Fritt forum

Karl-Erik Norrman om Fritt forum

Hur demokratin förfaller och hur den kan räddas

Publicerad: 2009-02-23 17:02, Uppdaterad: 2009-02-23 18:02

Tacka gud för befolkningsexplosionen och den ökande fattigdomen.

3 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Om dessa och många andra hot mot demokratin i världen har jag tillsammans med Lars A Boisen skrivit boken "Demokratins förfall" (www.bookhouse.se) , som utkom nyligen. Som diplomat har jag jobbat över 10 år med frågor krin utveckling och livsmedelsförsörjning i u-länder.

Sverige ska minska biståndet. Klimatfrågan står högt på dagordningen. AIDS-dagen högtidlighölls i december. Nyval stundar i Sydafrika. Zimbabwes befolkning lider under diktatorn Mugabe. Somaliska pirater bekämpas. Mera FN-trupp måste skickas till östra Kongo. Egentligen står Afrikas problem högt på den internationella agendan. Men ingen talar ur skägget om det värsta problemet - befolkningsökningen och dess påskyndare.

Tvärtemot FNs ambitioner att halvera fattigdomen i världen fram till 2015 ökar antalet fattiga. Över en miljard människor svälter. Värst är det i Afrika. Inbördeskrig, folkmord, korrupta regimer, HIV/AIDS, torka och ekonomiskt utslagna bönder bidrar till att kontinentens jordbruksproduktion inte räcker till. När dessutom Kina behöver mer och mer av världens resurser för att mätta sina invånares ökande aptit, när klimatkrisen framkallar missväxt i stora kornbodar som Australien och Ukraina, när samma klimatkris lockar amerikanska farmare att använda majsen till biobränsle, så förstår alla att utvecklingen rusar iväg åt fel håll. De rika ländernas spannmålslager minskar, så att inte ens humanitär livsmedelshjälp kan mobiliseras för att mätta de många hungriga i Afrika.

Men den afrikanska kontinenten är ju förhållandevis glesbefolkad, invänder någon. Ja, men befolkningsökningen är explosiv. År 1900 hade Afrika söder om Sahara ca 100 miljoner invånare. Idag närmare 800 miljoner. Fram till år 2050 räknar demograferna med 2 miljarder. I större delen av kontinenten föder varje kvinna minst fem barn. Vad detta innebär för den enskilda kvinnans hälsa och personliga andrum, för familjens ekonomi och för barnens framtidsmöjligheter är inte svårt att räkna ut. Men i den internationella debatten talar man inte om den saken. Födelsekontroll, barnbegränsning, familjeplanering är ord som i dag lyser med sin frånvaro. De har mer eller mindre censurerats bort av olika religiösa potentater.

Jodå, det finns internationella organisationer som har familjeplanering på sin agenda - FNs Befolkningsprogram, UNFPA och den frivilliga familjeplaneringsorganisationen IPPF i London. Men dessa organisationer har marginaliserats och saknar i dag det politiska stöd de en gång hade.

I det internationella biståndets barndom, på 1960- och 70-talen, hade familjeplanering prioritet. Sverige gick i bräschen. Stor kompetens byggdes upp. Kvinnans och barnens hälsa stod i centrum. Men påven, amerikanska evangelister och muslimska rättrogna i skön förening har gjort allt för att stoppa verksamheten. Två av dessa maktcentra - katolska kyrkan och islam - har som bekant vuxit sig mycket starka i hela världen under de senaste decennierna. Och den tredje - de frikyrkliga evangelisterna - har skaffat sig ett mycket starkt inflytande på amerikansk politik, inte minst USAs internationella bistånd. Vi kan bara hoppas att Obama lyckas vända även den utvecklingen.

Kanske av missriktad hänsyn till religionsfriheten har även icke-religiösa politiker i den rika världen avstått från att lyfta fram befolkningsproblemet. Det finns viss opinion mot kvinnlig omskärelse och en och annan feminist vågar höja rösten mot mäns "rätt" till månggifte. Men om de stora barnkullarna sägs inte mycket. Ingen vill framstå som "malthusian". I stället talar man om den afrikanska folkökningen som ett faktum som man inte kan göra något åt. Debatten fokuseras helt på produktionssidan. Hur ska tillräckligt mycket mat kunna produceras för att möta den beräknade efterfrågan?

Faktum är att varje afrikanskt land skulle behöva en tillväxt på över 7 procent endast för att möta befolkningstrycket. Och värre blir det med den globala ekonomiska krisen. Bara sex av Afrikas länder (söder om Sahara) klarar idag denna tillväxt. I de övriga 40-talet länder kan framtiden te sig hopplös för många uppväxande tonåringar. Unga pojkar betalar allt de äger till hänsynslösa människosmugglare som lovar dem en framtid i det välmående Europa. Vad som händer sedan vet vi. De skickas tillbaka söderut av Khadaffi, de förliser i en skraltig båt på Medelhavet eller de hamnar som ovälkommen boskap i ett spanskt eller italienskt flyktingläger.

Den defaitistiska inställningen till förnuftig, hälsoinriktad födelsekontroll är ett av många exempel på religionernas alltför stora makt i dagens värld. Under upplysningen segrade idén att religionen skall vara en privatsak. Religionsfrihet betyder att varje människa har rätt att utöva sin religion hemma eller i för ändamålet byggda lokaler: kyrkor, moskéer, synagogor och andra tempel. Men när religionen lägger sig i det civila samhället och blir en stat i staten eller till och med en stat över staten, då blir den kontraproduktiv och en fara för alltför många människor, som kan tacka gud för den ökande fattigdomen. Då är själva demokratin i fara. Den accelererande afrikanska befolkningsökningen är en enorm utmaning för dagens politiker. Vågar de utmana de religiösa potentaterna?

Karl-Erik Norrman (3 artiklar)
http://www.kulturparlament.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4209

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det finns inget hjärta i det Karl-Erik Norrman skriver, han är snarare föraktfull än genuint omtänksam mot världens fattiga. Bakom raderna kan man skönja en slags omedveten rasism och ett förakt för svaghet, genom att han utmålar de fattiga och folkrika kontinenterna som ett "befolkningsproblem".
Det är inte antalet människor som är problemet, Herr Norrman, det är den rika världens egoism, utsugning och kolonialisering som är den verkliga orsaken till varför så mång lever i misär. Ett av många sätt för att lätta på trycket för de fattiga och folkrika är att vi radikalt ökar invandringen till Europa. Vår åldrande och utdöende kontinent är i stort behov av nytt och friskt blod. Herr Norrman borde läsa min artikel "Europa hotas av en demografisk vinter".

Permalänk | Anmäl #1 Johannes Forsblom, 2009-02-24, 12:27

Civilisationen står och faller med hur vi lyckas lösa överbefolkningsproblemet.
|
Att från Sveriges sida massimportera massbarnfamiljer och göda dem maximalt är ett bergsäkert sätt att garantera att även Sverige går under när maten tryter när oljeparentesen som möjliggjort befolkningsexplosionen, passeras inom kort.
|
Idag är det vitalt att minimera befolkningsökningen globalt (och även lokalt så att inte Sverige blir ett av länderna där svält och våld regerar).
|
Studera exemplet Zimbabwe, ett land som är befriat ifrån "den rika världens egoism, utsugning och kolonialisering", så förstår alla vad jag menar.
|
Sen kan de som vill förskjuta svensk maktbalans åt vänster genom en invandrad underklass som kan exploateras politiskt formulera vilka fjantiga slagord som helst.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2009-02-24, 14:26

Inget hjärta, skriver Johannes Forsblom.
Hjärtlöst tycker jag däremot det är om vi stillatigande åser hur en afrikansk kvinna - en av miljoner - lider under sin åttonde gravidet. Hon lider för att hon egentligen är för svag för föda, för att familjens ekonomi
inte klarar av att köpa tillräckligt med mat till barnen,
för att det sjunde barnet dog av undernäring, för att hon vet att hon inte kan producera tillräckligt med bröstmjölk, för att hon känner att hon håller på att tappa kontrollen över sin kropp och sitt liv i en hård värld, för att hennes barn nummer två och tre är på väg att köpa sig biljetter till en buss någonstans norrut, där en framtid väntar i Medelhavets djup, i ett förnedrande flyktingläger på Lampedusa eller som slav åt Neapel-Camorran. Hjärtlöst är det också att hon tvingas bevittna hur hennes man tar sig en tredje - 15-årig - hustru, nu när hon själv är så svag och sjuk. Hjärtlöst är det att amerikanska evangelister nekar bistånd till FN:s familjeplaneringsprogram UNFPA, att muslimska imamer tillåter månggifte och att Vatikanen envist motsätter sig inte bara aborter utan också alla former av preventivmedel och förnuftig barnbegränsning i kvinnornas intresse. Det är dagens kolonialism.
Karl-Erik Norrman

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Hur demokratin förfaller och hur den kan räddas

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar