Dags att vårdpersonal följer sin personliga övertygelse vid aborter

Vårdpersonal har inget att göra med kvinnans anledningar till abort.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/17/kvinnans-bestammanderatt-over-...

Det är en skrämmande utveckling där människor tar sig allt större friheter med sina friheter. Det handlar trots allt om liv och rätten att släcka dem.
Jag tror att vi alla kan hålla med om att göra abort pga av kön är en vidrig handling, men vi måste samtidigt inse att det är symptom av en förvriden samhällsbild. Varför vill en kvinna ogärna föda ett barn av det kvinnliga könet?
-
Med det sagt vill jag önska detta vara startskottet till ett större ifrågasättande av aborträtten i Sverige. Att välja kön på sitt barn bara för att man kan vara anonym under abortlagstiftningen är bara början på utvecklingen. Vi vet att allmän acceptans till stor del utvecklas med generationer. Det är en stor skillad i värderingar för en människa som slagit för sin rätt till abort och en människa som föds in i ett samhälle där den rätten är självklar. Vilken hemsk framtid då abort blivit lika skuldfri som en bakfylla.
-
De flesta av oss förstår att bara för att man ifrågasätter en lagstiftning som är mer eller mindre direkt riktad till kvinnor så är man inte anti-feminist. Till skillnad från några år sedan tror jag att Sverige nu är redo att kunna föra en öppen debatt om aborträtten.
-
Jag vill här i slutet klargöra mitt ställningstagande. Jag vill inte ta bort aborträtten i Sverige, den finns av en anledning. Men jag vill samtidigt inte att Sverige ska bli moraliskt avtrubbade av den vilket idag är den naturlig reaktionen.

Lite skrämmande/osmakligt att prata om "barnets rättigheter" innan den vecka vi bestämt att fri abort får ske! Det luktar abortmotstånd..
Dessutom verkar det som om vi ännu en gång tassar runt skälva problematiken, vissa osvenska kulturers ovilja att anpassa sig efter våra normer, vanor och sedvänjor?!
Rätta mig gärna om jag har fel här.

Skulle Johan kunna utveckla sitt påstående?

Det är fullkomligt "moraliskt avtrubbat" att sätta sig över kvinnans (eller mannens om det vore möjligt) beslut och inte minst rätt att kunna informera sig om beslutet. Detta har en enkel grund i det att hennes liv, hur det ska bli och inte bli, är hennes att välja med all information som finns tillgänglig. Att sätta sig över detta är att besluta åt henne, att föra hennes talan och tänkbart tvinga henne att bära och sen föda ett barn som hon kanske inte vill ha. Hennes frihet går stick i stäv med religiösa "en gåva av Gud", "dödar ett liv" eller ideologier som menar att samhället kan sätta sig över individen där den finner det passande. Men dessa grupper borde inse felet att lägga sina egna värderingar på andra och inte minst att söka tvinga dem på henne. Samhällen som sätter sig över individen är samhällen som håller sina medborgare fångna där tvång tvingar medborgaren att, som tänkbart i detta fall, tvingar (med våld många gånger) henne att leva med beslut om hennes liv som inte är hennes egna. Dessa för individen fascistiska idéer har inget i ett fritt samhälle att göra.

Och Johan, de mer nyanlända Svenskar i detta land behöver bara anpassa sig efter en sak och det är lagen. Däremot ska vi mycket effektivare värna om alla i dessa grupper, och andra, som motarbetas i sin självständiga bestämmanderätt över sin sin kropp och sitt liv. Detta borde vara ett viktigare mål för staten än absurda miljonprojekt som "Noll tolerans i trafiken" och andra fenomen där folk kommer till skada när de lever fria liv baserade på sina egna val - och inte minst högst mänskliga risker i ett högst säkert land.

Innan jag själv fick barn funderade jag aldrig över abortfrågan. Men efter att ha blivit pappa för första gången för ett par år sedan har jag kommit att hysa allt starkare känslor i frågan.

Jag konstaterar att de svenska abortreglerna är brutala. För egen del väcktes faderskapskänslorna på allvar första gången jag såg min lilla pojke under ultraljudet. Jag såg honom. Med armar och ben. Kärleken slog ner som en bomb. Trots att han fortfarande var ofödd. Tanken på att det hade varit fullt möjligt att döda livet där inne, skrapa ut pojken och slänga det lilla liket som medicinskt avfall gör mig illamående. Fy fan.

Jag vet inte riktigt var jag slutligt står i detaljerna i den här frågan. Jag vet bara att det måste få förekomma en diskussion om nuvarande regler som är betydligt mer öppen och tillåtande än den som hittills har tillåtits i Sverige. Man behöver faktiskt inte vara en kvinnoföraktande tölp för att ifrågasätta de extremt liberala abortreglerna. Det räcker att man har känslor i kroppen för att bli tveksam.

Snart kommer forskningen har gjort det onödigt att göra abort av denna anledning och det kommer fram nya sätt att styra barnets kön innan det "tillverkats".
Det är inget nytt. Läs bara veckotidskrifter, där finns av tips och knep på hur ska göra för styra barnets kön.

Min fru hade en dröm att bli barnmorska men jobbar kvar som sjuksköterska... Varför? Vi både delar samma uppfattning, abort skall enbart kunna användas i fall om incest, våldtäkt eller livshotande sjukdom, inte som efterhands p-piller.
Eftersom barnmorskor inte får vägra abort så fick hon låta bli!

Mattias,

bara för att något ser ut som en liten människa betyder det inte att så är fallet. Dockor ser också ut som människor. Frågan är om det i det du såg fanns ett medvetande. I annat fall är det ju lika relevant som när det var ett embryo. Som död materia är det väl bara för oss det kan spela roll, och givet att en kvinna inte vill att det ska bli mer än död materia finns det väl ingen anledning att tvinga henne till att låta det bli levande.

Visst kan man motsätta sig idén att inte skapa människor vi hade kunnat skapa, men då är det ju bra mycket fler saker än abort som blir problematiska. Till exempel preventivmedel, återhållsamhet och ovilja att donera sperma och ägg.

Jag ser dock personligen inget moraliskt problem med att undvika att realisera möjliga människor. Huvudsaken är väl att vi tar hand om de som vi faktiskt väljer att bringa till världen. Ingen människa har aldrig blivit född och givet den logiken kan man inte för dessa människors skull beklaga att de inte fick bli mer än tankar i våra huvuden.

Vilket är "barnet" som Holmdahl refererar till (och vars rättigheter uppenbarligen kan "kränkas")? Innan vecka 18 är det inte tal om något barn och således kan ingen kränkas.

Överläkare Holmdahl pratar mycket om kärlek och mod, men det verkar inte gälla kvinnors lagstadgade rätt att få göra abort utan att ange sina skäl. Patientens rätt till information om sin egen kropp kan uppenbarligen också kränkas enligt samma resonemang.

Om vårdpersonal vill vara modiga så kan de stå upp för den fria aborten istället för att försöka begränsa den genom att censuera medicinska fakta.

Vårdpersonal som inte vill ge sina patienter tillgång till dessa lagstadgade rättigheter bör göra som Jerry Kandos fru och ställa sina tjänster till förfogande.

Tobias
Du kan inte gärna argumentera att jag har fel eftersom den svenska abortlagstiftningen och dess syn på liv och död, foster och människa, har en annan utgångspunkt än den jag ger uttryck för. Det är ju liksom det som är min poäng och kritik.

För övrigt får jag väl medge att jag är dålig på att teoretisera den här frågan. Jag är helt enkelt inte van att diskutera den. Jag vet emellertid hur jag känner. Jag minns hur jag såg min första pojk i ultraljudet. Innan dess hade jag inte funderat närmare på, eller i alla fall inte känslomässigt tagit till mig, att jag skulle bli pappa. Jag såg hur han rörde sig. Jag såg hans huvud, armar och ben. Och i samma sekund triggades hela min faderskapsinstinkt. Kärleken i förhållande till det lilla barnet därinne slog mig som en klubba i huvudet. Det var enormt starkt. Och jag var genast beredd att rikta allt våld jag kunde uppbringa mot den som skulle våga hota mitt ofödda barn. Hela min natur sa mig att jag hade ett barn, ett barn som levde - om än fortfarande i sin mammas mage.

Och som sagt - jag ifrågasätter den politiska idé som betraktar mitt barn som potentiellt sjukhusavfall. Det är det hela.

Visst Hassan!
Jag har hört att det finns kulturer där flickor är "mindre värda" än pojkar. Och att folk som kommer från en sådan kultur skulle kunna tänkas göra abort om dom fick reda på att barnet dom väntar är en flicka. Om jag förstår det hela rätt har vi här exempel på föräldrar "som vid flera tillfällen" gjort abort efter könsbestämning.
Det här är väldigt fjärran från vårt Svenska/västeuropeiska sätt att tänka och agera, och känns väldigt stötande.
Dessutom är det ett sätt att utnyttja vår moraliskt/ekonomiskt generösa abort-politik på ett osmakligt sätt, som det inte var meningen, tror jag, att det skulle användas till.
Dessutom sätter det här igång andra "mörka krafter" som inte alls vill ha fri abort, vilket verkligen blir en paradox..
Du kanske tror något helt annat. Presentera då gärna dina tankar här.

Jag kan inte annat än att hålla med vad Mattias skriver, men jag inte någons pappa och jag har aldrig sätt ett ultraljud i hela mitt liv(mer än på film). Men jag har tänkt igenom abortfrågan både objektivt och känslomässigt och vad jag har kommit fram till, om inget annat, är att en människa som inte kan komma fram till något känslomässigt tveksamt när de tänker igenom frågan, inte har tänkt igenom frågan nog.
-
När att göra abort var olagligt fanns det hjältar i vårt samhälle som i smyg, med risk för sin egna säkerhet räddade kvinnor från att bl.a behöva föda barn till män som förgripit sig på dem. Kvinnorna som gjorde abort var rädda för att bli utslängda ur både familj och samhälle, och trots att en abortoperation kunde kosta dem deras egna liv så valde de alltså att gå igenom operationen. Det är inte konstigt att aborträtten kom till stånd.
-
Idag, efter några generationer med fri aborträtt ter sig verkligheten annorlunda. Kvinnor gör abort för att de gjorde ett misstag för några helger sedan. Kvinnor gör abort för att ett barn inte skulle passa in i deras livsstil. Kvinnor gör abort för att deras män inte vill ha barnet. Kvinnor gör abort för att barnet har fel kön. Abort av dessa anledningar är självklart fel då en högre grad av ansvar borde tas i tidigare skede.
-
Nu finns det säkert kvinnor som verkligen ångrar vad de gjorde för några helger sedan och antagligen ännu mer att de känner att de måste gå igenom en abort för att rätta till det. Jag tror dessa kvinnor fårstår vad jag talar om när jag påstår att ett foster, trots utan medvetande, är mycket mer än en dock (som det tidigar jämförts med av Tobis Malm).
-
Jag tror personligen att Sveriges abortkliniker måste vara en av de absolut dystraste arbetsplattser på våran planet. Jag kan inte ens börja förså vad som krävs för att stålsätta sig då man behöver utföra en abort bara för att fostrets kön inte ses som lämpligt. En eloge till er som är starka nog att utföra det arbetet och jag måste säga att jag delar Johan Holmdahls åsikt "Det är beundransvärt att man på SU/Östra följer sitt hjärta och inte tillämpar en lag in absurdum som helt enkel gått för långt när det gäller att frånta det väntade barnet alla dess rättigheter.".
-
Mina åsikter är varken av religös eller politisk övertygelse. Mina åsikter är mina och jag skulle vilja tro att de står över alla de gränser religion och politiska partier någonsin kan sätta upp.
Men jag är av stark övertygelse även ni människor som påstår att foster är utan värde en dag kommer att inse hur fel ni har.

Tobias... Preventivmedel och abort är helt skilda saker. Så även en klump spermier och ett foster. Förstår du inte det?

Jag ska försöka förklara. Du, Tobias, är inte samma sak som ett obefruktat ägg. Om någon skulle slå ihjäl dig så vore det värre än om någon skulle välja att inte befrukta sina ägg varje månad.

Ingen säger att du måste skapa så många barn som du kan. Däremot är det många som anser att du inte bör döda de barn du faktiskt får.

Johannes Ek,

jag har aldrig uttryckt åsikten att man bör tillåtas göra abort på foster som uppnått medvetande. Det jag talar om är just aborter där barnet fortfarande bara är potentiellt, och inte aktualiserat genom uppnådd medvetenhet. Exakt när medvetandet har utvecklats är självklart inte säkert, men det är likväl säkert att det inte har hänt efter bara ett fåtal veckor. Innan medvetenhet finns där, anser jag att det är precis som allt annat som är ett potentiellt barn som vi kan välja att aktualisera eller inte.

Mattias,

jag har full förståelse för din emotionella koppling till det som fanns i din partners livmoder. Givetvis förespråkar jag inte abort på barn som föräldrar vill ha. Det vore ju ett brott emot föräldrarna. Min poäng är bara att man rent generellt bör besinna sig lite när man betänker abortfrågan. Du såg ett foster som såg mänskligt ut, och kände stark kärlek. Du verkar dra slutsatsen utifrån det att foster som ser mänskliga ut, är också fullgoda människor.

Kanske är ett foster medvetet efter 18 veckor. Jag vet inte, men jag hoppas någon expert har dragit den gränsen i eftertänksamhet och inte helt godtyckligt. Antagligen var det inte godtyckligt. Om nu fostret inte var medvetet, vilket du ju i alla fall måste erkänna som möjligt även med dina känslor, anser du ändå att man på något sätt gör barnet en otjänst om man väljer att inte låta det utvecklas till en sådan nivå då det skulle bli medvetet? Det är det som är hela min poäng: är fostret inte levande (medvetet) har det samma status som allt annat icke-levande som om vi låter det kan bli levande (allt från en hudcell som kan bli föremål för kloning till ett obefruktat ägg).

Bör vi bry oss om ännu inte levande foster, bör vi också bry oss om sådana saker. Men det vore ju helt irrationellt att bry sig om sådana saker för de ofödda barnens egen skull, då dessa ju inte existerar och tar skada av att aldrig få existera.

Jag kan förstå att man kan vara emot abort. Jag kan förstå att man är för aborter. Jag kan inte förstå att man är för aborter i vissa fall oavsett sköl. Jag kan inte accepter att vårdpersonal är beredd att kränka andra människors rättigheter för att sin egen åsikt i frågan. Lagen är glasklar, det är kvinnan som bestämmer och det räcker. Punkt.

Men kära nån!
Ska vi vara beroende av personalens personliga övertygelse för att få behandling?
Ajöss med rättstryggheten.
Hoppas inte personalen tycker att jag är för ful eller kanske tar illa upp för att jag är en vit välmående medelålders man nästa gång jag behöver sjukvård.
Gäller det här polisen också?
"Jag mår illa av att se folk vältra sig i pengar, rånar dom nån på Djursholm strandväg vill jag inte ta emot nån jävla nasal brat- anmälan."

Åhå Tobias. Likväl talar du om att att avhållsamhet och preventivmedel skulle skapa samma problem som abort. Nåja, jag ska inte fastna på det.

Medvetande är vi ju som du säger inte alls säkra på när det uppkommer. Jag tycker heller inte att det är ett bra kriterium för när abort ska få utföras och inte.
Nu får ni ursäkta lite siffror och annat, jag känner jag behöver ta till de verktygen för att kunna spekulera kring när ett medvetande uppstår.
Man kan säga som så här att 18 dagar efter befruktning finns det primitiva nervceller och efter 32 dagar har man en rudimentär hjärna som är uppdelad i fem huvuddelar. Efter sex veckor har man nerver som kan kontrollera fostrets begynnande muskler samt ett begynnande sensoriskt nervsystem, om än långt ifrån färdigt (nerverna kommer först, de sensoriska organen senare). Ett rejält primitivt system, men ändå en hjärna och ett nervsystem. 6 veckor.

Medvetande? Det vet man inte och kan heller inte veta. Personligen tvivlar jag på det uppstår redan vid vecka 6, men förutsättningarna börjar finnas då. Abort får man göra på eget beslut fram till vecka 18. Det finns anledning att misstänka att ett medvetande uppstår i någon form innan dess.

Min poäng är att man inte ska dra några slutsatser bara för att systemet inte är färdigt, därtill vet vi ännu inte tillräckligt mycket om hur hjärnan och medvetandet fungerar. Man kan då inte heller nonchalant ta för givet att inget medvetande finns. Sen beror det ju förstås på hur förskräckligt man tycker det är att släcka ut det där eventuella medvetandet. Personligen tycker jag (det framgår sannolikt) att det är illa gjort och att man ska låta bli att göra det om man inte verkligen måste. Och om man verkligen måste så tycker jag att man ska göra det med sorg i hjärtat och stor respekt för vad man gör.

Det säger jag inte för att skuldbelägga de som gör abort utan för att jag tycker man måste förstå vad abort är. Ibland är behovet stort och lidandet större om barnet får leva, jag förstår det. Då måste man. I slutänden är det barnets mamma som måste bestämma, men hon måste också vara medveten om vad det är. Det är ett svårt och otäckt beslut så det är lätt för våra sinnen att gömma sig för eländet. Till exempel genom att anta att inget medvetande finns, att det är jämförbart med att bry sig om en hudpartikel.

Om embryologi och fosters utveckling finns mycket att läsa och du kan lätt dra dina egna slutsatser istället för att lita på att någon expert satt 18 veckors gränsen i eftertänksamhet. 18 veckor tycker jag låter ganska godtyckligt, möjligen är gränsen satt där därför att det oftast är ungefär då som modern börjar kunna känna barnet röra sig. Eller också ligger gränsen där av praktiska skäl, därför att man börjar närma sig gränsen för när barnet i bästa fall skulle kunna vara livsdugligt utanför livmodern, runt vecka 22. Fostret växer ganska mycket i storlek under sina sista veckor i livmodern och det blir ju då svårare och mer traumatiskt med en abort.
Vid 18 veckor är fostret ganska välutvecklat men man kan förstås inte veta om det finns ett medvetande eller inte. Hjärnaktivitet finns definitivt, men det är inte lika med medvetande.
Vad krävs egentligen för att man ska vara säker på att det finns ett sådant? Många anser ju t.ex. att djur aldrig uppnår ett medvetande utan bara reagerar instinktivt. Jag har aldrig hört någon hävda att djur inte lever.

Det finns ibland en övertro på läkarvetenskapen i frågor som denna. Det finns inga magiska diagnostiska knep som talar om huruvida det finns ett medvetande eller inte, bara människor som gör sitt bästa för att fatta beslut med begränsad kunskap. Det är betydligt lättare att peka ut när livet upphör än när det börjar och även då blir det fel ibland.

Pratar du om foster (efter v8) så har du definitivt något som lever. Då finns alla organ i någon form, inklusive ett hjärta som slår och en hjärna, även om de fortsätter utvecklas och växa.
Ett riktigt tidigt embryo är fortfarande osäkert, och det var säkert det du menade.

Om jag får dra ett ovidkommande exempel på hur kall logik emellanåt kan dra fel så vill jag berätta om en diskussion jag hade för 100år sedan (typ) i en filosofi-kurs. (Annars är min kommentar slut här och ni kan sluta läsa den för nu lämnar jag ämnet.)

Vi skulle diskutera vad som gör en människa till en människa och skiljer oss ifrån djuren. Vi började då med premissen att djur inte är människor och försökte utforska vad skillnaden var så logiskt vi kunde. Vad är den enskilda egenskap som gör oss till människor?
Vi gled in på en rätt otäck diskussion om utvecklingsstörda är människor (jag var ung, pseudo-intellektuell och dum, förlåt så mycket) och vilka funktioner man i så fall får sakna. Får språket försvinna undrade vi? Minnet? Hela hjärnan utom det som behövs för att hålla organen igång? Kan man ta bort hela kroppen och bara lämna hjärnan och det är fortfarande en människa?
En lite äldre kvinna i gruppen såg på oss med ogillande min och sa - "Om det är en människa? Ni får fråga dess mamma, hon vet.".
Jag har aldrig hört en bättre definition än den, hur ologisk den än är.

Så samhället ska tillåta abort på vissa grunder men inte på andra? För att förhindra att eventuellt blivande mammor agerar som om folk vore olika mycker värda ska samhället klart och tydligt tala om vilka människor som är värda lika mycket som vanliga människor, och vilka som borde få tas bort av praktiska skäl.
Jag ser hellre en hel drös mammor med tvivelaktiga moraliska åsikter än ett samhälle som lagstiftar på tvivelaktigt moraliska grunder.

Vas ska vi med fosterdiagnostik till om vi inte får ta beslut på grund av den? Vilka foster ska vi få abortera. Utvecklingsstörda? Missbildade? De som kommer att leva förkortade liv på grund av någon sjukdom. De med fel kön?

Antingen lämnar vi beslutet till kvinnorna, eller så förbjuder vi alltihop.

Olof Lindberg,
Jag instämmer till fullo. Myndighetspersoner har att uträtta och följa vad som står i lagen. Gillar man inte det man måste representera, så skall man inte göra det och ställa sin plats till förfogande. Väldigt enkelt. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Holmdahl, i egenskap av läkare, för detta resonemang.

Johannes Ek,

först vill jag bara beklaga att du lämnat din "pseudo-intellektuella" period. Den verkade spännande. Hur som helst håller vi nog med varandra i stort. När medvetenhet uppstår, är abort inte att rekommendera. Det skriver jag också under på, om man som du säger inte verkligen måste. Jag kan också gå med på att 18 veckor är en för lång tid att vänta, då osäkerheten är för stor då. Jag tror dock inte att medvetandet kan ha funnits särskilt lång tid innan det, så enligt mig vore aborten ändå rationell att genomföra efter ett par månader. Vad som konstituerar medvetandet vet ingen, och det är ett av filosofins största problem. Det tycks dock ha med hjärnan att göra, och hur avancerad den är verkar också spela roll.

En fråga som är än mer relevant än frågan vad som skiljer oss från djuren och frågan när vi blir människor, är när vi får vårt människovärde. Som jag ser det sitter inte värden i tingen själva, utan svarar enbart för vilka preferenser vi har om tingen. Finner du det moraliskt problematiskt att äta en kyckling, som ju måste ha blivit dödad? Hade det varit med sorg i hjärtat du slaktade den kycklingen själv? Ska vi bry oss om det primitiva medvetande som existerar i ett foster, känns det som om vi måste förhindra allt dödande av djur också. Jag tror inte medvetanden kan vara mer eller mindre utvecklade. Kanhända kan de uppfatta mer eller mindre saker, men det är svårt att tänka sig olika nivåer på själva uppfattandet.

Nu har jag gjort gällande moralisk subjektivism, dvs. att det är våra preferenser, vår smak så att säga, som avgör vad som är rätt och fel. Utifrån det perspektivet behöver vi bara fråga oss följande: vad är det vi gillar? Jag gillar medvetanden, som jag sagt ovan, och vill helst inte se att dessa förkastas. Detta oavsett om de sitter i en hamster eller i ett foster. Däremot gillar jag sådant som medvetanden är medvetna om: karaktärsdragen hos en människa, dess intelligens, kreativitet osv. osv. Givet mina preferenser är det en större sorg när ett medvetande i en hjärna med sådant innehåll dör, än när ett foster dör. Jag kommer även känna större sorg när ett medvetande jag står i positiv relation till dör, än när ett för mig främmande medvetande gör det. Jag tror detta är universellt, även om alla inte vill erkänna det. Med detta vill jag bara säga att, ja, jag tycker det är dåligt när ett medvetet foster aborteras, men jag tycker absolut inte att det är lika dåligt som när man dödar en delfin, och inte ens jämförbart med hur dåligt det är (jag tycker att det är) att döda en vuxen människa. Det är ungefär lika tråkigt som att trampa på en mus. Jag tror det är viktigt att tänka på det, när man ska överväga hur hemskt det är att man råkar abortera ett foster som är så outvecklat att dess medvetande inte ens går att säkerställa.

Visst Johan!

Jag kan ju inte hålla med om det du säger att flickor skulle vara mindre värda inom vissa kulturer.Det som däremot är skrämmande är att lagen tillåter aborter på sådana absurda grunder. Om du nu har problem med att "vissa" kulturer kommer till Sverige och utnyttjar denna genoristet som vi har i Sverige så tycker jag bara att det är synd om dig, Dem håller sig trots allt inom lagensram när det kommer till abortfrågan.
Rätta mig om jag har fel.

"Jag kan inte ens börja förså vad som krävs för att stålsätta sig då man behöver utföra en abort bara för att fostrets kön inte ses som lämpligt."

Rätt, Ett argument för forskning på bättre fosterdiagnostik, så att man kan upptäcka eventuella fel eller brister på fostret (även kön) så tidigt som möjligt. Då kan fostret aborteras (eller i mån av möjlighet behandlas) så tidigt som möjligt. Sen behöver ingen vårdpersonal "utföra" aborten, det lär räcka med ett par piller och fostret kan "försvinna" i toaletten. (Var det passar bäst ifall det är något fel på det.)

Ett argument för bättre preventivmedel och strängare straff för våldtäkter. Man borde också avskaffa barnbidraget, och införa förbud för gravida att dricka alkohol eller röka. Kanske även män borde sluta supa sig halvt medvetslösa och praktisera oskyddad sex med främmande kvinnor som i värsta fall är abortmotståndare och ej använder preventivmedel. Att man borde införa ej försumbare straffreaktioner på import, innehav och användning av droger är en annan fråga som hör till diskussionen.

Allt för att minska behovet för aborter, i synnerhet senaborter som måste utföras kirurgiskt (vilket antagligen utgör en extra belastning för vårdpersonalen liksom de gravida). Förmodligen är de också dyrare. Nog får man många abortpiller för en sjukskötares timlön.

Ännu viktigare - man minskar antalet oönskade barn i samhället. Nu för tiden, när överbefolkning är mänsklighetens största problem, händer det sällan något mera sorgligt än att en ny människa föds (eller något bättre än att en männniska dör). Ingen annan art har någonsin förstört så mycket för sig själv och andra arter som just människan. Här måste kanske nämnas att kvinnor vanligen lever längre än män, så det torde vara bättre att producera pojkbarn än flickbarn eftersom de medför mindre bekymmer. Tänk bara på hur pass mycket snabbare, enklare och billigare det är att sterilisera män än kvinnor.

Hur som helst bör debatten lyftas upp på ett högre och bredare plan. Minskad belastning på naturens ressurser är mera angeläget nu än någonsin tidigare. Vi bör inte låtsas som om det vore någon nämnvärd skillnad på att utföra en abort och att operera bort en cancertumör. Lägre befolkning och/eller mindre centralisering - färre födelser och/eller invandrare - krävs för att inte våra samhällen skall kvävas och förstöras till följd av överbefolkning. Nog skulle jag anklaga mig själv för djurmisshandel (eller barnmisshandel, ifall jag hade barn) om jag flyttade till en stad. Att andas avgaser i stället för luft och att utsättas för buller är skadligt för mina hundar (liksom för mig själv och andra levande varelser).

Nej visst, det här upplevs nog inte som politiskt korrekt. Men det var hellre inte avsikten.

Vilken pseudodebatt!
|
Borde det inte handla om att kulturer där kvinnor ses som djur som ägaren kan utnyttja, misshandla eller döda efter behag håller på att, under religiös täckmantel, integreras i Sverige utan motstånd från vare sig feminister eller våra demokratiskt valda ledare?

Det går an att teoretisera och vara cynisk men väl ute i verkligheten är det något helt annat. Lyckligtvis är väl de flesta som jobbar på gyn-kliniker runt om i landet hyfsat empatiskt utrustade och det är verkligen något man ska skatta sig lycklig över. Tack till artikelförfattaren som vet vad han talar om och som framstår som ett ljus i allt detta känslomässiga mörker!

Överläkare Holmdahl har tydligt uttryckt sin personliga åsikt i den här frågan i detta forum genom att använda en ur medicinsk och juridisk synvinkel onyanserad och i vissa fall direkt felaktig terminologi. Det finns ett vedertaget ord för ej födda: foster.
Det är dock något förvånande att Dr Holmdal anser att vårdgivare bör till lagens gräns motsätta sig vårdtagares önskemål om dessa står i strid med vårdgivarens moraliska uppfattning. Inte det mest medmänskliga av förhållningssätt, och ett uppenbart fall för en etisk kommité då det kan komma till en reell situation då en vårdgivare ser sig moraliskt förpliktigad att skada en vårdtagare även om detta står i strid med medicinsk praxis.
Mig veterligen är Dr Holmdahl hospiceläkare och uttalad motståndare av läkarassisterad dödshjälp.
Att en läkare väljer att arbeta inom ett hårt reglerat system för att förändra det inifrån efter personliga moraliska principer är en del av spelreglerna för utvecklingen av etik inom de medicinska proffesionerna. Detta arbete drivs av och inom de etiska kommitéerna.
Men med vilket förtroende lämnar sig en vårdtagare i händerna på en vårdgivare som anser att det är deras moraliska uppfattning som bör styra, inte vårdtagarens eller ens det fastställda regelverket?
Låt oss hoppas att Dr Holmdahl lämnar sina aversioner mot avvikande moraluppfattningar när han konsulterar andra läkare eller möter sina patienter.

Men vem vet, han kanske trappar upp -och säger upp sig i protest. För trots allt, civil olydnad har ingen plats inom sjukvården.