Fritt forum

Foto: scanpix

Benny Holmberg om Fritt forum

Bloggandets indiskreta charm och de döende pappersdrakarnas gulnande sidor

Publicerad: 2009-03-08 10:03, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

På stenåldern hade man runstenar som kommunikationsmedel. En tungt heavystone-bloggande. Varje tidsepok förmår uppfinna sitt eget centrum. Varje generation mäktar skapa något som är fullständigt ouppnåeligt och kanske också obegripligt för den föregående. Trots att allt tänkande redan tycktes vara gjort, trots att allt dräpande redan tycktes vara sagt. Att alla hjul redan var uppfunna. Så kom ändå detta.

millningar
9 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är en intresserad men blygsam bloggare.

I förra seklet gjordes försök att framhäva kollektivet. Att mena att kollektivets rätt och stod över egots. Då hade man massmötet. Att trängas i täta led med armarna kamratligt över varandras axlar och lukta i varandras armhålor. Upproret mot denna uppfattning kom med den s.k. yuppie-eran som för sjuttiotalets revolutionsromantiker framstod som den mest perversa egotripp. Denna egokarneval där yuppies for omkring i porschar och pratade i mobiler stora som telefonkiosker var en kort epok. Men utvecklingen fortsatte, med kåsörer dokusåpor och sånt. Ett slags osorterat lösviktssysslande, dock innehållande de anarkistiska drag som snart skulle bli allomfattande.

Nu har det mest potenta uttrycket i våra dagar, det ultimata egobloggandet nått sin höjdpunkt och som några menar, sin kulmen. (?) Det är dags att frilägga dessa strukturer. Blotta dess själ. Denna märkvärdiga företeelse som bloggandet utgör kan betecknas som den ultimata folkdemokratin. Superdemokrati. Alltså: Alla får. Alla vill. All kan.

Nu antyds att det finns risker för att papperblaskornas hegemoni överkörs av bloggarnas, att de hetaste orden, de kåtaste påståendena lyfts ut och etableras i det digitala. Att papperskultursidorna trycksvärta inte hinner torka innan bloggandet redan bytt ställning. Och klockan fem i tolv har papperssidorna gulnat och härsknat i det digitala ljuset.

Bloggandet har liksom flera av de företeelser som etablerats på nätet en underbart demokratisk anklang, ja man kan kalla den postdemokratisk eller superdemokratisk för att inte säga ultrademokratisk, vad som inte är bra faller bort och wysiwyg. Det är helt enkelt demokrati in absurdum. Ett gratistänkande som har varit en ledstjärna i många år på Internet. Att egen kraft får bära.

En demokratisk revolution.

I den räcka av demokratiserande företeelser sällar sig bloggandet, youtube-andet, myspace-andet och nu också bokutgivning i form av vulkanisterna och andra print- on-demand historier där ordet är det viktiga. Och att varje ord får prövas inför en kritisk allmänhet utan mellanhänder som grindvakter eller profitörer.

Man kan säga att detta bloggande är det högpotenta uttrycket för den superdemokratiska process som Internetanvändning i sig är ett uttryck för. Man har ju sett hur flertalet diktaturer i världen haft svårt att värja sig mot demokratirörelser på nätet där informationen sprids sekundsnabbt, likaså via mobiltelefoni. Och bloggandet är samma andas barn. Vilken segmört som helst kan nu uttrycka sina knöliga tankar säger vän av ordning. Vän av den gamla ordningen alltså. Ängslig över hur det nu skall bli. Orolig för hur trångt det nu skall bli vid de verbala köttgrytorna. Men också oroliga över språkets öde. Hur ska det gå med språket?

Det nya är att urvalet blir maximalt. Nu ligger ingen intelligens i träda. Nu ligger ingen talang för fäfot. Nu skiter alla lika stora högar. Gömda genier träder fram ur sunkiga skjul och exponerar sina hjärnvindlingars mest vågade slängar.

Bloggandet kan vid en första anblick te sig som en fullständigt absurd företeelse. Här sitter varenda människa med en egen digital spalt där de spyr ut en tiara varje dag om kalsonger som fastnar i tvättmaskinen, om barnspyor på tangentbordet, om eländiga fester och också mera ultimativa och absoluta privata excesser som dagens onani etc.

Frågan ställs ju naturligtvis: Vem läser om alla skriver?

När man med den gamla uvens von obenblick skådar ut över det mediahistoriska fältet iklädd sin gamla cheguevaraskjorta inte tvättad sedan Båstadskravallerna, och inser att det gått så mycket tid och runnit så mycket skitvatten i kloakrören att ens språk inte fastnar på papperet längre, än mindre på den här skärmen, då detta digitala åkande rakar iväg bort i ett evigt undflyende, då är det något som är på g.

Den hittills existerande kulturoffentligheten är en stor fet orm som ringlat genom våra medvetanden i decennier. Grindvaktskulturen i det offentliga har vaktat dag och natt i hundra år. Verbalanabola stasispöken har segat och plitat utanför den trånga ingångarna. Nu är det dock dags.

Nu brytes vallarna igenom. Nu går en skälvning genom den mediala trossbotten. En gigantisk omvandling sker, kolossen vänder sig på rygg och man kan se dess motbjudande underrede, inte blottat och rengjort sedan tidernas begynnelse. Det är en gammal potemkinkuliss som faller. Ve och fasa! Det skälver i Keops pyramid. Det varar och rinner ur skämda sår... En tsunamivåg rullar ut i cyberska rymden, nedsjunkande i det digitala havet. Detta bloggande!

Att få tillgång till bakgårdar av ord, tankar och dofter, dessa sura ordsopor, morgonfluktandet rakt in i deras filmjölkständer, deras biff- o bloggkanaler, blogganaler, insynen i de innersta detaljerna. Luktomania. Doftdiandet. När de sitter och stönar på bloggmuggen, ja på bluggen, och att då kunna erövra dessa offentliga ord och göra dem till sina, ha dem, smeka dem, vårda dem. Hålla ordharem med dem. Detta är detta som är bloggandets essens! Det härliga integritetsgenombrottet, att få flukta blogg. Att få flogga!

Kan man då säga att detta digitala ett-och-nollande bara är en ersättning av det vanliga umgänget? Nej, det är något mer komplicerat än så.

Det är en ny tid. En ny kultur. Ett nytt uttryck.

Om man jämför med de etablerade sidorna i dagstidningarna är dessa debatters gång helt osynkad med verkligheten med ett slags seg intellektuell fördröjning och kan aldrig äga den uppdaterade klarhet och digitalfärska stringens som ett bloggande har. Gammelmedias sidor bleknar i det nya ljuset.

Bloggandet har kommit för att stanna, kanske inte exakt i dess nuvarande form men dess substans som det snabba anslaget, den nya analysen som bara är två minuter gammal när en ny åstadkoms, då är den gamla redan gammalt. Bloggandet har det personliga samtalets absoluta autencitet. Dagens ord är färskvara. Att komma dragande och kommentera gammal skåpmat från gårdagens gula pappersblaska är till intet syfte. Nu idag. Ny sida. Vitt blad. På det igen.

Man kan säga att detta bloggande är det högpotenta uttrycket för den superdemokratiska process som Internetanvändning i sig är ett uttryck för. Man har ju sett hur flertalet diktaturer i världen haft svårt att värja sig mot demokratirörelser på nätet där informationen sprids sekundsnabbt, likaså via mobiltelefoni. Och bloggandet är samma andas barn. Vilken segmört som helst kan nu uttrycka upp sina knöliga tankar säger vän av ordning. Vän av den gamla ordningen alltså. Ängslig över hur det nu skall bli. Orolig för hur trångt det nu skall bli vid de verbala köttgrytorna. Men också oroliga över språkets öde.

Men bloggandet har kommit för att stanna, kanske inte exakt i dess nuvarande form men dess substans som det snabba anslaget, den nya analysen som bara är två minuter gammal när en ny åstadkoms, då är den gamla redan gammal. Den har det personliga samtalets absoluta autencitet. Dagens ord är färskvara. Att komma dragande och kommentera gammal skåpmat från gårdagen är till intet syfte.

Låt gammelmedias pappersnyheter gulna i det nya ljuset!

Läs mer i min artikel på Newsmill http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/06/i-beromda-bloggares-djupa-skugga-en-hyllning-till-bloggen

Benny Holmberg (48 artiklar)
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.7743748

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4709

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det var en gudabenådad text.
Du har inte provat att skicka den till några kultursidor på DN, SVD, AFTONBLASKAN eller EXCESSEN?

Permalänk | Anmäl #1 Olivia Hall, 2009-03-23, 21:19

Hej Olivia
Nej jag har inte försökt...

Permalänk | Anmäl #2 Benny Holmberg, 2009-03-24, 06:31

Jo. Det ligger en sanning i vad du skriver, men det var så många onödiga ord att jag inte orkade läsa hela. Vad var det du ville säga? Tid är vad vi har ont om i dessa tider och ditt inlägg har därmed närmast hjälpt upp pappersdrakarnas betydelse. Det finns ett dilemma med bloggen, det finns inget ansvarsutkävande alls. Visst, det är illa på den punkten även för dem med mer makt. Men folk vill faktiskt läsa en kort faktakontrollerad text, som de kan lita på, inte är något man fantiserat ihop i brist på annat vettigt att göra. Bloggar svider drakarna i köttet, därom finns inga tvivel. Det är bra. Synd bara att så få fixar att hålla sig till saken och deducera texten ned till exakt vad man vill ha sagt. På några få rader, det är nog de som kan det som får saker publicerade i drakarna. Att tycka är ingen konst, att skriva kunnigt och välformulerat är få förunnat.

Permalänk | Anmäl #3 Åsa Backman, 2009-03-26, 18:42

Åsa Beckman skriver: Men folk vill faktiskt läsa en kort faktakontrollerad text, som de kan lita på, inte är något man fantiserat ihop i brist på annat vettigt att göra.

Då kommer jag att tänka på Expressens gamle chefredaktör Per Wrigstad. Efter en lång intervju med honom i TV med anledning av hans avgång från posten ställde TV-journalisten en sista fråga med följande innebörd. Alla vet ju att det skrivs en massa felaktigheter i Expressen, därför vill jag som avslutning fråga dig om det finns någonting i tidningen som man kan lita på att det är rätt. Per Wrigstad funderade kort över vad han skulle svara och sade. Jo, datum brukar för det mesta vara rätt.
.

Permalänk | Anmäl #4 goran, 2009-04-01, 20:03

Åsa Backman frågar mig lite magsurt:”Vad var det du ville säga?”
Mer konkret är väl mitt budskap att bloggen har en rörlighet, ett flöde och en masstillströming och också en uppdaterande direkthet som papperstidningen rent tekniskt och praktisk aldrig har möjlighet att erbjuda. Men inte heller kulturjournalistiskt kan den nuvarande formen för kultursidorna i papperstidningarnas värld uppnå ett så gigantisk urval och enorm malström av uttryck som nätet, bloggarna, myface-andet och andra liknande former erbjuder. Eller för att prata här och nu med Newsmills ständigt färska och uppdaterade debatter framför oss. Och ur detta breda, snabba och minutfärska kan ett mer spännande och omväxlande urval ske. Färgskalan blir rikare och dessutom är det politiska vaktmästeriet inte heller så framträdande.
Åsa kräver dessutom ansvar och faktakontroll och deducerad text i en kommentar till min artikel. Och menar att läsarna kräver” en kort faktakontrollerad text som de kan lite på”
Det beror väl på i vilket sammanhang texten står och vad den avhandlar. Jag vill väl i en nyhetstext inte ha några girlanger och utsirade ordsnickerier eller annan verbal eufori eller ordkosmetika utan bara kärnfakta och stringent kommentar. Men om det är ett kåserande så är väl inte det nedtonade och faktastringenta det mest lämpliga anslaget? Ibland vill man väl raljera med stavelserna och svinga att-satserna i kring sig...det är ju halva nöjet...
Hon anser dessutom om bloggandet att där finns ”inget ansvarsutkrävande alls”.
Det är många strama och fiskala vinklingar som Åsa Backman vill åberopa i sin kommentar. Hon vill liksom ha kontroll... blir otrygg och får obehagskänslor av allt detta lössläppta... okontrollerade... volymiösa...
Egentligen är det väl ett sorts förmyndarskap Åsa utkräver kring skrivandet och bloggandet? Någon måste ta ansvar för detta ohämmade bloggande tycks hon mena. Någon som kan..liksom...
Jag blir inte riktigt klok på 'kontrolldelen' i ditt resonemang Åsa? Vi har ju lagar och vi har yttrandefrihet och vi har förtalsparagrafer och tryckfrihetsförordningar. Det täcker väl bloggandet? Vad mer för kontroll och ansvar skall utkrävas? Om företeelser på nätet bryter mot den lagstiftning vi har så får väl juridiskt ansvar i lagenlig ordning utkrävas. Annat ansvar kan inte ”erbjudas” så vitt jag förstår.

Permalänk | Anmäl #5 Benny Holmberg, 2009-04-01, 21:44

Since the 19th century, manufacture ofLouis Vuitton replica goods have not changed: Luggage is still made by hand. Contemporary Fashion gives a preview of the creation of the vuitton trunks: the craftsmen line up the leather and canvas, tapping in the tiny nails one by one and securing the five-letter solid pick-proof brass locks with an individual handmade key, designed to allow the traveler to have only one key for all of his or her luggage. The woven frames of each trunk are made of 30-year-old poplar that has been allowed to dry for at least four years. Each trunk has a serial number and can take up to 60 hours to make, and a suitcase as many as 15 hours.Many of the company's products utilize the signature brown Damier and Monogram Canvas materials, both of which were first used in the late 19th century. All of the company's products exhibit the eponymous lv. The company markets its product through its own stores located throughout the world, which allows it to control product quality and pricing. It also allows LV to prevent counterfeit products entering its distribution channels. louis vuitton has no discount sales nor does it have any duty-free stores. In addition, the company distributes its products exclusively through replica handbags

Permalänk | Anmäl #6 liumang, 2010-07-20, 06:38

The Nike Air Max 90 current model is not a Moire we see every jwes. We see from time to time, so it is very important to some people. Well, the Air Max 90 Current will Moire another later this year in an eye catching Red / White colorway.
running shoes
air force ones Hurley International LLC,
jordan shoes Leather Will it end up being upstaged?
cheap nike marketing and distribution of shoes.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Utrikesdeklarationen 2012

Terrorism

Politiker och ersättningar

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Bloggandets indiskreta charm och de döende pappersdrakarnas gulnande sidor

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar