Arbetsmarknaden

Carina Lindfeldt, Svenskt Näringsliv:

Tystnaden kring LAS är destruktiv och drabbar ungdomar

Publicerad: 2009-02-23 06:02, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Egentligen är det en ganska spridd uppfattning att LAS, Lagen om anställningsskydd, skapar ett systemfel som drabbar ungdomar, invandrare och andra grupper. Men debatten har drabbats av en låsning. Det är bråttom att komma vidare, skriver Carina Lindfeldt, chef för arbetsmarknadsavdelningen på Svenskt Näringsliv.

149 millningar
18 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Carina Lindfeldt är chef för arbetsmarknadsavdelningen på Svenskt Näringsliv.

Alla vet vad det innebär att inte ha ett jobb. Det kan föröda självkänslan och nöta ner framtidstron. Till detta kommer alla de problem som en arbetslös råkar ut för - svårigheterna att skaffa bostad, teckna mobiltelefonabonnemang, få tillgång till nätet. Allt sådant som idag hör till ett normalt liv. Inte ett liv med guldkant. Utan ett vanligt liv.

Ta exemplet med att inte ha en egen dator med en Internetuppkoppling. Hur mycket svårare är det inte då för en arbetslös att vara aktivt arbetssökande?

Vi vet också att det finns en tydlig koppling mellan svag anknytning till arbetsmarknaden och ohälsa. Det blir en ond cirkel - som dessutom förstärks av den ekonomiska krisen. Vi riskerar att få en hel generation av människor som aldrig haft ett riktigt jobb.

Allt detta vet vi, och därför görs det stora ansträngningar att lösa problemet.

Ser vi oss omkring finner vi en rad insatser för att få in människor på arbetsmarknaden. Det handlar inte minst om ungdomar, nyanlända och andra grupper som har hög grad av utanförskap.

Dessa insatser är vällovliga, men det kan också ses som att försöka hitta politiska lösningar på problem som politikerna själva har bidragit till att skapa.

Historiskt har det därför vuxit fram en flora av olika anställningsformer som projektanställning, praktik, feriearbete, tillfällig arbetsanhopning, anställning inför värnplikt, etc. Den ena konstruktionen fyndigare än den andra. Dessa har senare ersatts med allmän visstidsanställning. Men alla indikerar de samma behov av ökad flexibilitet på arbetsmarknaden för att de som står utanför ska få en chans att komma i jobb, att arbetsgivarna ska kunna anställa utan att känna det som en risk, att sänka trösklarna för den som står utanför jobb, att möjliggöra för arbetsgivarna att pröva anställningsbarheten

Insatser riktas till grupper som egentligen borde vara oerhört intressanta för arbetsmarknaden. De är unga och ambitiösa, de har mångkulturell bakgrund och vill skapa sig en bra tillvaro i det nya landet. Det enda dessa grupper begär är en ärlig chans att visa vad de går för.

Det har skapats en hel industri kring problemen med arbetslösheten. Att arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktas till ungdomar och invandrare skapar också en bild av att det är människorna det är fel på - inte regelverket. Men det är inte de arbetslösa som är problemet, utan arbetslösheten.

Det som behövs är en förändring av de regler som styr arbetsmarknaden.

Egentligen är det en ganska spridd uppfattning att LAS, Lagen om anställningsskydd, skapar ett systemfel som drabbar ungdomar, invandrare och andra grupper. Men tyvärr tas varje försök att ens antyda att det finns behov av förändringar som en indikation på att alla trygghetssystem kommer att rivas upp.

Det vore därför önskvärt att vi fick en bred överenskommelse, mellan fack och arbetsgivare samt över blockgränserna, om att försöka skapa ett fast och framtidståligt regelverk för arbetsmarknaden. En lösning som tar fasta på det problem som vi alla kan identifiera. För ungdomarna, för invandrargrupper, för alla som inte har en fast plats på arbetsmarknaden.

LAS och andra trygghetslagar är skapade i ett samhälle med delvis andra förutsättningar än idag. Utvecklingen går mot ökad specialisering och hög kunskapsnivå, med stora krav på flexibilitet och spetskompetens. Arbetskraftens grad av specialisering bestämmer också näringslivets position i förhållande till konkurrenterna. Och det här är inget som kommer att minska, utan den kris vi nu upplever skärper bara kraven.

Därför måste vi lyckas häva låsningarna i den här frågan. Då kan vi alla bli vinnare. På sikt kommer fler ungdomar och invandrare på arbetsmarknaden att öka den gemensamma välfärden, kommunerna kan koncentrera sina resurser på att hjälpa dem som har större problem än att de är nyanlända eller unga. Det är ett oerhört slöseri att lägga så mycket resurser på att lösa problem som egentligen har andra och mer effektiva lösningar.

Vad vi måste få är en flexibel arbetsmarknad där ungdomar och andra nya på arbetsmarknaden får chansen att börja jobba på ett riktigt arbete. Det kräver företag som vågar ta in någon utan erfarenhet, kommuner och landsting som inte tvekar att pröva nya krafter, ett samhälle där alla får en rejäl chans att visa vad de går för.

De lagar som reglerar arbetsmarknaden kallas ibland för "trygghetslagar". Men om vi inte gör något riskerar vi att regelverket kommer att betraktas som den raka motsatsen, som otrygghetslagar. Ty den som inte kommer in på arbetsmarknaden får en tillvaro som har alla av otrygghetens kännetecken. Den arbetslöse får inte hälsokontroller, subventionerad friskvård, svårt att få hyra en lägenhet, teckna ett telefonabonnemang och andra fördelar som åtnjuts av dem som har tillsvidareanställning.

Denna klyfta i samhället är förödande för alla. Det skadar företagen som inte får den kompetens de behöver för att överleva konkurrensen. Det skadar sammanhållningen i samhället. Det föröder framtidstron för stora grupper av människor.

Sverige har idag en av de högsta arbetslöshetsnivåerna bland ungdomar. Vi har erkänt stora svårigheter att integrera nyanlända i samhälle och arbetsmarknad. Det är dags att göra något åt detta.

Carina Lindfeldt

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4181

18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

LAS måste moderniseras heller helt tas bort. Lagen låser och stänger ute, och är endast bra för de inom systemet. Men ibland inte ens för dem eftersom lagen kan förhandlas bort av arbetsgivare och fack och då är den dålig för alla arbetstagare. En lag är en lag och ska gälla alla alltid, eller så tar man bort den.
Naturligtvis ska det finnas anställningstrygghet men när tryggheten blir att människor blir kvar på anställningar som de egentligen inte trivs på eller gör dem sjuka och stänger ute ungdomar och invandrare för att de är osäkra kort, då är något fel.

Permalänk | Anmäl #1 Ulf Gustavsson, 2009-02-23, 10:05

Naturligtvis bör alla moment 22 tas bort från den samhällsgemensamma arenan. Det är beklagligt att detta inte uppmärksammas tillräcklig omfattning vid avtal och lagstiftning. Det räcker inte med att så fort som det finns demokratisk majoritet för nya restriktioner så det förmyndarmentaliteten som ges företräde. Inget av människor byggt system fungerar utan återkoppling. Varför finns det då ingen inbyggd adaptiv återkoppling när det gäller demokratiska beslut. Alltså kontrollstationer med vissa tidsmellanrum där man läser av hur bör och ärvärden harmoniserar med vartannat. Fungerar det inte så bör väl bemästringsalgoritmerna eller börvärderna förändras, antingen med vissa tidsmellanrum eller autonomt.

Permalänk | Anmäl #2 Uno Hansson, 2009-02-23, 15:03

För att dramatiskt öka flexibiliteten och variationen på arbetsmarknaden, så bör kostnaderna för boendet och maten i förhållande till inkomsterna reduceras rejält genom ökad produktivitet. En stor del av kostnaderna i den återkopplade processen, härrör ju från arbetsskatter, -avgifter, moms och ackumulerade räntekostnader från "jord till bord" och från "skog och grus till hus". Flyttades skatterna från arbete och konsumtion till att alla likvida konton autonomt reducerades med ca 0,3 %/dygn, samtidigt som alla sedlar och mynt avskaffades, så bör det medföra ett stort lyft för den rena tjänstemarknaden. Och då inte minst den privata tjänstemarknaden med aktiva hälsoupplevelser, hushållnära tjänster, "resor i tiden", slowfood osv... osv... För detta behövs det inte lika mycket av samma sorts teoretisk utbildning, utan mer av social kompetens, serviceanda och hela familjen kan delta. Både när det gäller utbuds och efterfrågesidan.

Permalänk | Anmäl #3 Uno Hansson, 2009-02-23, 15:32

När jag skriver 0,3 % /dygn från alla likvida konton så räknar jag bara med att de där 1200 miljarder som de visats en film om numera är ca 1500 miljarder och att det finns ca 1400 miljarder på likvida konton (kollade för ett par månader sedan på M3). Slopas nuvarande skattesystem och sedlar och mynt (och ersätts med ett automatiskt system) så är det förstås mycket pengar som sparas när det gäller bokföring, skatteindrivning osv... osv...

Permalänk | Anmäl #4 Uno Hansson, 2009-02-23, 15:54

FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna

"Artikel 23.
Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.
Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.
Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.
Var och en har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att värna sina intressen."

Staten har det övergripande ansvaret om att Art. 23 följs frän A till Z, med LAS i handen på varenda arbetsplats eller vilken ny lag som helst som ser till att " hon eller han och hans eller hennes familj (får) en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd".

Frågan är om staten kan göra det ensam, vilket jag inte tror på, och det räcker med att titta runt om kring och se... statens insatser räcker inte. Då faller ansvaret också på oss själva, som ska se till att lagen följs så långt vi kan, med staten som kompanjon. Men hur? Jo, genom att "fildela" våra idéer, visioner, fantasier, och hjälpa varandra, rakt på sak, utan politiken emellan, ideologier, osv., som företagaren. Jag skulle säga så här, starta eget för att förverkliga Art 23. Men då behövs kapital, vem ska stå för det? En del kan staten subventionera, men den största delen vi själva. Hur mycket skickar vi till Melodifestivalen, eller barnfonden, Röda korset, Cancerfonden, och facket? Kan man inte skapa en FN/MR Art. 23 FOND och ordna en Art. 23 Gala? Antar att man så småningom har ett kapital, kan man inte ordna ett "microlån" till en person som t ex vill patentera en idé och starta eget? Fonden erbjuder kapital och personal, låga räntor, osv. Om vi inte hjälper varandra i sådana viktiga saker, varför ska jag hjälpa den mannen som just nu har fått en hjärtattack framför ögonen på dig, mig, honom, henne? Han får helt enkelt ringa Poolia och vänta...?

Permalänk | Anmäl #5 Juan Darién, 2009-02-23, 20:28

FNs deklararioner utöver Artikel 21 är naturligt bara trams eftersom det är motsägelsefulla och ogenomförbara om man tar de 21 första på fullt allvar. Det är en eftergift för att även Sovjet med dess totalitära planhushållning skulle skriva på deklarationen.
Rätten till arbete i ett rättighetsdemokratiskt samhälle kan ju bara tillgodoses så länge som det finns någon arbetsgivare som frivilligt vill teckna avtal i ömsesidigt samförstånd. Det som kallas för arbetslöshet är ju egentligen arbetsgivarlöshet.

Permalänk | Anmäl #6 Uno Hansson, 2009-02-23, 21:02

Det som i viss mån saknas på Sveriges arbetsmarknad är ju negativ föreningsrätt. Ingen skall naturligtvis kunna tvingas att vara ansluten till någon förening eller organisation för att ha rätt att driva eller delta i olika sorts verksamheter.

Permalänk | Anmäl #7 Uno Hansson, 2009-02-23, 21:10

Därför! Den ena innebär den andra, och i väntan på att det börjar falla ner arbetsgivarna och arbetstagarna från himmelen...

Permalänk | Anmäl #8 Juan Darién, 2009-02-24, 09:01

Ett problem är att ingångslönerna är för höga, och där har facken ett ansvar, men även arbetsgivare. I regel finns det en mindre andel nyanställda i ett företeg. Vid löneförhandlingarna lägger man hellre en lönehöjning på detta fåtal eftersom det sammantaget bli billigare för företaget.
En 18-åring som kommer direkt från gymnasiet med ingen som helst arbetslivserfarenhet får inom industrin ca 18000 i månaden. Det är en rätt hög lön för en människa som innan har levt på en bra mycket mindre inkomst. Incitamenten att visa framfötterna försvagas. Lägre ingångslöner gör att man motiveras att engagera sig mer. Med detta sagt innebär det inte att alla ungdomar är nöjda och stämplar in och sitter av sin tid på arbetsplatserna runt om i landet. Det finns väldigt många duktiga ungdomar som engagerar sig och tar ansvar. Men att anställa ett helt okänt kort innebär risk och kostnader för arbetsgivarna. Med lägre ingångslöner så minskar detta och fler ungdomar får möjligheter till jobb.

Permalänk | Anmäl #9 Mattias, 2009-02-24, 10:59

Trams att kalla LAS för destruktivt och hämmande samt att dessutom andvända ungdomarna som ett slagträ, Nej allt handlar om ett maktspel som berör vem som skall bestämma vid arbetsbrist

Björn Lindberg

Fastighetsanställdas Förbund

Permalänk | Anmäl #10 Björn Lindberg, 2009-02-26, 06:54

Tant svamlar i nattmössan.
Du vet nog innerst inne att en försämrad anställningstrygghet innebär direkta hot mot mot människors fysiska och psykiska välmående.
Tant skall också veta att trygghet är himla bra för komsumtion, samt möjligheterna och viljan att ta lån för investeringar.
Försämrade anställningsvillkor leder till en negativ samhällsutveckling på längre sikt.

Permalänk | Anmäl #11 Jan, 2009-02-27, 02:28

Eftersom vi alla vet hur läget ser ut på arbetsmarknaden just nu tycker jag att vi måste tänka positivt om de möjligheter som finns och inte dra undan mattan för den som vill arbeta eller för den som erbjuder arbete.

Arbetslösa som arbetat heltid och som får en chans till ett deltids- eller extra arbete och där familjens ekonomi inte tillåter att man går ner i tid tycker jag ska ha rätt till arbetslöshetsersättning. Fackföreningarna och regeringen borde ta tillvara på de möjligheter som finns och inte krångla till det för både arbetsgivare och arbetstagare som det nu resulterat i när det gäller a-kassa och sjukersättning. Man ska vara medveten om att tanken är att man ska hitta ett arbete på heltid. Men man kan heller inte kräva att alla tjänster ska vara heltid eftersom alla inte vill arbeta heltid.

Den som är sjukskriven och som kan arbeta några timmar / dag måste kunna få göra det med rätt till bibehållen sjukpenning alternativt arbetslöshetsersättning. Arbetsgivare och arbetstagare ska även här vara medvetna om att personen ifråga ska söka andra arbeten om personen skulle kunna arbeta heltid med andra saker. För den sjukskrivnes / arbetslöses del, går annars bland annat gemenskapen med medarbetare förlorad samt att risken finns att man känner sig mindre behövd helt i onödan.

Men, ibland kan den förlorade delen av inkomsten betyda så mycket mer än pengar. Då får man mer tid med barn och familj och mer tid till fritid då man också kan ta hand om sig själv, vilket är nog så viktigt i dagens samhälle.

Visst är det bra att människor uppmuntras till att hitta nya lösningar, men det nya systemet med sjukersättning och arbetslöshetsersättning fungerar inte tillfredsställande vare sig för arbetsgivare eller arbetstagare. För att få in en fot i arbetslivet måste dessa alternativ kunna erbjudas arbetstagaren för allas bästa.

Med tanke på LAS måste också arbetsgivaren kunna behålla de mest lämpade medarbetarna vid eventuella nedskärningar av personal. När det handlar om ett litet företag kan hela företagets existens annars äventyras. Jag ser fram emot det nya avtalet mellan fackföreningar och arbetsgivare som är på gång och hoppas att det ska gynna oss alla !

Permalänk | Anmäl #12 Helén Karlsson, Helens Glutenfria, 2009-03-03, 10:04

Hej alla debattsugna!
Är det bara jag som tycker att mycket är gjort tvärtom i Sverige? Dvs mot all logik. Ta tex arbetsförmedling. Vem behöver den? Det känns som vi har byggt ett samhälle där vi skall tvinga folk att söka jobb de inte anser sig behöva pga deras höga a-kassebidrag. Det borde ju vara den arbetslöses vilja att få ett jobb för att klara sin ekonomi, inte att tvinga honom till olika jobb.
Ha en riktigt bra arbetsdag!

Permalänk | Anmäl #13 TÅGMICKE, 2009-04-02, 11:43

Säg sen att Sverige har sâ mycket bättre sjukvârdsförmâner än USA som har betydligt större frihet pâ arbetsmarknaden och exakt samma statliga sjukförsäkring som vi med undermâlig täckning (Medicare och medicaid). Varje âr dör 500 personer i Sverige av malignt melanom p g av att den offentligt finansierade vârden som vi alla betalar för inte bryr sig om denna och andra dödliga sjukdomar. Den som är intresserad av att behâlla sin hälsa fâr betala än en gâng, privat för vârd pâ en privat klinik.

Permalänk | Anmäl #14 Christina Bobeck, 2009-04-14, 18:45

Åldersspridning är viktigt för ett företags dynamik, men LAS kapar den från två håll. Det är skadligt för Sverige.

Permalänk | Anmäl #15 Mårten Westberg, 2009-10-23, 09:42

lez sohbet --gay sohbet --
cinsel sohbet --mirc indir --
çet --mirc indir --
hatay sohbet --hatay sohbet --
islami sohbet --radyo dinle --
sohbet odaları --sohbet siteleri --
sohpet -- denizli chat --
ankara chat --izmir sohbet --
istanbul sohbet --adana sohbet --
sex sohbet --karadeniz sohbet --
avrupa sohbet --gurbet sohbet --
bursa sohbet --sıcak sohbet --
trabzon sohbet --turkce chat --
konya chat --radyo dinle --
hatay chat --mersin sohbet --
sohbet odaları -- zurna --
sevda --sivas sohbet --
türk chat --

müsic

rock dinle --mp3 indir --mp3 yükle --ilahi dinle --kürtçe müzik --türkü dinle --müzikler --dizi izle --

Permalänk | Anmäl #16 Frt Zrl, 2010-06-25, 05:12

müsic

rock dinle --mp3 indir --mp3 yükle --ilahi dinle --kürtçe müzik --türkü dinle --müzikler --dizi izle --

Permalänk | Anmäl #17 Frt Zrl, 2010-06-25, 05:12

Thanks for the information.

personalized coffee mugs
Stress Balls
promotional tape measures
promotional products

Permalänk | Anmäl #18 stressballs, 2010-07-31, 09:08

Arbetsmarknaden
En debatt initierad av
Svenskt Näringsliv

36 artiklar 23 bloggar

Skriv i ämnet! Länka till blogg

Under lång tid var arbetsmarknaden i allmänhet och LAS i synnerhet ett hett ämne. Men så är det inte längre. Är problemen lösta? Och om inte, vad gör vi åt dem?