Skilsmässan får aldrig bli trendigare än kärnfamiljen

Bra skrivet! Det är inte speciellt snyggt att propagera för skilsmässor eller, som Gudrun, att glädjas åt andras skilsmässor. Lågvattenmärke Gudrun! Skilsmässor (eller separationer) då barn är inblandade är självklart tråkiga och ska undvikas om möjligt. Dock kan många gånger vara den bästa lösningen och då ska ingen dömas för att han/hon väljer denna lösning! Men det ska aldrig göras lättvindigt. Självklart är det också alltid ett misslyckande. Men man får misslyckas ibland, man är ingen dålig människa för det.

Det är skönt att höra att någon i KD anser behovet att satsa lika på kärnfamiljerna lika stort som jag själv. Det var det jag hoppades på när jag röstade på er.
-
Jag är fortfarande lite nyfiken på huruvida det finns någon forskning om barn så växer upp utan ena föräldern, alltså aldrig behöver gå igenom själva skilsmässan.
-
Själv är jag skilsmässobarn och jag kan ju direkt säga att jag aldrig känt att någon samhällsnorm ser ner på mig , idén är befängd. Men däremot vet en människa som ser ner på mig och det är jag själv.

Det får nog anses som högst tveksamt att skattesystemet skulle utgöra någon påverkan på antalet skilsmässor. De allra flesta anpassar sin livsstil efter inkomsterna - mer pengar efter skatt ger större platt-tv, ny bil osv, men bättre äktenskap? Knappast. I övrigt håller jag med om att det är ytterst tragiskt att önska fler skilsmässor - framförallt för barnens skull. Jag tror iofs att de flesta familjer och individer efter bästa förmåga försöker undvika skilsmässor, och en destruktiv relation är naturligtvis mycket sämre än en skilsmässa, men en god idé hade nog varit att satsa lite skattepengar på familjerådgivning, samt relations- och kommunikationsrådgivning för barnfamiljer. Jag känner många som fått sitt äktenskap räddat av familjeterapi vilket varit fantastiskt både för dem och deras barn. Kärnfamilj är sunt för barn och bör eftersträvas, under förutsättning att förhållandet inte är destruktivt.

Trevligt att se någon som stödjer sina synpunkter på forskningsunderlag till skillnad från skillsmässoförespråkarna som föredrar att tycka och möjligen drar upp något enskilt fall som stödjer deras uppfattning.
-
Vad gör att det nu vurmas för skillsmässor? Kan det helt enkelt vara så att en hel generation föräldrar, företrädesvis 60-talister, har svårt att släppa fokus på sin egen inbillade lyckomaximering och inse att barnens väl faktiskt inte hänger ihop med den.
-
Att mamma vill förverkliga sig själv, är nykär och därför splittrar familjen är illa och kan vara katastrofalt för barnen.
-
För medelåldersegoisten som flamsar runt på romantiska moln som snarare hör tonårstiden till är det ju passande att hävda att ens egen lycka gynnar barnen... Men vars finns forskning som stödjer det?

I mitt första 11-åriga förhållande gick jag efter utseendet. Funkade inte. I mitt andra nu 25-åriga förhållande gick jag efter hur det kändes. Det kommer att hålla för evigt.

Och det finns överhuvudtaget ingen klass aspekt i den undersökningen om vilka barn vars föräldrar skiljer sig och deras utbildning alkoholvanor osv. Det kan inte vara så att familjernas sociala position påverkar såväl mängden skilsmässor som utbildning alkoholvanor osv.

Bara en tanke.

Hanna Marie Björklund: Titta gärna på de studier Charlie refererar till. De har inte bara prövat resultaten mot ekonomiska skillnader utan även mot föräldrarnas arbete, utbildningsnivå, bostadssituation etc. Skillnaderna mellan barn ifrån intakta familjer och skilsmässobarn kvarstår.

En bra och välskriven artikel måste jag säga!
Att Sverige idag är ett av de mest utvecklade länderna i världen är skönt, men det känns som att vi får betala det med att vara ett av världens mest sekulariserade länder med väldigt hög andel skilsmässor är väldigt beklagligt...
Därför tycker jag det är bra att du tar upp detta intressanta och på lång sikt viktiga ämne!

Plockar Charlie sina ögonbryn själv, eller har han en anställd som gör det åt honom?

Att det finns forskare som säger att skilsmässor är dåligt för barnen är en sak, men att det skulle vara en objektiv sanning som ger stöd åt KDU:s heterosexuella kärnfamiljshetsande är något annat. Gå och göm er, för tusan!

Ska vi införa åldersgräns på äktenskap? ...så att vi får tillåtelse att skilja oss på riktigt.
Blir chockerad och ledsen när jag läser de olika bloggarna i ämnet skiljsmässa-äktenskap.
Tycker att båda sidor är ute och cyklar. Skugge talar om rent finansiella omstängiheter där äktenskapet målas upp som en ekonomisk administration som aldrig (?) gagnar kvinnan, dessutom fullständigt kärlekslöst. Weimers reducerar hela problematiken genom att referera till trender och motiverar det med forskningsresultat. Dessa resultat pekar omisskänligen på att skiljsmässobarn mår skit. Punkt.

Vad hände med alla de andra orsakerna till att man gifter sig?
Vad hände med alla de andra orsakerna till att man skiljer sig?

Jag tycker att hela debatten ansvarsbefirar parterna i åktenskap/skiljmsmässan om vi reducerar det hela till administration och omständgiheter. Vad hände med individens ansvar för sig själv? Individens ansvar att ta konsekvenserna av sitt eget handlande? Om vi alla gjorde det så skulle vi bli ansvarsfulla makar, underbara föräldrar gifta eller ogifta.

Städa bort demoner och ta ansvar för ditt eget illamånde. Jag har varit gift och är nu skiljd, insåg tidigt att det krävs en enorm mognad för att leva i relation vare sig man gifter sig eller lever sambo. Inte bara mognad även mod att ta kommandot över sitt eget liv trots att "vi två ska bli en".
Personligen tror jag på tresamhet, du-jag och vi!
Om vi vågar tänka lite romantiskt på det hela så handlar det om att dela, våga vara nära, blotta sig, ställa krav...
Men osäkerheten talar sitt högljudda språk och vi skyller som vanligt på omständigheter - är man gift så på äktenskapet - är man skild på skiljsmässan... Det handlar ju om oss som individer, oavsett!
Vad innebär det att älska? Att dela sitt liv? Att vara nära? Att fostra barn?
Jag hävdar att det kräver mognad och mod att vända blicken inåt istället för utåt. Att inte reducera samvaro till varken trend eller admin. Att ge luft åt individualism i tvåsamhet...utan att för den skull behöva skiljas.
Vi kanske gifter oss för unga? Om vi la lika mycket tid på egen utveckling som vi lägger på att beklaga oss över våra partners så skulle vi sannolikt se fler jämställda äktenskap!
Det hela kokar ner till att vi måste börja med oss själva på individnivå.
Efter många år av egen utveckling känner jag mig nu äntligen "relaltionsmyndig"!
Länge Leve Kärleken! Till dig själv, sen andra!

En fungerande kärnfamilj är otroligt viktig för barnen och kommer alltid att vara det. Alla barn ska ha rätt till en mamma och en pappa. Äktenskapet mellan man och kvinna är bland annat till för att skydda barnen. Det är helt fel att barn ska växa upp med en mamma och hennes kvinnliga partner eller en pappa och hans manliga partner. Vi måste ta skydda barnen och deras rättigheter. Som vuxen har man mest skyldigheter mot barn.

Vad jag förstår visar viss forskning mycket riktigt att barn med skilda föräldrar har större risk för tex psykisk ohälsa i sitt framtida liv, än barn vars föräldrar lever tillsammans i en välfungerande och respektfull relation. Men vad som inte berörts här vad jag sett, är att de som visat sig må allra sämst är de barn vars föräldrar trots en mycket dåligt fungerande relation väljer att stanna kvar i relationen.

Vid stockholms universitet har man kommit fram till att barn (15-18 år) efter att skilsmässan väl är över inte mår sämre än andra barn, och att det är andra faktorer, tex vikten av att ha någon vuxen i sin omgivning som finns där för en och som man kan prata med, som spelar större roll för hur barnen mår, se tex:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_143671.svd

Jag är evigt tacksam för att min mamma lämnade min pappa. Jag har inte haft någon kontakt med honom på snart 15 år och är helt nöjd med detta. Han var alkoholist och jag hade nog som kärnfamiljsbarn fått en otroligt mycket sämre uppväxt än som skilsmässobarn. Jag har inte lidit någonting av detta utan utvecklats helt normalt och är nu läkarstudent. Men enligt er borde jag väl vara narkoman och leva på soc. Idioter!

När mina föräldrar skiljde sig blev jag förkrossad. Jag minns tårarna den där kvällen då jag fick veta. Men sen minns jag inte så mycket mer. Nu är jag lycklig, och båda mina föräldrar har hittat nya livspartners.

Jag hade definitivt varit mycket mer olycklig i ett trasigt hem fullt av konflikter.

Vem har sammanställt den forskningen du hänvisar till? Och var är studierna som visar att det är KONSEKVENSERNA av en skilsmässa som avgör, dvs hur man som vuxen hanterar barnen i den? Precis som det är I det du kallar för intakt familj. Det går att visa vad som med rätt urval...

Som skilsmässobarn, övre medelklass och snart färdig läkare känner jag inte igen mig i din beskrivning av min situation. Kan det bero på att du endast har läst forskning från utlandet? Det är klart att man i mer barbariska delar av världen där skatteutjämningssystemen inte är lika utvecklade har mycket svårt att ta hand om ett barn i Sverige. Men sådana problem har vi inte haft i civiliserade Sverige, där barn till ensamstående också ska anses ha ett drägligt liv tack vare bostadsbidrag, barbidrag och proggresiv beskattning. Inte heller förstår jag hur barnen till skilda föräldrar ska få det bättre om de inte längre får tillhöra normen. Vill du återerövra begrepp som oäktlingar Charlie? Att hjälpa de svaga i ett samhälle genom att stampa på dem verkar vara ett borgerligt recept som jag gärna skulle vilja se forskning på om det verkligen är verksamt. TIlltaget har ju onekligen prövats ett flertal gånger i ett flertal länder.