I berömda bloggares djupa skugga- en hyllning till bloggen

 Här finns inga grindvakter, inga kultursidesdespoter, inga fisförnäma förståsigpåare, inga självutnämnda ordböjare som går omkring likt vaktmästaren i gamla gympasalen och borstar med sin verbala borste som dessutom är sliten och sketen av allt detta snåla fejande.

 Inga verbala eller litterära grindvakter alltså. Bara en grumlig massa av ja och nej eller utsagor av de mest undergrundiga sorter. Inga strama biliotikarier med sin stickande doft av Goethe i armhålorna. Det är dit vi vill. Det är så vi vill ha det. På vårt sätt. Vi vill verkligen peta i varandras navlar och nå de innersta urämnena. Vi kräver den ultimata djuplorten annars skulle inte bloggande vara så frekvent så massakrerande fullt av folk, så fläskigt ansamlat mot en inte tidigare känd högoktanighet av feta egons närvaro.

"Idag kan bli en särskilt bra dag eftersom den består av olika saker" ...avdelning javisst, absolut...ur :Käthes blogg Mode & Skönhet på Amelia.se 2009-02- 20http://www.amelia.se/blogg/kathe/?category=50

En sorts demokratins innersta förvällning....det är fördjupning och förädling...och också dess baksida av tjänster och gentjänster, sopor och avskräde. Att bloggandets idé är nyskapande och oemotståndligt subversiv och destruktiv på en och samma gång. Att det slutgiltiga intrycket av denna hejdlösa realtidsfiction blir tveklöst positivt. Fenomenet kan bara studeras med maximal fascination.

"I slutändan kan man inte kalla en gås för en anka, för det är en gås"...avdelning irriterande självklarheter. ur Baraben 2009-02-16 http://ifkgoteborg.blogspot.com/

Det är en spännande utveckling såväl socialt som historiskt. Här kan forskare i realtid sitta och forska i folks talspråk, folks dagliga exercis, ja helt enkelt dissekera folks innersta sociala och verbala dammgömmor eller omvänt att frilägga dunkla tankars bleka värde.

 "Jag är så lycklig. Vi har en ny tvättmaskin. Den är svensktillverkad. Den kan allt. Den är tyst. Den tvättar rent. Den har timer. Den har lucka. Den har stealth-läge, vilket innebär att den smyger ut på nätterna och dödar fiender."....avdelning när Ameliaredaktören Fred...tänker till...ur Fred Forsell-amelia 2009-02-19 http://www.amelia.se/blogg/fred-forsell/

Detta bloggande! Uppsvällande som en tumör, en samhällsböld med elefantsias. Ett monster av bludder och pladder. En samhällelig grovspya.

Hur ser det ut här nu då? Jo det finns Premiumbloggare och ur denna högsta kast urskiljer vi det mest legendomsusade Kungsbloggarna, en liten exklusiv skara vars bloggade ord släpps ned i det digitala gyttret som gyllene gåvor till en törstande bloggallmänhet.

 "Ja, jag kanske är lite svullen under ögonen, men det går ner. Med lite hemorrojdsalva "...avdelning rätt sak på rätt plats.ur Katrins Blogg- Katrin Zytomierska-Finest.se 2009- 02-21 http://www.finest.se/userBlog/?uid=28711&blogPage=1

Förutom dessa de mest kända som man kan kalla Kungsbloggare, och den större gruppen Premiumbloggare finns det upcomingbloggare, hangaroundbloggare, bloggwannabies etc. Men här finns också bakvattensbloggare, sekteristbloggare, politiska skymningsbloggar, religiösa uppenbarelsebloggar, nära-dödenbloggar, synska bloggar, cyniska bloggar och cyberska bloggar. Opolitiska, apolitiska, eller extrempolitiska. Och likaväl som det finns arbetsmyror i stacken så finns det arbetsbloggare i bloggträsket. Dessa bär runt information och ser till att allt de snappat upp på högre kungs- och premiumbloggarnivåer förs vidare ända ned till minsta gemene bloggare i fjortonde led i bloggeriets yttersta, sumpmarker.

Nu antyds att det finns risker för att papperblaskornas hegemoni överkörs av bloggarnas, att de hetaste orden, de mest spektakulära påståendena lyfts ut och etableras i det digitala, att papperskultursidorna trycksvärta inte hinner torka innan bloggandet redan bytt ställning och intagit ny åsiktsposition, redan sopat de verbala golven. Och klockan fem i tolv har papperssidorna gulnat och härsknat i det digitala ljuset.

...hu...jag fryser så......sa vaktmästaren i det gammelmediala huset...

Bloggandet har nu nått en sådan omfattning och ett sådant betydelsedjup i vårt samhälle att en genomgripande undergångsanalys över den gamla offentligheten är nödvändig. Dels ur perspektiven socio, politico, men också ego. Och dessutom tarvas en grundlig genomgång av det bloggomatistiska. Att blogga måste innehålla ett aggressivt moment , måste vara utpekande i sin natur, motsatsskapande. Friläggande. Bloggosfären är så bred, så djup så sjudande av ord att för att det sagda skall få kontur och höras o ljuda bör det vara utrustat med betydelseprunkande ordmissiler som skjuter sönder allt i sin väg, som tvekan, förståelse, undermening eller distraherande sidobetydelser i allmänhet. Bloggandet är dessutom den totala demokratin, alla kan, alla får, alla vill, som dessutom är pratsjukt vanebildande, oralt lytesskapande och verbalt förråande.

"För jättelänge sen, snart ett år sedan, fick jag frågan om jag ville skriva mina memoarer på sex ord ...","... det har tagit tid kan jag säga. En blandning av lika delar prestationsångest, skrivkramp och tidsbrist har legat i vägen."...avdelning skrivandet är ett helvete rent ut sagtur En annan sida 2009-02-20 http://www.enannansida.se/bok/

 Men slutligen hotar den mentala bloggdöden om hörnet. Att man bloggar ned sig i det verbala träsket. Läggs i verbal koma. Att man går igång så mycket att hjärnvindlingarna förvandlas och förkalkas till ettor och nollor. Att själsliv exponeras och viks ut på en av de stora upplysta bloggarenorna och denna själsstruktur, verbala girlanger och känslomässiga komposter faller ned som nysnö varje dag vederbörande bloggare uttalar sig. Ibland så osorterat att man inte vet vad som är oralt eller analt. Dessa ord odlas i en djup bloggmylla där de slår rot, växer upp i eviga generationer och avarter av ord. Ned i småbloggarna. I smygbloggarna. I de undanskymda groteskbloggarna. Ned i blogghierarkiernas tredje, fjärde och långt bort i sjunde gånger sjuttonde led. Orden som en gång fallit från den store bloggaren förvandlas, komposteras och förvanskas in till oigenkännlighet och lever egna liv i mer ljusskygga bakgårdsbloggar där de uppträder i kejsarens nya kläder. När bloggandet når sin höjdpunkt. När alla mänskliga former av längtan får sin ultimata tillfredsställelse. Längtan efter närhet, längtan efter att få se över axeln.

 "Den långa svansen dyker upp nästan överallt i det jag gör. Ni kommer att få se fler exempel framöver." ...avdelning nu är han så där igen...ur Ted Valentin. 2009-02-23 http://www.tedvalentin.com/

Att få lukta å flukta, syna å bryna. Ja att få vara med helt enkelt, utan att synas (pipingtomandets yttersta hängivelse), att få se sina egna små ord fara runt mitt i en upplyst offentlighet. Att man kan få svar av en av dessa ouppnåeliga premiumbloggare, dessa mytomspunna preludiumbloggers. Att man kan bli uppbloggad. Och få tillgång till deras bakgårdar av ting, ord, tankar och dofter, dessa sura ordsopor, morgonfluktandet rakt in i folks filmjölkständer, deras biff- o bloggkanaler, blogganaler, insynen i de innersta detaljerna. Luktomania. Doftdiandet. När de sitter och stönar på bloggmuggen, ja på bluggen, och att då kunna erövra dessa offentliga ord och göra dem till sina, ha dem, smeka dem, vårda dem. Hålla ordharem med dem. Detta är detta som är bloggandets essens! Det härliga integritetsgenombrottet, att få flukta blogg. Att få flogga! När bloggandet skapar mentalt liv! Som när de verbala bloggvågorna böljar och sköljer nedåt ända ned i bloggandets djupaste träskmarker. I den bloggerska djupmyren. Men också uppströms, där valet är direkt och avgörande, omedelbarheten i detta, det tvärsäkra utslaget! Det är bloggvärlden. Det är den digitala ordfloden.Ett slags bloggsofärens verbala Woodstock. Bloggstock helt enkelt.

"Det började i september 2008 då jag fick jag ett anfall av inspiration, eller hur man nu ska uttrycka det." avdelning kalla det vad du vill tosse där!...ur Ted Valentin 2009-02-16 http://www.tedvalentin.com/

På stenåldern hade man runstenar som kommunkationsmedel. Ett heavystone-bloggande. Nu har det mest potenta uttrycket i våra dagar, det ultimata egobloggandet nått sin höjdpunkt och som några menar, sin kulmen. (?) Det är dags att frilägga dessa strukturer. Blotta dess själ. Denna märkvärdiga företeelse som bloggandet utgör kan betecknas som den ultimata folkdemokratin. Superdemokrati. Alltså:

Alla får. Alla vill. All kan.

Man kan säga att detta bloggande är det högpotenta uttrycket för den superdemokratiska process som Internetanvändning i sig är ett uttryck för. Man har ju sett hur flertalet diktaturer i världen haft svårt att värja sig mot demokratirörelser på nätet där informationen sprids sekundsnabbt, likaså via mobiltelefoni. Och bloggandet är samma andas barn. Vilken segmört som helst kan nu uttrycka upp sina knöliga tankar säger vän av ordning. Vän av den gamla ordningen alltså. Ängslig över hur det nu skall bli. Orolig för hur trångt det nu skall bli vid de verbala köttgrytorna. Men också oroliga över språkets öde. Hur ska det gå med språket?

"Sluta fucking jävla tro att man är fucking jävla ihop för att man hånglat och käkat middag ihop...", "...era dumma fanskap. Dra åt helvete!"...avdelning jävla fan...Hanna Fridén, feministisk, estetisk, stilfascist 2009-02-28 http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.2202791

 Det nya är att urvalet blir maximalt. Nu ligger ingen intelligens i träda. Nu ligger ingen talang för fäfot. Nu skiter alla lika stora högar. Gömda genier träder fram ur sunkiga skjul och exponerar sina hjärnvindlingars mest vågade slängar. Vi ska i denna osorterade utredning stanna vid själva bloggandets livsnerv, dess hierarki och psykologi.(...denna verbala massonanin....denna orala simultanism...)

"Å ena sidan är det vanlig vardag - jobb, någon flirt, bo i ny stad. Å andra sidan är det massa knäppa saker"...avdelning djupanalys. Bokhora- Johanna 2009-02-24 http://www.bokhora.se/blog/category/skonlitteratur/romaner/

 "Tillvaron blir en motor som avlägsnar sig."...avdelning tunga metaforer. Marcus Birros Blogg 2009-02-20 http://www.marcusbirro.se/bloggen/

Det finns mindre följdsjukdomar till detta sittande, stirrande och ordbajsande, som det gamla kärvänliga musarmen, och inte att förglömma den förargliga skärmmössa som inträffar när man speglat sitt ansikte så extremt länge i skärmens ljus att huvudet förvandlas till en löjlig pc-skärm.

Och så det nya! Nu har man också upptäckt den oroande åkomman, bloggseendet. Nära besläktat med tunnelseendet. Men extremare. Mer intrikat och i det närmaste exklusivt i sin enkelhet. En ny åkomma alltså. Bloggseendet innebär att man bara ser detaljer i livet. Man sätter inte ihop delarna, lägger aldrig ihop två och två, utan det är det enskilda som härskar. Verkligheten i alla sina enskildheter. Man vägrar dra slutsatser. Detta har sin enkla förklaring i att bloggandet har till sin natur ett bäst före datum. Man upphäver ständigt historien därför att varje ny dag kräver en ny analys, ett nytt seende. Därmed förändras förutsättningarna, de mentala, såväl som de kulturella.Tidigare mera bergfasta begrepp som politisk korrekthet böljar nu likt en tidlös pendel eller spröda rö för vinden i en vilsen dans, utan orientering i tiden.

"jag kan väl bara dra åt helvete, jag."...avdelning...jo...ja...visst,visst! Alex Schulman Blogg 2009-02-26 http://www.1000apor.se/blogs/alex

Bloggandet har kommit för att stanna, kanske inte exakt i dess nuvarande form men dess substans som det snabba anslaget, den nya analysen som bara är två minuter gammal när en ny åstadkoms, då är den gamla redan gammalt. Bloggandet har det personliga samtalets absoluta autencitet. Dagens ord är färskvara. Att komma dragande och kommentera gammal skåpmat från gårdagen är till intet syfte. Nu idag. Ny sida. Vitt blad. På det igen.

 "Man ska fan inte tro att man är något. Man tror inte att man är något. I själva verket är allt man gör ett enda försök att förstå varför man hela tiden går runt och känner att man INTE är något."...avdelning...svårtolkat,...svårt...liksom...självbilden vetni...Marcus Birros Blogg 2008-08-28 http://www.marcusbirro.se/bloggen/?m=200808

Om man jämför med de etablerade sidorna i dagstidningarna är dessa debatters gång helt osynkad med verkligheten med ett slags seg intellektuell fördröjning och kan aldrig äga den uppdaterade klarhet och digitalfärska stringens som ett bloggande har.

"Det hände ALLTID något. Innan man visste ordet av hade det gått nio timmar"...avdelning tiden rinner iväg...1000apor: Blod är tjockare än vatten. 2009-02-28 http://www.1000apor.se/blogs/nouri

 Ett enkelt konstaterande av en given situation och som sådant mycket vanligt förekommande i bloggvärlden är grundvalen. Men av detta dras inga slutsatser. Om det möjligen vara så att där finns ett samband mellan olika företeelser. Att det uppräknade ingår i en logisk händelsekedja? Nej så tänker inte bloggaren. Bloggaren säger: 'Nu är en ny dag' Det är bloggandets innersta väsen. Prata bort efterverkningarna av gårdagens bloggande. Prata bort gårdagen. Rensa skrivbordet. Tänk om. Tänk nytt. Tänk stort.

"Jag älskar det här vinet. Rustikt men raffinerat. Som en overall från lantmännen med pressveck..."...avdelning språkliga smaklökar. ur bloggen Billigt Vin- irrärder i vinets värld 2009-02-18 http://billigtvin.blogspot.com/

Som en fors som flödar. Som en bisvärm som surrar. Det kommer ju nya efter...dagar, och bloggar...Det gäller alltså att: Bara se enskildheten. Och att nöja sig med det. Därför har bloggaren ingen historia. Är historielös. Bloggaren söker inte sitt, bloggaren drar inga låntgående slutsatser. Ty bloggaren vet, att- i morgon är en ny bloggdag. Av en lång serie fakta eller förhållanden blir bloggarens slutsats ett lakoniskt konstaterande: 'att så är det'. Och i morgon har vi glömt det.

Istället kommer verklig substans i tänkande och tyckande att framstå som hållbar mental valuta. Att man tänker verkliga tankar, inte i kvällsblaskerubriker utan i stället substansiell och högoktanig intellektuell realia:

"I dag köpte jag en skimrig skugga i silver/svart från Too Faced som blev jättefin på, en ögonskugga på tub som neuraliserar ögonlocket, ljusar upp lite samt är perfekt att ha under en mörk eftersom den hjälper till att hålla skuggan på plats. Men det coolaste av allt var läppglanset från Too Faced som ändrar färg beroende på humör! Är inte det helt sjukt?"...avdelning jo visst - helt sjukt!...som taget ur en skolflickas dagbok...ur bloggen Blondinbella- Isabella Löwengrip 2009-02-24 http://www.blondinbella.se/

 Man kan alltså om en människa i sitt bloggande pratar om sin tvätt och strö ut den på golvet i badrummet och dissekera den och dess inre väsen i sin blogg och finner allsköns storheter som med sina detaljer kan äga de mest osannolika historier och information, eller fimpar i fickor, kanske solkiga lakan som blir en exponering av helgens övningar, dramatiseringar av en gårdags enkla nöjen, helgens skörd av vilsna spermier, och att allt detta där inte är för smått, inte för privat, och unket ankommet , inte för egotrippat för att läggas ut i bloggen och skärskådas av gemene man, man kan då säga att detta här är fråga en premiumbloggare. Att han eller hon håller bloggandets fana högt. Nåväl det finns fler men en uppräkning här skulle ta för stor plats och te sig alltför bloggistisk. Vilket i det gamla språkbruket skall tolkas som synonymt med självcentrerad eller egofixerad.

"Idag slår sig merkurius och jupiter ihop i vattumannen och den mentala energin flödar fritt, expanderar och riskerar att ta över allt. Men vad gör det?"...avdelning nej det är väl bara att gilla läget typ...rexlins astroblogg 2009-02-14 http://blogg.passagen.se/rexlin/

 Bloggandet kan vid en första anblick te sig som en fullständigt absurd företeelse. Här sitter varenda människa med en egen digital spalt där de spyr ut en tiara varje dag om kalsonger som fastnar i tvättmaskinen, om barnspyor på tangentbordet, om eländiga fester och också mera ultimativa och absoluta privata excesser som dagens onani etc. Frågan ställs ju naturligtvis: Vem läser allt som skrivs?

"Ni får fråga vad ni vill, allt mellan himmel och jord. Fråga om mig, dig själv, tankar, framtiden, dåtiden..."...avdelning...typ hela alltet...typ...hit o dit.Louise- Sveriges största aupairblogg 2009-02-27 http://louisesa.blogg.se/

 Nu är de ju så att det hela är ganska sinnrikt anordnat. Det finns nämligen Premiumbloggare och ur denna högsta kast urskiljer vi det mest legendomsusade Kungsbloggarna, en liten exklusiv skara vars bloggade ord släpps ned i det digitala gyttret som nådegåvor till en törstande bloggallmänhet. Orden kommer som skänker från den bloggistiska skyn. Förutom dessa Kungsbloggare, och den större gruppen Permiumbloggare finns det upcomingbloggare, hangaroundbloggare, bloggwannabies etc. Likaväl som det finns arbetsmyror i stacken så finns det arbetsbloggare i bloggträsket. Dessa bär runt information och ser till att allt de snappat upp på högre kungs- och premiumbloggarnivåer förs vidare ända ned till minsta gemene bloggare av enklaste snitt i fjortonde led.

"Att frihetsgudinnan har norpat ett exemplar av min DVD är ingen slump"...avdelning...vet du hur han menar liksom?...Moderskeppet 2009-02-21 http://www.moderskeppet.se/live/

 Bloggandets innersta väsen är alltså att man sitter och tänker högt. Låter de tankar som händelsevis tas upp i hjärnvindlingarna bli till omedelbar text på skärmen. Att ofullgångna synopser och mentala strukturer i härnvindlingarna som annars kanske inte ens fått varken färg, glans eller djup och stringens falla men som nu får falla ned på det bloggverbala fältet och där cementeras digitalt i sin tur och stelna för evigt som digitala ord. Och där enkla vardagliga sentenser som: 'vadfan sitter du och klipper tånaglarna i köket ditt äckel?, sa jag till Daniel', blir förevigade och upphöjs till blogglitteratur och går in i den digitala blogglitteraturhimlen, ja på BloggParnassen. De kommer läsas om och om igen och i en framtid skall dessa ord finnas som från en tidigare era, 'från förbloggandets tid'. De skulle annars ha fallit ned i glömska på det smutsiga köksgolvet.

Nu står dessa profana rader in i evighetens eldskrift: 'Vadfan, sitter du och klipper tånaglarna i köket ditt äckel?'

I varje samhällsavsnitt har bloggandet etablerat sig, minsta fotbollsklubb har sina verbala fikahörnor där materialförvaltar-Uno kläcker ur sig självklarheter om bollar som är runda eller klurigheter som att det är värst på bortaplan eller att hemmaplan fanimej alltid är hemmaplan i alla fall i blogghörnan och Helen och Gustav i pojklagets föräldragrupp, verbaliserar om nästa bullbak där all föräldrar måste med och sälja denna segdeg till varandra i den så kallade klassiska bullrundgången. Här finns satanistbloggar, sm-bloggar, fjärilsamlarbloggar, schackbloggare, töntbloggare, you name it. Satanister diskuterar värdet av ett glas blod, schackbloggare kliar hårtestar i tankar över flankanfall eller damgambit, fjärilsamlarbloggar rycker digitala vingar, och sado-macho.bloggare, poserar i de senaste tvångströjorna.

Kan man då säga att detta digitala ett-och-nollande bara är en ersättning av det vanliga umgänget? Nej, det är något mer komplicerat än så. Det är en ny tid. En ny kultur. Ett nytt uttryck.

Man skriver ned en mening om att det inte alls är roligt när fotbollsgrabbarna springer in på damtoa och sprutar vatten på golvet eller placera metmaskar i tjejernas kläder, och så fastnar det på skärmen, eller om Ola på kontoret vill varna alla som använder intranet - nätverket att inte sprida verbal dynga genom e-mailen. Att orden blir kvar. Att vad en människa säger kan värderas och analyseras i dagar eller veckor efteråt.

Många är säkert de verbala snackare som fått ångra månget ord som flugit ut i den cyberska rymden. Dessa tappade ettor och nollor. Och sedan. Orden jäser och for en buké. Blir lagrade och får kraft av tidsaspekten. Jag det är mycket med det där.

Bloggandet har tydligen också mentala effekter på bloggaren. Detta lätta och omedelbara tilltal kan förleda bloggaren att gå över gränser, bli bloggberusad. Vi fick nyligen se en känd kungsbloggare stiga av sin bloggportal och bekänna sig till att ha fallit offer för dess förledande berusning. Han hade varit en skitstövel, bekände han. Nu fick det vara slut.

"Känd bloggare fick bloggfrossa!"

Bloggandet skapar en ny kultur som kommer att finnas tillgänglig överallt. Hangaorundbloggare, bloggwannebies och andra entusiaster kommer att ha arkiverade ord från de mest kända som historisk sett kommer att inneha ett autentiskt värde vid framtida historieskrivning. Det skulle alltså nu vara av vikt om någon försöker arkivera alla dessa hav av ordmassor.

Det är fångade ögonblick som aldrig kan upprepas. Om man tog det hela muntligen skulle orden snart flyga bort och tas av vinden och man kan bara göra hjälplösa försök att komma ihåg vad vederbörande sa. Underbara språkliga nykonstruktioner kan också upptäckas vid en digital vandring i bloggossfären.

"Jag uppskattar gagsen men de får mig inte att skratta i praktiken."...avdelning jag skrattar bara teoretiskt. ur Crippas filmblogg 2009-02-09 http://crippasfilmblogg.wordpress.com/

 Vid en genomgång är den mentala-sociala positionen för en bloggare i begreppet dess hirarkiska kategorisering viktigast. Alltså bloggarens plats och densitet i den hierarkiska bloggosfären. Alltså varför och hur respektive bloggare bloggar uppför sig när han eller hon uppträder på bloggscenen i den digitala cyberrymden.

Bland den högsta gruppen Premiumbloggarna ryms det s.k. Kändisbloggandet som är det fundamentala och också en nödvändig förutsättning och motor för all den undervegetation av bloggande som just nu har sin höjdpunkt inuti detta kungsbloggandet, det senare som elitens elit. Här finns de bloggare som utgör ledstjärnor för alla andra. Men omsättningen är stor och fungera som en topplista för musik där de populäraste klättrar respektive rasar om det omvända är för handen.

Kungsbloggandet har sin alldeles egen estetik. Sitt eget innehåll och sin egen substans. En kungsbloggare liknar en behandskad posör som med pipinetta rörelser tar av sig de bländvita handskar för att pippa ner några få dagliga ord på lapen: 'jag är så jävla kåt och trött och packad å fyfan' detta kan vara och utgöra en dags orala produktion i denna kungsbloggares guldblogg, sedan blir vederbörande lite yr av ansträngning och går och lägger sig.. Och detta leder till 57679 besökare och femtiotre svarsinlägg där bloggepigoner, bloggstalkers, blogguttydare och andra trekvartsbloggare i lägre bloggskikt och bloggsegment agerar slemränder och slickar ord, och mjäkar efterbörd och förhåller sig. Men detta är demokratins vagga och också dess efterbörd. I en ultrademokrati får man tåla allt. Då får alla komma till tals.

Det finns folk som går omkring långt ute i enslighet på bloggmyren och klickar sig upp sig själv till en verbal utlösning. Det sägs att det finns hem för f.d. Bloggare som vårdas i madrasserade rum för att de bloggat sönder sina hjärnvindlingar.

Underbloggandet eller wannabiesbloggeandet eller bloggarounds är särskilda undervarianter som i sin tur har flera osäkra underkategorier som flyter över i varandra som fansbloggandet, här fanclubbloggandet ingår som en stabil och etablerad del, och här finns dessutom extrema varianter som stalkerbloggandet. I den kan rent kriminella blogginstinkter dväljas. I underbloggandet finns också underliga sido- och subvarianter som uttolkarbloggandet, det är folk som sitter och uttyder vad kungsbloggaren klämt ur sig, alltså lägger ut preliminära tolkningar av dennes kungsord. Gement uttryckt kan man säga att det handlar om att när kungsbloggaren släpper en fis springer denne uttolkarbloggare efter den och målar den gul. Dessa uttydare kan ibland glida över i stalkerbloggandet och också utvecklas i nästan kriminell eller tveksam mentalsjuk riktning med uttalade hot och ultimata krav, om till exempel om kändisen X har en älskare/älskarinna som också är känd så kan uttydarbloggaren kräva hur denna persons all uppföra sig etc. Ska hon föda barnet? Ska han träffa svärmor nu när hon var så dum?

Och sedan epigonbloggandet som följer de mest sorgliga och ömkliga vägar. Här försöker bloggaren skriva likadant som huvudbloggaren som ofta är en kungsbloggare eller åtminstone en förstapositionsbloggare. Epigonbloggaren jämställer sig ofta med en sådan kändisbloggaren i termer av sådan jämförelser som vikt, hårfärg, inplantat eller inte inplantat, gucci-skor eller inte och åsikter om mest häftiga film, spel etcetera.

I tillvaron finns för vissa bloggare dessa guldkorn. Som att vissa bloggare älskar att få pipblogga. Att få vara en bloggvärldens Piping Tom. En bloggfluktis. En de drivna bloggomanernas hang- around. En osjälvständig bloggomatiker. En förkrympt bloggproblematiker i de stora bloggarnas skugga. Detta är den största njutningen för en sådan. Att smyga omkring på storbloggares bakgårdar och rota i deras ordsopor på bloggtippen. Som en soptippsöverlevare som lever upp av andras ordsmulor. Suger näring ur deras pratavfall. Det är en så underbar företeelse att den mest reserverade ordbajsare kan gå igång och få så kallat bloggslag. Att man blir hög på andras ord, trivialiteter och intimiteter. Det är bakgårdsbloggandets kärna. Det innersta äckelbloggandet. Detta att få ta del av det mest privata. Att uppnå ett så kallat bloggexpo. Att få gå upp i bloggning. Vilket är den högsta formen av introvert bloggnjutning.

Det är den stora njutningen för den anonyma pipbloggaren. Och det finns många av den sorten. Det finns hela arméer av blogg- hang-arounders. Av folk som hänger i de ljusskygga blogghörnorna eller skyndar runt i bloggskuggorna och fluktbloggar och pipbloggar. De är dessa som bär upp bloggidén. Det är de som skapar grunden och källarbygget i de bloggtorn och bloggslott som de mest kända bloggarna bygger.

 "Jag är helt med på att man blir en grym jonglör om man har barn"...avdelning grymt familjelivur Katrins blogg-Katrin Zytomierska http://www.finest.se/katrinSchulman

De som är bloggvärldens hang-arounders gör sitt dagliga deal. De går ut om morgonen i bloggträsket som narkomanen som ger sig ut på sin dagliga sprutvända i kanylverkstaden. Men de letar förflugna ord. De spår i kändisars digitala kompost. De letar inte kändisars kletiga avfall i deras verkliga soptunnor. De letar förlupna skitord och mjäkiga andemeningar i de berömdras gamla bloggkompost. De existerar i berömda bloggares skugga. De är inte sakletare de är bloggletare. De letar tappade formuleringar. Nedsläppta uttryck. Återanvänder berömda bloggares kungsord. Putsar av kända bloggares formuleringar. Dessa stulna ord kan senare dyka upp i ny förpackning på perifera undergroundbloggar ute i bloggträskets absoluta utkanter.

Det finns tragiska bloggträsk därute i cybervärlden som är undanskymda från den offentliga bloggscenen. Obskyra bloggdiken där skämda bloggare krälar omkring i sina egna slibbiga formuleringar. Där dessa åsidosatta bloggare läser sin egen blogg och kommenterar sina egna inlägg med nya inlägg som söker höja sin egen ekvivalens men som bara blir till inavlad missväxt i ordens skepnader. Men som då och då uppträder med ny stringens iklädda dessa stulna bloggord.

Men dessa bloggare i de yttersta utkanterna av bloggvärldens hierarkier är hänvisade till det så kallade spegelbloggandet, eller mera konkret uttryckt, det så kallade självbloggandet. Bloggonani gemenligen kallat. Man bloggar helt enkelt med sig själv. Skådar in i sin egen bloggnavel. Ett exempel. 'Jaha, igår blev det mycket prat om min katt men idag skall jag prata lite om mina tvättider, det finns nån jävla granne som snor...'

Bloggandet är den totala demokratin som dessutom infattar sin totala motsats. Ett själsliv exponeras och viks ut i en av de stora upplysta bloggarenorna och denna själs struktur, verbala girlanger och känslomässiga komposter faller ned som nysnö varje dag vederbörande bloggare uttalar sig. Dessa ord faller i en djup bloggmylla där de slår rot och växer upp i eviga generationer och avarter av ord. Ned i blogghirarkiernas tredje fjärde och långt bort sjunde gånger sjuttonde led. Orden som en gång fallit från den store bloggaren förvandlas och förvanskas till oigenkännlighet och lever egna liv i mer ljusskygga bakgårdsbloggar där de uppträder i kejsarens nya kläder.

Det finns också mera vardagliga bloggkategorier som föreningar, kring tidskrifter, åsiktgrupper etc. där diskussionslistorna har ersatts av en blogganförare och resten körsångare. Han sjunger försången och de andra replikerar.

Bloggandet har också en lustig och tydligen inneboende förmåga att föda sig själv, en kategori skapar en annan, som till exempel motkategorier. Om man har en blogg om shopping och det underbara med detta föds genast en blogg med motsatsen, 'den som har flest skor när livet är slut vinner'

Det finns också ett bloggande som skulle vara en motkraft till bloggandet man kan kalla det för ickebloggandet där man talar om bloggandet som absurt och förkastligt , detta gör man på en egen blogg naturligtvis vilket följaktligen är en motsättning i sig och sedan finns naturligtvis ett undergroundbloggande. Här finns också obskyra sexuella minoriteter eller groteska livsstilar som önskan att avvara en kroppsdel och liknande... eller en önskan om att utföra extremt våld i någon riktning.

De mest kända bloggarna har bara att helt enkelt på ett rakt sätt meddela omvärlden om sina egna vardagliga problem, att de upphöjer sin vardag till allas vår angelägenhet.

 "Ok, många låtar blir bättre ju mer man lyssnar på dom men ska dom här bli bra i mina öron får jag nog lyssna till dödagar så jag låter hellre bli."...avdelning sunkigt långtidsperspektiv.ur Metrobloggen Sand mellan tårna 2009-02-21 http://metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.4345638

Som att hon/han skulle slinka in på XX i kväll, jag var där igår och X1 var slemfull och där hälsade jag på X.

Den högste kändisbloggaren som ofta är en Kungsbloggare behöver inte ens göra sig till utan bara rabblar ned en massa vardagsämnen. Inget litterärt stuk. Inga verbala extravaganser utan bara det direkta gränsande till orala ljud. Inget annat. Bara sådant. Men de blir älskade. Som företeelse. Man blir kamrat med dem. Man befinner sig nästan hemma i deras kåk, eller deras lya. Följer dem till krogen.

"Mycket som händer av vikt i världen händer väldigt diskret och men samtidigt förvånansvärt öppet om man har ögonen öppna. Många viktiga beslut tas på okända platser av okända människor men när besluten väl implementeras så sker det ofta utan några större krusiduller."...avdelning de e mycke nu liksom...ur Alethia- Blogg & Tankesmedja 2009-02-24 http://aletheia.se/2009/01/

De mest kända storheterna har en alldeles egen agenda och ett eget språkbruk.

 "Jag har inte slagit huvudet i takbjälken igen. Det bara känns så. "avdelning tillvarons djävligheter. ur Finstère Bodil Malmstens blogg 2009-02-06 http://www.finistere.se/

 Liknade direkt kontakt med dessa kända människor vardag försöker bloggare av lägre kategorier, men det fungerar inte. Olle i Torshälla kan inte berätta att han just tvättat sin kalsonger. Vi bryr oss inte. Hans kalsingar blir obscena. Äger inget skimmer. Men kändisens kalsingar/trosor regerar.Bloggandet föder dessutom broar mellan dessa kändisar.

 Här finns det pliktskyldiga och ställföreträdande bloggandet till vilken kategori man naturligtvis skall räkna in en känd människas som blivit mest känd som den absolut första kapprocksbloggaren där hon skändligt och svikligt låtit någon B-figur blogga i sitt namn.

Här finns verbala enmansteatrar, en man i sina bästa år som utifrån de berömda miljöer han kommit från tagit steget ut i en individuellare fåra. Han står nu bredbent med egen blogga i eget ego och pinkar slappt och generöst.

"Jag vet inte riktigt varför jag berättar det här, men det känns som att jag får göra det. Som att man får det när man har en blogg"...avdelning ... mmm....Beautifulones 2009-03-02 http://blogg.aftonbladet.se/27449

 Benny Holmberg

Benny Holmberg (48 artiklar)

Anmäl