Mona Sahlins kris

Foto: Scanpix

Ann Tiberg, TV4, om den rödgröna röran:

Därför håller Sahlin på att förlora spelet om vänsteralliansen

Publicerad: 2009-02-27 19:02, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

För första gången går socialdemokraterna inte till val på att bilda en egen regering. Bildandet av vänsterkoalitionen har sänt chockvågor genom partiet och frågan är om Mona Sahlins auktoritet överlever. Det menar Ann Tiberg som undersökt stämningen i partiet inför ett reportage i Kalla Fakta.

115 millningar
35 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Se Kalla Fakta söndag kl 19.20.

Om författaren

Ann Tiberg är reporter på TV4 Kalla Fakta.

Mona Sahlin gjorde om hela spelplanen i svensk politik när hon gick ut och tillkännagav att hon ville samarbeta med miljöpartiet. Sedan dess har hennes personliga omdöme ifrågasatts och förtroendet för henne har sviktat. Vad var det egentligen som hände? Vi har kartlagt händelseutvecklingen bakom bildandet av det rödgröna regeringssamarbetet.

Det började egentligen redan förra mandatperioden. Miljöpartiet hade byggt upp en speciell relation till Göran Persson och förre finansministern Pär Nuder klagade vid något tillfälle på att Persson samarbetade bättre med miljöpartiet än med sin finansminister. Och dagen före valet ringer statsminister Persson upp mp-språkröret Peter Eriksson. "Om vi vinner valet så kör vi", säger han. "Då bildar vi regering tillsammans."

Men socialdemokraterna vann inte valet och Göran Persson blev inte ens partiledare särskilt länge till. Partiet gjorde sitt sämsta val sedan 1917 och ledningen tog itu med en krisbearbetning som bland annat resulterade i en valanalys som är intressant läsning för politiskt intresserade. Rapporten kallar valet 2006 för "en folkomröstning" om socialdemokraterna, och konstaterar att väljarnas dom snarare var ett nej till fortsatt s-styre än ett ja till den borgerliga alliansen. Av detta drar man slutsatsen att partiet behöver förnya både sin politik och sitt ledarskap. En annan slutsats är att väljarna vill ha samarbete mellan partier och att socialdemokraterna alltså inte kan gå till val ensamma igen.

När Mona Sahlin valdes till ordförande formulerade hon och den nya partiledningen tre arbetsuppgifter för henne: Förnya ledarskapet, förnya politiken och skapa ett regeringssamarbete som kan vinna nästa val. Det här sista är ett stort steg för socialdemokratin och något rent av otänkbart för många veteraner i partiet.

"Vi är inte unika längre i och med detta", konstaterar till exempel förre finansministern Kjell-Olof Feldt. "Vi har alltid gått till val på socialdemokratisk politik och med en socialdemokratisk regering. Det här riskerar att leda till att socialdemokratisk politik blir något suddig vilket den i och för sig redan är men ännu mer än nu."

Och tidigare arbetsmarknadsministern Hans Karlsson har liknande invändningar. Han påpekar också att misstänksamheten mot Miljöpartiet är mycket stor i LO-leden och han tror att en av Mona Sahlins riktigt stora utmaningar blir att övertyga LO-väljarna om att det är rätt att samarbeta med miljöpartiet.

"Hon måste vinna kärnan", säger han. "För har hon inte kärnan med sig får hon svårt att mobilisera i valrörelsen."

Men när Sahlin var nyvald var nog inte hennes avsikt att bilda en väljbar regeringskoalition klar för alla inblandade. Hon rivstartade med förnyelsearbetet och låg lågt med politiska uttalanden eftersom partiets gräsrötter skulle få tillfälle att ompröva partiets politik i ett antal så kallade rådslag. Detta ledde till viss kritik mot henne eftersom det blev otydligt vad hon egentligen ville med sitt partiledarskap. Dessutom fick partiet plötsligt ett dubbelt ledarskap: de personer som var ordförande i rådslagen fick nästan en viktigare roll än det dittills så allsmäktiga verkställande utskottet, VU. "Det där skedde nästan kuppartat", säger en källa från ett av partidistrikten som inte tyckte om det som hände. "Det blev ett sätt för henne att komma runt att hon hade ett VU som var utsett av Göran Persson".

Mona Sahlin koncentrerade sig också tidigt på samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet. Redan hösten 2007 bestämde hon sig för att sätta upp ett mål för samtalen, att de skulle vara slutförda i oktober 2008 och hon bestämde till och med datum för presskonferensen när samarbetet skulle tillkännages det skulle ske mitt i mandatperioden ville Mona Sahlin, den 1 oktober. De pågående förhandlingarna dryftades kontinuerligt i partistyrelse, det styrande verkställande utskottet VU, och i den så kallade 26-manna, som består av partiets samtliga 26 distriktsordförande.

Under hösten 2007 och våren 2008 pågår samtal mellan partiledarna och språkrören i de tre partierna och de resulterar först i några gemensamma utspel i frågor som könsneutrala äktenskap och den rysk-tyska gasledningen. Samtidigt är socialdemokrater och miljöpartister osäkra på var vänsterpartiet egentligen står. V-ledaren Lars Ohly skriver bland annat en debattartikel under våren där han slår fast att hans parti inte kommer att vara med på några kompromisser före valet. Samtidigt har miljöpartiet en intern medlemsomröstning om EU och enas på en extrakongress om att stryka kravet på EU-utträde från partiets program. Ett viktigt hinder för samarbete med socialdemokraterna har undanröjts.

I juni 2008 träffas samtliga inblandade på socialdemokraternas kursgård Bommersvik och nu formulerar Mona Sahlin förutsättningarna från hennes sida för fortsatt samarbete: att de andra partierna ställer upp på de befintliga budgetreglerna, som bland annat innebär att riksdagen slår fast ett tak på hur stora statens utgifter får vara och att regeringen sedan följer dem. Nödvändigt för den ekonomiska trovärdigheten, anser Sahlin och hennes partiledning. Men vänsterpartiet delar inte den uppfattningen. Vänsterledaren Ohly och hans bisittare vill förhandla också om budgetereglerna och plötsligt är samtalen inte lika enkla längre.

Här finns anledning att stanna upp en stund. Reglerna om budgettaket kom till efter 90-talets ekonomiska kris och syftar framför allt till att undvika stora statliga budgetunderskott. Under den borgerliga regeringens första år vid makten fick de nästan en motsatt effekt under Anders Borgs finansministerskap hölls reglerna så strikt att staten började få budgetÖVERskott, vilket innebar att staten sparade för mycket pengar enligt många. Ekonomer som professor Assar Lindbeck, Lars Calmfors och även företrädare för näringslivet som Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström tyckte att regeringen kunde minska överskottet genom att sänka skatterna - och alltså hålla mindre strikt på budgetreglerna. På vänsterkanten fanns det också många som ville minska överskottet men då genom att öka statens utgifter. Vänsterpartiets önskemål hade stöd även inom delar av socialdemokratin. Kraven från Sahlins sida om budgetreglerna är en av de punkter som inte var helt förankrade inom partiet och här finns faktiskt en del av förklaringen till varför det sen gick som det gick.

Under sommaren fortsätter Mona Sahlin att förhandla regeringsbildning med miljöpartiet samtidigt som hon träffar vänsterpartiet separat några gånger. Det här märks bland annat genom att de två samarbetspartierna gör gemensamma utspel där Ohly inte får vara med. I medierna framställer sig v-ledaren som utstött, men socialdemokrater och miljöpartister anser att Lars Ohly själv valt att stå utanför.

Under hösten pågår spelet mellan s, v och mp relativt öppet, i debattartiklar, kongresstal och utspel i pressen. Vänsterpartiet hattar mellan att säga att man ställer upp på budgetreglerna och att skriva artiklar där man helt avvisar dem. Det går rykten om att miljöpartiet inlett förhandlingar med alliansregeringen om att införa obligatorisk a-kassa och miljöpartisterna själva gör inget för att avvisa ryktena. "Det är inte så dumt att göra upp med de borgerliga emellanåt för att öka pressen", säger en centralt placerad källa i partiet.

Det datum som Sahlin satt upp för en gemensam presskonferens närmar sig och s-ledaren är fortfarande osäker på om vänsterpartiet kan vara med. Med miljöpartiet har hon nu kommit överens om en gemensam linje vad gäller bland annat arbetsrätten och a-kassan. Men nu slår finanskrisen till med full kraft och socialdemokraternas ledning står som många andra vilsna. Enligt säkra källor är de så vilsna att de frågar regeringskansliet om en av deras experter kan komma upp till partihögkvarteret och berätta för partiledningen vad de ska göra. Resultatet av det samtalet är att den gemensamma presskonferensen skjuts upp en vecka och att socialdemokraterna låser sig ännu hårdare vid budgetreglerna. Samtidigt kommer vänsterpartiets ekonomiska motion som innehåller en 18 sidor lång utredning om varför det är dags att se över reglerna. Socialdemokraternas partiledning går i taket och bestämmer sig nu för att göra sitt regeringsutspel utan vänsterpartiet. Presskonferensen bestäms till onsdagen den 8 oktober.

Det finns några saker kvar att göra för Mona Sahlin innan hon kan deklarera offentligt att hon vill bilda regering med miljöpartiet. Hon informerar sitt VU verkställande utskottet. Hon informerar partistyrelsen. Och hon går på ett möte med LO:s alla förbundsordförande och berättar hur det blir. "Där trodde hon nog att hon hade förankrat det hos dem", säger en källa som var med på det mötet. "Men det hade hon inte. De kände inte att de hade en chans att tycka något."

Så på onsdagen är det dags för den stora presskonferens där Mona Sahlin och miljöpartiets två språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand berättar att de vill bilda regering tillsammans. Mona Sahlin får upprepade frågor från de församlade journalisterna varför inte Lars Ohly är med. Hon säger då att dörren är stängd till vänsterpartiet och att det är uteslutet att de kommer att vara med. "Hon uttryckte sig för kategoriskt", säger en källa i partiet efteråt. "Det var ju inte vi som inte ville ha med dem, det var de som inte VILLE vara med. Det borde hon ha sagt."

Reaktionen blir omedelbar och mycket hård. Redan nästa dag publiceras en debattartikel i Dagens Nyheter där två LO-förbund går ut och kritiserar Sahlins nojsande med miljöpartiet. "Fast den hade vi skrivit innan", säger Handels ordförande Lars-Anders Häggström. "Vi var oroliga över hur det var ställt med partiet och det var inte meningen att den skulle publiceras just då. Men den satt ju fint."

Debattartikeln utlöser en lavin av missnöjda kommentarer framför journalisternas utsträckta mikrofoner. LO-folk från hela landet klagar, och flera tunga socialdemokrater ansluter sig till kritiken. I Skåne-distriktet, som traditionellt står långt till vänster, inleds till och med en namninsamling för att stoppa samarbetet med miljöpartiet.

Personerna runt Mona Sahlin förstår ingenting. I över ett år har samtliga partidistrikt varit informerade om hur samtalen gick. "Vi har haft tre träffar med distriktsordföringar, fyra partistyrelsemöten om det här. Och alla var så positiva hela tiden", säger en person med insyn i diskussionerna.

Efteråt skyller Mona Sahlin på just dem som var ordförande i de olika distrikten. "I några distrikt hade man informerat varenda s-förening om det här, andra höll det för sig själva", säger hon i en intervju med Kalla Fakta.

En annan förklaring handlar om det här med budgetreglerna. Många inom partivänstern tyckte egentligen att vänsterpartiets förslag att se över budgetreglerna var ganska bra och att det var lite märkligt att socialdemokraterna så kategoriskt avvisade det. "Den frågan har aldrig diskuterats i partistyrelsen eller VU", säger en person som sitter med i båda. "Plötsligt var den bara partiets linje." Särskilt efter finanskrisen tyckte många att det var dags för svenska staten att spendera mer och att det var en sådan politik som socialdemokratin skulle driva. Att Mona Sahlin och kretsen kring henne ville hålla så hårt på budgetdisciplin uppfattades som en närmast nyliberal politik. "Hon hör ju till den här kretsen som formades politiskt under 80- och det tidiga 90-talet när en sådan politisk inriktning dominerade", säger en källa från partiets vänsterfalang.

Två dagar efter att Mona Sahlin så tydligt uteslutit ett vidare samarbete med vänsterpartiet har stormen blivit så hård att hon tvingas backa. Hon håller en telefonkonferens med alla ordförande för distrikten och hela partistyrelsen och läser där upp ett sms som hon har för avsikt att skicka till Lars Ohly med innebörden att hon gärna vill ta upp diskussionerna igen. Efter att han fått det tackar han ja och förhandlingarna är i gång igen. Två månader senare är tvåpartikoalitionen en trepartikoalition och svensk politik har återigen genomgått en revolution.

Nu talar många om Sverige som ett land med tvåpartisystem som cementerats ännu mer efter alliansens kärnkraftsuppgörelse. I nästa val får väljarna ta ställning till en enad borgerlig allians som gjort upp om energipolitiken och ett rödgrönt alternativ som vi ännu inte vet hur långt det kommer att ha nått i enighet. Själv är Mona Sahlin full av tillförsikt inför framtiden: "Jag är 100-procentigt övertygad om att det här är rätt", säger hon. "Det här ligger också på många vis i tiden, det är intressant att se att både i Norge och på Island och på många andra håll också uppstår en koalition som kämpar för frågor som klimat och miljö."

Fortfarande är det också oklart vad det som nu allmänt kallas "debaclet" under hösten egentligen får för långsiktig betydelse för Mona Sahlins fortsatta ledarskap. En del menar att det har skadat henne och i de fackliga leden är förtroendet för henne naggat i kanten. Medan andra anser att hon gjorde rätt som gjorde detta så tidigt under mandatperioden så att hennes agerande hinner glömmas bort innan det är dags att gå till val. Och en av hennes företrädare, förre statsministern Ingvar Carlsson, tror till och med att eftervärlden kommer att omvärdera Sahlins agerande under hösten: "Jag har också fått kritik för många beslut jag drivit igenom", säger han i en intervju. Och egentligen tycker jag i efterhand att det jag är mest stolt över är de svåra besluten i motvind. Motvinden prövar ledaren och det gäller för henne också."

Många av de kritiker jag talat med under tillkomsten av det här reportaget befinner sig på vänsterkanten eller i de fackliga leden. Deras kritik mot Mona Sahlin handlar inte bara om samarbete med miljöpartiet eller vänstern. Faktum är att på vissa håll anses Sahlin så tydligt högerorienterad att man verkar nagelfara allt hon gör på jakt efter bekräftelse att hon håller på att förflytta partiet till höger. Så har vänsterfalangen till exempel lyft fram att hon drivit etableringsrätt för friskolor och fått partiet att ställa sig bakom betyg redan i årskurs sex i skolan. Hon får kritik för att hon hyllar entreprenörer och anses ha varit för snabb att ställa sig bakom Lissabonfördraget i EU, vilket många i vänsterfalangen är negativa till för att det ännu är oklart hur det påverkar vissa fackliga rättigheter. I det rådslagsmaterial som skickats ut till hela landet anser vänsterfalangen att det handlar för mycket om plikt och för lite om rätt. Intressant i det sammanhanget är att de svar som kommit in till rådslagen i mycket liten utsträckning tar upp sådant som partiledningen gärna talar om, som bortre parenteser i a-kassan eller tak för ersättningen.

En annan kritik från vänster går ut på att Mona Sahlins närmaste rådgivare anses ha samma politiska utgångspunkt som hon själv. "Göran Persson var bättre på det där", säger en person som har sin bas i partidistriktet Skåne. "Han såg till att balansera höger och vänster genom att anställa några från vänsterfalangen på partihögkvarteret."

Det är troligen inte helt korrekt att placera Mona Sahlin till höger om socialdemokratins politiska mittpunkt. Hon är en resultatorienterad politiker och de som känner henne väl beskriver henne snarare som modernist än vänster. Detta blir en skarp kontrast till de många traditionalister som finns i partiet. Hon identifierar sig mer med problem som handlar om diskriminering, HBT-frågor och utslagning i invandrartäta bostadsområden än med de traditionella klassfrågorna. Och hennes politik borde därför tilltala storstadsväljarna mer än de väljare där den socialdemokratiska kärnan kanske är som starkast: de som bor utanför Stockholm, i de mellanstora städerna, i Norrland och i Skåne. Om detta verkligen fungerar är en annan femma: socialdemokraterna har rekordlåga förtroendesiffror i Stockholm i de senaste mätningarna och Sahlin riskerar att hamna i dilemmat att hon stöter bort kärnväljare utan att lyckas värva nya väljare i storstäderna.

Nu går socialdemokraterna mot en valrörelse där spelreglerna är helt nya. Samtidigt är partiets politik just nu något otydlig eftersom man valt att diskutera många viktiga frågor i de så kallade rådslagen. Därtill kommer de nya arbetsgrupper som ska mejsla fram en gemensam politik mellan de rödgröna samarbetspartierna. För partimedlemmar som engagerat sig i rådslagen blir detta förstås något förvirrande. "Folk undrar vad vi ska skriva valmanifest om. Det finns många frågor", säger en ombudsman som får ta emot många samtal från undrande medlemmar.

Valrörelsen 2010 kan bli en kamp mellan två tydliga regeringsalternativ. Men det är en lång process kvar innan det rödgröna har formerat sig på riktigt. Att driva den processen utan att stöta bort de egna kärnväljarna det är Mona Sahlins verkliga utmaning.

Ann Tiberg

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Jämfört med valet 2006 talar siffrorna ett tydligt språk - Socialdemokraterna fortfarande har ökat mest med 3,1%. [...] Blogg:214500 mer röster för vänsterblocken, och medlemsras för M &, 2009-03-01, 14:51

[...] mars, 2009 av campaigndossier LEDARSKAP: Ann Tiberg har undersökt turerna kring bildandet av den rödgröna alliansen för TV4 och Kalla [...] Blogg:Politik: (S)ahlin och den rödgröna förvirringen! «, 2009-03-01, 13:57

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4399

35 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det bästa som kan ske för Sverige är om socialdemokratin rasar ihop totalt under några år. Det gamla maktpartiet som mer eller mindre enväldigt styrt Sverige i snart 100 år, kan tack vare Sahlin & Co behöva restaureras i grunden, något dom måste för sin överlevnad i ett längre perspektiv.
Retoriken står på "repeat" sedan 70-talet och all verklighet som tränger sig på förfäktas med floskler och nya listiga ord istället för pragmatism och landets bästa för ögonan.
Det kan bli så att Sahlin blir räddningen genom en snar undergång och en nödvändig återuppbyggnad.
Paradox? Javisst, men "patit" har själva satt sig i fällan när man valde Sahlin och samarbete med kommunister och ett utvecklings-fientligt och virrigt miljöparti.

Permalänk | Anmäl #1 Johan, 2009-03-01, 09:23

Avgörandets stund för Sahlin var när hon lät sig köras över i frågan om kartellen med miljöpartiet. Och fick kommunisterna på halsen.

Det enda hon kunde ha företagit sig då var att ställa kabinettsfråga.

Att visa att hon är ledare inte bara till namnet, med antingen stärkt mandat och ökat självförtroende eller avgång från partiledarposten som följd.

Hon visade sig inte ha de rätta ledaregenskaperna och kommer därför att avgå. Utan ledaregenskaper kan det inte fungera. Sahlin är en produkt av den socialdemokratiska flumskolan, där man t.ex. arbetar i grupp och kan låta andra dra lasset. Den roll som Sahlin försökt sig på sedan hon blivit partiledare.

Bilden här i Newsmill illustrerar hennes situation på ett tydligt sätt. Partiledare från miljöpartiet och kommunisterna som strålar av glädje över att ha fått fäste på Sahlin. Sahlin som, missmodigt och i avsaknad av ett uns av självförtroende, har kommit till insikt om att hon inte klarar av situationen.

Sahlin är som ett värddjur som angripits av tre dödliga parasiter. Hon vet att förruttnelsen har börjat och att den kommer att fortgå. Men parasiterna har till synes ännu inte kommit till samma insikt. Men deras avsikt är att suga ut det som är möjligt från socialdemkratin, det kan förklara deras glada miner.

Permalänk | Anmäl #2 goran, 2009-03-01, 10:11

Socialdemokraterna måste återgå till att arbeta för mäniskors livsvilkor och återfå kontakten med gräsrötterna. Tokfeminister och andra rabiata yttringar vinner inga val även om det ger positivt gensvar i gammelmedia.
Ingen utom en liten klick ville ha Mona till partiledare och nu håller hon och Pekul m.fl. på och vinner valet åt alliansen.
Socialdemokraterna måste inse att systemet med en partistyrelse som tvingar på väljarna en politik de inte vill ha, är förlegat.

Permalänk | Anmäl #3 Jakobsson, 2009-03-01, 10:33

När Persson avgick 2006 var partiets viktigaste urvalskriterium att NU ÄR DET DAGS FÖR EN KVINNA.

I de första webbomröstningarna på Aftonbladet.se direkt efter valet 2006 kom Sahlin ganska långt ner och i toppen fanns det flera manliga kandidater att välja på,.

Det vill säga, istället för att leta efter den ledare som kan leverera VALVINST väljer man ett annat kriterium. Partiet äventyrar alltså medvetet ett av sina mest viktiga egna mål (att vinna valet) och utser en sämre kandidat pga av denne person är kvinna.

Permalänk | Anmäl #4 Putte, 2009-03-01, 10:48

tack för en mycket intressant artikel och beskrivning av (s) inre arbete. Mycket kan sägas, men sammanfattningsvis ligger nog mycket av socialdemokraternas problem i gamla historiska lösningar och idéer, en snabbt förändrad omvärld och alltför spretiga intressen... Monas problem i sin tur är vid sidan om att alltför svagt och luddigt ledarskap en oförmåga att hantera dessa olika motstridiga intressen, göra upp med historien och fokusera på frågor som berör och engagerar större grupper. Visst HBT-frågor, genuspedagogik i förskola och kvoteringsförslag i all ära, men i bistra ekonomiska tider känns annat som jobb, tillväxt och säker, billig energi mer relevant och viktigt.

Permalänk | Anmäl #5 Hugin, 2009-03-01, 10:53

Det finns ingen anledning i dagens samhälle att ett parti skall samla uppemot 50 procent av väljarna när vi har 7 partier. Där finns många fler frågor nu än för 40-50 år sedan samtidigt som det finns fler parti. Innan var det klassfrågan som styrde och ställde debatten och grundade kampen mellan väljarna. Man skulle kunna säga att den viktigaste frågan för 50 år sedan för ca 50 procent av väljarna var en och samma fråga. Det partiet som hade rätt svar på denna "gyllene fråga" vann valet.

Idag är den-viktigaste-frågan för de flesta väljarna mycket mer diversifiera. Exempelvis har jag lämnat mitt favorit parti på grund av FRA. Jag kan inte stötta mitt förstahandsval på grund av en fråga - det är min hjärtefråga. Endast ett parti som har rätt svar på FRA frågan kan få min röst. Undersökningar har ju visat att en del s-väljare lämnar socialdemokraterna på grunda av att s, enligt dem, har fel svar på integrationspolitiken. Där finns säker många fler liknande situationer.

Jag tror det är omöjligt och osannolikt för ett parti att knipa mer än ca 30 % av rösterna när vi har a) 7 partier i riksdagen och ett par utanför b) väljarna är välinformerade om ibland vilka alternativ de kan välja c) där finns många frågor som är "gyllene frågor" för väljarna.

Permalänk | Anmäl #6 Niklas Johansson, 2009-03-01, 10:56

Mona Sahlin var på rätt väg när hon ville samarbeta med bara (mp). Hon skulle stått på sig och tagit strid med LO och partivänstern. Så länge den ska vara med på tåget går det inte att förnya partiet och nå medelklassen. Det skulle kanske lett fram till en partisplittring liknande den i Tyskland. Men vänstern är inte speciellt stor i Sverige utanför media och universiteten. Kanske skulle ett nytt svenskt Die Linke som skapats av (v) och vänsterflanken inom (s) bara få cirka 15% av rösterna. Som det är nu är spänningarna mellan vänster och höger i partiet så pass stora att det går ut över tydligheten. Och Mona Sahlin tvingas föra en politik som hon inte trivs med och inte tror på. Det blir i längden svårt för henne. Man måste kunna stå för sin linje och ta strid för det man tror på. Förr eller senare måste motsättningarna ändå komma upp till ytan.

Permalänk | Anmäl #7 Lars Wetterström, 2009-03-01, 11:12

Sverige styrs av en borgerlig nyliberal högerregering som häller folket shack med förfinade medel "ekonomi" (den nya "fascismen").
Mannen i regeringen är rädda för kvinnan Mona Sahlin!
Jag rekomenserar Jutte Guteland tillsammans med Marita Ulvskog att styra landet Sverige.

Permalänk | Anmäl #8 Bo L. Broman, 2009-03-01, 11:36

Permalänk | Anmäl #9 Bo L. Broman, 2009-03-01, 11:36

Permalänk | Anmäl #10 Bo L. Broman, 2009-03-01, 11:37

Upp som en sol men ned som en pannkaka

Ann Tiberg gör i denna artikel på Newsmill en lovvärd ansats till en analys om socialdemokratins och Sahlins problem. Det börjar mycket bra med en sytematisk kronologi över diskussionen om ett flerpartisamarbete och påpekandet att det inte var så mycket samarbetet med miljöpartiet i sig som risken för en förstärkt högersväng som fick partimedlemmarna att slå bakut - liksom redogörelsen för den hårda kritiken är hård mot acceptansen av Lissabonfördraget och mot den markerade (ideologiska) diskrepensen mellan partimedlemmarnas svar i rådslagsarbetet och de ansvariga rådslagsordförandenas förslag.

Så långt allt väl. Men när Tiberg börjar veckla in sig i ett resonemang om Sahlins politiska position kommer den närmast obligatoriska snedvridningen fram i analysen av vänster och höger inom (S), och Tiberg avslöjar med ens antingen sin okunskap eller sin liberalism.

Ty det finns verkligt få i partiet som har några problem med en progressiv HBT-politik - vi förlorar inga väljare eller sympatisörer här. Likadeles är partiet som helhet engagerat mot förtryck och social utslagning, oberoende av vilken skepnad förtrycket kommer och vilken etnicitet de utslagna har. Om kritik finns mot Sahlin i dessa aspekter beror det på anslaget snarare än viljeinriktningen. Hon ser förtryck (den klassiska vänsterbenämningen) främst som diskriminering mot den enskilde och hon talar om etnicitet ur framför allt ett kulturellt perspektiv ("är inte Zlatan svensk") snarare än ur ett socioekonomiskt. Det är inte modernt utan snanrare liberalt. Ty inte minst klass och etnicitet hör ihop. Men Tiberg tycks tro att partivänstern är bakåtsträvande i ovanstående och att det enda sätt att angripa rasism och homofobi är via liberal politik.

Att Tiberg har svårt för att förstå detta blir tydligt när hon famlar i jakten på orsaken till partiets kräftgång i storstäderna - formuleringen om det andas frågeställningen: "Hur kommer det sig att reaktionära lantisar stödjer Sahlin och moderna och progressiva storstadsmänniskor sviker henne?"

Svaret på det är enklare än Tiberg tror. I storstäderna finns numera hisnande socioekonomiska klyftor och det har gått som längst i Stockholm. I en sådan miljö frodas borgerligheten. Där blöder partiet åt två håll: till soffan går de som är direkt beroende av en antiklasspolitik men som inte längre kan lita till att socialdemokratin för en sådan; till högern går dem som, på grund av nedskärningar och besparingar, känner sig svikna av det socialdemokratiska löftet om jobb till alla och att de genom en hög skatt ser till att de själva och alla andra får tillgång till en god välfärd. Eller med Tibergs egna ord att partiet "stöter bort kärnväljare utan att lyckas värva nya väljare i storstäderna".

Permalänk | Anmäl #11 Daniel, 2009-03-01, 11:38

Den högljudda kritiken inom S kommer från vänsterfalangen. Även de socialdemokratiska väljarna står dock klart till höger om denna falang visar alla undersökningar. Om S med koalitionspartners ska vinna tillbaka makten så måste man vinna tillbaka väljare som röstade borgerligt 2006. Enligt vänsterfalangen kan och ska detta ske med en mer vänsterinriktad politik. Man har bl.a. därför tvingat fram ett samarbete med v. Detta är önskedrömmar.

Permalänk | Anmäl #12 Hasse, 2009-03-01, 12:01

Jag tror att Mona Sahlin sitter till hösten 2009 och sen tvingas bort av makteliten i partiet. Det har vid det laget gått upp för både Sahlin och de starka LO-facken och diverse höger/vänsterfalanger att valet är förlorat om hon sitter kvar och hoppas därmed att en ny ledare ska hinna reparera skadan på ett år.
Resultatet kommer bli annorlunda. Socialdemokraterna kommer att befinna sig i en nedåtgående spiral liknande den som Tories i Storbritannien kom att hamna i efter Thatcher. Det kommer att ta tid (det är väl först nu som Torypartiet kommit tillbaka) och kommer kräva att partiet totalt rensar bort sitt nuvarande ledarskap och omprövar sin politik från grunden.
Naturligtvis är detta bra för Sverige och i förlängningen bra för Socialdemokraterna.

Permalänk | Anmäl #13 Ulf Gustavsson, 2009-03-01, 12:22

Ingen vid sina fulla sinnens bruk kan väl vilja ha Mona som ledare i en allvarlig ekonomisk kris, människan klarar inte att ens hjälpligt hålla ordning på sin privatekonomi, detta trots att familjen har familjeinkomst som skyhögt överstiger vad de flesta svenskar skulle kunna drömma om. Att människan sen mot allt förnuft går i allians med stollarna i Mp gör inte saken bättre.
.
Man fråga sig varför S tillåter lilleputten i samarbetet at alltid representeras av två personer, det ger ett svagt intryck närmast som om det stora partiet är den mindre parten.
.
De borgerliga partierna hade alla anledning att skapa en allians och försöka göra denna trovärdig man har ett bedrövlig ryktbarhet som regeringsodugliga, något sådant problem har inte S. Varför då forcera en allians med småpartier som kommer att få inflytande som vida överstiger deras demokratiska bas? Som 40 procentigt stort parti i opposition och i en ekonomisk kris torde det vara bättre att kunna agera fritt för att misskreditera sittande regering och inte behöva fundera på vad allianssyskon kan tänkas tycka om olika utspel.
.
När Mona pratar ekonomi kan vem som helst bli nervös att tugga enfaldiga mantra om budgettak mm hjälper inte. Dessutom är alla dessa imaginära kritstreck i sanden som man i Sverige ägnat sig åt under de senaste 30 åren ren enfald och grundar sig inte i någon förnuftig ekonomiska analys. Budgettak had åkt allvärldens väg under 90-tals krisen om det funnits då, om regimen för en kontracyklisk politik som kraftigt förvärrar konjunktursvackan samtidigt som man för en valutapolitik som inbjuder till spekulation mot kronan hade inga imaginära budgettak i världen hjälpt.
.
.
”Under hösten 2007 och våren 2008 pågår samtal mellan partiledarna och språkrören i de tre partierna och de resulterar först i några gemensamma utspel i frågor som könsneutrala äktenskap och den rysk-tyska gasledningen.”
.
Så typiskt, pseudofrågor som berör en marginell del av invånarna.
.
Självklart finns det alltid klassintressen, hur dessa definieras måste naturligtvis följa med sin tid, identitetspolitik torde sjunga på sista versen som den stollighet det varit.

Permalänk | Anmäl #14 klerken, 2009-03-01, 13:02

Mona Sahlin har sig själv att skylla.
Förtroendet för henne är helt enkelt baserat på verkligheten.
Mona Sahlin har glassat sig genom politiken under alla år, hon har levt på det som gav henne enkelt tillträde till den innersta kretsen.
Hon är INTE kvalificerad till det ämbete hon försöker förvärva.
Hennes kvalifikationer är helt enkelt för simpla.
Hennes förtjusning under årens lopp att gulla med medierna vad gäller hennes privatliv ligger henne i fatet idag.'Vem är intresserad av hur många aborter hon utfört osv.
Hon bör lämna sin plats till förfogande.

Permalänk | Anmäl #15 Bodil Ahlberg, 2009-03-01, 13:14

Toblerone Mona är den partiledare som kommer göra S till ett parti i 20% storleken.
Hon är inte vuxen uppgiften att både hantera de stora diskrepanserna inom partiet samt den mellan hennes samarbetsbröder v och mp. Att hantera motsättningar inom partiet är en helt annan och enklare sak att göra ,med tanke på hennes partiledarposition, än att hantera motsättningarna mellan samarbetspartierna över vilka hon saknar organisatoriskt inflytande.
Dessutom är TM en betydligt svagare karaktär än Ohly, Wetterstrand och Eriksson. V & mp kommer fungera som parasiterande värddjur som kommer leva, frodas och stärkas av samarbetet med S medan TM och hennes S alltmer kommer sjunka ihop och försvagas av inkompetens, interna motsättningar och maktstrider.
TM:s historiska roll kommer således innebära att reducera S till ett mer passande medelstort parti.
Försöket att ingå en rödgrön valallinas kommer alltså att sluta i katastrof för S.
Dessutom tror jag den rödgröna alliansen kommer förlora valet. TM kommer säkerligen sitta kvar till efter valet. Men efter förlusten kommer hon inte kunna hålla stånd mot sina fiender och tvingas avgå under förödmjukande former.

Permalänk | Anmäl #18 Ein Stein, 2009-03-01, 15:13

Vänstern har vid sidan om intresset för arbetarklassen inriktat sig på den invandrade underklass som man själva skapat under 2000-talet.
|
Man försöker integrera hatet mot kapitalismen med hatet mot judarna för att skapa en bred maktbas.
|
Men vi får väl se hur populär massinvandringspolitiken som påfrestar hela samhället blir bland svenskarna under den djupaste lågkonjunkturen i mannaminne.

Permalänk | Anmäl #19 Bo T, 2009-03-01, 15:17

Intressant läsning och mestadels korrekt analys, som dock enligt mig faller lite halvt på målsnöret. En viktig sak har dessutom totalt missats: Om den rödgröna röran nu cementeras så hårt som Alliansen varit fast senaste valet går svenska folket inte till val med två alternativ: Rödgrön röra/Alliansen. En joker som *inte* ska tas ur beräkningen är (just det) Sverigedemokraterna. Antingen så röstar man på ett rödgrönt regeringsalternativ, eller ett Alliansalternativ, eller på ett parti.

Så än har vi inte förfallit till en tvåpartipolitik, så länge regeringsbildning vid större stöd inte är självklar efter valet.

Permalänk | Anmäl #20 Strawlies, 2009-03-01, 17:00

Alla fakta pekar på en och samma sak - S har förlorat sina visioner och famlar i blindo. Man befinner sig i fritt fall vad gäller förtroende och väljarsympatier. Man har sin storhetstid bakom sig tyvärr. Man kohandlar deseprat med V MOT medlemmarnas vilja, Mona S kommer att gå till historien som den som sänkte S.

Permalänk | Anmäl #21 Stina J, 2009-03-01, 18:42

Nog blev Sahlin partiledare eftersom hon är kvinna men sannolikt också för att hon ansågs lämplig. Mona Sahlins problem som jag ser det har inte så mycket med MP och V att göra utan grundar sig i att hon och S hela tiden ligger steget efter alliansen. Alliansen har genom att närma sig mitten och driva en på det stora hela föredömlig samarbetspolitik tvingat Mona att följa efter. Dessvärre har hon som tvåa tvingats att ge upp initiativet inom en rad centrala politikområden och istället fått fokusera på mindre röstgenererande biområden. Om man skall hårdra det hela så var det egentligen redan under Göran Perssons tid som S blev omkört av Reinfeldt utan att märka det. Sahlin har nu tagit upp kampen och försöker att komma ikapp, frågan är om hon lyckas?

Permalänk | Anmäl #22 giraffen, 2009-03-01, 18:58

ANN TIBERG TV4
Nu har vi sett programmet. Det var intressant.
Men jag reagerade på en sak. Och det var när ni talade om Mona Sahlins privata ekonomi.
Det handlade ju bla om ett flertal betalningsanmärkningar bland annat för för sent inbetald skatt men det ska även handla om att parkeringsavgifter och andra avgifter och även nån TV-licens som inte betalts i tid.
När Ni (och andra journalister) talar om detta så talar ni om "Mona Sahlins slarv med privatekonomin."
Men hur kan Ni vara så säkra på att det bara handlade om slarv?
Har det inte slagit er att upprepade betalningsanmärkningar sällan beror bara "slarv".
Ofta finns det någon annan förklaring.
Är du Socialdemokratisk politiker på hög nivå som tycker det är häftigt att betala skatt så måste du ju själv betala din skatt i tid.
Det förstår även Mona ändå så gjordes inte det.
Nästan alla svenska politikiska journalister har kommenterat det faktum att Mona Sahlins hushåll inte betalat räkningar i tid men jag har ännu inte hört någon av er ställa den relevanta frågan som ju lyder "varför gjorde dom inte det?"

Permalänk | Anmäl #23 Lars Johansson, 2009-03-01, 20:45

Jag tycker historien om Sahlins avställda och oskattade bil var löjlig, plågsam och förnedrande för henne. Gå emot hennes politik och hennes argument men lägg av med att förnedra henne. Helt uppenbart trodde hon att hennes man fixat bilen. Jag antar att hon haft fullt sjå med att hålla Ohly i skinnet under vintern...

Permalänk | Anmäl #24 Ulf Gustavsson, 2009-03-01, 23:21

Den viktigaste kritiken som jag tycker filibustertalas bort här är att Mona Sahlin med järnhand såg till att Lissabonfördraget ratificerades trots massiv kritik från socialdemokraternas väljarkår - till och med så massiv att LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin blev tvungen - då "trycket underifrån" blivit så stort - att anordna en manifestation på Mynttorget mot det - och de fackliga tunga förbunden Byggnads och Transport samt Skånedistrikt ville att kritik mot Lissabonfördraget skulle vara huvudpunkten men LO-ledningen gjorde allt för att tona ner kritiken mot Lissabonfördraget - som undergräver kollektivavtalen, och avskaffar den folkvalda demokratin genom att förflytta makten från riksdagen till ett par regeringsrepresentanter som beslutar åt oss i EU - med 2 % röststyrka där. De fackliga förbundens kritik mot ratificeringen av Lissabonfördraget rörde inte minst det.
Toppstyrning - kort sagt.

Permalänk | Anmäl #25 Nemokrati, 2009-03-01, 23:33

Det kanske är hennes man som har hand om alla räkningar och sköter privatekonomin.

Permalänk | Anmäl #26 LJN, 2009-03-01, 23:35

jag håller helt med dig JOHAN precis så behöver Socialdemokratin en rejäl omvändelse ett pånytt fött parti annars kommer S aldrig att få styra detta avlånga vackra land.

Permalänk | Anmäl #27 Chamoun, 2009-03-02, 00:06

Ulf Gustavsson
Jag tycker också att historien om bilen var löjlig. Speciellt om man tänker på att man INTE gick till botten med frågan varför Mona haft så många skulder hos Kronofogdemyndigheten.
Där ligger hundar beravda

Permalänk | Anmäl #28 Lars Johansson, 2009-03-02, 08:50

För den som är intresserad av hur det gick till när luften gick ur Mona Sahlin efter haveriet med MP, läs Anita Kratz reportage i Fokus som publicerades i fredags: http://www.fokus.se/2009/02/sveket-mot-sahlin/

Permalänk | Anmäl #29 Karin Pettersson, 2009-03-02, 10:13

Karin Pettersson
Tack för länken
En sak man undrar över är hur mycket detta interna missnöje handlar om Monas politik och hur mycket som handlar om Mona som person?
Iden att inleda ett samarbete med ett mer realistiskt Mp som inte längre tycker att vi ska lämna EU och som inte längre är lika fientligt inställda till elström och industri kanske inte var så dum.
Sen, efter valet, så kan man vända sig mot mittenpartierna eller V beroende på hur valresultatet ser ut.
Jag tror inte att Göran P eller Ingvar C skulle ha haft problem med att få igenom en sån linje.
Men nu var det Mona som försökte och då stötte företaget på starkt internt motstånd

Permalänk | Anmäl #30 Lars Johansson, 2009-03-02, 18:39

Puh! På opinionen i kommentarerna + i övrigt verkar det som att Sahlin har BÅDE mittenväljarna, liberalerna OCH de mer vänsterdragande socialdemokraterna mot sig. Motstånd både inifrån och från högerblocket. Till detta kommer sedan läggas miljöpartiets och vänsterpartiets krav som kommer att intensifieras inför valet, och därtill alla miljöpartiväljare och vänsterpartiväljare. Det kommer att bli tufft. Lycka till.

Permalänk | Anmäl #31 Snälla, 2009-03-02, 22:18

S kan aldrig vinna utan att hålla mittfältet. Med Mp o V i regeringen blir det svårt. Den rödgröna alliansen är en sanslös idioti. S behöver en utstädning av ledarskiktet.

Permalänk | Anmäl #32 Per, 2009-03-02, 22:54

Hur hade det gått för moderaterna om de hade gått i val på allians med SD? Misstron mot vänstern och miljöpartiet är nog på ett ungefär lika mycket som det är mot smygnassarna i SD. Men de är inte så dumma i det borgliga blocket, det finns åtminstone en något sånär uppfattning om vad den egna valkretsen vill höra inför val och de är kloka nog att försöka vinna över missnöjda väljare istället för att ignorera dem. Nåja ytterligare 4 borgliga år jippi! :( ingen ände på arbetslösheten, bantning av försvaret som har blivit anorektiskt och är på väg att dö av svält, fortsatt utförsäljning av allt och allting av värde inom landet men skulle sossarna under Sahlin vara annorlunda?

Permalänk | Anmäl #33 Hob, 2009-04-27, 11:19

Var är Palestinas frihet,Mona??..

Kriget mot Irak (Israels krig-AIPACs krig),kriget mot Libanon,kriget mot Gaza,hot mot Syrien, Hot var mot Yasser Arafat, hot mot Abbas,Israels ockupation går vidare och bosättningar är USAs orättvis politik mot hela Mellanöstern för Israel och mot Palestina..Var är FN:s 28 resolutioner mot Israel ,USA??..Vem styr USAs politik??Vem betalar USAs stöd till Israel??Vem styr USAs kongress??.Israels krigsbrott mot Gaza är största och grovste i vår historia..Var är FN???.
Spelet gäller arabvärldens område, Oljan, makt och pengar..
Stoppa USA och Israel..USA måste börja med Israels kärnvapen-200 atombomber- först och förbjudna vapen-vitt fosfor-DIME bomber,FN...
7 Frågor till politiker i västvärlden!! Många länder i Europa vill ändra lagen för att skydda Israels brott och krigsbrott.!! Detta är rasism,orättvist och olagligt.Detta är inte rättvist.
Makt är makt, Pengar är pengar, Mördare är mördare.Irak är förstört som land.kriget var på Israels order till Bush och Blair.USA krigar för Israels skull.Mot Libanon,Syriena,Gaza och Palestina.Varför besöker varje USA:s president AIPAC org.först??Vem är AIPAC??Har ISRAEL makt över USA:s politik??.
Jag vill tala om USA, UK, Frankrike,EU , FN och Israel:s ockupation och brott mot folkrätten, mänskliga rättigheter och internationell rätt men jag vill veta var rättvisan är och hur man kan skapa såna orättvisor mot Palestina i de demokratiska länder som försvarar människans liv och rättigheter.Arabvärlden kommer attkräva alla ersättningar för politikernas brott mot alla lagar och regler i vårt liv och vår värld.
Jag frågar alla politiker :-
1- Vem stödjer och hjälper Israels ockupation och alla brott?
2- Vem stödjer och hjälper Israels kärnvapen och förbjudna vapen??
3- Vem ger stöd och hjälp till Israel i FN??
4- Varför försvarar USA,UK Israel orättvist??Vem betalar USA:s stöd till Israel??
5- Var är alla FN:s resolutioner mot Israel??
6- Varför går Israels ockupation, brott vidare??
7- Vem kan stoppa Israel??
Politikerna i västvärlden begår brott och de är skyldiga och olagliga.
Denna politik skapar mer orättvisor,hat, rasism, brott och terror..
Jag väntar på ett svar och ett stopp och ett straff mot alla som begår såna brott och ockupation.Nu är det nog noch stopp..Befria Palestina nu..Det är bättre för alla,USA.