Fritt forum

Peter Schjerva om Fritt forum

Var gömmer sig Lasse Wierup?

Publicerad: 2009-03-04 01:03, Uppdaterad: 2009-03-04 07:03

1 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Efter att den 23 februari sänt ett mejl till Dagens Nyheter och efter att Newsmill den 26 februari publicerat min uppmaning till duell har inget hörts och inget synts? Är Lasse Wierup på semester i icke kontaktbara trakter eller har han gått under jorden? Jag har ingen aning men under tiden jag väntar på svar kan jag ju passa på att tydliggöra mina skäl för utmaningen:

En ny trend är att personer som i sin sedvanliga yrkesutövning framstår som mediokra säljer ut sin själ, heder och moral för att vinna 15 minutes of fame. Det mest lysande exemplet är Lasse Wierup med boken Svensk Maffia. (Larsson lämnar jag därhän då han efter boken stigit ut ur rampljuset)

Wierup, en för den breda allmänheten tidigare okänd kriminalreporter på DN, valsar plötsligt runt i medierna och leker expert och auktoritet på bikerkulturen. Låt oss granska om boken ger honom fog för dessa titlar. (Detta inlägg avgränsar sig till de sidor som berör bikerklubbarna 11-157, då jag icke inlåter mig på att kommentera subkulturer jag saknar personlig erfarenhet ifrån) Bokens olika anklagelseakter läggs alla i munnen på antingen okända och suspekta avhoppare; personer som kastats ut ur kulturen; anonyma poliser eller en person författarna vare sig träffat eller vet hans sanna identitet då han intervjuats av en tredje person. Wierup tycks omöjligen kunna inse att alla ovanstående kategorier av individer kan ha dolda motiv för sina utsagor samt intresse av att dölja sin verkliga identitet då de vare sig är den eller det de utger sig att vara. Slutsats 1: Alla väsentliga källor är fullständigt okontrollerbara för alla utomstående samt kan ha dolda motiv för sina anklagelser.

Boken saknar fullständigt litteratur- och källhänvisningar vilket torde vara unikt för en faktabok. Författarna har under bokens lopp skiftat skriftställarens skarpa penna mot den intellektuellt mindre krävande kopiatorn. Olika rapporter från Rikspolisstyrelsen och Rikskriminalpolisen plagieras skamlöst rakt av och maskeras nödtorftigt med ett fåtal egna, inskjutna satser. Slutsats 2: Alla allmänna fakta, sanna eller falska, kommer direkt från polisen och är redan tidigare begagnade.

Textens många faktiska sakfel och avsiktliga feltolkningar låter sig inte i detalj bemötas här då de både är för många samt kräver för stort utrymme för grundläggande information kring bikerkulturens begrepp- och tankevärld. (Jag hänvisar istället till min kommande bok kring bikerkulturen, där jag detaljgranskar och kommenterar Svensk Maffia. Jag inskränker mig här till att bemöta anklagelserna rörande bikerkriminaliteten. Författarna svänger sig med begrepp som borde varit fallna direkt under allmänt åtal för ärekränkning och förtal såsom brottsorganisationer, maffia, kriminella gäng/nätverk. Detta är ogrundade anklagelser som aldrig letts i bevis. Den enda oberoende utredning som företagits, Brå:s "MC-brott 1999:6 fastställde att mc-klubbar är inga brottsorganisationer. Den kriminalitet som förekommer inom kulturen består i att en eller flera medlemmar tillsammans med individet helt utanför mc-miljön gemensamt utför vissa brott, där det ekonomiska utbytet aldrig tillfaller klubbarna. Således, helt och hållet en individernas kriminalitet. En kriminalitet som självklart även kan påträffas överallt och inom de mest skilda organisationer såsom korpen, fackföreningar, välgörenhetsorganisationer m.fl. Se vidare min på Newsmill publicerade artikel "Kriminella MC-gäng är inte förtalsgrundande."

Låt oss jämföra hur Wierups anklagelser står sig mot objektiva, statistiska fakta. Jag plockar först citat ur Svensk Maffia: "Mängder av utpressningsfall" sid. 91 och "Dödligt våld är slutligen ett godkänt medel i gängens strävan efter makt" sid. 17 samt olika anklagelser rörande inkasso sid. 55, 58 m.fl.
Ur Sveriges Radios granskning 2007 utläser jag därefter nedanstående statistiska siffror:
- Brott mot inkassolagen; 6 ynka fällande domar på 21 år.
- Gällande utpressning finns 27 domar på 21 år och 112 medlemmar utgörande 0,011 brott per person och år samt 1,28 fall räknat på det totala kollektivet.
- Dödligt våld: 1 dom för medhjälp till mord, 2 st försök till mord och dråp samt 1 dråp där den skyldige överlämnats i socialtjänstens vård vilket i det sistnämnda fallet innebär att personen vid brottstillfället var minderårig och således icke medlem i någon som helst mc-klubb.
Sammanfattning: Myten om bikers som med hjälp av hot och övervåld driver in skulder har en gång för alla bevisats vara blott lögn och illvillig propaganda.
Utpressning? Det förekommer men det är ett försumbart antal. I dessa fall ingår också ett antal, ovisst hur många, där det s.k. offret haft en högst verklig, påtaglig skuld till bikers. Skulle bikern själv begära in dessa pengar rubriceras detta ofrånkomligen såsom utpressning och kommer vare sig i skuldfrågan eller brottsrubriceringen att tillmätas någon som helst betydelse. Således förvanskar Wierup högst medvetet sanningen när han talar om mängder av utpressning.
Än tydligare blir detta när han talar om att dödligt våld är ett godkänt medel för klubbarna. 3 ynka fall, för medhjälp eller försök, under 21 år är ett både grovt försök att bluffa i hopp om att ingen skall syna hans substanslösa kort. (För den som är intresserad att ta del av den absoluta statistiska sanningen om bikerkriminaliteten rekommenderar jag Nättidningen Payback och artikeln "Sanningen om bikerkriminaliteten")

Sammanfattningsvis: Författarna visar, boken igenom, prov på sin totala oförmåga att läsa kulturen och förstå vilka drivkrafter och mekanismer som styr bikers. De förstår inte ens de basala moral- och hedersbegrepp denna värld byggts ikring. De är inte heller intresserade. Deras syfte är ett annat: Att med en lagom mix av spänning, lögner och "farliga miljöer" blända och missleda en sensationslysten allmänhet, allt i den krassa avsikten att själva stiga i anseende, oförtjänt förmögenhet samt sälja in sitt tendentiösa maffiaalster.

Så, för att återknyta till min inledande frågeställning: Ger boken svensk Maffia underlag eller fog för Wierup att leka expert eller auktoritet på bikerkulturen? Visar han i sitt skrivande att han besitter den kunskapsbas och den förståelse för de drivkrafter och mekanismer som styr bikerkulturen att han därför kan anses ha rätt att fungera såsom sakkunnig på bikerkulturen? För alla som har läst boken, och har någon som helst grundläggande kunskap om bikerkulturen kan svaret bara bli ett: Absolutely fucking not!

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Var gömmer sig Lasse Wierup?

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar