Barnens rätt till religiös och ideologisk frihet

Vem eller vad vänder du dig mot? Det är allt för enkelt att ta enskilda händelser, citat och liknande (vilket alltid är tacksamt i kritiken av religion) och sedan avfärda dessa som absurda för att de inte passar en given fyrkantig ram. Självklart finns absurda inslag och graden av dessa avgör tack och lov den enskilda individen i frågan om religion. Ja, den vuxne.
Men att simplifiera hela begreppet religion till att bara vara en naiv tro på något så uppenbart felaktigt ,och naturvetenskapligt motsägelsefullt, som gud visar bara på okunskap om religionspsykologi och en ganska inskränkt positivism.
Mig veterligen är det få religiösa urkunder som manar till inskränkthet, våld och fanatism. Att människor i alla tider ibland använt religionen i sådana sammanhang förändrar inte detta, och skillnaden mot politisk ideologi i det sammanhanget är mycket liten.
Vad menar du med barn?
Vet man det minsta om barn (oavsett definition) vet man att de ofta har instinktiva existentiella frågor av olika slag. Visst, de behöver inte matas med skapelseberättelser, om inte dessa kan framställas som ett slags alternativ för barnet. -Vissa människor tror si eller så. Man ska inte underskatta barnets förmåga att förstå sammanhang även när dessa är svåra och abstrakta.
Jag önskar lika lite som de flesta extremism och dogmatiska tankesätt in absurdum, barn förtjänar bättre.
Men debatten om religionen handlar ofta om våldsamma generaliseringar i något som blivit ett allmängods.
Allmängods skall det säkert också vara, men ofta bereds de främsta experterna i frågorna (inte bara teologer, utan religionspsykologer, religionssociologer m.fl) inte något större utrymme.
Att det sedan finns religiösa fanatiker som därigenom indoktrinerar sina barn är tragiskt, men människor utan sans och vett finns i alla läger. Det är inget religion har monopol på.

”Livet är en gåva som vi inte får förstöra eller ignorera”? Detta är definitivt inte logiskt, logiskt är att livet är något du fått varken du så önskar eller inte – du bad inte om livet och därför måste det vara logiskt att du inte ska behöva uppleva det. Speciellt inte om det betyder lidande.
…
När författare baddar infantil ideologi i den rationella och sakliga retoriken blir jag ofta imponerad - Det är definitivt ett skutt upp på stegen. Men fortfarande, ett samhälle som sätter sig över människans rätt att själva bestämma över sin kropp – även om den av sex håller på att delas med ett potentiellt liv – är tyranni, eller som i detta fall: uppmuntran till teokrati.
…
Vill någon veta vad en dödskult är läs gärna Newsmill artikeln: http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/26/barnens-ratt-till-religios-och...
…
Tack för artikeln Johannes

Tack för inlägget Mr
…
När jag skriver om den kristna idén av religion och håller fram kärlekssymbolen, mannen uppspikad på ett kors, som ett tecken på osundheten kan det väll knappast sägas om mig att jag väljer och vrakar bland enskilda händelser och citat? Ej mindre att jag favoriserar det absurda. Jag citerade en fängslad mördare och en kristen präst från Svenska kyrkan – för att hålla fram ett brett spektrum men också dess likheter.
…
Jag vänder mig mot både politisk och religiös inverkan på barn – som jag även förstår kan ställa frågor om vår existens. Frågor som bör besvaras med saklighet och fakta - Fakta som det finns gott om för den som inte tror att en specifik bok var inspirerad av universums skapare.
…
Religion ”är” en naiv tro på något uppenbart felaktigt. Att utan goda skäl tro är naivt, att basera sin moral och sitt liv efter denna lösa grund är naivare ändå. Religion skulle inte existera om vi alltid vetat vad vi vet om världen idag. Så låt oss informera om världen och vad vi vet om den idag. Det räcker.
…
Det handlar inte om inskränkt positivism. Och det krävs inte en examen i kemi eller fysik för att inse att religion är totalt omöjligt att förena med naturvetenskap - de är varandras motsatser. Oskulder föder inte barn, människor dör inte och återuppstår även om det framstår som vanligt i mytologin. Det är sagor, upprepade i olika form, och denna kristna saga är inte mer trovärdig än någon av de tidigare med samma inslag. Uppenbart förenade man det lilla man visste om denna excentriska filosof kallad Jesus med tidigare mytologier och traditioner – samtidigt som man mördade och brände allt den bytte ut. Vissa vandringssägner om Jesus kanoniserades och andra lades åt sidan. Man ordagrant pusslade ihop en statsreligion efter mål och syfte, inte efter gudomlig inspiration.
…
Men ja, det är lite skillnad mellan politisk ideologi och religion. Om man bortser från inslaget av övernaturliga inslag och referenser till massmord – utfört av båda men bara religioner publicerar det i sina manifest. Vi ska vara aktsamma med båda runt barn, det har du rätt i.
…
Vad jag menar med barn? Människor som inte upplevt puberteten. Men i sin breda definition upp till arton år. Och jag underskattar inte barn, tvärt om. Många gånger föredrar jag deras umgänge för umgänget med vuxna. Inte minst för deras ofta stora intresse i viktiga frågor om världen.
…
Det är svårt att prata om enorma fenomen som religion utan att generalisera. Religion är också allmängods, en idé lika öppen för kritik och hån som alla andra idéer. En idé kan aldrig ges egna rättigheter, befrielse från människans syn på dem. Tvärt om. Vi angriper idéer för att vi inte ska behöva angripa mannen eller kvinnan bakom. Det är demokrati, när den är som bäst. Och jag har, efter bästa förmåga, rådfrågat experter och vad experter sagt om religion (och alla inkluderade ämnen) under en avsevärd tid. Jag talar utifrån detta. Jag svarar på alla frågor, breddar alla resonemang o s v om någon ber om det. Utrymmet är begränsat, jag gör mitt bästa.
…
Du har rätt att extremism ska undvikas. Men monoteistisk religion är alltid fundamental och extrem. Att tro att universum har en skapare och att denne skickade sin son, eller en ärkeängel till planeten med budskap om livet premisser är inte ett litet påstående om världen – och inte minst naturen. Det är ett enormt och extremt uttalande. Denna idé, och dess olika variationer, är aldrig något annat än just fundamentala. De är ordet definition och urkälla.
...
(jag har ingen aning om hur den andra kommentaren från mig smög sig in här)

...Tack för dina kommentarer.
Vad jag menar, bortom generaliseringar (som naturligtvis måste få tillåtas) och stereotyper är att religion som begrepp eller fenomen om man så vill, är en del av många människors liv utan att för den sakens skull innebära irrationella, verklighetsfrämmande och naiva verklighetsåskådningar. Symbolisk tolkning och ibland mystik kan, och gör det, utgå från övernaturliga föreställningar som direkt motstrider modern vetenskap, men det är oftast av underordnad betydelse. Många vet skillnaden.
Religion har i vissa avseende ändrat karaktär. Det innebär ofta att det psykologiska behovet av en tro i någon form kvarstår men att innehållet förändrats. Att religion inte skulle existera till förmån för "förnuft och logiskt tänkande" är därför en grav förenkling. Teologin kan läsas, förstås, tolkas och utövas som dogmatisk och otroligt konservativ men även som dess motsats inte minst i de monoteistiska, semitiska religionerna.
Undersökningar visar idag att fler i Sverige väljer bort främst kristendomens doktriner och lärosatser men i hög grad förblir troende " på något annat", agnostiker.
Det viktiga är väl alltså inte huruvida "Gud" existerar eller ej, utan vad en tro på densamma eller något liknande innebär för den enskilde i form av exempelvis trygghet. Att religion är ett sällan skådat maktmedel som ex Nietzsche hävdar som grävt sig djupt in i människan med moral som kontrollorgan är sant men vittnar mer om människans förmåga att underkasta sig vad det nu månne vara.
I skolan idag är religionskunskap ett kärnämne på gymnasiet. Det är ickekonfessionellt och skall belysa religionens roll inte minst historiskt. En kritisk granskning är nödvändigt men det innebär inte att religioner kan förkastas lättvindigt. De är mer än vapen och makt. De är trygghet och kärlek också. För en del.

Symboliken kring Jesu död kan tyckas knepig men kan ju i allra högsta grad knytas till kärleksbudskapet. Livet är ju de facto fyllt av lidande, grymhet och ondska, (men med självuppoffrande i det här fallet ) vilket Jesus fick erfara, och har så varit med eller utan religionernas existens.

Mr.
Utmärka synpunkter.
Du är med all säkerhet en tillgång i undervisningen - visst är du lärare.
Jag gör mitt bästa, och därför är jag så tacksam för åsikter, att förstå religion ur ett brett perspektiv. Vilket inte är så lätt alltid då de flesta av mina erfarenheter är negativa och tidvis skrämmande - vilket inkluderar uttryck från moderata och annars bra, snälla och välmenta människor. Men det betyder inte att jag slår igen boken och slutligen summerar - även om det uppenbart inte existerar gudar o s v är fenomenet inte mindre intressant och effektfullt (inverkan på människor och samhället).
Min personliga övertygelse, varken det ger tröst eller inte, är att människan bör lägga dessa förhistoriska ideal, idéer och institutioner bakom sig - vilket skulle vara en bra början på att verkligen söka uppnå ett högre potential. För att uppnå detta behöver vi hålla fram religion som ett fullt ut mänskligt fenomen med rötter tillbaka i ordnandet av samhället och språkets framväxt. Men även lära oss att skilja på önsketänkande och verklighet - neurologi, psykologi och biologi från övernaturliga fenomen. Eftersom det inte finns Gudar, det är allt mytologi tagen för verklighet som inte skiljer sig från utdöda religioner i sanningsvärde, blir allt det negativa man ser som följer i världen något högst onödigt. Det kräver lite bättre försvar än tröst och meningsskapande för att det ska rättfärdiga dumheterna. De enorma dumheterna - om jag får säga så.
Just nu intresserar jag mig nästan bara för moderat religionsutövning - men jag har dessvärre, som man ser i min text, svårt att se något moderat i religion. Inte minst tycker jag att Jesus exempel på självuppoffring är högst tveksamt, både i sin kontext och som en separat handling.
Finns det något jag bör ta del av, förstå, läsa, tänka på o s v förmedla det gärna. Jag är idel öra - eller vad man nu säger.