslut kommer inte att skrivas in i lagen. Risken att dessa förslag får förödande konsekvenser både för studenter och för lärare är uppenbar.

Autonomiutredningens förslag skulle kunna innebära en positiv nydaning om våra universitet och högskolor de facto vore demokratiska och väl fungerande institutioner präglade av respekt för de värden som stadfästs i grundlagen. Tyvärr finns alltför många exempel på att så inte är fallet. En ofta förekommande typ av avsteg från grundläggande principer om mänskliga fri- och rättigheter blottlades i det inledningsvis omnämnda debattprogrammet. Våra högre lärosäten är liksom många andra sektorer i samhället centra för en maktkamp där demokratiska spelregler långtifrån alltid iakttages. Mindre grupper tar ofta kontrollen med maffialiknande metoder. De demokratiska spelreglerna har genom tidigare politiska beslut kraftigt begränsats och det mesta av makten har koncentrerats hos rektorer och prefekter. Dessa tenderar i sin tur att omge sig av lydiga jasägare. De kollegiala organen med beslutsrätt har i stor utsträckning avskaffats.

Vad som behövs är därför ett regelverk som stärker i stället för att nedmontera det demokratiska inslaget i de högre lärosätenas styrning. Att som Autonomiutredningen ytterligare släppa på tyglarna och lämna dessa institutioner i händerna på dem som lyckas kapa åt sig makten är kontraproduktivt. För att demonstrera hur det ser ut i Sverige idag och vilka faror Autonomiutredningens förslag innebär ges här några konkreta exempel från en institution som jag känner sedan mer än 40 år tillbaks, först som student och senare som forskare och lärare.

Karolinska Institutet (KI) är den högst rankade läroanstalten i Sverige. Till stor del beror detta på att dess verksamhet är begränsad till det medicinska området. Betydande draghjälp har också getts av den koppling som KI fick till Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin genom Alfred Nobels testamente. När Harriet Wallberg-Henriksson 2004 tillträdde som rektor betonade hon betydelsen av etik och förklarade som sin målsättning att KI skulle bli det bästa medicinska universitetet i Europa. Dessa föresatser har tyvärr kommit på skam.

Den 2 december 2008 rapporterades i press och media att KI av Högskoleverket fråntagits sin examensrätt för sjuksköterskor. Man hade 2006 gjort en utvärdering där KI och flera andra lärosäten hade kritiserats för allvarliga brister och fått ett år på sig att rätta till dessa. När uppföljningen genomfördes visade det sig att KI fortfarande inte uppfyllde de krav som ställts. Resultatet blev att man miste rätten att examinera sjuksköterskor. Rektor Harriet Wallberg-Henriksson kommenterade offentligt detta faktum med uttalanden som: ”Det är bara att beklaga att vi inte har hunnit färdigt med vårt förbättringsarbete”. Detta händer alltså på det högst rankade universitetet i Sverige. Den naturliga följden borde vara att den högst ansvarige, det vill säga rektor, får lämna sin post. Men så sker inte.

En månad tidigare, den 2 november, skrev TV-producenten och skribenten Ylva Lööf på DN Debatt om nepotism vid professorstillsättningar på KI. Hon tar upp tre konkreta fall som ger en skrämmande bild av hur det går till i praktiken, trots vad som sägs i grundlagen om likabehandling, opartiskhet och saklighet. I två av de fall Lööf beskriver har man uppenbart frångått principen att utse den som på basen av de sakkunnigas utlåtanden måste ses som den bäst meriterade till tjänsten. Via informella maktnätverk utser man i båda fallen istället en person som två av tre sakkunniga inte ens betraktar som kompetent. I det tredje fallet är skillnaderna mellan de två främsta kandidaterna så förkrossande att inte ens KI kan göra som man vill. Eftersom den överlägsne kandidaten inte var den som KI hade tänkt sig beslutade man därför att dra in tjänsten innan den var tillsatt. Senare utlyser man kort före Jul- och Nyårshelgerna ett lektorat i samma ämne. Till det får man som planerat bara en sökande, den i förväg utvalda.

Jag har tillsammans med flera kollegor fått närmare insyn i de fall Lööf skildrar i sin artikel och kunnat konstatera att det hon återger är korrekt. KI:s rektor Harriet Wallberg-Henriksson replikerade tillsammans med den tidigare och nuvarande ordföranden i rekryteringsutskottet Lööfs artikel. Vad de skriver bekräftar att KI:s ledning inte bryr sig om hur sakkunniga bedömer de sökandes meriter i fall när bedömningarna inte sammanfaller med de intentioner man själv har. Man struntar helt sonika i vad grundlagen och andra bestämmelser säger om opartiskhet och saklighet. Vad kommer då inte att ske framöver om Autonomiutredningens förslag att avreglera tjänstetillsättningarna genomförs?

Mindre hedrande uppmärksamhet fick KI likaså när ordförandena i tre svenska doktorandorganisationer den 12 november 2008 skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet med titeln ”Rättslösa forskarstudenter på KI”. Det man tog upp var att KI i betydligt större utsträckning än andra lärosäten låter forskarstuderanden under upp till ett år eller mer få tjänstgöra utan att vara antagna som doktorander. De hamnar i en beroendeställning och kan tvingas att arbeta utan sociala förmåner och med osäker försörjning. Man måste åter fråga vilken situationen blir om Autonomiutredningens förslag att överlåta till lärosätena att själva bestämma över rekryteringen av studenter och lärare realiseras.

Detta var tre aktuella exempel på hur man vid Sveriges högst rankade universitet sätter sig över de grundläggande regelverk för en myndighets agerande som slås fast bland annat i grundlag, förvaltningslag och högskolelag. Listan kan göras betydligt längre. Här skall bara ytterligare ett prov ges på de lagstridiga metoder som KI:s ledning använder sig av. Jag vet av egen erfarenhet och genom vittnesmål från flera oberoende källor att man på KI:s ledningskansli låter övervaka kritiska personer. Detta sker bland annat genom att listor förs över deras E-post- och telefontrafik. Syftet är att kartlägga deras kontaktnät och försöka hitta de källor varifrån de erhåller information av för KI besvärande natur.

Att som Autonomiutredningen föreslår göra universitet och högskolor till självständiga lärosäten utanför staten kommer att visa sig kontraproduktivt. Liberala idéer om ökad akademisk frihet riskerar att få motsatt effekt. Utredningens förslag bör därför avvisas. Istället bör vi alla gemensamt utvidga vårt ansvar för den högre utbildningen och forskningen. Att lämna den i händerna på enskilda maktgrupperingar och näringslivets intressen leder inte till större frihet och en effektivare verksamhet.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Autonomiutredningens förslag riskerar att begränsa universitetens frihet

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar