Fritt forum

Johan Wennström om Fritt forum

Därför är företagare den nya filmskurken

Publicerad: 2009-02-24 11:02, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Kapitalismen är den nya filmskurken och den vita dukens mest välkända bovschabloner har bytts ut mot företagare och ekonomer. I Män som hatar kvinnor framställs det som att den som är verksam i näringslivet med automatik är en lagbrytare, skriver frilansskribenten Johan Wennström.

81 millningar
8 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Frilansskribent.

Kapitalismen är den nya filmskurken rapporterade nyhetsbyrån Reuter och Dagens Industri häromdagen från filmfestivalen i Berlin. Så många som elva medverkande filmer har en handling som kritiskt skildrar ekonomisk globalisering, bankvärlden och big business, där den vita bukens mest välkända bovschabloner har bytts ut mot företagare och ekonomer. I regissören Tom Tykwers uppmärksammade thriller The International slåss exempelvis Clive Owen och Naomi Watts mot en kriminell bank som manipulerar skuldmarknaden.

Finanskrisen har skapat en möjlighet att låta den fria marknaden och dess verkningar bli dagens svar på 70- och 80-talsfilmernas oro för en teknikens tyranni eller det stora kärnvapenkriget. Få saker skrämmer människor idag mer än att tvingas lämna sina hem och arbeten och i det läget är det naturligtvis tacksamt att filma berättelser om de krafter som felaktigt utpekas som ensamt ansvariga för den ekonomiska röra som nu framkallar sådana situationer.

Den här utvecklingen märker vi även här hemma och inte enbart på filmfestivaler ute i Europa eller i drömfabriken borta i USA, där man just nu planerar en uppföljare till den klassiska börsthrillern Wall Street. (Den här gången ska den manipulerande finansmannen Gordon Gekko tydligen släppas lös i de kritiserade hedgefondernas värld.)

Det senaste svenska exemplet är, vid sidan av Lukas Moodyssons märkliga globaliseringsdrama Mammut, filmatiseringen av Stieg Larssons internationellt framgångsrika roman Män som hatar kvinnor. Filmen, som har premiär nu på fredag, är förvisso en god berättelse och inom sin genre en ovanligt välgjord produktion. Men samtidigt är historien en förbluffande ogenerad svartmålning av företagare. Den litterära förlagan är förstås skriven före finanskrisen, ändå är det svårt att inte betrakta filmatiseringen som en del av den pågående trenden med att skildra kapitalism som någonting hotfullt. Men Män som hatar kvinnor går ännu längre än vissa andra filmproduktioner

De stora koncernföretag som förekommer i filmen, den enda typ av bolagsverksamhet som tycks existera i Stieg Larssons och regissören Nils Arden Oplevs värld, är byggda på våld, kriminalitet och utnyttjande av människor. Personerna som står bakom företagen är i regel sadister, kvinnomisshandlare och i flera fall uttalade nazister. En figur har för tydlighetens skull döpts till Wennerström, efter landsförrädaren Stig.

Det skulle inte finnas särskilt mycket att invända mot om brottslingarna i Män som hatar kvinnor endast råkade vara företagare till yrket, men nu framställs det som att den som är verksam i näringslivet med automatik är en lagbrytare eller i varje fall en skummis. Den typen av politiskt budskap skulle väcka ont blod i många läger om det hade riktats mot någon annan samhällsgrupp än just företagare. Nu applåderar man i stället på flera håll, vilket väcker frågor om vilka uppfattningar om företagare som egentligen är rådande i kulturlivet och samhället i övrigt.

En film bör alltid bedömas efter dess konstnärliga kvaliteter, inte i första hand utifrån de politiska ideologier som reflekteras i innehållet. Men med tanke på att filmen är en oöverträffad kommunikationskanal för att nå många människor blir diskussionen om vilka idéer och värderingar som enskilda filmer ger uttryck för inte helt oviktig.

Mot bakgrund av den pågående finanskrisen kan det finnas goda skäl att kritisera enskilda företagare eller hela företag. Den amerikanska biljätten General Motors försök till manipulation av olika länders regeringar är ett bra exempel och de marknadsanalytiker som gick i god för osäkra skulder är ett annat. Men därmed inte sagt att man bör skrämmas med generella nidbilder.

Om man som finansthrillerregissör vill ge sin publik kalla kårar bör man fundera över att också skildra de politiker som hade ansvaret för att göra det enklare för människor som inte har råd att ta stora lån, och därmed lade en viktig grund för den världsekonomiska kris som nu plågar marknaderna. Kanske är det dessa politiker som borde bli den moderna motsvarigheten till gamla tiders filmskurkar. Den senaste tiden har väl med tydlighet visat att en slapp ekonomisk politik kan vara minst lika förödande som en sovjetisk partiboksanda.

Johan Wennström (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4235

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

hej! Bara en spontan tanke;
tror personligen att det "företagshatande" du beskriver är en sund reaktion när ett samhälle upplever att något fått för mycket makt. Även staten/stater har varit måltavlor för hat och kritik i medier. Att det blir lite häxjakt just nu tror jag är en sund reaktion på att vi faktiskt låtit girigheten löpa amok i världen just för att makten råkade flyttas lite för långt åt ena hållet.
I Stig Larssons bok däremot är staten en lika stor kålsupare som företagen. De som ska skydda Lisbeth är lika korruperade som de som hotar henne, så i det fallet har ju Stig trots sina vänstersympatier gjort rätt :)

Permalänk | Anmäl #1 Jonna, 2009-02-24, 13:34

Håller i princip med - men vari ligger det nya? Har företagaren inte alltid agerat rik, sliskig och elak i film och böcker?

Permalänk | Anmäl #2 Malin, 2009-02-24, 14:30

Wallander Feministdeckare.... i SVT stora satsning "kommissonen" var terroristen en egenföretagare från Östermalm !!! Det är en genomgående systematisk hatkampanj som bedrivs mot företagande. Till och med skattemyndigheten bedriver fuskpropaganda där en hantverkare som tar betalt svart helt plötsligt istället blir klassad som "företagare" i statistiken.

I vår socialdemokratiska bananrepublik är många heltidsantällda för att bedriva propaganda vi har till och med hela myndigheter vars uppgift bara är detta. "Kulturarbetare" "Filmstöd" "press och föreningstöd"...SVT ...man kräks och vill egentligen inte veta hur dj..la illa det är

Permalänk | Anmäl #3 Slabadang, 2009-02-25, 03:18

Företagarna är egentligen de stora hjältarna i samhället och då är det naturligt att göra filmer om dessa. Sedan måste men för att dra publik krydda det hela rejält, vilket får det totala intrycket att bli storskurkar av alla företagare eftersom samtliga filmer följer samma mönster vid framgång för en filmmall.

Permalänk | Anmäl #4 Mikael Forsberg, 2009-03-01, 02:41

Var var ni mellan andra världskrigets slut och typ mitten av 1990-talet, när det äntligen blev omodernt att göra filmer som demoniserade kommunister?
Grejen är ju att jag vill minnas att girighet (ibland kört genom förskönande omskrivningar, ibland inte) innan finanskrisen lyftes fram av massor av von Holsteinska liberaler som något positivt som gynnade entreprenörskap, tillväxt, osv osv. Har ni svängt så till den milda grad att ni inte ens erkänner att det är viljan att tjäna pengar som driver företagare längre? Är företagaren den nya stakhanoviten, den idealiserade arbetaren som gör allt för samhället och inget för egen vinning? Skärpning. Företagare ÄR giriga, det är liksom hela grejen.

Permalänk | Anmäl #5 Henrik S, 2009-03-02, 12:59

Kommer ni ihåg TV-deckarna från 80-talet? Som Hassel. Då var alltid bovarna företagare. Arroganta typer som hade clubblazer och sidenhalsduk på sig när de öppnade dörren till Djursholmsvillan. Och dramat fick alltid sin upplösning i en shoot-out när direktören var ute i sin stora motorbåt med sina livvakter.

Jag fick deja-vu-upplevelser när jag läste Män som hatar kvinnor. Direktörer och advokater som bovar nu igen. På något sätt hade Stieg Larsson fastnat i 80-talets världsbild fast han skrev böckerna så pass sent. Att filmen kommer först nu är väl egentigen inte ett tecken på något i tiden?

Apropå tecken i tiden och Stieg Larsson. Hans död i slutet av 2004 och händelserna på regeringskansliet med ROKS våren 2005 markerar som jag ser det den/de punkt/er då vänsterhegemonin slutgiltigt bröts i Sverige.

Permalänk | Anmäl #6 Lars Wetterström, 2009-03-12, 14:13

Om jag inte minns fel namnger Stieg Larsson i boken ett antal foeretagsledare som han har stor respekt foer - Matts Carlgren m fl.

Permalänk | Anmäl #7 Ollie, 2009-11-12, 15:28

Intressant artikel. Jag bor i Spanien och sedan Stieg Larsson-böckerna blev populära så jag har tvingats förklara att det är inte sådär i Sverige, att det faktiskt är en myt som förmedlas av vissa intellektuella kretsar i Sverige. Tanken är ju helt befängd, att bara för att en familj har gott om pengar så skulle de bli onda och börja behandla varandra som skit...

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Därför är företagare den nya filmskurken

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar