En riktig rojalist ifrågasätter inte Kronprinsessans val

"En enande kraft". Monarkin är tydligen inte mer en samlande kraft än att rojalisterna nu börjar gräla om vem som är mest rojalistisk. Det påminner ju mest om extremvänsterns ständiga sönderfall i allt mindre och alltmer rättrogna grupperingar.

Inför demokrati nu - dvs vald statschef. Kungen gjorde en god insats under tsunamin, men vad säger att inte en folkvald president hade hanterat katastrofen ännu bättre? En president hade kanske kunnat agera dessutom - och få fram reella insatser.

Ja du Darius, en fördel som en monark har framför en president vid extrema situationer är avsaknad av partipolitisk agenda. Se bara hur politiker beter sig i de minsta frågorna; vad som helst blir partipolitik. Säger vänsterblocket att det behövs fler bänkar på torgen finner högerblocket anledningar till varför det är onödigt. Säger högerblocket att vi bör satsa på renhållning finner vänsterblocket motargument. Vad det än gäller så är politiker småungar som säger emot varandra bara för sakens skull.

En monark står över detta och kan agera efter situationen, inte efter att smutskasta någon som råkar rösta annorlunda var fjärde år.

Självklart är demokrati det viktigaste av allt, men det största hotet mot demokratin idag är lagar som IPRED som låter företag agera privatdetektiver mot oss medborgare. Hotet kommer inte från kungahuset.

Kronprinsessans uppgift är nu att producera en arvinge. Hon har väntat så länge att risken för att hon inte kan bli gravid har ökat påtagligt. För Christian Carlsson och hans gelikar måste det vara en katastrof, men tänk om det händer. Ska de i så fall adoptera? Varifrån? Kina eller Korea? Det var mycket oförsiktigt att fatta beslut om giftermål, innan Victoria blev gravid, innan det - som förr i tiden - blev "nödvändigt" att knyta Hymens band.

Christian har helt rätt i att det inte blir någon dynasti Westling, i Stobritannien är prins Charles fortfarande av ätten Windsor, på samma sätt är kronprins Frederik av Danmark en Oldenburgare. Om de ärver regentskapet från en förälder så går ätten naturligtvis också vidare med dem.

Om Victoria inte får några barn går tronföljden vidare i tur och ordning till Carl-Philip och hans barn och Madeleine och hennes barn, inget märkligt alls, sådant har hänt förr.

"Kronprinsessan Viktoria har nu valt sin blivande make. Kungen har välkomnat Daniel Westling in i familjen Bernadotte."

Kalle, nåja politikerna säger i alla fall emot varandra, men du säger ju emot dig själv. Först menar du att monarkin är det ideala styrelseskicket, sedan talar du om vilket problem det är med ipred, vilket trots allt sker under en monarki.

Men du pekar på en svaghet i vårt system: Regeringen har för mycket makt och riksdagen har blivit en samling frånvarande tjänstemän. Det beror ju bla på att vi inte har en maktdelning - som man finner exempelvis i USA. Med en president - vald av folket, inte en maktlös galjonsfigur utsedd av riksdagen - hade det funnits en motmakt när märkliga förslag som ipred kommer upp på agendan.

Det har aldrig slagit dig att ditt förakt för politiker kanske borde riktas mot det politiska systemet? Att det är dags för förändring?

Kära Newsmillare!

Det diskuteras i dagarna om kärlek och tradition, om monarki och republik. Jag skulle vilja påpeka att förekomsten av monarkistisk tradition vid sidan om och i förening med vårt demokratiska styrelseskick gör det svenska samhället mer pluralistiskt. De spridda men tröttsamt förutsägbara röster som höjs för att slopa monarkin eftersom den är "odemokratisk" är någon slags enhetssträvare, de tål inte att det i samhället finns olika sorters traditioner som kan mötas, stötas och blötas mot varandra.

I dessa tider, när enhetlighet är helt utmönstrat, när postmodernismens nihilism ersätts av dynamisk pluralism, i dessa tider, att då ropa på total samhällelig enhetlighet känns synnerligen mossigt & förlegat. En svunnen tid, det modernistiska 1900-talet kommer aldrig tillbaka, lever ni kvar i den? Lär er leva med mångfald republikaner och upphör med ert nostalgiska bakåtsträvande mot svunna tider.

Med tillförsikt, mot framtiden. För Sverige i tiden.

”I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. … Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den börja ryggen inför överheten. … Till konungen och hans hov hör lakejen, och kungadömet har alltid alstrat lakejsjälar …”
V Moberg

Hmmm....det verkar som om din definition av pluralism är att alla skall tycka som du.

Det är en något egen definition, men den bidrar ju till pluralismen eftersom alla andra har en annan bestämning.

Jag tycker det är fint att vi har en kung och en drottning. Bra så. Det är knappast så att fru och barn Obama eller annan politikisk ledares hustru och familj, får mindre uppmärksamhet eller kostar så mycket mindre, eller?
Men jag tycker det är tröttsamt att alla bryr sig så mycket och gör så stor affär av allt runt prinsessan Victoria och herr Westling. Även de som kritiserar kungahuset verkar inte ha nåt vettigare att göra än att stöta och blöta denna förlovning. Lämna dom ifred och gör inte sånt väsen av förlovningen.

Det är helt riktigt att vi republikaner bör låta bli att bry oss så mycket om denna förlovning eller hr. Westling och hans betydelse för monarkin. Monarkisterna faller ju varandra i strupen redan! Enklast för oss är att helt enkelt vända ryggen åt kungafjäsket. För Reinfelt-regimen bör det inträffade dock ha kommit som en skänk från ovan. Ett kungligt bröllop ett valår! Senast det begav sig, 1976, gick det ju bra med borgerligt maktövertagande och allting. Christan Carlssons devota hyllning tyder ju också på att åtminstone en del KD-are här ser en chans att klamra sig fast i Riksdagen.

Däremot har naturligtvis Dag Elfström i princip rätt om den fullständiga kognatiska tronföljd som infördes när Successionsordningen ändrades 1980. Eftersom alla avkomlingar till de nuvarande kungabarnen blir tronarvingar och prinsar och prinsessor (de måste de rimligtvis bli om de ska kunna ärva tronen) som kommer kungahuset om sådär 50 – 70 år att bestå att ett stort antal Stureplansjetsetare (Stureplan finns nog kvar då också) som bara har det gemensamt att de har Carl XVI Gustaf som förfader. Det kommer naturligtvis inte svenska folket att acceptera, och med den utspädningen kommer den folkliga basen för monarkin att erodera bort (Stefan Olsson har t.ex. inte fattat skillnaden mellan folklighet och folkligt stöd). Men det blir förstås inte i denna kungens tid, som det brukar heta. T.o.m. det svenska hovet medger att de fattar detta när de säger ” "Hur det skall bli i Sverige ifråga om epitetet HKH och titlarna Prins eller Prinsessa får framtiden utvisa. Allmänt kan sägas att Kungahuset inte bör omfatta ett större antal personer."

Det insåg nog den socialdemokratiske enmansutredare som, under en borgerlig regering, utredde tronföljdsfrågan. Han log i mjugg när han lade fram sitt förslag. Man kan i sammanhanget lägga märke till att när Danmark införde kvinnligt tronföljd avvisades den fullständiga kognatiska tronföljden med motiveringen att den saknade all historisk tradition. Någon som annars monarkisterna brukar framhålla som ett av monarkins största värden.

Det som skulle bli monarkins stöd blir alltså istället, men inte nu utan först på sikt, monarkins död. Men det är förstås inget större fel på grabben Westling, hacka inte på honom. När han fått på sig kostymen och blivit kammad med en fläskkotlett ser ha ju ut som vilken Stureplanssnajdare som helst och inte som en enkel typ från Ockelbo.

Christians synpunkter som framförs i artikeln är tyvärr inte särskilt ovanliga längre. Å ena sidan skall man värna traditioner, å andra sidan är allt ändå okej. Problemet med traditioner och då särskilt de traditioner vår Kung är bärare av är att de så starkt är knutna till Bernadotteätten. När inte bärare av ätten besitter tronen är tyvärr sagan all.
-
Bernadotteätten lever och utslocknar eventuellt så småningom med svärdssidan. Det är, vare sig Christian Carlsson vill det eller inte, traditionen och gäller f.ö. övriga ätter på riddarhuset med. Att försvara traditionen och samtidigt välkomna förändringar som helt omkullkastar densamma är helt enkelt inte möjligt om man förväntar sig att det som faktiskt är speciellt med det Svenska kungahuset skall bestå.
-
Idag en gymägare från Ockelbo, nästa gång vadå? För att spetsa till det skulle man ju kunna leka med tanken att det skulle vara en falafelmakare från Rosengård som skulle stå på tur flytta in i slottet. Skulle Christian Carlsson m.fl. vara lika okonservativt lyckönskande i det fallet?
-
Överges traditionerna, vilket är själva fundamentet för den svenska monarkin, så finns ingen anledning att bibehålla denna och republik blir därmed den naturliga följden "för Sverige i tiden"