Bloggarnas kakafoni är outhärdlig

dd

Så rätt, så rätt. Tittar ibland in i ”bloggosfären” och upptäcker inget nytt. Men nu lär väl Schori få ett bloggdrev efter sig, bestående av en handfull haverister som för länge sedan förlorat både självinsikt och självkritik.

Ja nu tog du i så att också du ska bli ihågkommen för något annat än att du föddes in i en maktfamilj... bra försök... jag är alltså en av de gläfsande knähundarna, som har suttit i knät på Monica Antonsson, när jag inte hetsjagat villebrådet... suck... sakfrågan har farit all världens väg när Martin Schori ska skriva om detta... det handlade och handlar fortfarande om något så gammaldags som sanningen... och också om att vår världsåskådning förvreds på 90-talet då män förvandlades till monster och kvinnor till offer... inte bra för något land, som jag skrev senast i dag på min blogg www.annhelenarudberg.blogspot.com och för femtielfte gången så hade ingen kunnat yttra sig om detta om inte bloggarna funnits... allt hade tystats ned av media... ingen tog ordentligt i detta när Elisabeth Hermons bok kom ut förra våren och hon har ändå råkat mycket illa ut... på grund av journalisten som fortfarande skriver i en av våra största dagstidningar...

Är artikeln publicerad ofärdig? Var är poängen, slutsatsen, konklusionen? Är det ett utrop enligt rubriken att det är jobbigt att hänga med i alla röster?

Men sista meningen är intressant, en devalvering av innehållet, eftersom det är fler som kan tycka. Eller är det så att ju fler som kan publicera sitt tyckande, desto större krav ställs på etablerade tyckare, de måste lägga ner mer arbete på att skriva bra och argumentera väl för att bli lyssnade på, än tidigare när bara deras röster hördes.

Om bara en får sjunga hör man även dålig sång, men när fler får sjunga filtreras det usla ut och det bra hörs.

Tufft för mediokra skribenter och opinionsbildare utan klart intellekt! Men så'nt är livet! :-)

Så rätt, så rätt. Tittar ibland in i ”bloggosfären” och upptäcker inget nytt. Men nu lär väl Schori få ett bloggdrev efter sig, bestående av en handfull haverister som för länge sedan förlorat både självinsikt och självkritik.

Bloggare - hot eller inte.
Frågan är vad som möjligen går att göra åt det? Vilket måste vara en förutsättning för att ens göra ämnet aktuellt att skriva om till att börja med.
Människor förfogar över sin tid och sina resurser som de önskar och denna explosion av blogg-människor kan jag ibland uppleva är ett resultat av ett utdraget missnöje med "journalistik" som själv blandar PR, reklam, underhållning, dumheter, skvaller, förnedring och tidvis relevanta nyheter.
Likt Aftonbladet skriver snyftande om mobbning i skolan samtidigt som de har en artikel på hemsidan om "Wacko Jacko" - som om inte detta är höjden är vad de själva kritiserar.
Jag kan inte ens se så stor skillnad på klassisk journalistik och bloggandet - möjligen i funktionen av legalt ansvar. Men det har å andra sidan inte stoppat etablerade medier från att uttrycka dumheter om och om igen och att totalt lemlästa idén om ett sakligt forum för nyheter och idéer. Men det är såklart mycket läsarnas fel som styr via sin konsumtion - de ger oss vad vi vill ha - äve bloggare tycks göra det. Nyheterna är summan av våra intellektuella kapacitet, eller i alla fall efterfrågan.
Istället framstår den journalistiska kritiken lite som maktsfären i den borgerliga offentlighetens framväxt där kung, adel och kyrka menade att folket inte bara kan tycka och publicera vilka barbariska saker de så önskar - då det är farligt och till stor del bara blir kontraproduktivt mot deras intressen. Likt bloggare, eller privata aktörer på den offentliga arenan nu hotar de etablerade journalisternas uppmärksamhetsmonopol - eller stärker konkurrensen och mångfalden som länge vart ett problem i media.
Det är lite rörigt just nu, men över tid kommer detta med alla sannolikhet att leda till det bättre - både för den privata personen och inte minst för journalistiken i sig.
Hurra för utveckling, säger jag. Men jag förväntar mig inte att journalister över lag ska hålla med - de som mister makt har aldrig hyllat förändringen.

MARTIN - DU OCH MÅNGA AV DINA KOLLEGOR GÖR INTE SITT JOBB Visst är det jobbigt just nu, där håller jag med dig om. Men det jobbiga är att du och många av dina journalistkollegor inte gör sitt jobb. Istället för att granska Gömda-affären så börjar ni att hacka på dem, så vill se sanningen på bordet. Hade ni något vett och en gnutta yrkesheder så skulle ni skämmas.

Jag tycker att sosseadeln ska få predika "rättvisa" utan att riskera att bli motsagd.

Det är väl en riktig beskrivning av artikelförfattaren, men vad blev slutsatsen? En kakafoni, visst - men man måste ju sovra ordentligt! Den enes brinnande engagemang blir i andras ögon ett haveri. Nu finns en möjlighet att kringgå redaktörernas värdering av vilket synsätt om skall råda. Hur kan detta ses enbart som ett problem? Bloggbävning som fenomen är möjlig att jämföra med t.ex. ett demonstrationståg. Rätten att demonstrera brukar ses som en viktig del av demokratin, och inte som ett problem, så varför inte också bloggsfären? Kanske för att bloggsfären till skillnad från demonstrationståg ifrågasätter också etablerade medier?
Slutintrycket av artikeln utan slutsats är att företrädare för etablerade medier är frustrerade över, och kanske inte ens förstår, att dom är en del av den maktelit som skall granskas, just för att dom är etablerade. Lekmannagranskning av nyhetsvärdering och redaktionell kvalitet är viktigt, även om bloggsfären är till stora delar omogen och pladdrig.

Vad är det du vill ha sagt?

En tolkning är att bara vissa borde få prata eller i alla fall att bara vissa borde prata, jag hoppas inte det är så du menar. I så fall undrar jag vilka?

Den andra tolkningen är att detta i sin helhet bara är en spaning, ett menlöst konstaterande om hur saker ser ut i den nya världen. I så fall har du just bidragit betydligt till kackafonin.

Dessutom tycker jag att din slutsatts är fel. När fler hörs är det fler som lyssnar (för att intressantare åsikter och fler perspektiv lyfts upp) Jag skulle aldrig varit engagerad i politisk debatt om det inte vore för Internet och bloggar.
Vet du för övrigt vad en rättshaverist är? Det är någon som påvisar systemets brister genom att använda det mot sig självt.

Oj, vilken rörlig artikel... Journalisten Schori har uppenbarligen inte allt för stora kvalitetskrav på vad han lämnar ifrån sig. Vad menar han? Uppenbarligen skall alla som inte skriver för "etablerad media" nedgöras och bekämpas ty det enda dessa har som syfte är att stärka sitt eget varumärke?
-
Att Schori själv arbetar som nyhetschef på ett bolag vars affärsidé bygger på att bevaka just "etablerad media" förklarar ju hans hätska utfall mot övriga samhällsdebattörer men ursäktar inte för den skull den taffliga "analysen" i artikeln.
-
Möjligen har han kanske jobbiga saker som utgivarskap, (på vad sätt det nu skulle vara begränsande i) att ta hänsyn till vilket då tydligen ursäktar att man undviker att rapportera objektivt om aktuella nyheter och istället lutar sig tillbaka med svammelartiklar utan nyhetsvärde.

Kackafonin var där långt innan bloggarna slog igenom. Media har sen ganska många år tillbaka varit fyllt med dravel.

Fotbollstokig som jag är har jag sett detta hända redan. Fansbloggar och siter som svenskafans har gjort att sportjournalisterna numera måste vara fruktansvärt snabba för att vara först, annars är det redan allmängods.

Ja, det är jobbigt när amatörer gör jobbet bättre än en själv. Som vanligt är det inget hot mot de journalister som verkligen kan skriva eller gräva. Slöfockarna som gör knäck på TT-telegram eller översätter artiklar i Washington Post, får det jobbigare.

"För när fler hörs är det färre som lyssnar."
-
Fel, ju fler som talar och sprider information desto fler börjar tänka. Folk slipper bilda sig en uppfattning baserad på informations och åsiksmonopolet i gammelmedia.

Till skillnad mot Martin Schori så tycker jag att Monica Antonssons bok var angelägen. Eftersom Gömda är en av Sveriges mest lästa böcker genom tiderna och dessutom del i ett politiskt projekt (som byggt på att det är en sann berättelse) så var det angeläget att den granskades.
Det som kom fram i Antonssons bok var ju dessutom så allvarligt att det var bra att bloggarna mer eller mindre tvingade gammelmedia att uppmärksamma det hela.
Dessutom så räcker det med att gå in och läsa vad Dagensmedia släpper fram i sitt avloppsdike kommentarsfält för att begripa att Martin kastar sten från glashus när han skäller på bloggarna.

Schoris slutsats är "För när fler hörs är det färre som lyssnar."

Martin Schori har fel. Rätt är att när fler hörs är det färre som lyssnar på var och en. T.ex. är det färre som lyssnar på Martin Schori. Men det är fler som lyssnar totalt sett.

Detta kan te sig vara svårt att begripa för den som har utbildats i den socialdemokratiska flumskolan.

Socialdemokratins storhetstid, när de fick egen majoritet i riksdagsvalet, inträffade på 1950-talet. Då fanns det bara en TV-kanal som befolkningen mangrant såg på. Då var det gyllene tider för dem som hade makten att kunna indoktrinera folk.

Sedan kom en andra statlig kanal, därefter ett antal icke statliga kanaler som liksom nu innebar ”när fler hörs är det färre som lyssnar” på en viss kanal. Detta minskade de styrandes möjligheter att påverka folk. Det kom t.o.m. utländska kanaler. Då ville socialdemokratin införa förbud mot parabolantenner. Sedan kom Ulvskogs försök att ta kontrollen med ett marknät som alla skulle tvingas använda och som hon skulle bli grindvakt för.

Därefter har internet med bloggare kommit, där vem som helst kan få tillfälle att framföra sina åsikter.

Följden blir att allt färre lyssnar, t.ex. på sådana som Martin Schori.

Jag förstår att han är frustrerad.

Det är bra.

Däremot är det fler som lyssnar på vanligt folks åsikter, dem som ingen alls har lyssnat på förut.

Det är också bra.

Men det gillar inte Martin Schori.

Martin Schori föraktar vanligt folk och betecknar deras åsikter som kakafoni.

Vem bryr sig?

Men ifrån det kackafoniska får man plocka ut de tonerna som passar bäst var och en. Exakt det man gör på bla det färglada Hötorget. Vill man ha en plånbok, en purjolök, en balong,... Kommer man in i bloggsvärlden så låter det, och det hörs och syns trots allt, som om journalister/journalistikens tid börjar ta slut. Åtminstone den gamla dinosauriska journalistiken, med en hel skog i varje dörr... Att varna om naturen och samtidigt slösa bort så mycket papper håller inte längre, bland annat. Jag kommer ihåg predikan mot Metro i början, den var inte bra heller och skulle aldrig kunna ställas mot DNs akademiska journalistik ... Och det blev tvärtom, tusentals nya läsare kom upp på scenen och Metro överlevde alla "journalistiska" prognoser. Att konkurrenterna hjälps varandra för allas bästa har jag aldrig sett.

Jag bloggar inte främst för att media skall ta upp mina ämnen - även om det naturligtvis är kul när de gör det.

När det gäller mycket av det arbete som pågår i EU är jag som regel den ende som över huvud taget skriver om det på svenska.

För mig är det viktigt att mina läsare får veta dessa saker, som gammelmedia uppenbarligen inte bryr sig om.

Samtidigt är det lite tråkigt att vara den ende som skriver om dessa saker. Allt mår bra av att belysas av olika skribenter, med olika referensramar och infallsvinklar.

Bra rutet.

Felet ligger dock mer hos media och enstaka opportunister, än hos bloggarna eller bloggning i princip.

Det är i mitt tycke ett fantastiskt demokrati-framsteg att vem som helst kan publisera sina åsikter när som helst, och om de är tillräckligt intressanta och/eller välformulerade kommer folk att läsa dem.

Dock ställer det mycket högre krav på läsaren, då denna själv måste sortera, och avväga och fundera på avsändarens intentioner, och inte bara svälja allt med hull och hår som så många är vana vid... (vilket dock är totalt fel även med gamla medier, men än så mycket viktigare nu)

Jag tror på fler siter som newsmill där man åtminståne klart ser vem som står som avsändare, här kan seriösa diskusioner födas, och det är intressant att se hur snabbt diskussioner utvecklas och faktiskt kommer någonstans.

Vi kommer ha många mer "bloggbävningar" i framtiden, en del fullständigt ointressanta i retrospektiv, men andra mycket viktiga.

Precis som diskussioner i allmänhet...

Bloggar ska ses mer som diskussioner och åsikter i framväxande, än "statements of fact"...

Chefredaktören är död, han behövs inte längre. Bloggarnas nya chefsredaktörer är kommentar-skrivarna. Alla har rätt att skriva en kommentar. Å en bloggartikels relevans betygssätts av folket, är inte det 110% procent demokrati.
Bloggens utveckling är i sin linda, troligen ser vi snart aktörer som indexerar bloggar, sammanflätar bloggkedjor mm, av internets historia kan vi lära oss att vi inte kan föreställa oss dess utveckling.

Tycker att ni som har åsikter om Martins efternamn ska skärpa till er. Vad har hans eftternamn med saken att göra?

För övrigt så vill jag fråga Martin Schori, vad ska vi göra åt det jobbiga med att det finns personer som har åsikter och att dessa har datorer som de använder för att utrycka sig, utbyta åsiker och söka kunskap / information i ämnen som ligger dem varmt om hjärtat och som man ej kan hitta i våra större medier som alltid rapporterar om samma saker (ex millenium, förlovning) ? Det finns ett stort uppdämt behov för människor att få säja vad man tycker istället för att som förut bara lyssna på / läsa, bli serverade åsikter, vinklade nyheter av proffstyckare och journalister som lever i en värld där debatten i altför hög grad styrs av politisk korrekthet, komersialism istället för av fakta och verklighet.
Vi har yttrandefrihet Sverige, men om man praktiserar den då blir det problem enligt dig. Bloggen är en välbehövlig ventil i ett land där man lätt känner av åsiktförtryck, där pluraism är mer ett tomt ord än verklighet.

Jag måste instämma i Martins inlägg, saknar dock någon form av slutsats eller förslag till förbättring.

I mångt och mycket är bloggarna jag läser och ser mestadel ett skyltfönster för bloggarens varumärke, det handlar om att skicka högst mest och längst. Huruvida det är genomtänkt eller välgrundat är mindre relevant. Sen ska man givetvis lägga sura kommentarer på alla andra inlägg och givetvis länka till sin egna blogg som är så otroligt mycket mer intressant än det som skrivs i den man just kommenterade.

"läs vad jag skrev i min blogg www.bloggblabla.bla"

Förhoppningsvis kommer "bloggosfären" genomgå någon form av självsanering då det finns bra saker att läsa men på grund av all skit blir det svårt att hitta.

Ja visst är bloggarnas kakafoni outhärdlig Martin, det vore mycket bättre om det inte var konkurrens om det fria ordet. Tänk då skulle dålig journalistik läsas i brist på annat. Då skulle etablerade journalister som inte klarar av konkurransen ändå ha sin talarstol. Men om det nu är så mycket mediabrus att det börjar bli outhärdligt bör vi inte då begränsa utbudet? Det första vi bör göra är att ta bort tidningsstödet. Då får vi ett naturligt urval av de som producerar journalistik som någon vill betala för. De som då försvinner kan ändå göra sin röst hörd genom bloggen, för trots all kakafoni är det ganska lätt att hitta de bloggar som söker sanningen och rättvisan i samhället en uppgift många dagstidningar för länge sedan glömt bort.

Välkommen till Bloggosfären Martin Schori. Med en flashig bild på dig själv och nya läsare här har du säkert stärkt ditt varumärke. Jag anser inte heller att allt som sägs ock skrivs här skall beaktas i den traditionella median. Dock tror jag att det finns en hel del områden som traditionell media negligerar eller saknar vilja/mod att belysa från olika vinklar. Det känns som Liza Marklund affären är just en sådan historia. Till och med på universitets nivå togs Marklunds beskrivning av Gömda som ett exempel på sanningsvittne och användes som slagträ i debatter. "Läs Gömda" kunda man får höra om man motsatte sig de förenklade teorier som framfördes av t.ex genusvetenskapen studenter. Därför tycker jag att det är bra att detta debatteras flitigt. Det känns som någon släppt in lite frisk luft in i en skyddad verkstad

mmmm då måste jag säga att jag är skyldig till att ha skrivit ett inlägg på min blogg alldeles nyss om att Pierre Schoris son har kastat sig in i debatten i bloggfrågan... och att det blir ännu mer intressant om man vet att pappa Schori är en positivt tecknad lätt genomskådad gestalt i Hamilton-böckerna... ja jäklar där satt den kopplingen till Jan Guillou och co... och vidare till högsta makten i riket...

Martin Schori läser helt enkelt, eller väljer att läsa, fel bloggar. Om man sållar kan man nästan helt undvika det trams man _inte_ kan undvika om man köper en kvällstidning för det lilla värdefulla som möjligtvis kan finnas där.
Är man inte intresserad av Marklund läser man bloggare som inte heller är intresserade av Marklund. Enkelt.

I Kina är det staten som har åsikter om bloggandet, http://sydsvenskan.se/sverige/article417024/Bildts-blogg-censurerad.html , men i Sverige är det tydligen gammelmedia som har ont av det.

Jadu, du gör exakt samma sak som de du bespottar. Du kastar sten i glashus för fullt. De blir inte bättre av att du hänvisar till DN:s oerhört vinklade och felaktiga artikel om FRA-bävningen.
Det är ni journalister och tidningar som har fött detta, genom åratal av vinklingar och lögner i media så har folk helt enkelt börja tröttna på er. Såg Liza Marklund hos Skavlan, snacka om att hon inte ens kan ljuga bra.

"Webbens genomslag har lett till debattrevolution. Kasta dig in i den – ingen kommer ihåg vad du säger men alla kommer ihåg vem du är". Dagens Media-chefen Martin Schori

Vem man är är bara viktigt för en själv, åtminstone i mitt fall. Vem man är och vart är man på väg. Jag håller dörrarna till många varje dag, och alla dessa många vet inte en anning om vem jag är och jag förväntar mig nån belöning heller för det jag gör. Det viktigaste för mig är det man säger och tycker, idéerna. Jag har läst din artikel och redan glömt ditt namn. Detsamma med kommentarerna, men jag känner mig närmaste de än dig. De talar om för mig att något stort och lovande är på gång. Jag är glad och berikad fortsätter min väg.

0% fakta. 10% naiv analys. 90% känslor. Det är vad man blir serverad när man gör misstaget att läsa en artikel av en s.k. riktig journalist. Det är för sorgligt.

Tänk vad uppfriskande det vore med en journalist som faktiskt har något att berätta, som har tagit reda på något, eller som har invervjuat någon kunnig eller intressant person. Tyvärr händer det allt mer sällan, utan journalisterna låter oftast precis som den här Martin Schori. Det är evigt tyckande, av enskilda personer som saknar såväl relevant utbildningen som erfarenhet av det som de tycker till om. Inte undra på att de känner sig hotade av bloggare, när deras egna alster håller så erbarmligt låg kvalitet.

Martin, det finns ett enkelt sätt för dig att höja dig över kackafonin, och det är att du använder din lön och din tid till att ta reda på saker vi inte redan visste och som kan vara av allmänt intresse. Istället för att komma med billiga personangrepp kan du väl intervjua Monica Antonsson? Ställ kritiska frågor, och avslöja henne som den bluff du påstår att hon är. Jag lovar att läsa.

Det bästa jag läst om bloggandet på länge.
Orsaken till att tidningar - om nu någon minns dem - lyckades så bra som nyhetsförmedlare, oavsett om de publiceras i tryckt form eller elektronisk, är att dessa texter filtrerats genom journalister.
Det innebär att ngn gjort ett urval på ngt slags professionella grunder. Det är jag beredd att betala för.
Däremot är måttligt intresserad av bloggarnas tyckanden, vilka sker på grunder som är minst sagt oklara i fråga om förkunskaper, orsaker, kommersiella hänsynstaganden etctera.
Kejsarens nya kläder, någon?
Att sedan bloggandet kan ha betydelse i diktaturer etc är en annan sak.

Förstår inte riktigt vad artikelförfattaren vill ha sagt. De flesta klarar nog av att välja vilka bloggar och media de vill ägna sin tid åt, endast självplågare skulle frivilligt utsätta sig för en bloggkackafoni. Det framgår inte vilket allmänintresse det skulle ha att författaren inte klarar av att sålla sin bloggkonsumtion.
.
Utöver de närmast sörjande torde inte många känna av de olika ”folkstormar” rasar inom en snäv församling av sörjande.
.
.
”Istället för att gå ut på gatan utnyttjar man sina demokratiska rättigheter framför sin dator. Men när alla kan tycka till blir innehållet mindre viktigt. För när fler hörs är det färre som lyssnar.”
.
Det är nog inget större problem med att folk inte rantar omkring på gator och torg i regn och rusk. Om det är så att färre lyssnar beror det nog snarare på att det är så få som har något intressant att säga.

Bara en fråga: heter det inte "KAKOFONI"?

*suck*

Det sorgliga är att författaren förmodligen har betalt för att författa något så här taffligt, medan de bloggare som nämns gör ett hästarbete som spöar författaren alla dagar i veckan och det obetalt... fundera på vad det innebär. Fundera även på varför människor mer och mer börjar se att bloggvärlden inte består av rättshaverister utan av kunniga insatta människor också. En hint är att artiklar likt detta knappast lyfter upp proffstyckarnas kompetenser, snarare visar hur rädda de som sitter på makten är...

Dessutom: Med den här sortens analys kan man alltså slå undan alla journalisters kompetens och traditionella mediers existensberättigande med hänvisning till idioterna och idiotien på tidningen "hänt i veckan"?

Bloggfenomenet behöver förstås granskas och analyseras, men med det här gnället i klassisk insändarstil kommer Martin Schori varken långt eller djupt.
Ingenting av det han tar upp är specifikt för bloggosfären. Allt fanns där i medievärlden redan när jag gick på Journalisthögskolan på 1970-talet.

#
Narcissistiska skribenter som egentligen bara är ute efter att bygga ”personliga varumärken”

#
PR-byråer och politiska informatörer som vet att styra media och opinioner

#
Rundgång, då alla skriver om samma sak, kommenterar och knycker från varandra tills något smaskigare dyker upp

#
Textreklam

#
Haverister och politiska knasbollar har hittat ut på nätet från stenciltidningar och pamfletter, tillsammans med skojiga listor och udda kampanjer från studenttidningar, föreningsblad och liknande

Kakofonin är densamma.

Ur disharmonin lösgör sig dock då och då något viktigt, som när Monica Antonsson - och ”hennes gläfsande knähundar till allierade” som Schori med en trist schablon karaktäriserar dem - avslöjar ett fall av hisnande ohederlig politisk och kommersiell manipulation.

Fel Martin, fel på så många sätt!
Jag är inte Monicas gläfsande knähund.
Jag är hennes griniga pitbull med en jävligt hög svansföring. En kamphund som kämpar för det som är rätt!

Schori har HELT fel. Titta bara på utvecklingen av blogosfären i USA de senaste 4-6 åren. Den påverkan som siter som Digby, Huffington Post, Crooks and Liars, Drudge mfl har haft på debatten har varit fenomenal. De har många gånger drivit frågor med sån stringens att "riktiga media" helt enkelt har varit tvungna att ta upp frågor. Jag skulle vilja hävda att utan bloggarna hade inte Obama vunnit eftersom en del av det politiska tillnyktringen i USA har sina rötter i envisa bloggare. Att bara titta på den nyligen uppvaknade svenska blogosfären är rätt missvisande.

Av en händelse såg jag det här samma dag:
http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=2&year=2008#2594
.
För ett år sedan -- när Schottenius på inte såg något direkt fel i att DN Kultur, som hon är chef för, gör grova och lögnaktiga personangrepp på författare hon inte gillar.
.
Om pressen fungerat bättre som diskussionsforum hade inte bloggarna haft genomslag.

Hela poängen med bloggen var förståss att bevisa dig själv rätt?

Tror att ni, precis som andra media-brancher (film, musik) bör ta och ta en funderar på hur era affärsmodeller ska se ut i framtiden. Uppenbarligen har ni svårt att hänga med.

Hmm. Hade du något att säga eller ville du mest gnälla lite grand?

Ja, va jobbit för gammelmedia att få konkurrens från vanliga människor. Stackars liten. O alla fina kontakter man fötts med eller odlat fram blir mindre värda när folk inte behöver kontakter för att komma till tals utan bara nåt att säga. Fy så hemskt.

Det är inte värre än kakafonin i nyhetsflödet på en redaktion innan nyhetsvärderingen och källkritiken gjorts. Samma gegga av både vin och vatten.

Den stora vinsten är att källkritiken i blogosfären har fler och kunnigare granskare än vad en redaktion kan uppbringa. Vilket betyder att lögner får svårare att spridas.

Ja, en och annan rättshaverist finns det. Men vad gör det i påverkansgrad, när de inte kan underbygga sina teser med sakliga argument?

Det som återstår när frågorna fått filtrera sig genom bruset är sakargument som kanske inte kommit fram på annat sätt:

till exempel att FRA-lagen faktiskt innebär att privatpersoners kommunikation regelmässigt och på deras egen bekostnad ska kopieras en masse till en civil myndighet för automatgranskning.

eller till exempel att Liza Marklund borde varit tydligare med hur hon drog gränsen mellan verklighet och fiktion, något hon medgivit och ångrar att hon inte gjort.

Ljug aldrig om det som kan kontrolleras, heter det. Nuförtiden kan så¨mycket mer verifieras än tidigare. Det är att den faktagranskningen blivit så mycket bättre som är den stora vinsten med bloggandet.

Jag läser knappt gammelmedia längre. En snabb titt genom rubrikerna på sydsvenskan.se blir det ett par gånger om dagen. Newsmill och andra bloggar tillbringar jag däremot mycket tid på.

Detta för att, till skillnad från gammelmedia, skribenterna måste stå till svars för det de har skrivit. Följden kommer så småningom att bli att skribenten kommer att tänka igenom sin artikel ett par gånger innan h*n låter den publiceras.

Undantag kommer förstås att finnas, hos de skribenter som inte kan bli uppmärksammade på annat sätt än att provocera. T.ex. de som skriver en artikel om hur dålig bloggvärlden är på en blogg.

Bloggar är en demokratisk vinning, och gammelmedias skvaller för lösnummerförsäljning är i jämförelse en förlegad diktatur. Jag tror emellertid att tidningar kommer att leva vidare i framtiden också. Fast de kommer att behöva lite mer opartiskhet, bättre grävande och faktakollande. Därför kan jag förstå att dagens journalister inte gillar bloggvärlden, eftersom de saknar en framtid i den visionen.

Att en del etablerade journalister, mediala makthavare, nu senast Martin Schori från Dagens Media på Newsmil, går ut med DDT-besprutningar över "bloggvärlden" och dess "kakafoni", är ju ganska tveksamt. Visst, han har en och annan poäng, men dukar ändå under i missförstånd kring Gömda-affären.

Det är kanske allt för många, som både har högre betyg, bättre referenser från både Sverige och utlandet, men framförallt en tydligare journalistiskt ambition - som också (om än motvilligt) ser sig tvingade att ge sig in i den här debatten. De flesta vet nu att även journalister (också etablerade sådana), frilansare, högutbildade, akademiker, mediaexperter, också skriver inlägg på webben.

Vadå kakafoni? Har du inte lärt dig att filtrera? Varför inte lyssna på det viktiga som sägs, istället?

Djur låter på olika sätt, och ja, när alla börjar gnälla och skrika kan det låta som en kakafoni...

Men vilket djur är du?

ja du... vad är problemet? känner du dig jagad av folk som skriver utan att ha en tidning att skriva i?
hade våra vanliga journalister varit lite vakna, hade de väl gjort sitt jobb o granskat tex Gömda-historien, istället för att klaga på de som gör det. Uppenbarligen trivs inte gammelmedia med att folk vill läsa/skriva om andra saker än de vill publicera. Dessutom har vi ju en mediaelit som är mer inavlad än killarna med banjo i "sista färden". inte konstigt att man göra andra värderingar i stugorna än på redaktionerna, där det är samma sorts människor överallt.

Att en del etablerade journalister, mediala makthavare, nu senast Martin Schori från Dagens Media på Newsmil, går ut med DDT-besprutningar över "bloggvärlden" och dess "kakafoni", är ju ganska tveksamt. Visst, han har en och annan poäng, men dukar ändå under i missförstånd kring Gömda-affären.

Det är kanske allt för många, som både har högre betyg, bättre referenser från både Sverige och utlandet, men framförallt en tydligare journalistiskt ambition - som också (om än motvilligt) ser sig tvingade att ge sig in i den här debatten. De flesta vet nu att även journalister (också etablerade sådana), frilansare, högutbildade, akademiker, mediaexperter, också skriver inlägg på webben.

Vadå kakafoni? Har du inte lärt dig att filtrera? Varför inte lyssna på det viktiga som sägs, istället?

Djur låter på olika sätt, och ja, när alla börjar gnälla och skrika kan det låta som en kakafoni...

Men vilket djur är du?

Det som jag nog är mest skrämmande är att Martin Schori uppenbarligen inte kan skriva! Har han verkligen gått någon utbildning alls?
Att han sedan verkar har svårt att få överblick över sitt ämne, blir då förstås mindre förvånande: Dunkelt skrivet = dunkelt tänkt.

tl;dr

Klipp dig och skaffa dig ett nytt jobb, Schori!

Åh Martin Schori - en person med egna åsikter som inte enbart faller in i ryggdunkandet. Det finns alltså folk som kan tänka kritiskt.

En debattartikel ska väl ha en åsikt i någon fråga? Det här känns mer som ett blogginlägg eller nåt. Vad var poängen?