Anklagade barnläkaren kan ha räddat mina pojkars liv

Jag tror att åklagaren söker efter rampljuset. Det gällde att dra till sig maximal uppmärksamhet genom att arrestera henne på arbetet i stället för att kalla henne till förhör.

Åklagaren är rubricerad som relationsexpert på åklagarkammaren västerort har jag läst "nånstans" så min första spontana tanke var just den du presenterar @torrkorven.
Jesper och dina barn önskar jag all lycka i hela världen :).

Den dag vi lämnar jordelivet gör vi det oftast på sjukhus, min arbetsplats. Kan någon som inte varit med om situationen, att se på när någon dör, fatta beslut om vad som ska göras i den situationen?

Sen piratebayhärvan har jag inget förtroende för svenskt åklagarväsende. Verkar ha lika mycket på fötterna som aftonbladet när de tar sina beslut.

Om det var rättsmedicinaren som "slog larm" till polisen om höga nivåer av läkemedel i det avlidna barnet, avslöjar detta en kunskapsbrist hos rättsläkaren om ff a för tidigt födda barns förmåga att bryta ner läkemedel. Att åklagare sen agerar är väl i sig korrekt men sättet det görs på ....
Som psykiatriker tvingas man ibland hämta personer för vårdintygsundersökning med stöd av tvångslagstiftningen LPT ( Lagen om sluten Psykiatrisk Tvångsvård). I lagen står att detta alltid ska göras så skonsamt ( läs odramatiskt) som möjligt för den enskilde. Märkligt att inte samma ska gälla för åklagare vid brottsmisstanke, åtminstone när det är möjligt.

kvaliteten på åklagarna är i rejält ras när inga yngre jurister ser statlig karriär med dito skitlöner till studieskulderna som alternativ utan söker sig till affärsjuridiken. Dagens erbarmliga åklagarshow säger allt om ämbetsmannavärldens urholkning.
Jämför med andra yrkesgrupper som är lika blåsta som diplomater kolla bara spektaklet när
utrikesdepartementets toppgubbar gav igen för tvserien på DN Debatt.Det blir resultatet när staten inte har råd anställa till Staten har inte råd med marknadsmässiga villkor för dem de skulle behöva anställa i ett samhälle med många alternativ för den enskilde.

att få en lindrande medicinering i livets slutskede borde vara en rättighet... inte bara en praxis!!!
åklagaren i detta fall verkar väldigt dåligt insatt i hur en människas kropp lämnar livet....
hjärnan kan vara helt död och bortom räddning medans kroppens biokemi gör sitt jobb .... kroppen kämpar för att få luft... kramper och motorisk orolighet är de sista bilder en nära anhörig kan ha på näthinnan när döden slutligen inträffar...
jag är helt säker på att läkaren som nu sitter häktad hade en ansvarskänsla BÅDE för sin patient OCH för de stackars föräldrarna...
liksom att den död läkaren nu anklagas för att ha påskyndat, förmodligen var ett lugnt och värdigt avslut på ett ungt plågat barns liv....
förfarandet i det aktuella fallet skrämmer mig inte det minsta....
ej heller tror jag att läkaren haft för avsikt att orsaka döden med sin ordination....
det som skrämmer mig är att åklagarmyndigheten har problem med att få tag på kompetenta åklagare....
samt att åklagare verkar kunna ta sig vilken rätt som helst att förstöra folks liv och försörjning....
tänk om den anklagade läkaren har egna barn hemma som nu måste hantera den verklighet åklagaren skapat ... deras mamma.... en mördare!!!
hur ska vi i sverige kunna få en fungerande vård i livets slutskede på detta sätt??
till den anklagade läkaren och hennes anhöriga.... vill jag bara säga; - stå på er!!!!

Dethär ärendet kommer att bli långlivat! Det stora misstaget från åklagaren var att inte konsultera medicinsk expert innan beslutet om gripandet.
Denhär typen av svårbedömda ärenden kräver extra noggranna förberedelser innan tillslag görs.

Jag var med om detta redan 1962 då min mor låg med lungcancer och syrgastub.. Det fanns inte så utvecklad sjukvård då som nu. Min mor led mycket av andningsvårighet på slutet och läkaren gav henne att sova på. Hon sov sig in i döden. Det fanns ingenting mera att göra. Jag känner bara tacksamhet för att hon slapp vara vaken och lida mera. Vi hade tagit farväl.
Det värsta är när våra barn dör, men vi måste lita till läkarvetenskapen. Jag känner med barnläkaren och tänker på henne.

Som människa reagerar vi olika när det gäller svåra samtal vid dödliga lägen.Vi vill oftast inte fatta det oundvikliga utan ser oss om det ändå inte är fel. Av erfarenhet har jag stort förtroende för sjukvården och är nu bestört över hur hela ärendet skötts och hur åklagaren går ut med sitt påstående. Klart teatraliskt som polisen gjorde att komma under arbetstiden och hämta den nu åttalde.
Genom läsningen av alla artiklar så framstår nu hela historen som om åklagaren har handlat klart oförnuftigt och att läkarkåren har kommit till skada. Var är samhället på väg?

Efter mycket grubblande har jag kommit fram till att kan vara "den kristna högern" som ligger bakom detta och som nu försöker föra fram sina ståndpunkter, t ex att det alltid skall vara Gud som avgör liv eller död.. Socialministern är en bra representant för denna typ av åsikter men det kan väl rimligtvis knappast gälla polis och åklagare? Hemska tanke!

Jag vet inget mer om det här fallet än det jag läst i tidningarna. Utan att veta hur mycket medicin läkaren gav barnet måste det vara omöjligt att veta om det hon gjorde var klandervärt eller ej. Antag att läkaren (på det personliga planet) är för aktiv dödshjäp, och faktiskt gav barnet en medveten dödlig dos efter resperitaravstägningen. Är det inte självklart att läkaren då skall åtalas? Om vi skall ändra lagen till att tillåta dödshjälp är en annan femma. Tills vi har ändrat lagen skall vi följa gällande lag. Det som hände kan ha varit ett ansvarsfullt och lagligt medicinerade av ett döende barn, eller kanske ett välmenande, men olagligt, medvetet dödlig dos medicin till ett döende barn. Nyckeln till svaret är hur ofta och vilken dos medicin barnet fick av läkaren. Jag vet inte svaret - och kan inte heller fria/fälla innan jag vet det. Hur kan alla andra vara så säkra utan att veta detta?

Jag blir förstås som alla andra upprörd och ledsen när jag läser om vad läkaren anklagas för, men jag har liksom Jesper varit med om det trumatiska att få barn mycket för tidigt. Min äldsta son föddes i vecka 28 och behövde hjälp och vård under sina fem första månader i livet. Aldrig har jag mött så mycket värme och en sådan respekt för livet som på neonatalen. Vår andra son föddes i vecka 25 och fick sluta sitt liv i vecka 29. Det var med sorg i hjärtat som han fick somna in på ett sätt som jag antar liknar det som den lilla flickan fick. Men aldrig någonstans skulle jag välja att kalla det för mord eller dråp. Det man gjorde var att fatta ett svårt beslut, det allra svåraste men någonstans måste man ändå se att för vår son fanns ingen chans till ett värdigt liv, eller till ett liv överhuvudtaget mer än kanske ytterligare några dagar. Nu fick han somna på pappas mage med mammas hand på huvudet utan att ha ont. Vi har en tredje son född i vecka 30 och även han vårdades på neonatalen under en lång period. Med den erfarenhet vi då hade av att förlora ett barn kan jag inte annat än känna den största tacksamhet och respekt för de människor som orkar arbeta med detta varje dag, och som varje dag tvingas ta ställning i dessa svåra frågor. Jag lägger med stort förtroende mina barns liv i era deras händer.

Personligen tror jag att det är statens medicinsk-etiska råd som vill att detta skall ske. Förmodligen genom att ta kontakt med föräldrarna och pressa fram en anmälan.

Om läkaren fälls, kommer man att hävda att nuvarande lagar inte stämmer med rättsmedvetandet i Sverige, och alltså skall aktiv dödshjälp införas. Om hon frias, kommer man att hävda att det här fallet är en intäkt för att aktiv dödshjälp skall införas.

Manipulation och svek verkar vara det etikerna kan bäst.

Tja... - så som alltid så har ALLA mynt TVÅ sidor, verkligen...

Mina tvillingflickor, födda i vecka 28, fyller 25 år om en månad. De är vackra, friska och framgångsrika. Ingenting har gett mig mer förtroende för svensk sjukvård än den enorma kompetens och underbara bemötande jag upplevde under deras nästan tre månader på neonatalavdelningen.
Hur vore det om svenska åklagare lärde sig att prioritera,

Åklagaren har säkert Kwast som idol. Blir nu en kändis men en mycket negativ sådan. Man bör ställa frågan om det snart är dags att sätta åklagaren i häktet istället som utan hänsyn berövar friheten
från en professionell läkare. SKANDAL !
Göran Hägglund bör väckas och omg. ändra systemet-följa etiska rådets rekommendationer - om inte blir följden att många får lida en smärtsam död utan läkarassistans i livets slutskede....

Det är skandal !!!! Polis och åklagare agerar enligt eget godtycke och kanske i egna intressen utan kontakt med vare sig medicinsk expertis eller andra kontrollorgan.Det får mig att tänka på en polisstat...Vad händer med sverige? Åklagaren borde offentligt be hela läkarkåren samt svenska folket om ursäkt.
MVH
Åke

På samma sätt som skribentens barn kan ha räddats till livet av barnläkaren i fråga så kan flertalet andra barns liv nu vara i farozonen på grund av detta rättsövergrepp, vars långtgående effekter är svåra att sia om.
Nu när barnläkaren är släppt så måste medialjuset börja granska kammaråklagare Elisabeth Brandt som genom sin valhänta hantering av ärendet faktiskt kan indirekt ha orsakat massor av lidande och utsatt för tidigt födda barn för livsfara.
Brandt har genom sina ytterst bristfälliga kunskaper åsamkat större skada än jag tror är möjligt att överskåda. Det är inte säkert att denna barnläkare kommer att återvända till sin arbetsplats eller ens sitt yrke efter detta helt onödiga övergrepp. Det borde inte heller vara säkert att kammaråklagare Brandt kan återvända till sin tjänst, hennes agerande är både ansvarslöst och överdrivet.

Om socialstyrelsen hade utrett fallet hade barnläkaren gått fri. Sådant händer. Om jurister släpps in så här tidigt kommer skadestånd att krävas. Alla förstår att det är hemskt när ett barn dör på det här sättet! Och alla tror att "Polisutredningen får visa vad som egentligen hände när den tre månader gamla flickan avled". Lagstiftaren kan ändra lagen så att något av dessa inträffar. Var är då rättssäkerheten när utgången är given av lagstiftning?

Det är ytterst tragiskt att en åklagare ska ruinera en mycket duktig läkares liv. VI fick spendera 2 månader på olika sjukhus med vår förstfödde som var 2 månader för tidig och alla personal var underbar. Läkarna var ytterst kompetenta och jag har mycket svårt att tro en barnläkare gör något dylikt. Åklagaren ser sin chans att få glänsa i medierna. Det var skrämmande att se intervjuerna med henne i TV där hon vitt å brett drog på om att läkaren var en barnmördare. Det märks ju att åklagaren inte har sett vilken underbar sjukvård vi har i sverige.

Jag tycker dom flesta av er gör fruktansvärda felslut. Av typen - en gång var jag på sjukhus och blev bra bemött - därför kan inte den här läkaren har gjort något brottsligt. Nån sorts konsekvenslogik som inte existerar.

Kanske ägnade sig läkaren åt aktiv dödshjälp - och bör lagföras. Eller så var behandlingen bara en rutinåtgärd i livets slutskede. Hur kan vi veta vilket utan att känna till detaljerna?

Jag skulle vilja uppmana alla att ta det lite lugnt med åklagaren. Eftersom aktiv dödshjälp är förbjudet i Sverige gör väl en åklagare rätt som agerar om han eller hon misstänker att det har förekommit aktiv dödshjälp. Eller? Det är väl det åklagaren har betalt för att göra? Följa lagarna alltså?
-
Nu tror jag inte att läkaren uppfattade sitt handlande som aktiv dödshjälp, utan som en avbruten behandling, vilket är tillåtet, i kombination med starka smärtstillande medel för att begränsa det lilla barnets lidande. Även om jag generellt är motståndare till aktiv dödshjälp - jag kan inte riktigt acceptera tanken på att vi aktivt skall ta livet av andra människor - sympatiserar jag spontant med hur man har handlat i det här fallet - detta även om de smärtstillande medicinerna var tillräckliga för att beröva barnet livet. Jag tror i alla fall det. Och en absolut förutsättning är i så fall att man i övrigt fattat ett etiskt riktigt beslut om att avbryta livsuppehållande behandlingar. Men, som sagt, kanske är det i så fall en lagändring man skall ropa efter, snarare än att hetsa mot en åklagare som försöker göra sitt jobb.

Min fasta övertygelse är att just denna åklagare bör avgå med omedelbar verkan..Det finns ingen anledning att storma in på ett sjukhus och formligen släpa ut en expertläkare från dennes arbetsplats ( till men för både personal och patienter). Det ska också förtydligas att denna åklagare motiverade sitt beslut med.. citat.. Vi måste höra ett annat vittne...(sjuksköterskan)...Polis och åklagare har haft ett antal månader på sig för att göra just detta..Det ska tilläggas att åklagaren släppte läkaren endast några minuter innan förhandling skulle ske i Svea Hovrätt...Historien lämnar en väldigt bitter smak...Vem blir drabbad av denna åklagare nästa gång? En åklagare som bara försöker göra sitt jobb
har definitivt valt fel arbetsplats.
MVH
Åke

Undrar hur många babyliv hon räddat och hur många avgörande beslut hon har varit tvungen att ta...vindarna är kalla på toppen...Jag tycker fruktansvärt illa om när pressen dömer någon för att hon gjorde något!!!!

Rättsväsendet är verkligen på väg utför…
I livets slutskede ges normalt smärtlindring som dropp eller med pump. Normalt står inte personalen och tittar kontinuerligt på patienterna. Därför kan vi vara ganska säkra på att medicintillförseln fortsätter en stund efter att hjärtat stannat. Förmodligen också i detta fall vilket de höga nivåerna som rättslakaren funnit tyder på. Så länge hjärtat slår pumpas medicinen runt och fördelar sig jämt i kroppen.
När hjärtat stannar kommer medicinen inte längre pumpas runt utan ansamlas runt droppnålen med mycket medicin och lite blod. När patienten sedan kommer till obduktion vet inte rättsläkaren var droppet suttit. Det finns inte så många platser på kroppen där det går att ta ett prov eller sätta en droppnål, speciellt på barn och avlidna (saknar blodtryck så blodkärlen blir svårare att hitta). Sannolikheten är därför hög att rättsläkaren tar provet där droppnålen suttit och där finns ju nästan bara medicin! Inte konstigt att nivån är hög. Det är då inte koncentrationen i blodet man analyserat, man analyserar i princip droppet! Detta enkla samband begriper inte åklagaren!

Att läkaren inte genom hela sin karriär gjort ett dåligt jobb är väl ganska uppenbart, men det är inte heller relevant i sammanhanget.

De metoder som finns för att avsluta ett liv på ett värdigt sätt vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet. Som snart färdigutbildad läkare så kan jag säga att jag inte känner till en enda läkare som skulle riskera sin karriär och sitt rykte genom att utsätta en patient för aktiv dödshjälp när det finns så bra annan hjälp att erbjuda patienten i livets slutskede för att lindra ångest och smärta. Även om man skulle vara personligen för aktiv dödshjälp, så finns det ingen anledning att göra något olagligt. Det är läkarens uppgift att lindra när livet inte går att rädda, det sker med detta primära syfte (och därför tänker man inte primärt på vilken dos man ger, utan mer till vilken effekt ett läkemedel har i dessa situationer). Det saknas helt enkelt ett rimligt motiv för denna läkare att mörda (enligt vad jag kan utläsa från massmedias intensiva bevakning av ärendet). Jag är rädd för att detta fall leder till det som i USA kallas för "law medicine", dvs att medicinska beslut prövas i vanlig domstol. Det är inget som är lämpligt, vare sig för patienter eller sjukvården och dess personal, eller samhället i stort. Det kommer att leda till ökade provtagningar för att hitta nålar i höstackar, ökad läkemedelsförskrivning (inkl antibiotika med resistensproblematik) och enorma kostnader som inte kan anses försvarbara. I värsta fall leder det till att patienter inte får adekvat smärtlindring eftersom läkarna inte vågar utsätta en patient för eventuella biverknaningar. Jag hoppas innerligt att om mina närstående eller jag själv hamnar i en liknande situation när döden står för dörren ska adekvat medicinering givas. Jag kommer aldrig att rískera min karriär eller mitt rykte för att medvetet göra något otillåtet och därför hoppas jag att utredningen friar läkaren, så att alla patienter i livets slutskede kan dö med så lite ångest och smärta som möjligt. Jag är nämligen övertygad att hon gjorde rätt (givet att det inte finns något extremt anmärkningsvärt som inte framkommit ännu).