De orättfärdigas retorik

Rättssamhället och demokratin återspeglar på många sätt en uppsättning spelregler både politiskt och privat. Spelreglernas funktion är baserade på grundläggande rättigheter och lagar som erkänner alla medborgare rätten att förmedla sina åsikter och att efter bästa förmåga med hjälp av språk, resurser och bevisföring söka sprida dessa. Den grundläggande praktiken för detta är retoriken som klär en andemening med stil och syfte. Retoriken via en fundamental yttrandefrihet är den fria människans verktyg för interaktion och påverkan - och på detta sätt demokratins ryggrad.

Det är alltid till skada för individen och samhället i stort när denna kollektiva norm överträds. Ett sätt att överträda denna retorik är att med hot eller direkt våld kväva en människas rätt att yttra sina åsikter eller straffa dem som följd. Men värre ändå är det när vissa individer eller grupper sätter i bruk att söka påverka samhället genom att ta till aktioner och resurser som överträder retorikens medel.

Vissa saker pekar på att aktioner av detta slag har genomförts i Södertälje och internationellt har vi ordet terrorism som beskriver detta antidemokratiska fenomen - som utan omskrivning är ett reellt hot även i sin minsta form. Jag håller definitionen som en praktik där man överträder retoriken som medel för att påverka, hindra eller sprida en specifik idé. En praktik som både på det individuella planet och i det nationella är allt för vanligt och ofta ses som småbrott när det rör den specifika människan - vilket är ett enormt problem som får alltför lite uppmärksamhet.

Det finns också ett delfenomen till detta som präglar förstasidan på DN.se idag. Vänsteraktivisten Arash Hakimnia sympatiserar med det av teokratin i Iran understödda kriminella nätverket Hamas. En terrororganisation som vill skapa en fascistisk islamistisk stat och som uppenbart är ett av de större hindren för reson i Gasa. Detta är bland det mer omoraliska man kan göra som demokrat - hans rättighet men inget i demokratin säger at du är förtjänt till kärlek eller jubel. Att rättfärdiga terroristiska gruppers handlingar och ge sitt stöd för grupper som på alla sätt de kan önskar ett samhälle där demokrati ses som ett skällsord är skamligt. Det är att trampa på de ideal och rättigheter som medför trygghet och frihet i det land man bor i. Som lett till att människor från exempelvis arabländer sökt fri- och trygghet här i Sverige och inte tvärt om.

Att hålla på Israel eller Palestinierna lägger jag inget moraliskt värde i. Men finns det något värt att moralisera över är det när man stödjer lösningar utanför den demokratiska retoriken och inte minst när man rättfärdigar framväxten av fasciststater. Ett lagligt sätt att visa sitt förakt för demokratin men också mot alla dem som inte har turen att vara del därav. Vilket inkluderar majoriteten av Palestinierna.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4423

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En kort och bra artikel om vikten av kärnvärderingarna inom demokratin och känsla för när dessa hotas. Arash Hakimnia artikel var en katastrof och ett hån mot all sans och vett. Jag har överhuvudtaget inget till övers för hans åsikter. Det enda försonande som kan sägas är att det tycks som om grabben har klippt och klistrat in sitt inlägg från sin egen sekteristiska sida på yaleh.net. Kanske utan att tänka alls. Förhoppningsvis växer denna fjunmustasch upp, mognar och inser att demokrati, livet, världen och politiken inte är svart och vit. Snarare en långsam och omständlig process där alla måste ge upp något för att vinna något annat. Däri ligger finns jämlikheten, friheten och gemenskapen

Permalänk | Anmäl #1 Hans Lossman, 2009-03-01, 16:40

Bravo! Bravo!

Permalänk | Anmäl #2 Martin A, 2009-04-01, 17:43