Mona Sahlins kris

Hans Palmstierna om Mona Sahlins kris

Socialismens nedervärderande människosyn

Publicerad: 2009-02-28 23:02, Uppdaterad: 2009-03-01 12:03

88 millningar
5 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Övertygad kapitalist som vägrar dömas av socialisternas nedervärderande människosyn.

Det är kanske att hoppas för mycket att den nuvarande trenden med nedåtgående siffror för vänsterblocket kan leda till ett permanent skifte i svensk politik. Desto större anledning att diskutera de mer filosofiska aspekterna av vänsterns ideologi. Att vara kapitalist innebär att utstå konstant förakt för att man vägrar acceptera påtvingat ansvar, och avtvingade tillgångar. Och medan den allmänna synen är att socialismen står för mänskliga värderingar och en önskan att människor ska bli omhändertagna så är det snarare tvärtom.

Den grundläggande tanken bakom kapitalismen är att människan är kapabel att ta hand om sig själv, och att varje människa har rätt att sätta sitt eget liv i första hand. Ger man människor frihet så kan de uträtta fantastiska saker. Låter man vinstintresse vara en drivkraft så går samhället framåt. För vad är vinstintresse egentligen? Inget annat än en strävan efter en bättre tillvaro för sig själv, och de man bryr sig om. En önskan att genom arbete, oavsett om det är intellektuellt eller fysiskt, tillföra omvärlden så mycket värde som den är villig att betala tillbaka för. Ett vanligt argument emot kapitalismen är att "kapital-ägare" inte tillför något, att den som investerar bara utnyttjar existerande resurser för att leva på räntan av sitt kapital.

Investeringar löser ett samhällsproblem som är mycket större än de flesta inser, nämligen vad som skall produceras, när, hur, av vem, och till vilket pris. Detta är den absoluta grunden för en marknadsekonomi, och den som ser ned på någon som förvaltar sitt kapital, ser ned på en person som riskerar sina egna pengar för att skapa en effektivare marknad, där resurser blir mer korrekt fördelade enligt folks önskemål. Naturligtvis drivs inte investeringar av en önskning att göra världen till ett bättre ställe för alla andra, utan av den drivkraft som gäller allt annat arbete - vinst, som skapar förutsättningar för ett bättre liv för en själv.

Kapitalismen är ett krav på frihet som ställs från de som driver ekonomin framåt, som har skapat det samhälle vi lever i idag, ett samhälle som riskerar att vittra sönder och sända oss alla till fattighuset, om vi inte förvaltar det väl.

Vad bidrar då socialismen med, och vad är dess konsekvenser? Socialismen, tvärtemot kapitalismen bygger på grundtanken att resurser måste omfördelas, annars blir samhället orättvist. Staten skall som enväldig domare gå in och flytta resurser där den anser att de är orättvist fördelade. Det första problemet är naturligtvis "orättvist för vem" ? Naturligtvis blir svaret "orättvist för den som har mindre än någon annan". Men var drar vi gränsen för hur mycket någon skall ha för att det skall vara rättvist? Hur många av en människas behov skall vi uppfylla, genom att ta resurser från någon annan?

Socialister hävdar att allt detta är en nödvändighet, för vem skall annars ta hand om de fattiga, de utslagna? Något som man skulle kunna se som en hedervärd åsikt, om det inte vore så att det är en förolämpning mot varje existerande anständig människa. Om vi ignorerar det uppenbart vidriga i att tvinga på folk ansvar för andra, som de aldrig har träffat, haft något att göra med, och uppenbarligen omöjligen kan svara på om de känner att de skulle vilja hjälpa, så finns det ett mycket djupare problem.

Socialisten har genom ovan uttalande klart och tydligt sagt att han inte tror att någon frivilligt skulle ta hand om fattiga och utslagna. I ett enda slag fördömar han sina medmänniskor som varelser som inte har något intresse i att se en bättre tillvaro för andra, utan som endast önskar spendera allt på sig själva och sina egna behov. Detta är kärnan i kapitalismen, säger de. Men vem säger att man inte bryr sig om andra bara för att man har frihet att välja? Kapitalister kräver att få välja, medan socialisten kräver att ingen ska få välja, för att han inte tror att någon kommer bry sig om någon annan än sig själv. Utifrån sig själv skapar man sin uppfattning om andra, och sanningen är den att det är socialisten som inte bryr sig om andra, och inte heller har ett intresse av att göra så, utan endast vill se till så att folk är tvingade att göra det, så han slipper känna sig skyldig för sin brist på empati. Eller är det så att socialisten hävdar sig vara bättre än sina medmänniskor, och står ensam som den ende som bryr sig om någon annan?

Jag är kapitalist, och jag bryr mig om mina medmänniskor. Jag kräver inte att någon annan skall göra det, men jag har en positiv syn på människor, och vet att det finns många människor som gör stora uppoffringar för att andra skall ha det bättre. De gör det inte för att de är tvingade - utan för att de VILL. Något som socialisten aldrig skulle kunna förstå. För i hans värld så är det han som genom sin stat räddar alla från sig själva, och ser till att alla är omhändertagna. Detta genom att stjäla från kapitalisten, samtidigt som han fördomer honom för att inte bry sig om sina medmänniskor.

Det är dags att återvända till ideologin. Det är dags att börja diskutera vad olika politiska grenar är baserade på för människosyn - och vilken människosyn det är vi vill ha. Jag tror på att människor överlag är ansvarstagande och omtänksamma. Och om det så behövdes skulle jag gladeligen hjälpa även okända människor. Varje socialist bör fundera på sin syn på andra människor, och vad det säger om dem själva.

Bara för att socialisten inte kan förstå hur någon kan bry sig om andra utan tvång, betyder det inte att jag tänker acceptera den vidriga socimänniskosyn som han står för.

Hans Palmstierna (28 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4431

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Att du så hårt tvärdrar socialismen till en extrem medan du väljer en en betydligt mer nyanserad bild av kapitalismen gör att jag inte riktigt kan ta ditt resonemang på allvar, man kan lika gärna vända på alltihop och så spelar dina argument ut sig själva, om du förstår vad jag menar.

Jag är inte speciellt religiös av mig, men om jag inte minns helt fel är girighet en dödssynd.

Permalänk | Anmäl #1 Fredrik, 2009-03-02, 01:14

"Socialismen, tvärtemot kapitalismen bygger på grundtanken att resurser måste omfördelas, annars blir samhället orättvist. Staten skall som enväldig domare gå in och flytta resurser där den anser att de är orättvist fördelade. Det första problemet är naturligtvis "orättvist för vem" ? Naturligtvis blir svaret "orättvist för den som har mindre än någon annan". Men var drar vi gränsen för hur mycket någon skall ha för att det skall vara rättvist?"

Helt rätt. Håller med det du skriver. Inte med allt, men det vill jag inte kommentera, utan sossarnas "omfördelning" och deras "syn" på den lille människan.
Jag är ingen inbiten kapitalist men lever i ett sånt västerländskt land med sådan systemordning. Men jag kommer från ett kommunistiskt/socialistiskt land där man hade samma utopiska ideer och föreställningar om "människors lika värde" och "lika lön för lika arbete" och"alla är lika" - samma gamla tömma mantror och påhittade floskler som sossarna använder sig av fortfarande här i Sverige.
Frågan är bara om de tror på det de propagerar för? För de lever inte under samma förutsättningar som ALLA andra gör och på samma sätt som vanliga människor gör utan lever på ett kapitalistisk sätt och annamar det. Det finns massa bevis för. I teorin och på papret låter det jätte fint men i praktiken stämmer det inte alls.
I mitt föredetta land var "alla lika" men VD, chefer och politiker levde i överflöd och var rika (deras villor och flöta bilar stämde inte överens med systemets ideer) och klyftan mellan människor var uppenbar. Men man kunde inte käfta emot anars kunde man hamna i fängelse.
Här i Sverige är det samma sak, där sossarna har regerat i så många år och propagerat hela tiden för "den lille människan" och att "alla är lika och skal lika behandlas". Eftersom jag hade en stor erfarenhet av all detta skittrams då märkte jag direkt att något inte stämde. Med tiden visade sig att jag hade rätt.
Inte ens alla invandrare behandlas lika och är lika. Varken på arbetsmarknaden eller på bostadsmarknaden eller privat osv. En somalier har nästan ingen chans att få ett jobb eller en likvärdig bostad som en tysk, en italienare eller en engelsman. Det vet vi alla. En iransk kvinna med schal och huckle kan inte få ett läkarjobb hon är kvalificerad för, men en polska kan det. Om detta har media skrivit i så många år, och så vitt jag vet så problemet med misslyckad integration, rasism och främlingsfientlighet har uppståt under sossarnas herravälde, inte förra året.
VD, stora chefer och politiker har alltid haft höga löner och förmåner och annat som media och folk alltid pratat om och påpekat hundratals gånger om och om igen, men ingen sosse har reagerat mot det. Våra kära SOSS-Politiker har tom. hävdat att de har större ansvar än tex. en bussförare, en pilot eller en läkare och ska därför ha högre löner. Visst ska de ha högre lön. Men att en statsråd eller kommunfullmäktige ska tjäna 100 tusen i månaden och en bussförare 20 tusen, efter sossarnas "rättvisa fördelning" är bara ett bevis till att vi är olika och behandlas och bemöts på olika sätt, oavsätt vilket parti har makten.
Dessutom att en del politiker (de flesta är gamla sossar) fortfarande lyfter sin "förtidspansion" (allt mellan 40 och 70 tusen i månaden)och lever på skattebetalarnas kostnad utan att behöva gå och leta ett jobb (tack vare sossarnas bestämmelser) bevisar också att dubbelmoral kan bli ett luckrativ företeelse.
Så att prata en sak och göra helt tvärtom heter väl dubbelmoral och hyckleri, plus den tredje - att vända kappan efter vinnande vinsten (vinden skal de' va'), eftersom det finns en majoritet av våra politiker som har sina akcier, portföljer och har sina surt fördärvade pengar investerade i olika bolag och fonder runt om i världen.
Att leva i ett kapitaslistiskt land på ett kapitalistiskt sätt men "brinna" för en "socialistiskt" människosyn - det är det som utmärker våra sossar, så det är därför jag inte tror på det.

Permalänk | Anmäl #2 blues, 2009-03-02, 15:19

Fredrik : Jag förstår faktiskt inte vad du menar. Har du några logiska belägg för att det jag skriver inte stämmer? Och har du några logiska belägg varför girighet skulle vara en dödssynd? Hur skall du vända på mina argument och låta dem spela ut sig själva?

Milan : Problemet som jag ser det är att många socialister vill väl, men är så grundlurade av den klick med "professionella socialister" (som skaffar sig fördelar genom att låtsas bry sig om andra) som finns att de förespråkar ett system som inte bara skadar andra, utan även dem själv. Det är ett problem att det inte diskuteras rätt och fel längre, det borgar för totalitära strömningar framöver .... Tack för kommentar!

Permalänk | Anmäl #3 Hans Palmstierna, 2009-03-02, 16:35

Hans Palmstierna och Milan Bozic, tack för era texter. Nyttigt att läsa för en som nyligen gått ifrån socialdemokraterna.

Lite stukad, lurad och trött på sig själv är man. Vill förtillfället inte kalla mig för nåt som slutar med -ist.

Jag har alltid kritiserat en del religösa grupper för deras självgodhet och tro om att det är endast dom som är goda och vill andra väl. Och så har jag själv varit i en liknande struktur.....

Eva Franzén 50 år

Permalänk | Anmäl #4 Eva Franzén, 2009-04-27, 15:14

Herr Palmstierna!
Jag tycker om att du tror på människors förmåga, individens förmåga. Vi föds, växer upp och blir undervägs i allt större utsträckning ansvariga för våra liv. Våra förutsättningar att klara detta varierar oerhört mycket och av olika skäl. Dessa påståenden är enkla och uppenbara och är relativt oberoende av ideologi.
Socialismens ideologi utgår främst från det andra påståendet som har med variationerna i förutsättningarna att göra. Sociologiskt vet vi vad som händer i stora samhällen när frågan om variationerna i förutsättnigarna inte addresseras av de gemensamma systemen. Variationerna i förutsättingarna ökar. Är det bra? Vad ger det för karaktär på samhället?
Avslutningsvis så är människan en psykologisk och social varelse. Vi styrs huvudsakligen av känslor och invanda/ lärda beteendemönster. Människan är generellt inte en objektiv, analyserande fighter med "stiff upperlipp". De yttre förutsättningar vi föds med är oftast desamma som de vi dör med. Rättvisa eller inte är knappast den springande punkten. Rättvisa/orättvisa utgår ifrån en tanke om ägande. Ekonomisk vetenskap berättar att den materiella äganderätten och dess försvar är fundamental för det stora samhällets utveckling. Äganderättens otvivelaktiga nödvändighet och individens behov av rimliga yttre förutsättningar, här finns den springande punkten. Dessa är båda av indiviuell karaktär som ibland hamnar i konflikt. Ifrån ett allmänt perspektiv är det intressant att hitta balanspunkten mellan dessa två individuella behov. Låt oss disskutera hur denna balans uppnås utifrån perspektivet att det är ett gemensamt intresse och inte egocentrera en sådan disskution med begrepp som "rättvisa" "orättvisa", varken som kapitalist eller socialist.

Permalänk | Anmäl #5 Henrik Samuelsson, 2009-06-10, 09:14