Lönesänkningar gjorde miljontals människor arbetslösa under trettiotalsdepressionen

Lars Pålsson Syll kommer inte att bli besviken. Budgetunderskottet och statsskulden kommer att slå alla rekord om några år.
|
Det är bara att trycka pengar och sätta marknaden ur spel så ordnar sig allt.
|
Bidrag löser ju allt. Det har Robert Mugabe visat på ett oerhört begåvat sätt. Nu ska socialdemokraterna följa denna stora ledare och göra om konststycket i Sverige.
|
Lycka till!

När man väl tagit sig igenom artikeln – och lyckats bortse från att den är illa skriven – så undrar man hur författaren lyckats hamna i så verklighetsfrämmande slutsatser. Säkert är dessa tankar gångbara vid ett seminarium i Malmö högskola, men de känns långt från den situation vi befinner oss i idag. IF Metall har väl knappast ändrat uppfattning om att Sverige kontinuerligt bör öka sin produktivitet. Man har snarare kommit till uppfattningen att krisen är så omfattande, och framförallt snabb, att många företag inte kommer att ges tillräckligt med tid för produktivitetsförbättringar. Facket har inte bytt linje – bara köpt tid åt industrin för att den skall kunna hålla fast vid vår tidigare strategi.

Den kraftigt fallande kronan och åtföljande prisökningar verkar heller inte ha uppmärksammats på högskolan i Malmö.

Keyneisimen är död!

En viktig orsak till krisen är ju att reallönerna är på tok för låga, det en anledning till den stora kreditexpansionen. Istället för att ge sina arbetare skäliga löner så att de kan köpa sin bostad så ger man dem lån istället. Krediter istället för löner. Reallönerna bör höjas rejält för att få igång ekonomin, dagens system med låga löner och skyhöga kapitalinkomster håller ju inte för fem öre. Klart det blir överproduktionskris när arbetarna inte har råd att köpa de produkter de producerar.

Dessutom, om man ska hålla på att sänka lönerna för att företagen inte går bra, då står vi snart där med låtsasjobb som att bära reklamskyltar eller trycka på hissknappen. Företag som inte kan betala ut bra löner SKA konkurreras ut, de ska väck. Då får vi en uppåtspiral istället för en nedåtspiral.

Det är typiskt för vår tid att arbetarklassen skall uppoffra sig, att staten skall ställa hårdare krav på vanligt folk, samtidigt som man ställer allt mindre krav på kapitalisterna, de som har pengar. Idiotisk politik.

Mycket bra skrivet och alla som inte håller med har inte förstått historiska fakta. Trettiotalets kris var till stor del en konsekvens av de felaktiga politike som bedrevs under 1920-talet. Samma politik bedrivs nu av den borgerliga regeringen. Poltiken är en s k utbudspoltik och det innbär om efterfrågan är låg ska utbudet sänka sitt pris. På arbetsmarknaden är arbetskraften utbudet och då måste priset på arbetskraft sänkas. Men problemet är att det kommer att påverka hela den andra delen av ekonomin på mycket påtagligt sätt; lägre konsumtion, mindre skatteinkomster och allt högre arbetslöshet.

Hade alla borgerliga makthavare sparat i ladorna skulle de kunnat sänka skatterna nu, men har de istället sänkt skatterna under högkonjukturen och det har enbart spätt på inflatonen.

Men nu när den borgerliga pressen inte klarar av att kritiska granska de borgerliga makthavarna blir konsekvensen att de flesta svenskar tror att Anders Borg och hans hantlangare bedriven en sund ekonomi.

Mats Å

Har inte mänskligheten gjort några lärdomar sedan 30-talet?
Dessutom är det inte en lönesänkning utan en arbetstidssänkning!

Alla liberala ekonomiska teorier är så långt ifrån vetenskap man kan komma. Gång på gång misslyckas de att förstå varje ekonomis fundament, och de indoktrinerade anhängarna blir lika förvånade var gång. Liberal teori undviker att beskriva värdeskapandet, dvs arbetet som enda källan till ekonomiskt värde. Teorin försöker naturligtvis undvika och tona ner detta faktum eftersom dess uppgift är att legitimera det nuvarande systemet där en majoritet arbetar åt en minoritet som äger och lever på deras bekostnad.

Med religion eller liberal ekonomisk teori kan man få gott samvete när man samtidigt stjäl och förtrycker, och till den grad att få märker det som sker eftersom de blint litar på kapitalets köpta profeter.

Mats Åkesson - av din inledande mening framgår att du inte håller med artikelförfattaren.

Skulddeflation är naturligtvis ödesdiger. Däremot är deflation och successiva prissänkningar på grund av dramatiska produktivitetsökningar som följd av ökad teknisk effektivitet, och totalotimering av logistiken och de socioteniska systemen det bästa som vi kan önska oss
Den tekniska utvecklingsnivån möjliggör numera för konsumenterna och all sorts användare av tillverkade saker, byggnader, anläggningar och system, att – via nätet – bilda gemensamma intresseorganisationer. Organisationernas administration mm. bör då kunna ske till nära nog försumbara kostnader. Dessa paraplyorgan bör då kunna teknikupphandla och avropsavtala direkt med utvalda underleverantörer, legoföretag m.fl. Med tillräckligt omfattande beställningar och långsiktiga avrop så bör dessa legoföretag, oem-leverantörer m.fl., nära nog helt kunna automatisera tillverkningen av direkt monterbara delar, oem-enheter och fästelement.

Alla beställningar kan då ske via nätet, och direkt adresserat till de bearbetande och ytbehandlande systemen. Så snart som tillräckligt många av en viss enhet är beställda och betalningen har deponerats, så körs automatiskt bearbetningen av nästa batch igång. Detta kan då ske när som helst på dygnet och utan annan mänsklig arbetsinsats än beställarnas.

Alltså på nästan samma sätt som att vem som helst (tom barn) kan ”beställa” vatten genom att öppna kökskranen, och få önskad mängd levererad när som helst på dygnet. Debitering och betalning kan ju numera ske helt automatiskt via flödesmätare och autogiro. Skillnaden är förstås att det tar lite längre tid att automatiskt bearbeta, ytbehandla, sortera, packa, adressera, ”slussa” och leverera de tillverkade enheterna i välanpassade järnvägsmoduler till just de regioner där de olika beställningarna kommer ifrån. Med tiden så kan man – som komplement – tänka sig omfattande pipe-line-nät runt städerna, där det ändå samtidigt levereras biogas från lantbruksanläggningar och in till städerna. Alltså analogt med ett rörpostsystem men där det är gastryck istället för vakuumsug som skjutsar iväg modulerna.

Inom varje lagom omfattande kvartersområde kan det sedan finnas monteringshallar där de monterbara materialdelarna, fästelementen och oem-enheterna monteras ihop till alla möjliga sorts användbara saker. Det behövs alltså inte längre några försäljningsställen eller andra mellanled mellan legoföretagen och alla de olika kvartersnära monteringshallarna.

Samma sorts delar, fästelement, hjul, motorer, elektronik osv. kan dessutom användas till många, många olika produkter och många olika anläggningar och system. Monterbara delar från exempelvis samma logoföretags standardstålrör kan kanske även användas som stomram till barncyklar, sparkcyklar, barnvagnar, lådbilar, trampbilar, gokartchassie, bagagekärror, cykelkärror, barncykelkärror, postutdeningsvagnar, rollator, rullstolar, kanotvagnar, gasflaskekärror, golfbagvagnar, tevagnar, grillställ, trädgårdsvagnar osv., samtidigt med användning av andra legoföretags fjädrande fästelement och hjul i ett fåtal olika format osv.

Med tiden blir det kanske färre antal olika sorts delar och komponenter, än det finns en myllrande mångfald av olika sorts produkter. Legoföretagens alltmer avancerade och supersnabba verktygsmaskiner kommer kanske därför att kunna vara igång kontinuerligt dygnet runt utan att det uppstår någon överproduktion. Det kan ju inte bli någon överproduktion eller svinn om allt är beställt och betalt via nätet innan nästa batch körs igång.

Det mesta av det som monteras ihop kan ju sedan med fördel kunna hyras ut istället för att säljas. Den som hyr ut hyr då utrymme i monteringshallen där han/hon beställer, monterar, hyr ut, underhåller och byter uttjänta delar, sorterar det uttjänta och returnerar för återvinning och reproduktion i ständigt recirkulerande kretslopp. Med fördel är det kanske då lämpligt att specialisera sig till ett relativt fåtal olika produkter. En viktig fördel med nätbaserade och teknikupphandlande paraplyorgan som kanske representerar 100 000-tals beställare, är förstås att produkterna kanske kan konstrueras för mycket mera långvarig hållbarhet. Konstrueras de för uthyrning så är det ju bara fördelar med att de bara fungerar och fungerar så länge som möjligt.

Skillnaden blir stor och betydelsefull om 26 hushåll växelvis hyr och använder precis samma produkt under ett år, i förhållande till om det tillverkas, köps och slängs 26 produkter under samma tid. Samtidigt upphandlas och konstrueras denna produkt, så att den – med utbytbara delar – kanske håller 20 ggr så länge! Under dessa 20 år så behöver det då bara globalt sett tillverkas 200 000 av samma sorts produkt i ett hyresbaserat samhälle, istället för de kanske 100 000 000 enheter inom de samhällen som fortfarande präglas av köp-slit-släng- mentaliteten.

Samtidigt bör de mänskliga aktiviteterna, mötena och transaktionsutbytena kanske tom kunna öka istället för att minska. En strukturomvandling på det här nämnda sättet och omfattningen, bör rimligen – globalt sett – få en enorm betydelse när det gäller arbetskostnader, energibehov, miljöpåverkan, klimatpåverkan osv. Det betyder alltså dramatiskt minskade utgifter, och som då blir alldeles särskilt påtagliga för låg- och medelinkomsttagare när det gäller kostnaderna för boendet och maten i förhållande till nuvarande inkomster för dessa grupper.

Transporterna kommer rimligen att ske nästan helt förarlöst, och kanske då via båt, ubåt?, tåg, balktrafik, pipelines, linbana eller liknande. De mänskliga arbetsinsatser som idag används för tillverkningen, transporterna och alla former av tillgängliggörande av användbara saker, byggnader anläggningar och infrastrukturella och sociotekniska system, i länder inom Sverige, EU m.fl., kommer rimligen successivt att bli allt färre och färre. Inom 30 – 100 år kommer sannolikt de arbetare som sysslar med bearbetningen, varutransporterna och försäljningen av sånt som tillverkas, rimligen att bli nästan lika fåtaliga som dem som idag är verksamma inom lantbruket och skogsnäringen.

Man undrar varför så många har så svårt att inse ytterligare minskad konsumtion och efterfrågan leder till förvärrad kris med minskad produktion och arbete.

Storbritannien sänker sin moms och försöker stimulera sin ekonomi och får kritik av Merkel och Sarkozy.

EMU länderna förväntas få en aning ökande offentlig bruttoskuld relativt BNP 2009 (70%) så man kan väl anta att de en aning försöker stimulera ekonomin, Sverige förväntas få en minskad relativ bruttoskuld och detta trots att man förväntar sig att BNP faller med 2 %. Per definition stramar man åt när man drar in mer än som går tillbaks i ekonomin och stimulerar ekonomin när det offentliga drar in något mindre än vad som behövs för balans. Man förstår inte riktigt varför man i detta läge anser det angeläget att betala av på bruttoskulden (någon nettoskuld finns inte) när ekonomin behöver stimulans eller åtminstone att man inte drar in mer än att det inte blir ett överskott.

I detta alvarliga läge hade det behövts åtgärder från hela EU kollektivet, man kan inte hela tiden förlita sig på USA.

En till en och en halv miljon människor fick betala ett mycket högt pris för den kontracykliska politik som fördes vid 90-tals krisen, vilket Carlsson, Persson och Feldt på riksbanken förstärkte. Nu har väl ett antal av dessa dött av eller förpassats till pensionens magra tillvaro men landet har ännu inte repat sig, så pass alvarligt och långvarit var det att nuvarande regering kunde gå till val på detta faktiska utanförskap.

Återigen verkar det som vi har en ideologianfrätt borgerlig regering som anser att kartan gäller när denna inte stämmer med verkligheten.

Lars Pålsson Syll pratar STRUNT. Sanningen är tex 1. att Finland klarade 30-talsdepressionen utmärkt JUST genom lönesänk
ningar som höll sysselsättningen uppe och 2. Rooseveltregimens höglönelinje som förlamade den amerikanska industrin och 3 höglönelinjens stimulanseffekt upphävs av därmed inducerad arbetslöshet.
.
Artikeln är alltså gängse snömos & gängse svenskprofessorligt slapptyckeri med superb ignorans i fråga om empiri. Keynes är förvisso tillbaka, men ICKE i denna vulgovariant med primitiv tillit till efterfrågans dragkraft. Vad läget kräver är: 1. massiva offentliga, realt nyttiga investeringag 2 som finansieras genom skattehöjningar med uttalad proggression, 3. återställande av tillförlitligt gruntrygghetsnät med arbetslöshetsförsäkring, anständigt tilltagna socialbiudrag m m. - Korrekt keynesiansk linje med insikt om hög sparbenägenhet under recession är stimulans via INVESTERINGAR och inte konsumtion. Lägg därtill att en mycket öppen, exportberoende ekonomi med starkt inkomstelastisk produktion, vilket är precis vad den svenska är, förutom effektiv lönepress behöver en SVAG VALUTA (såsom inses av Nils Lundgren, som tillhör våra BRA titulärnationalekonomer jämte namn som Assar Lindbeck, Stefan Fölster och Danne Nordling). - Höga löner är däremot rena giftet för oss, inte minst SOM SAGT med tanke på ett förhållande som borde vara självklart, nämligen att dessas stimulanseffekt upphävs av inducerad arbetslöshet, varför löntagarkollektiviet som helhet icke gagnas: och föreliggande opportunistiskt vulgokeynesianska primitiv-"kalkyl" , lanserad i allmännast tänkbara ordalag, går kort sagt i stöpet.
.
Rekommenderas för läsning grundlig utredning av Fosterlandets Bäste Analytiker dvs. moi:
.
http://newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande

"En viktig orsak till krisen är ju att reallönerna är på tok för låga, det en anledning till den stora kreditexpansionen. Istället för att ge sina arbetare skäliga löner så att de kan köpa sin bostad så ger man dem lån istället. Krediter istället för löner."
|
Instämmer, Alex. Felet ligger hos den socialdemokratiska facklig-politiska rörelsen som tvingat ned arbetarnas löner under de goda åren samtidigt som finansvärlden fullständigt översvämmats av pengar.
|
Sosseadeln är en välintegrerad del av det roffande storkapitalet så helt förvånad är man inte över prioriteringarna.
|
Arbetarna som låtit sig lurats får skylla sig själva eftersom de väljer sina egna ledare.

Kanon bra professorn! Då borde den logiska slutsatsen bli; öka lönerna istället, öka den offentliga konsumtionen, se till att låna ut slantar till konsumtion etc.etc så att vi kan konsumera oss ur krisen.

Att låna trovärdighet från Keynes är förstås en bra start. Problemet är att det i Keynes MODELL inte fanns något starkt, till stor del skattefinansierat, socialt skyddnät. Detta vänder upp och ner på mycket i modellen och att då dra svart-vita slutsatser som artikelförfattaren gör synes vara ovanligt omoget.

Det verkligt intressanta är ju den totala konsumtionens utveckling och dess spridning på olika sektorer (kortsiktigt), produktivitetens utveckling (mer långsiktigt) samt omvärldens påverkan.

Att öka företagens förmåga, bibehålla eller höja kompetensen, samtidigt som man frigör resurser till andra samhällsinsatser torde vara en god väg framåt under en tillfällig kraftig svacka.

Bo_T: "Instämmer, Alex. Felet ligger hos den socialdemokratiska facklig-politiska rörelsen som tvingat ned arbetarnas löner under de goda åren samtidigt som finansvärlden fullständigt översvämmats av pengar."

Det är nog att göra det lite för lätt för sig, problemet är ännu större i USA där den fackliga organisationsgraden är mycket låg. Se ex:
http://video.google.com/videoplay?docid=7382297202053077236&ei=jVL6SOPjM...

Men visst bär facken ett stort ansvar, de har varit fruktansvärt defensiva och värst av allt så har de i stor utsträckning övergivit den solidariska lönepolitiken, nu vill IF Metall överge ännu en bit. De har också övergivit idén om ökad jämlikhet, minskade klassklyftor. Det har visat sig vara ren katastrof, ett samhälle kan inte fungera bra när människor tjänar såpass olika som i Sverige. Ett samhälle fungerar bättre ju mindre klyftorna är.

Krisen beror på befolkningstillväxten.

Teori är en sak. Verkligheten en annan. Ett företag har inkomster och utgifter. Inkomsterna måste i snitt ligga 30 % över utgifterna annars kommer företaget inte att utvecklas. Det är ungefär där SAAB står nu. Det finns två eller möjligen tre sätt att rädda ett företag. Öka inkomsterna (sälja mer, höja priset) eller sänka kostnaderna, dvs betala anställda mindre. Möjligen kan staten täcka förlusterna med det kräver en del extra argument som samhälsnytta och liknande. Det är dessutom en nödlösning som bara kan användas under en övergångsperiod (försvarsindustri undantagen).
Svårare är det inte men det går att skapa en faslig massa teori kring det.

Lars Pålsson Syll, professor i nationalekonomi????!?!?!?!

Blev du tillsatt 1929 för att sedan gå i ide tills i år???

Var det en Socialdemokrat eller Vänsterpartist som pressade fram din titel? Det kan ju knappast ha varit dina kolleger. Du håller fast vid teorier som inte varit aktuella sedan 1970-talet, då nobelpristagare i ekonomi visade på bristerna i Keynsiansk teori. Det är för mig helt otroligt hur en professor kan bortse från nästan ett sekel av vetenskapliga framsteg.

Finns det någon professor i fysik vid Malmö högskola som förnekar Einsteins relativitetsteori också?

Lars Pålsson Syll är professor i nationalekonomi, men kan inget om nationalekonomi. Krisen under 1930-talet förvärrades av att president Hoover i slutet av 1929 tvingade företagen att hålla uppe både priser och löner på en hög nivå. President Roosevelt förvärrade krisen 1933 när han kopierade den socialistiska (=fascistiska) planekonomin i Italien. Roosevelt upprättade listor över tusentals priser och löner som inte fick underskridas.

När priser och löner under en kris inte kan sjunka ned till rätt marknadspris, så uppkommer ett kraftigt bortfall i efterfrågan på både konsumtionsvaror och på produktionsresurser (naturresurser, arbetskraft, halvfabrikat, investeringsvaror). Problemet under 1929-1933 berodde INTE på sjunkande priser utan på att PENNINGMÄNGDEN SJÖNK MED 33 %. När penningmängden sjunker orsakar detta sjunkande priser eftersom både producenter och konsumenter har mindre pengar att använda. Att försöka hålla uppe priser och löner i denna situation minskar efterfrågan på både konsumtionsvaror och på arbetskraft. Under president Roosevelt sjönk inte penningmängden, men konsumtionsvarorna och arbetskraften efterfrågades inte vid de artificiellt satta (för höga) priserna.

För högt satta nominella löner kan INTE ÖKA den monetära efterfrågan på konsumtionsvaror. För högt satta löner ökar inte penningmängden i ekonomin och kan därför kan INTE ÖKA den monetära efterfrågan på konsumtionsvaror. Om 1 kr överförs från aretsgivarna till löntagarna, så minskar arbetsgivarnas efterfrågan med 1 kr medan löntagarnas efterfrågan ökar med 1 kr. Detta är ett nollsummespel som aldrig kan öka den totala monetära efterfrågan i ekonomin. Arbetsgivaren kommer vid för högt satta löner att MINSKA sin efterfrågan på arbetskraft.

Företagen efterfrågar enbart produktionsresurser (även arbetskraft) om kostnaderna (priserna på resurserna) har rätt förhållande till försäljningsintäkterna. Kostnaderna KAN INTE ÖVERSTIGA intäkterna. Därför måste priserna på resurserna (även lönerna) anpassas till försäljningsintäkterna.

Det som måste öka antalet ekonomiska transaktioner genom privata tjänsteutbyten, och varför skall man då gå omvägen via företag och andra onödiga mellanled. Företagen och mellanleden är ju enbart till för att försöka sänka transaktionskostnaderna vid avtal mellan vanliga männskor. Med nya sociotekniska system - där intenet är en viktig delkomponent - så skulle man kanske successivt kunna bli mer och mer oberoende av hela finanssektorn och skuld-/räntrberoendet. Kanske skulle man kunna hitta system och metoder för att hyra ut saker till varandra just när de behöver användas. Det finns mycket som 90 % av tiden bara står undanställt i beredskaps- och säsongförråd.

Nemesis: Du får gärna förklara hur befolkningstillväxten orsakat krisen...

Alla tappra försök att framföra ekonomiska teorier som i vetenskaplig anda kan förfinas steg för steg ( som tex att på millisekunden när kunna bestämma utskjutningstiden för en raket som skall komma till Venus) för att komma närmare verkligheten ter sig smått roande då de kommer från en nationalekonom.
Vad gjorde han för förutsägelser för ett år sedan?
Hela ekonomskrået från planekonomer till Madoffar och allting däremellan är patetiska.
Varje husmoder förmå att bättre styra sin ekonomi.

Malmö högskola? Finns det? Med en nationalekonomisk professur?

Tanken svindlar

Aj, aj, aj, du tänker fel. Det är som att accelerera i en gatukorsing för att minska chansen för en bilolycka, ju kortare tid jag är i gatukorsningen ju mindre chans till olycka. Resonemanget håller men skulle man ha en olycka skulle den bli värre.

Så det är nog bäst att sakta ned trots allt.

Det är inte klokt att en hel kår av ekonomer förordar att det bästa sättet att komma ur krisen vi är i, är att köra på i samma banor som skapade krisen till att börja med + Spendera pengar vi inte har +.

Se det positiva i situationen. Om vi får en deflation blir allas sparkonton mer värda. Deflation gynnar sparare, inflation gynnar låntagare. Efter alla dessa år av inflation skall vi inte bli förvånade av några år av deflation. Om sparandet ökar blir det mer pengar att låna och det ger utrymme för verklig tillväxt.

I artikeln lyser det på flera ställen igenom att författaren behärskas av den idétradition som Keyenes själv aldrig föreslagit, men som tillskrivits honom, den sociala ingenjörskonsten.
Sverige har tillämpat allmänna lönesänkningar löpande sedan 1970-talet för att korrigera felaktig lönesättning. våra löner har sänkts med ca 22 % det senaste året. Att man på enstaka företag använder tillfälliga lönesättningar kommer inte att skada ekonomin.

1930-talskrisen kan förklaras framför allt genom den kraftiga kreditåtstramningen och penningmängdsminskningen som följde på en kraftig övervärdering av tillgångar.

Artikelförfattaren har tydligen lyckats missa att det absolut inte är frågan om några lönesänkningar, utan arbetstidsförkortningar. De minskade inkomsterna beror enbart på deltidsarbetslöshet, inte alls sänkta lönenivåer. Det traditionella alternativet hade varit att istället göra en mindre del av personalen heltidsarbetslös. Inte heller det alternativet hade inneburit några sänkta lönenivåer. Den relevanta frågan som Pålsson Syll borde försökt reda ut är med andra ord följande: Vilket alternativ är värst för samhällsekonomin - att ett lite större antal medborgare blir deltidsarbetslösa eller att ett mindre antal blir heltidsarbetslösa, givet oförändrade lönenivåer? Intressant fråga faktiskt, vore trevligt om någon av Sveriges mer namnkunniga nationalekonomiprofessorer kunde försöka besvara den frågan. Vid en första anblick verkar det ju bättre om ett fåtal blir heltidsarbetslösa, eftersom dessa då kan försöka söka nya heltidsjobb medan deltidsarbetslösa har svårare att göra något åt sin deltidsarbetslöshet, men det finns väl fler faktorer som måste tas med i beräkningen kan jag tänka.

Den sparsamme Heinrich Brüning ser med glädje från plats på andra sidan på hur man i Europa och i Borg har sina adepter i hur man fixar depressioner.

Enligt Brünings mening gällde det att anpassa hela ekonomin till de sjunkande priserna. Lönerna och helst också skatterna måste reduceras, och framförallt måste den offentliga budgeten balanseras. Resultatet blev en kraftig nedskärning av köpkraften på hemmamarknaden, något som gjorde det onda värre. Många företag gick i konkurs. Den tunga industrin och byggnadsindustrin lamslogs nästan helt, och 1932 registrerades nästan 6 miljoner arbetslösa. Har för mig det var så pass när det var som värst att uppemot 40% stod utanför den reguljära arbetsmarknaden. Men på den tiden var fortfarande jordbrukets andel stor och många hade återkopplingar till vad som till en del var relativt självförsörjande.

Då Brünings sparsamhetsiver till slut också riktades mot statsbidragen till godsägarna öster om Elbe tröt Hindenburgs tålamod.

Men efter regn kommer solsken, Mona med bihang kommer och inför die grünerothe volk-heimat.

Om professorn har rätt så kan man även minska arbetslösheten genom att höja lönerna.

Varför har ingen förstått det tidigare? Då blir ju alla vinnare.

Professorn kanske kan upplysa oss fåkunniga om vilka andra områden som detta gäller för, alltså där efterfrågan ökar när priset höjs.

Om det även gäller för t.ex. bilindustrin så behöver Volvo och SAAB bara höja priset på bilar rejält för att få sin verstäder fullbelagda.

Man undrar varför det är så svårt att förstå att det är skillnader i funktion mellan enskilda delar och helheten. Att analogier från enskilda företag eller det privata hushållet inte är giltiga för helheten typ nationens ekonomi.
!
Om det var något man var rörande eniga om i den amerikanska valrörelsen var det att åtgärder som på något sätt försämrade konsumtionen var inte att änka på i rådande krisläge när den redan var i gungning.
!
De flesta ekonomer utom en liten minoritet ute på yttersta högerkanten är väl i dag ganska ense om att krisartade recessioner i ekonomin inte är något som skall eller värker ut och att den totala efterfrågan/konsumtionen är det som bestämmer vilken produktion som kommer till stånd. Produktion och konsumtion är ju bara två sidor på samma mynt.

En del verkar inte förstå är att om vi minskar lönerna så sänker vi den totala köpkraften. Då minskar konsumtionen och då minskar även företagens omsättning. En modell med sänkta löner kanske är bra enligt den företagsekonomiska skolboksmodellen för ett företag om en skunder inte är beroende av den nationella elelr globala ekonomin. Man jag vet inget företag som står utanför en nationell eller global ekonomi. Alla sitter i samma ekonomiska system. Så när man utför en åtgärd på ett håll så ger det verkan på ett annat håll som skapar en orsak tillbaka.

Felet är att dagens företag drivs av ekonomer och nite entreprenörer. En entreprenör tänker i termer av att skapa produktion medan en ekonom tänker i banor av att sänka kostnader.

Jag vet ingen som har lyckats bromsa sig uppför en uppförsbacke någonsin.