Om författaren
Hedi Bel Habib är antropolog och forskare i områden i gränslandet mellan samhällsvetenskap och naturvetenskap.
Kvinnohatet är ett fenomen som historiskt sett kan relateras till en kulturell dynamik, där monoteismen möjliggör för männen att rättfärdiga sin egen generella överordning i samhället. I motsats till hedendomen, där gudar ursprungligen i hududsak var kvinnor och kvinnor jämställda med män, kan de tre monoteistiska religionerna i grunden ses som sammanslutningar som vill bygga upp och förvalta samhället utan kvinnors deltagande.
1. I begynnelsen var "Gud" en kvinna
Innan de tre monoteistiska religionerna intog världen har inte gud alltid varit en man och kvinnan inte alltid varit längst ned i hierarkin. Data hämtade från arkeologi, antrologi och religionshistoria visar att de tre monoteistiska religionerna i motstats till hedendomen aldrig accepterat att kvinnan har en rang motsvarande männens i sina samhällsbyggen. Inom hedendomens värld vimlar det dock av kvinnliga gudar och den första centrala religiösa symbolen för gudomlighet är en födande kvinna och inte som i vår tid, en man som dör på ett kors. En gång i tidigare kulturer och före monoteismens maktsfär var kvinnans arbete och ställning av samma värde som mannens, ibland till och med högre värderad.
Enligt befintliga arkeologiska data är Modergudinnan den första kända gestalten i mänsklighetens religiösa pantehon. Gudinnan har och har haft många olika namn och tagit gestalt för människor på olika sätt i olika tidsåldrar världen över. Hon är både Moder Jord och en Himmelsgudinna. Många kulturer har eller har haft gudinnor vanligast som en del av en pantheon. Under paleolitikum,eller äldre stenåldern, bestod denna pantheon av enbart kvinnliga väsen/mödrar.
Arkeologiska data visar att "Gud" var kvinnlig under flera hundra tusen år av mänsklighetens historia. Den gudomliga skaparkraften sågs som kvinnlig och kvinnan hade en högre status än männen utan att detta ledde till något förtryck av männen. Redan stenålders samlar - och jägarkulturer dyrkade en kvinnlig makt. När människorna levde som jägare var det naturligt med jämlikhet mellan man och kvinna.
Hedendomens senare historia visar att gudar kan vara både kvinnor och män. Till skillnad från manliga gudar, som överträder naturlagarna följer dock gudinnorna naturlagarna. Gudinnorna förkroppsligar naturen och de krafter som finns inneboende i den.
2. När Gud blev en man blev kvinnan ond
När "Gud" var kvinna ledde detta inte till något förtryck mot männen. Arkeologiska spår visar att våra förfäder såg den gudomliga skaparkraften som en kvinna och detta förenades med jämlikhet mellan män och kvinnor. Med monoteismens uppkomst trängts däremot idén om en ursprunglig gudinna undan. Marxistisk antropologi anser att växlingen från en kvinnlig gudom till en eller flera manliga är en religiös avspegling av att samhället blivit patriarkaliskt. Detta var fallet med den grekiska polyteismen som kan ses som en övergång till monoteism. Bland världens religioner är det endast judendom, kristendom och islam som inte har gudinnor. De kvinnliga gudomliga symbolerna förvandlades i och med att det patriarkala samhället fick makt. Det goda blev ont och det kvinnliga synd.
Skapelseberättelsen om Modergudinnan omarbetades till en Kafkaliknande historia för att passa det patriarkala samhällets maktordning. En manlig gud föder en son Adam och sedan skapar en kvinna åt honom med hjälp av ett av hans egna revben. Ormen som tidigare var symbol för vishet blev inom monoteismen ond och lockade nu kvinnan att att äta frukten som kunde ge henne vishet. Genom att lyssna på ormen blev hon synderska. Hennes synd blev ännu större när hon också förledde mannen att äta av frukten. På så sätt tystades kvinnan genom att patriarkatet ändrade den ursprungliga skapelseberättelsen, som hade kvinnan som skapelsekraft i centrum.
I den bibliska skapelseberättelsen kan vi se hela upprinnelsen till kvinnohatet i modern tid. I samband med monoteismens uppkomst fick kvinnan bära skulden för hela världens onska. Detta är en gemensam kärna för de tre monoteistiska religionerna.
Hedendom och paganism används inom de monoteistiska religionerna som nedsättande ord. Detta kan dock vara vilseledande ur ett vetenskapligt perspektiv. Inom antropologin, läran om kulturens uppkomst och mekanismer föredrar man därför begreppet "polyteism", dvs ett religiöst system med flera gudar. På så sätt kan vi lättare identifiera hedendomens styrka och landvinnigar - jämfört med monoteismen - inom områden såsom jämlikhet och maktordning i samhället.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4417
Hedi
Jag tror tyvärr att din analys glappar och skjuter in sig på antropologiska biprodukter. Religionen är en biprodukt av samhällets komplexitet. Vad är hönan och vad är ägget.
Jag finner det istället sannolikt att "kvinnohatet" (som jag ifrågasätter som princip) är en konsekvens av manlig hierarki och samhällets komplexitet.
Män tävlar om kvinnor. Vissa män har svårt att klara av den manliga konkurrensarenan och upplever sig ha låg manlig status. (inre trygghet) (den inre tryggheten är också en produkt av gener och det social närfältet/anknytningen)
Denna frustration kommer ut som sk "kvinnohat".
Flertalet män har inget kvinnohat. De längtar hela livet efter en varm kvinnas famn.
Låt mig påstå att det även finns kvinnohat i komplexa asiatiska samhällen långt från de tre monoteistiska kulturerna.
Även Buddha som sökte sitt inre lugn har i sin kultur män som hatar kvinnor .
Men vi får nog också vända på frågan. Varför hatar kvinnor män, om vi verkligen vill begripa.
Hat är bara en konsekvens av andra faktorer och dessutom bara en av många sk utfall av mänskligt beteende.
I ett komplext samhälle uppkommer biprodukten: Några måste hata. En variant av ett statistiskt utfall.
Permalänk | Anmäl
Anders B Westin, 2009-03-01, 17:34
Vad "marxistisk antropologi" anser om någonting är helt irrelevant då marxismen är humbug, bluff och lögner från början till slut. (Det finns en orsak man kallar det Potemkin-kulisser)
Den som vill lära sig någonting av ovanstående artikel bör observera att huruvida ett folk för tillfället tillber manliga eller kvinnliga gudomligheter handlar om vilka behov som för tillfället är mest viktiga för det folket och huruvida den förmågan stämmer bäst på kvinnlig eller manlig biologi. När man behöver försvara sig mot fiender gräver man upp de manliga avbilderna, när man behöver föröka sig och vill grödan skall växa de kvinnliga. Gudomligheters koppling till förmågor är lätta att se. Det är bara att titta på Tor och Zeus. Hade Loke varit en kvinna hade man kallat det kvinnohat att beskriva kvinnor som opålitliga. Nu ser man det inte som någonting eftersom Loke är man och det stöttar inte deras makt-teorier som de prackat på folk i årtionden att se detta som talande för synen på män.
Hedi bevisar att det enda som finns mellan samhällsvetenskap och naturvetenskap är politisk propaganda. Men vi bör väl vara tacksamma över att han oförsiktigt nog faktiskt uttryckligen skrev "enligt marxistisk antropologi" istället för att dölja varifrån åsikterna kom.
Permalänk | Anmäl
Erik, 2009-03-02, 01:34
Anders B Westin: välnyanserad kommentar!
Hedi Bel Habib verkar inte ha någon riktig koll på historien i allmänhet och de monoteistiska religionerna i synnerhet. Tyvärr gör detta att hela hans argumentation haltar och slår krokben på sig själv. Grundtanken är intressant (men verkligen inte ny) - att tanken på Gud som Fader ger det kvinnliga en underlägsen roll. Men att ha en intressant grundidé befriar inte från kravet att man förankrar sin tanke i det historiska material man basunerar ut en åsikt om.
Faktum är att kristendomen och islam inte skapade/förvärrade patriarkaliska strukturer utan tvärtom _mildrade_ redan befintliga diton. Detta genom att införa attityder och värderingar som gav kvinnan en mer framskjuten och friare roll än vad som var fallet i de polyteistiska samhällen som resp. religion utvecklades i. Jag ger två exempel på detta.
Att de grekiska och romerska samhällena hade en polyteistisk statsreligion med flera gudinnor hindrade inte den romerska, och i synnerhet grekiska kvinnan, från att i allt vara underlägsen sin make - medborgerliga rättigheter, rörelsefrihet, sexualitet... Det räcker med att läsa den romerska lagen, eller något annat tidsdokument för att bli medveten om detta.
I det starkt socialt och könsmässigt skiktade antika samhället blev kristendomen en befriande kraft. De framväxande församlingarna blev platser där människor (i hemlighet) kunde mötas över alla gränser. Gamla, unga, patricier, plebejer, kvinnor, män kunde förenas kring en nyvunnen tro på en man – Jesus Kristus – som själv umgåtts med fattiga och rika, män och kvinnor, åldringar och barn på ett sätt som var chockerande för det dåtida judiska samhället. Romarna såg dessa sammanslutningar som ett hot och började snart förfölja de kristna – för vilken omstörtande potential kan man inte vänta sig från grupper som åsidosätter samhällets sociala segregationer och patriarkaliska strukturer?
På ett liknande sätt var islam ursprungligen en lära som främjade kvinnans rättigheter – inte tvärtom. I det arabiska samhället före Muhammed hade kvinnan ofta inte varit mer än en bytesvara som man hade kunnat behandla mer eller mindre hur som helst. Islams stora insats blev här att ge kvinnan en formell juridisk status och en mängd rättigheter som tidigare hade varit fullständigt otänkbara. Även här bidrog alltså den framväxande monoteistiska religionen till att befria kvinnorna, inte förtrycka dem.
Det är en sak att vara missnöjd över hur de monoteistiska religionerna håller fast vid könsroller som _idag_ kan anses otidsenliga. Detta ger dock ingen rätt att förvanska historien och utmåla dessa religioner som per definition kvinnofientliga, särskilt som man jämför med de ännu mer patriarkaliska polyteistiska samhällena. Att en forskare i antropologi ondgör sig över sitt monoteistiska kulturarv är nuförtiden legio, men att så sker utan nyanser eller historisk faktakontroll är nedslående.
Permalänk | Anmäl
B A, 2009-03-02, 10:01
Jag är bered att tillskriva ett värde: ett förklarande bidrag, till båda analyser, Habib som Westin. Att människor, män som kvinnor, hatar och utsätter än den ena än den andra för repressalier handlar i grund och botten om att vi är känslomässigt drivna djur som söker kontrollera omgivningen, få som man vill, agera på negativa känslor som svartsjuka och (obesvarad) åtrå (mm) - men inte minst upprätthålla vår prestige.
Likt en kommentar till Eva Lundgren påpekar förtrycker kvinnor också kvinnor vilket exemplifierar att detta är ett mänskligt problem - både manligt och kvinnligt och bör hanteras som det. Att religion spelar in är självklart, men också att monoteistisk religion bidrar till den "manliga hierarkin" som enligt mig förser mannen med idén att effekter av kvinnan ska tolereras mindre - det är helt enkelt skamligare för hans prestige och inte minst präglas hon av en löjligare roll där maskulinitet är samhällsnorm. Men också att hon ofta utgör ett tacksammare offer i vissa situationer: lättare att skrämma, lättare att bruka fysiskt våld mot, lättare att lura - speciellt i en relation. Sen är det uppenbart att mannen också utsätter män för detta och jag skulle tro att det är vanligare ändå, så att kalla det en manlig värld, som en klubb, är helt fel. Men det leder till att jag tar avstånd från feminism då jag ser problemet som följden av individuell anarki - individer som tar till medel som inte är frihetligt och demokratiskt hederliga för att söka sina mål och fullfölja sina känslors åtrå. Detsamma gäller löner som under inga omständigheter kan avgöras som följd av kön, hudfärg, etnicitet, eller sexuell läggning. Att prata om kvinnans rätt till lika lön eller rätt att inte behöva utstå våld eller förtryck är en partisk målsättning - idén måste sättas som generell lag och bör därför diskuteras i dessa termer. Summan av förklaringen torde vara delvis strukturell men främst, utifrån det strukturella, biologisk, d v s mänsklig. Att lyfta människan ur naturen och se henne i samhället som något 'av gudar givet' utsätter alltid tolkningar av hennes beteende för en rotlöshet - en brist av grund och insikt i vad som i grund och botten präglat människans olika sinnen och personlighetsdrag.
Tack för artikeln
Permalänk | Anmäl
Aloace, 2009-03-02, 10:13
Tack för alla fina kommentarer. Jag skulle dock vilja göra några nyanseringar. Det jag talar om i min artikel är det som kan kallas för "strukturellt kvinnohat", dvs en form av förtryckande hat och exkludering från den manliga maktsfären som inte har sina rötter i personliga motiv. Kvinnohatet på individnivå kan vara en klinisk eller normal känslomässig reaktion med rötter i psykologiska och utvecklingspsykologiska förlopp, känslomässiga störningar, svåra separationer och kärleksupplevelser, manligt konkurrensbeteende, negativa barndomsupplevelser mm.
Med strukturellt kvinnohat menar jag ett kulturbetingat fenomen som ger kvinnorna en underordnad maktposition i samhället: ekonomiskt, socialt och kulturellt. Kvinnohatet fungerar här som en kulturgrammatik och ett normbeteende som inte har att göra med det faktum att en enskild man upplever eller hyser hat mot en enskild kvinna. Kvinnohatets kulturgrammatik har i huvudsak att göra med monoteismen och dess myt om kvinnan som ansvarig för ondskans uppkomst på jorden.
Denna kultur finns dock inte oberoende av de materiella och ekonomiska produktionsförhållanden som ger upphov till den ideologiska överbyggnaden i form av kultur. Gamla samlar- och jägarsamhällen har gett upphov till religiösa föreställningar under namnet hedendom eller polyteism med ModerGudinnan som centrum för skapelseberättelsen. Dessa polyteistiska samhällen är strukturellt jämställda. Men det betyder inte att hatet mellan enskilda kvinnor och män inte skulle ha funnits.
När det gäller grekisk eller buddistisk polyteism är dessa relativt sett modernare former av övergång från polyteism till monoteism med mycket tydliga drag av patriarkat. Den polyteism jag talar om är minst 10.000 år gammal och handlar bland annat om samlar- och jägarsamhällen som idag är kända för att ha haft en jämställd ekonomisk och social ordning.
Ur ett socioekonomiskt perspektiv är monoteismen jordbruks- och industrisamhällens kulturella verktyg för att upprätthålla männens överordning i den offentliga maktsfären. USA har under Bushperioden visat tydliga drag av politisk kristen monoteism som har sin motsvarighet i Irans teokratiska regim, dock i en institutionellt icke-demokratisk form.
Även i det modernt jämställda svenska samhället kan vi dagligen observera kollektivt kvinnonedvärderande beteenden. Dessa uppkommer dock som omedvetna och strukturellt betingade beteenden hos männen och kvinnor generellt utan att den enskilde mannen eller kvinnan upplever något hat eller agg mot någon enskild kvinna. Detta kan komma till uttryck i mycket lindriga vardagliga språkliga uttryck. När man i vardagen säger att X-universitet har fått en kvinnlig rektor eller X-myndighet har fått en kvinnlig generaldirektör, eller X - parti har fått en kvinnlig partiordförande, eller X-land har fått en kvinnlig president så ger man uttryck för en omedveten kulturgrammatik, där man tar för givet att en rektor, en generaldirektör, en partiordförande eller president ska i normala fall vara en man.
Permalänk | Anmäl
Hedi Bel Habib, 2009-03-02, 21:49
Kommentar: Hedi Bel Habib.
.
"Den polyteism jag talar om är minst 10.000 år gammal och handlar bland annat om samlar- och jägarsamhällen som idag är kända för att ha haft en jämställd ekonomisk och social ordning."
.
Tvärtom, samlar och jägarsamhällen är "kända" för att varken haft nån ekonomisk eller social ordning att tala om som kunde fördelas snett (och de hade heller inte preventivmedel att tala om som kunde ge kvinnor nån som helst frihet av betydelse). Dvs din argumentation är utopisk naivitet.
-Se hur ideella samhällen där alla (med svenska värderingar) hade det uselt och inte ägde någonting var ur jämlikhetssynpunkt.
.
Att de var fattiga betyder inte de var jämlika. Det betyder bara ojämlikheten inte fanns i de materialla ting som Marx inbillat sig är det viktiga utan att den fanns i de kulturella mönster som Marx inte visste ett dugg om för han var död när de första upptäckterna gjordes på det området.
.
"Även i det modernt jämställda svenska samhället kan vi dagligen observera kollektivt kvinnonedvärderande beteenden."
.
Nej, det kan vi inte, men fortsätt trassla in dig i din vana att förväxla fakta med personligt tyckande. Det är om inte annat roande.
.
"Dessa uppkommer dock som omedvetna och strukturellt betingade beteenden hos männen och kvinnor generellt utan att den enskilde mannen eller kvinnan upplever något hat eller agg mot någon enskild kvinna."
.
Det existerar inga strukturellt betingade beteenden. Däremot existerar kulturellt betingade beteenden
.
(Vi gör en kort förklaring: Strukturer är beteendemönster så att hävda beteenden styrs av strukturer är ett cirkelargument där man säger att beteenden styrs av beteenden vilket säger absolut ingenting om orsaken för beteendet)
.
Vanligen hör dessa beteenden hemma i en subkultur och inte i den kultur som på slaskhinksvis anklagas för dem. (Den vanligaste missen är nog när muslimer anklagas för vad som hör hemma i subkulturen islamister, att P är Q innebär inte Q är P)
.
"Detta kan komma till uttryck i mycket lindriga vardagliga språkliga uttryck."
.
Man kan påstå det är så. Det återstår att bevisa i sak.
.
"När man i vardagen säger att X-universitet har fått en kvinnlig rektor eller X-myndighet har fått en kvinnlig generaldirektör, eller X - parti har fått en kvinnlig partiordförande, eller X-land har fått en kvinnlig president så ger man uttryck för en omedveten kulturgrammatik, där man tar för givet att en rektor, en generaldirektör, en partiordförande eller president ska i normala fall vara en man."
.
Ummm Nej, Freud det är inte vad folk säger som bestämmer vad de menar så all analys av vad de säger som talar för dem (på totalitärt maner) och ignorerar den retoriska situationen är, hur skall vi säga det? Helt värdelös i sak...
Vidare är din språkbaserade analys helt felaktig. Om jag säger min kompis har en vit bil säger det för det första ingenting om vilken färg på bilar som är vanligast. Det säger heller ingenting om vad jag tycker om den färgen på bilar.
Vad du gjort är förväxlat VÄRDERING med BESKRIVNING. Jag antar att du nu tänker använda som bevis att man inte säger manlig president och att det markerade ordet är det normala? Då har du missat att flera kulturer där kvinnor förtrycks redan markerar just det manliga. I deras ögon är markering av det manliga kvinnoförtryck. Vem har rätt och vem har fel? Tja de har empiriska stöd för sina påståenden. Var hittar du belägg för påståendet att det är tecken på jämställdhet att inte markera kvinnan Habib?
Permalänk | Anmäl
Erik, 2009-03-02, 23:23
Intressant artikel! Jag har själv länge forskat i religionernas ursprung... och skrivit detta: http://www.minheder.nu/Destroyed.htm Jag tror som du att vår självbild kommer från vår gudsbild... Och att kvinnor och män måste börja ifrågasätta den för att kunna frigöra sig från det manliga förtrycket och börja leva som likställda människor. Vänliga hälsningar Kit Larsen Hughes
webmaster för Nätverket mot hedersrelaterat våld - www.minheder.nu
Permalänk | Anmäl
Kit Larsen Hughes, 2009-03-29, 10:31
Mycket väl sagt jag håller med till stora drag har själv bland annat forskat om Minoiska Kreta där de mest betydande gudommarna var kvinnliga
Permalänk | Anmäl
JJK, 2009-10-24, 01:22
8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Hedi
Jag tror tyvärr att din analys glappar och skjuter in sig på antropologiska biprodukter. Religionen är en biprodukt av samhällets komplexitet. Vad är hönan och vad är ägget.
Jag finner det istället sannolikt att "kvinnohatet" (som jag ifrågasätter som princip) är en konsekvens av manlig hierarki och samhällets komplexitet.
Män tävlar om kvinnor. Vissa män har svårt att klara av den manliga konkurrensarenan och upplever sig ha låg manlig status. (inre trygghet) (den inre tryggheten är också en produkt av gener och det social närfältet/anknytningen)
Denna frustration kommer ut som sk "kvinnohat".
Flertalet män har inget kvinnohat. De längtar hela livet efter en varm kvinnas famn.
Låt mig påstå att det även finns kvinnohat i komplexa asiatiska samhällen långt från de tre monoteistiska kulturerna.
Även Buddha som sökte sitt inre lugn har i sin kultur män som hatar kvinnor .
Men vi får nog också vända på frågan. Varför hatar kvinnor män, om vi verkligen vill begripa.
Hat är bara en konsekvens av andra faktorer och dessutom bara en av många sk utfall av mänskligt beteende.
I ett komplext samhälle uppkommer biprodukten: Några måste hata. En variant av ett statistiskt utfall.
Vad "marxistisk antropologi" anser om någonting är helt irrelevant då marxismen är humbug, bluff och lögner från början till slut. (Det finns en orsak man kallar det Potemkin-kulisser)
Den som vill lära sig någonting av ovanstående artikel bör observera att huruvida ett folk för tillfället tillber manliga eller kvinnliga gudomligheter handlar om vilka behov som för tillfället är mest viktiga för det folket och huruvida den förmågan stämmer bäst på kvinnlig eller manlig biologi. När man behöver försvara sig mot fiender gräver man upp de manliga avbilderna, när man behöver föröka sig och vill grödan skall växa de kvinnliga. Gudomligheters koppling till förmågor är lätta att se. Det är bara att titta på Tor och Zeus. Hade Loke varit en kvinna hade man kallat det kvinnohat att beskriva kvinnor som opålitliga. Nu ser man det inte som någonting eftersom Loke är man och det stöttar inte deras makt-teorier som de prackat på folk i årtionden att se detta som talande för synen på män.
Hedi bevisar att det enda som finns mellan samhällsvetenskap och naturvetenskap är politisk propaganda. Men vi bör väl vara tacksamma över att han oförsiktigt nog faktiskt uttryckligen skrev "enligt marxistisk antropologi" istället för att dölja varifrån åsikterna kom.
Anders B Westin: välnyanserad kommentar!
Hedi Bel Habib verkar inte ha någon riktig koll på historien i allmänhet och de monoteistiska religionerna i synnerhet. Tyvärr gör detta att hela hans argumentation haltar och slår krokben på sig själv. Grundtanken är intressant (men verkligen inte ny) - att tanken på Gud som Fader ger det kvinnliga en underlägsen roll. Men att ha en intressant grundidé befriar inte från kravet att man förankrar sin tanke i det historiska material man basunerar ut en åsikt om.
Faktum är att kristendomen och islam inte skapade/förvärrade patriarkaliska strukturer utan tvärtom _mildrade_ redan befintliga diton. Detta genom att införa attityder och värderingar som gav kvinnan en mer framskjuten och friare roll än vad som var fallet i de polyteistiska samhällen som resp. religion utvecklades i. Jag ger två exempel på detta.
Att de grekiska och romerska samhällena hade en polyteistisk statsreligion med flera gudinnor hindrade inte den romerska, och i synnerhet grekiska kvinnan, från att i allt vara underlägsen sin make - medborgerliga rättigheter, rörelsefrihet, sexualitet... Det räcker med att läsa den romerska lagen, eller något annat tidsdokument för att bli medveten om detta.
I det starkt socialt och könsmässigt skiktade antika samhället blev kristendomen en befriande kraft. De framväxande församlingarna blev platser där människor (i hemlighet) kunde mötas över alla gränser. Gamla, unga, patricier, plebejer, kvinnor, män kunde förenas kring en nyvunnen tro på en man – Jesus Kristus – som själv umgåtts med fattiga och rika, män och kvinnor, åldringar och barn på ett sätt som var chockerande för det dåtida judiska samhället. Romarna såg dessa sammanslutningar som ett hot och började snart förfölja de kristna – för vilken omstörtande potential kan man inte vänta sig från grupper som åsidosätter samhällets sociala segregationer och patriarkaliska strukturer?
På ett liknande sätt var islam ursprungligen en lära som främjade kvinnans rättigheter – inte tvärtom. I det arabiska samhället före Muhammed hade kvinnan ofta inte varit mer än en bytesvara som man hade kunnat behandla mer eller mindre hur som helst. Islams stora insats blev här att ge kvinnan en formell juridisk status och en mängd rättigheter som tidigare hade varit fullständigt otänkbara. Även här bidrog alltså den framväxande monoteistiska religionen till att befria kvinnorna, inte förtrycka dem.
Det är en sak att vara missnöjd över hur de monoteistiska religionerna håller fast vid könsroller som _idag_ kan anses otidsenliga. Detta ger dock ingen rätt att förvanska historien och utmåla dessa religioner som per definition kvinnofientliga, särskilt som man jämför med de ännu mer patriarkaliska polyteistiska samhällena. Att en forskare i antropologi ondgör sig över sitt monoteistiska kulturarv är nuförtiden legio, men att så sker utan nyanser eller historisk faktakontroll är nedslående.
Jag är bered att tillskriva ett värde: ett förklarande bidrag, till båda analyser, Habib som Westin. Att människor, män som kvinnor, hatar och utsätter än den ena än den andra för repressalier handlar i grund och botten om att vi är känslomässigt drivna djur som söker kontrollera omgivningen, få som man vill, agera på negativa känslor som svartsjuka och (obesvarad) åtrå (mm) - men inte minst upprätthålla vår prestige.
Likt en kommentar till Eva Lundgren påpekar förtrycker kvinnor också kvinnor vilket exemplifierar att detta är ett mänskligt problem - både manligt och kvinnligt och bör hanteras som det. Att religion spelar in är självklart, men också att monoteistisk religion bidrar till den "manliga hierarkin" som enligt mig förser mannen med idén att effekter av kvinnan ska tolereras mindre - det är helt enkelt skamligare för hans prestige och inte minst präglas hon av en löjligare roll där maskulinitet är samhällsnorm. Men också att hon ofta utgör ett tacksammare offer i vissa situationer: lättare att skrämma, lättare att bruka fysiskt våld mot, lättare att lura - speciellt i en relation. Sen är det uppenbart att mannen också utsätter män för detta och jag skulle tro att det är vanligare ändå, så att kalla det en manlig värld, som en klubb, är helt fel. Men det leder till att jag tar avstånd från feminism då jag ser problemet som följden av individuell anarki - individer som tar till medel som inte är frihetligt och demokratiskt hederliga för att söka sina mål och fullfölja sina känslors åtrå. Detsamma gäller löner som under inga omständigheter kan avgöras som följd av kön, hudfärg, etnicitet, eller sexuell läggning. Att prata om kvinnans rätt till lika lön eller rätt att inte behöva utstå våld eller förtryck är en partisk målsättning - idén måste sättas som generell lag och bör därför diskuteras i dessa termer. Summan av förklaringen torde vara delvis strukturell men främst, utifrån det strukturella, biologisk, d v s mänsklig. Att lyfta människan ur naturen och se henne i samhället som något 'av gudar givet' utsätter alltid tolkningar av hennes beteende för en rotlöshet - en brist av grund och insikt i vad som i grund och botten präglat människans olika sinnen och personlighetsdrag.
Tack för artikeln
Tack för alla fina kommentarer. Jag skulle dock vilja göra några nyanseringar. Det jag talar om i min artikel är det som kan kallas för "strukturellt kvinnohat", dvs en form av förtryckande hat och exkludering från den manliga maktsfären som inte har sina rötter i personliga motiv. Kvinnohatet på individnivå kan vara en klinisk eller normal känslomässig reaktion med rötter i psykologiska och utvecklingspsykologiska förlopp, känslomässiga störningar, svåra separationer och kärleksupplevelser, manligt konkurrensbeteende, negativa barndomsupplevelser mm.
Med strukturellt kvinnohat menar jag ett kulturbetingat fenomen som ger kvinnorna en underordnad maktposition i samhället: ekonomiskt, socialt och kulturellt. Kvinnohatet fungerar här som en kulturgrammatik och ett normbeteende som inte har att göra med det faktum att en enskild man upplever eller hyser hat mot en enskild kvinna. Kvinnohatets kulturgrammatik har i huvudsak att göra med monoteismen och dess myt om kvinnan som ansvarig för ondskans uppkomst på jorden.
Denna kultur finns dock inte oberoende av de materiella och ekonomiska produktionsförhållanden som ger upphov till den ideologiska överbyggnaden i form av kultur. Gamla samlar- och jägarsamhällen har gett upphov till religiösa föreställningar under namnet hedendom eller polyteism med ModerGudinnan som centrum för skapelseberättelsen. Dessa polyteistiska samhällen är strukturellt jämställda. Men det betyder inte att hatet mellan enskilda kvinnor och män inte skulle ha funnits.
När det gäller grekisk eller buddistisk polyteism är dessa relativt sett modernare former av övergång från polyteism till monoteism med mycket tydliga drag av patriarkat. Den polyteism jag talar om är minst 10.000 år gammal och handlar bland annat om samlar- och jägarsamhällen som idag är kända för att ha haft en jämställd ekonomisk och social ordning.
Ur ett socioekonomiskt perspektiv är monoteismen jordbruks- och industrisamhällens kulturella verktyg för att upprätthålla männens överordning i den offentliga maktsfären. USA har under Bushperioden visat tydliga drag av politisk kristen monoteism som har sin motsvarighet i Irans teokratiska regim, dock i en institutionellt icke-demokratisk form.
Även i det modernt jämställda svenska samhället kan vi dagligen observera kollektivt kvinnonedvärderande beteenden. Dessa uppkommer dock som omedvetna och strukturellt betingade beteenden hos männen och kvinnor generellt utan att den enskilde mannen eller kvinnan upplever något hat eller agg mot någon enskild kvinna. Detta kan komma till uttryck i mycket lindriga vardagliga språkliga uttryck. När man i vardagen säger att X-universitet har fått en kvinnlig rektor eller X-myndighet har fått en kvinnlig generaldirektör, eller X - parti har fått en kvinnlig partiordförande, eller X-land har fått en kvinnlig president så ger man uttryck för en omedveten kulturgrammatik, där man tar för givet att en rektor, en generaldirektör, en partiordförande eller president ska i normala fall vara en man.
Kommentar: Hedi Bel Habib.
.
"Den polyteism jag talar om är minst 10.000 år gammal och handlar bland annat om samlar- och jägarsamhällen som idag är kända för att ha haft en jämställd ekonomisk och social ordning."
.
Tvärtom, samlar och jägarsamhällen är "kända" för att varken haft nån ekonomisk eller social ordning att tala om som kunde fördelas snett (och de hade heller inte preventivmedel att tala om som kunde ge kvinnor nån som helst frihet av betydelse). Dvs din argumentation är utopisk naivitet.
-Se hur ideella samhällen där alla (med svenska värderingar) hade det uselt och inte ägde någonting var ur jämlikhetssynpunkt.
.
Att de var fattiga betyder inte de var jämlika. Det betyder bara ojämlikheten inte fanns i de materialla ting som Marx inbillat sig är det viktiga utan att den fanns i de kulturella mönster som Marx inte visste ett dugg om för han var död när de första upptäckterna gjordes på det området.
.
"Även i det modernt jämställda svenska samhället kan vi dagligen observera kollektivt kvinnonedvärderande beteenden."
.
Nej, det kan vi inte, men fortsätt trassla in dig i din vana att förväxla fakta med personligt tyckande. Det är om inte annat roande.
.
"Dessa uppkommer dock som omedvetna och strukturellt betingade beteenden hos männen och kvinnor generellt utan att den enskilde mannen eller kvinnan upplever något hat eller agg mot någon enskild kvinna."
.
Det existerar inga strukturellt betingade beteenden. Däremot existerar kulturellt betingade beteenden
.
(Vi gör en kort förklaring: Strukturer är beteendemönster så att hävda beteenden styrs av strukturer är ett cirkelargument där man säger att beteenden styrs av beteenden vilket säger absolut ingenting om orsaken för beteendet)
.
Vanligen hör dessa beteenden hemma i en subkultur och inte i den kultur som på slaskhinksvis anklagas för dem. (Den vanligaste missen är nog när muslimer anklagas för vad som hör hemma i subkulturen islamister, att P är Q innebär inte Q är P)
.
"Detta kan komma till uttryck i mycket lindriga vardagliga språkliga uttryck."
.
Man kan påstå det är så. Det återstår att bevisa i sak.
.
"När man i vardagen säger att X-universitet har fått en kvinnlig rektor eller X-myndighet har fått en kvinnlig generaldirektör, eller X - parti har fått en kvinnlig partiordförande, eller X-land har fått en kvinnlig president så ger man uttryck för en omedveten kulturgrammatik, där man tar för givet att en rektor, en generaldirektör, en partiordförande eller president ska i normala fall vara en man."
.
Ummm Nej, Freud det är inte vad folk säger som bestämmer vad de menar så all analys av vad de säger som talar för dem (på totalitärt maner) och ignorerar den retoriska situationen är, hur skall vi säga det? Helt värdelös i sak...
Vidare är din språkbaserade analys helt felaktig. Om jag säger min kompis har en vit bil säger det för det första ingenting om vilken färg på bilar som är vanligast. Det säger heller ingenting om vad jag tycker om den färgen på bilar.
Vad du gjort är förväxlat VÄRDERING med BESKRIVNING. Jag antar att du nu tänker använda som bevis att man inte säger manlig president och att det markerade ordet är det normala? Då har du missat att flera kulturer där kvinnor förtrycks redan markerar just det manliga. I deras ögon är markering av det manliga kvinnoförtryck. Vem har rätt och vem har fel? Tja de har empiriska stöd för sina påståenden. Var hittar du belägg för påståendet att det är tecken på jämställdhet att inte markera kvinnan Habib?
Intressant artikel! Jag har själv länge forskat i religionernas ursprung... och skrivit detta: http://www.minheder.nu/Destroyed.htm Jag tror som du att vår självbild kommer från vår gudsbild... Och att kvinnor och män måste börja ifrågasätta den för att kunna frigöra sig från det manliga förtrycket och börja leva som likställda människor. Vänliga hälsningar Kit Larsen Hughes
webmaster för Nätverket mot hedersrelaterat våld - www.minheder.nu
Mycket väl sagt jag håller med till stora drag har själv bland annat forskat om Minoiska Kreta där de mest betydande gudommarna var kvinnliga