Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2009-02-27 11:02, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Opinionsundersökningarna den senaste tiden visar på ett allt jämnare läge mellan blocken. Om Sverigedemokraterna når 4 % kan de vara vågmästare efter nästa riksdagsval. Har de etablerade partierna förberett sig för det? Vad händer med regeringsmakten? Riskerar vi att få parlamentariskt kaos?
kommunpolitiker (M), Nacka
pol sek i Haninge kommun - där Alliansen och Miljöpartiet styr tillsammans
Tanken har nog föresvävat många partistrateger, men ingen vill lyfta frågan. En vågmästarställning för (SD) innebär samtidigt ett misslyckande för det egna partiet och det vill inget parti prata om. Därför får vi inte heller några konkreta svar på hur ett sådant läge ska hanteras. För väljarna blir det ett demokratiskt problem.
Vilka är då alternativen?
Att liera sig med (SD) och förlita sig på deras parlamentariska stöd är dödsdömt. Debaclet i Upplands-Bro kommun var en tydlig fingervisning om hur det kan gå. Eftersom (SD) till stor del även lever på att vara ett "anti-etablissemangsparti" finns inget genuint intresse av samarbete. Det kommer därför inte att hålla. Detta vid sidan av det höga politiska pris som ett samarbete med (SD) medför.
En annan lösning som antyds i debatten är att det mindre blocket skulle lova att inte fälla en regering bestående av det större blocket. Teoretiskt möjligt, men i praktiken alldeles för osäkert. Ingen opposition är i längden bara schysst. Regeringskriser och hot därom skulle dugga tätt. Det leder till antingen samlingsstyre eller nyval. Exempel är Södertälje och Karlskrona kommuner, där det större blocket tvingas göra upp med oppositionen kring politiken.
Den enda realistiska och hållbara lösningen är en majoritetskoalition över blockgränsen.
En del vill då gärna se den "tyska modellen", d v s en stor koalition mellan (S) och (M). Attraktiv i sin stabilitet, men i praktiken omöjlig. Anledningen är dels storleksförhållandena och dels partiernas inbördes relation. (S) kommer nästan garanterat att vara större än (M), varvid statsministerposten går till (S). För (M) innebär det en dubbel förlust. Dels spräcker man Alliansen och dels tappar man ledartröjan - som är given i alla övriga regeringskonstellationer.
En spräckt Allians innebär även att fältet är fritt för övriga borgerliga partier att förhandla med (S). Både för dem och för (S) är en sådan regeringskoalition att föredra framför den stora koalitionen. Det lär då inte dröja länge innan den blir verklighet. I ljuset av det svenska politiska landskapet är alltså en koalition mellan (S) och (M) inte möjlig.
Kvar finns två tänkbara modeller. Den ena är (S) - med eller utan (MP) och (V) - i koalition med annat Alliansparti/-er. Denna modell hade vi 1994-98 med (S) och (C) i riksdagen. Modellen finns idag i ett antal kommuner, i Västra Götalandsregionen samt i något landsting. Problemet, ur partiernas synvinkel, är att styrkeförhållandena i en sådan koalition är väldigt ojämna. Väljarna uppfattar de övriga partierna som stöd åt (S) och tenderar att straffa dem i nästa val.
Den andra modellen är en femklöver bestående av Alliansen och miljöpartiet. Denna majoritetskoalition finns idag i en handfull kommuner och i Region Skåne. Erfarenheterna av femklövermodellen är relativt nya, men hittills ser de ut att vara positiva. Ingen koalition har spruckit och det finns ett stöd inom (MP) för att inte vara så fastbundna i vänsterblocket.
Intressant i detta sammanhang är också hur (SD) själva bedömer frågan. Partiledaren Jimmie Åkesson vill gärna ha ett läge där hans parti är vågmästare i riksdagen. Han avfärdar alla former av blocköverskridande koalitioner som "oheliga allianser" (Expressen 5 feb). Argumentationen visar att en blocköverskridande koalition är det absolut sista (SD) vill se.
Om inte annat kan detta vara skäl för partierna att faktiskt fundera på hur man ska hantera ett läge där (SD) är vågmästare i riksdagen. Det är inte fel att hålla en liten dörr på glänt för samarbete över blockgränsen. Det är att ta politiskt ansvar för Sverige.
Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern ska bilda en koalitionsregering om de vinner nästa val. Är det bra med två fasta block i svensk politik? Vilken allians vinner? Och vad ska vänsteralliansen heta?

Bra att s vill satsa på hälsa i kristider

Regeringen sviker - upp till socialdemokratin att bygga 2000-talets välfärdssamhälle
Fildelning - Revolutionen som kan berika alla


Jobbkrisen fick oss att gå ihop om regeringssamarbete
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Etablissemanget kan mixtra, fiffla och manipulera hur man vill.
|
Med eller utan (sd) i riksdagen har massinvandringen skapat ett permanent demografiskt blysänke som bara kommer att bli tyngre ju längre in i lågkonjunkturen vi kommer.
|
Hur mycket bättre hade det inte varit att förankra massinvandringen innan den genomfördes?
Det är en poäng att titta på dom kommunala exemplen som finns i t ex Södertälje där (SD) har fått en vågmästarroll.
Frågan är om det är en skillnad mot när Ny Demokrati satt i riksdagen -91 till -94?
Vågmästare är det väl knappast någon som tror att SD skall bli 2010. Vågmästaren är den som är stor nog att kunna bilda regering förutsatt den får med sig något av av flera alternativa partier.
SD kan möjligen var ett av dessa alternativ och blir då tungan på vågen.
Det är skillnad på att vara vågmästare och ha initiativet och förmågan att flytta på vikterna och att bara var en av vikterna på vågen.
@ #3 goran
Tror du verkligen att märka ord hjälper debatten på något sätt?
Eller vet du verkligen inte att man numera i folkmun med "vågmästare" syftar på det gamla uttrycket "tungan på vågen"?