Mer pengar till kommunerna är en kvinnosatsning

8 mars firas internationella kvinnodagen världen över. I år görs det i spåren av den ekonomiska kris som slagit till med full kraft.

Vi ser redan effekterna av lågkonjunkturen i form av ökad arbetslöshet och försvagad ekonomisk tillväxt. En följdeffekt blir att skatteintäkterna för kommuner och landsting minskar betydligt och det riskerar att innebära kortsiktiga sparpaket med uppsägningar i primärkommuner och landsting vilket förstärker krisen. 80 procent av de anställda i kommuner och landsting är kvinnor. Risken är uppenbar för att en sådan utveckling riskerar att leda till ett bakslag för jämställdheten.

Nedskärningar i offentliga verksamheter blir också kontraproduktiva. Stora besparingar kommer att ge försämrad service till medborgarna, men inga ekonomiska besparingar för samhället. Lönekostnader i kommuner och landsting minskar i och för sig, men skatteinkomsterna minskar och utgifterna för arbetslöshetsersättning ökar. Lägg därtill minskad konsumtion från dem som drabbas med direkt påverkan på privat sektors sysselsättning och efterfrågan. Den kortsiktiga besparingen äts upp och den offentliga sektorn gör i princip ingen besparing men tiotusentals produktiva anställda tvingas till passiv arbetslöshet.

Nedskäringar och besparingar leder också till påverkan på arbetsmiljön. Stora personalminskningar och omorganisationer inom kommuner och landsting under krisen på 90-talet ledde till att pressen på den kvarvarande personalen ökade drastiskt. Konsekvensen blev ett ökat antal långtidssjukskrivna framför allt bland kvinnor i offentlig sektor. De ökade sjukskrivningarna ledde också till hårda påfrestningar för samhällsekonomin. Vi får inte göra om det misstaget igen. Redan nu ser vi en tuff situation inom flera verksamheter i kommuner och landsting. De som jobbar med den sociala verksamheten i kommunerna signalerar ett ökat tryck och nya grupper som behöver nya typer av stöd. Arbetssituationen är på många håll i landet är redan mycket pressad.

Ökade ekonomiska problem för kommuner och landsting kommer också att göra det svårt att inom överskådlig framtid åstadkomma de löneförändringar som är nödvändiga för att vi ska få jämställda löner på den svenska arbetsmarknaden.

Vi har sett flera viktiga krispaket till både banker och manligt dominerade branscher inom industrin. Nu är det hög tid för ett kommunpaket med värdesäkrade statsbidrag och resurser för ett generationsskifte inom kommunsektorn. Så gott som samtliga ekonomer är idag överens om att vi bör ta från statens besparingar för att satsa på kommuner och landsting så att inte krisen förvärras ytterligare och de gemensamma välfärdstjänsterna förlorar i kvalitet. Det brådskar som arbetsmarknadsreform och är ytterst angeläget som jämställdhetsåtgärd.

Arbetsgivare i kommuner och landsting är politiker. Det är viktigt att man tar sin roll som ansvariga för bra arbetsvillkor på allvar. Villkoren för välfärdssektorns yrken måste förbättras. Det vore att göra Sverige en björntjänst om man tar det ekonomiska läget som förevändning att inte genomföra den löneutvecklings- och värderingsförändring som man i avtal kommit överens om. Välfärdens yrken måste få högre status - om politikerna inte hanterar krisen rätt kommer det arbetet att försvåras för lång tid framöver. Risken blir att den ekonomiska belastningen på den offentliga sektorn istället förstärker skillnader i lön och status mellan de kvinno- och mansdominerade sektorerna.

En fungerande ekonomi är en förutsättning för att skapa resurser för den gemensamma välfärden. Men den gemensamma välfärden är också en förutsättning för en fungerande ekonomi.

SKTF:s budskap den 8 mars är därför: satsa på ett kommunpaket nu - det minskar effekterna av den ekonomiska krisen, ger förutsättningar att bevara en välfärd med hög kvalitet och det är en satsning på arbetet med ett mer jämställt arbetsliv.