Fritt forum

Henrik Unné om Fritt forum

Den parasitära välfärdspolitiken

Publicerad: 2009-03-01 13:03, Uppdaterad: 2009-03-01 21:03

Välfärdspolitiken är rofferi och parasitism satt i system. Den borde avskaffas, och ersättas med kapitalismen.

23 millningar
2 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Eftersom jag är anhängare av liv och frihet är jag anhängare av självansvar. Man kan inte överleva utan frihet, och man kan inte åtnjuta frihet om man inte åtnjuter självansvar på köpet. Utan självansvaret, ingen frihet. Om staten "skyddar" en mot självansvaret, blir man en slav.

Borgerliga politiker talar emellanåt om en företeelse som de kallar för "den inlärda hjälplösheten". Med detta menar de att välfärdspolitiken vänjer vanliga människor vid att betrakta sig själva som hjälplösa varelser, som staten måste omhänderta. Det mår de vanliga människorna inte bra av. Det ligger nog en del i denna idé.

Men det ligger nog också en hel del i en annan idé, som man kan kalla för "den låtsade hjälplösheten". Denna idé går ut på att en del människor *låtsar* att de själva är hjälplösa, för att rättfärdiga välfärdspolitiken. Hur så?

För att ta ansvar för sitt eget liv måste den enskilde människan tänka. Hon måste bekymra sig för sin morgondag, istället för att bara leva för nuet. Men för att tänka krävs det en ansträngning, och för att lita till sitt eget omdöme krävs det ett visst mått av mod.

En del människor tycker illa om ansträngningen och ansvarstagandet som krävs för att leva som en självständig varelse. De vill undkomma behovet av att tänka. De tycker att välfärdspolitiken utgör en utväg. Om bara staten "garanterar tryggheten", känner de, då kan vanliga människor som de själva slippa sådana bekymmer som att själva lägga undan pengar till sin egen ålderdom, sin egen sjukvård, sina egna barns utbildning o.s.v.

Detta inbillar sig i alla fall dessa människor. Dessa människor, som vi kan kalla "simulanter", tycker att livet blir "lättare" om de vältrar över ansvaret för det på staten.

För att rationalisera sitt fördärv låtsar simulanterna att de är hjälplösa. De brukar säga att - "En vanlig löntagare har inte råd att själv betala för sin pension, sin sjukvård, sina egna barns utbildning o.s.v." Om man då frågar en simulant vad han har för rätt att skaffa sig en pension, sjukvård, utbildning o.s.v. med *andra* människors pengar? Då brukar han genast byta fot och utbrister med darr på stämman - "Men jag får inte mina förmåner betalda av andra! Förmånerna betalas ju av skattebetalarna, och jag är ju en av dem."

Och visst har simulanten i stor utsträckning rätt när han säger det! Han skulle därför ha råd att leva ett gott liv i ett fritt, kapitalistiskt samhälle, där skatterna var lägre.

Parasitismen är inte i första hand en fråga om pengar. Välfärdspolitikens kärna är inte att de icke-rika parasiterar på de rika (fast det gör de i avsevärd utsträckning i välfärdsstaten). Parasitismen är istället i första hand en fråga om tänkande. Välfärdspolitikens kärna är att icke-tänkarna parasiterar på tänkarna.

De äkta svaga, vars hjälplöshet vare sig är simulerad eller självförvållad, förlorar i längden på välfärdspolitiken. I välfärdsstaten blir ju vården och omsorgen nedtyngd och överbelastad av simulanterna. De äkta svaga skulle bl.a. därför klara sig bättre med privat välgörenhet i ett fritt samhälle.

Det är groteskt. I världens diktaturer finns det en del människor som riskerar sina liv i kampen för frihet och självansvar. Men i dagens Sverige finns det människor som villigt slänger bort friheten och självansvaret för att slippa behovet av att tänka.

Simulanterna är depraverade varelser. Det finns dock en annan sorts varelser som är ännu sämre. Det är de människor som är rädda för de patetiska simulanterna, och som därför inte vågar höja sina röster i protest mot välfärdspolitiken. Det är dessa fegisar som gör simulanternas parasitism möjlig.

Visst råkar man ut för andra människors ogillande om man säger öppet att välfärdspolitiken är rofferi och parasitism satt i system. Visst kan man råka ut för en del gliringar om man säger öppet att välfärdspolitiken borde ersättas med laissez-faire-kapitalismen.

Men än sen då? Friheten är väl viktigare än att vara poppis med de patetiska simulanterna?

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4440

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det finns inget som sätter parasiterande så på sin spets som en riktigt djup lågkonjunktur. Det kommer den politiskt beskyddade finansiella klassen att få känna av.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Den parasitära välfärdspolitiken

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar