Ett politiskt svek som vinner röster

Sänkt lön för att rädda företagen och sitt jobb. Hur manipulerad får svenska folket bli! Lägre A-kassa och sjukersättning, lägre pensionsavgifter och givetvis besparingar för svenska staten. Men någonstans skall kalaset betalas och vem gör det? Medlemmarna i de olika fackförbunden stormar mot IF Metalls överenskommelse om sänkta löner eller vad de kallar nedsatt arbetstid. Men varför, det är ju så ett marknadsekonomiskt kapitalistiskt samhälle löser sina problem. De som tillhör gruppen löntagare skall självklart avstå för att rädda det som världskapitalet förorsakat

Samtidigt räddar regeringen bankerna och kräver att arbetslösa skall söka jobb som inte finns och sjuka jobba inom sk anpassade jobb. Bara det att de senare jobben inte ger den inkomst eller drägliga ekonomi som krävs för att klara ett folkhushåll. IF Metall tillhör geganterna inom den svenska fackföreningsrörelsen och har varit osedvanligt återhållsamma med kritik mot den sittande regeringen. Några större stridsrop hördes inte när A-kassan sänktes lika lite som när sjukersättningen drogs ner. Att de sk arbetarfacken skall stå tillbaks förväntas självklart, samtidigt som bonusar och belöningar fortsätter att frodas i de högre kapitalleden. När skall tjänstmannaföretagens anställda acceptera sänkt lön för att rädda jobben, direktörerna minska sina krav. Politikerna bli mer återhållsamma. Sänkta skatter och förhoppningar om lägre priser skall rädda konsumtionen.

I ett förvirra politiskt klimat där Moderaterna styr ganska oinskränkt väljer också den förfördelade svensken att trots social nedrustning fortsätta stödja högerkrafterna. Tyvärr startades nedmonteringen av socialdemokratin i ett försök att hindra högerkrafterna från att ta över, vilket blivit deras största misstag.

Inom Socialdemokratin saknas motkraft och visioner, som skulle kunna ge många människor ett hopp, men istället tiger och väntar på vad. När Reinfeldt talar låter det bra och vist. Men det är ju defakto så att ett parti inte betstår av en statsminister/ordförande utan en större sammanslutning med människor med en gemensam samsyn och ideologi. Utifrån det allmänna tänket inom politisk ideologi kan jag därför inte tycka synd om metallare som får lägre lön, eller sjuka eller arbetslösa. Jag kan inte tycka synd om en tandlös fackförening som allt mer börjar likna de borgerliga partier som styr landet. Det skall till en stor kris i varje människa liv för att skapa förändringstankar, den krisen har inte kommit än. Svenska Folket är beredda till alla uppoffringar för att rädda det som ekonomi krafter förorsakat och som vi inte rår över. Men den nuvarande regering är inte beredd att hjälpa de enskilda människorna. Reinfeldt har deklarerat att det är parterna på arbetsmarkanden som gör upp och några pengar från staten till vare sig utbildning eller kompetenshöjning blir det inte. Däremot skall arbetsförmedlingen få mer pengar, för vad? För att anvisa jobb som inte finns eller där en stor del inte är kompetenta att ta jobben. I det glappet har vi sk arbetskraftsinvandring med välutbildade tekniker etc som gärna arbetar till lägre kostnader.

Alliansen lyckas där inget annat parti lyckats tidigare, nämligen att få medborgarna att sjäva medverka till nedrustning i utbyte mot sänkta skatter. Välkommen till morgondagen och det bistra uppvaknanden.

Anne Skåner (78 artiklar)

Anmäl