Dags att ta tillbaka makten från direktörerna!

Som alltid är det USA som har varit förebilden. För att förstå problematiken måste man jämföra USA:s och Sveriges regelsystem. Vad gäller åtgärderna har samhället redan de verktyg som behövs, det gäller bara att använda dem!

Tanken bakom aktiebolagslagen var att ett antal kapitalägare gick samman, bildade ett aktiebolag och utsåg styrelse, ofta från aktieägarnas egna led. Styrelsen anställde en verkställande direktör, en tjänsteman. Aktieägarna satt sålunda i förarsätet, styrelsen på passagerarplatsen och tjänstemannen i baksätet. Under tidens gång utökades aktieägarkretsen och styrelsen fick större betydelse, aktieägare och styrelse bytte plats i framsätet, VD/tjänstemannen satt fortfarande i baksätet. Med de institutionella ägarnas intåg, som inte såg sig som ägare utan som förvaltare, försvagades styrelsen och VD kunde flytta fram till passagerarplatsen och aktieägarna placerades i baksätet. Styrelsen satt dock fortfarande på förarplatsen.

Under 1980-talet, då pensionsfonderna i allt större utsträckning investerade på aktiebörserna, ökades VD:s makt alltmer på styrelsen bekostnad. VD sitter numera på förarplatsen, medan styrelsen placerats i baksätet, för säkerhets skull fastspända, medan aktieägarna förpassats till bagageluckan - för att en gång per år plockas fram till bolagsstämmorna.

För att ta makten över styrelsen, och därmed bolaget, hade direktörerna sneglat på USAs olika aktiebolagslagar (det finns 50 st). I flera delstater kan den ledande tjänstemannen, CEO, (Chief Executive Officer) både vara styrelsens ordförande och VD. I den ställningen kontrollerar han/hon styrelsen, dess sammansättning och därigenom även aktieägarna. Svenska aktiebolagslagen stipulerar dock att VD-posten och styrelsens ordförande innehas av två olika personer. För att gå runt detta hinder skapades en ny titel, koncernchef. Den som införde detta system var bl a f d Volvochefen Per Gyllenhammar. Han blev inte bara styrelsens ordförande utan även koncernchef. Rent juridiskt existerar visserligen inte denna befattning men det tycktes inte bekymra någon. Nu kunde Gyllenhammar i kraft av styrelsens ordförande/koncernchef anställa och avskeda VD:ar på löpande band, vilket även skedde.

Med kontroll av styrelse och bolagsstämmor kunde tjänstemännen/direktörerna utnämna likasinnade personer till kompensationskommittéer i styrelserna. Styrelserepresentanterna har alltid hämtats ur en liten sluten krets; andra VD:ar eller f d VD:ar, numera styrelseproffs. De verkliga ägarnas (löntagare/pensionärer) representanter, fondförvaltarna ingår i finansaktörernas skara, och har varit ovilliga att "rock the boat". Enda undantaget har varit Folksams ägareansvariga som börjat ifrågasätta sakernas tillstånd. Direktörerna hade nu kidnappat företagen och kunde göra fantastiska klipp!

Hur skall samhället komma till rätta med denna plundring? Lösningen är enklare än de flesta inser. Eftersom det s.k. privata näringslivet inte längre är särskilt privat, i den mening att det är fysiska personer som investerat eget riskkapital, ägs större delen av alla stora företag, banker och försäkringsbolag av institutionella investerare, dvs. medborgarna i form av löntagare, fondsparare och pensionärer. I västvärlden har vi sålunda idag en form av fondkapitalism.

Slutsatsen av detta vore att ta tillbaka makten från direktörerna till de verkliga ägarna. Detta kan ske genom att regeringen, när de utser pensionsfondernas chefer, instruerar dessa att ta kontrollen av kompensationskommittéerna och konstruera vettiga kompensationslösningar. Ett annat förslag är att dessa kommittéer kan bestå, helt eller delvis, av fristående personer utanför styrelserna och näringslivet, t ex från universiteten.

Fackföreningarnas representanter, bl a LO:s ordförande som sitter i flera styrelser, har varit anmärkningsvärt passiva vad gäller direktörernas ersättningar. Om USA:s nya president kan sätta ett tak på löner och kompensationer på USD 500 000 per år borde vi i Sverige kunna göra något liknande. En ytterligare möjlighet är att ändra aktiebolagslagen och ge bolagsstämman makt att bestämma ersättningarna. Bonusar, om de nu överhuvudtaget skall behövas för att tjänstemännen skall utföra sina uppgifter, måste var utformade på så sätt att vissa grundvillkor måste vara uppfyllda.

Följande punkter borde gälla för direktörernas kompensationer:

•Företaget skall visa vinst ett flertal år för att eventuella bonusar/optioner skall utfalla.

•Huvuddelen av kompensationen skall utgå som fast lön och vara transparant.

•Ingen bonus skall utgå med mer än t ex en månadslön.

•Kassaflödesmetoden förbjuds. Ericssons direktörer sålde vid ett årsslut del av bolagets fasta tillgångar och leasade tillbaka dem. Ett enormt kassaflöde skapades vid försäljningen som gav hög bonus.

•Eventuella bonusar skall frysas och betalas ut när de slutliga vinsterna kommer bolaget tillhanda. Skandiadirektörerna t ex använde "embedded value" metoden, en form av kreativ bokföring där man beräknade nuvärdet av (förväntade) framtida vinster och plockade ut enorma bonusar.

•Risker och belöningar skall vara symmetriska. Idag finns det endast uppsidor vid risktagande, inga nedsidor om det går snett. Vid Davos-mötet i år framkom att i Nigeria är bankerna vinstgivande och direktörerna välbetalda. Men hela ledningen ansvarar med sina egna förmögenheter för bankens eventuella förluster. Dessa banker hade inte köpt strukturerade produkter/lånat ut enorma summor till riskkapitalbolag!

•Fallskärmar skall högst utgå med en årslön, om någon! VD:ar omfattas inte av LAS, men är kompenserade för detta med höga löner.

Med tanke på att vi inte sett slutet av finanskrisen borde samhället åtgärda denna plundring av företagen Vad var det företagsledarna/klippkapitalisterna brukade säga? Främja "shareholder value"! - Just det!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4517

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Fondsocialismen med sina okunniga och ointresserade ägare är orsaken till att företagsledningarna har kunnat sko sig ohämmat.
|
Fondsocialismen har gjort några tusen personer i finansvärlden ekonomiskt oberoende samtidigt som pensionsspararnas kapital spelats bort på marknaden.
|
Aktier är och förblir ett sätt för finansbranschen att lura av svenska folket deras sparade pengar.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2009-03-03, 12:43

I sak en bra artikel, även om den attackerande tonen mot direktörerna var överflödig. Direktörerna agerar ju helt enligt reglerna och har i mina ögon inte gjort något fel. Därför är det helt rätt att komma med de mycket väl formulerade förslagen på ändring. Jag skulle bara vilja tillägga en sak.

En bonus är en kompensation utöver lönen. Jag ser det som en morot för direktörerna att överprestera. Därför ska bonus inte utgå baserat på det förväntade. En generell förväntning på höga chefer borde vara att företaget ska nå en lönsamhet som ligger i linje med till exempel närmsta konkurrenter. Tar företaget marknadsandelar, utökar marknaden eller går bättre än sina konkurrenter ska självklart direktörerna belönas.

Permalänk | Anmäl #2 Martin G, 2009-03-03, 12:51

Mycket tankvärt skrivet.
Ställer man det i relation till politiska broilers som tränats sedan blöjåldern får man lätt känslan att ett möte med oceanerna stärker den inre kompassen mer än alla partiorganiserade veckoslutsmöten.
Jag kan instämma i allt som framförs. Mycket av det kräver politiskt mod och civilkurage för att genomföra. Bra att någon väcker frågan med konkreta åtgärdsförslag!

Permalänk | Anmäl #3 Fredik lemoine, 2009-03-03, 21:38

Tack, mycket intressant. Hur ska vi gå vidare med problemet?

Permalänk | Anmäl #4 Juan Darién, 2009-03-05, 11:50

Mycket bra skrivet.

Nu behöver politikerna agera.

Det gäller även i frågan om att inte diskriminera svenska aktieägare relativt utländska för att hindra utflyttning av huvudkontor. Vi ser nu att det land där ett företags huvudkontor är beläget gynnas fram för de länder där dotterbolagen ligger.

Permalänk | Anmäl #5 goran, 2009-03-05, 12:08

Pedagogisk och välformulerad artikel. Mitt tillägg, utöver bravo!, blir att de flesta direktörer i svenska bolag har en blygsam lön, och stort ansvar och inte omfattas av artikeln.

Permalänk | Anmäl #6 Peter Wittinghoff, 2009-03-08, 12:06

Något för alla politiker att tänka på oavsett partifärg!

Permalänk | Anmäl #7 Goran Henriksson, 2009-03-09, 03:01

Varför är det just direktörerna som ska ha extra belöningar för att överprestera? Med den bonuslogik som finns så borde anställda på alla nivåer överprestera om de får en morot. Varför skulle det ge störst effekt i företagstoppen? Det är inte direktörerna som gör det verkliga värdeskapande arbetet. Det är de som handgripligen förbättrar och jobbar nära de produkter och tjänster som ska säljas av företagen som borde belönas.

Permalänk | Anmäl #8 JB, 2009-03-12, 19:33

omain names rolex watches are still available because rolex watches no one wants them. rolex watches If you receive an rolex watches email that directs you rolex watches to a website with imitation rolex watches a name like super-big-canadian-pharmacy-with-good-deals.com rolex watches then that is a rolex watches scam site. No company knock off rolex watches is going to use tag watches a domain name like that except a crooked company. The same is true of

Permalänk | Anmäl #9 echo, 2010-07-22, 08:00