Incitamentsproblemet inom vården

Och vad kom vi härmed fram till? Vi behöver inte konstra till det. Incitamentsproblemet är olösligt utan altruism, informationsproblemet olösligt utan kompetens. Ingetdera olösligt.

Tandläkaren hittade tyvärr inga hål, men för 250 kronor ville hon ta bort lite tandsten på baksidan av mina framtänder ”av estetiska skäl”. Då jag sällan ser baksidan av mina framtänder så tackade jag nej, men den stackars svältande tandläkaren tjatade tills jag flydde. Det var lite som när min optiker ville antireflexbehandla mina glasögon för att rädda mig från dom gröna fläckarna i mitt synfält trots att jag inte haft en grön fläck i mitt synfält i hela mitt liv. Eller som när jag skulle till Kina och en privat vaccinationsklinik sa att jag behövde sprutor för flera tusen kronor om jag inte skulle utsätta mig för mycket obehagliga sjukdomar. Sprutor som i de flesta fall var helt onödiga enligt både SIDA och Akademiska sjukhuset.

När marknadstroende vill införa privatekonomiska drivkrafter i sjukvården så stöter vi på ett grundläggande problem, nämligen att: Oavsett om du betalar direkt eller via skatten så tjänar en privat vårdgivare på att du är så sjuk som möjligt, så dyrt som möjligt.

Kan vi inte konstruera ett system där en privat vårdgivare istället tjänar på att du är så frisk som möjligt, så billigt som möjligt?

Jo, genom att staten auktionerar ut vårdansvaret för varje medborgare till privata vårdföretag. Företagen måste tillhandahålla dessa kunder gratis sjukvård, och får för detta en fet statlig subvention varje dag för varje kund. Om kunden håller sig helt frisk blir hela denna subvention en vinst för företaget, men för sjuka kunder kommer mer av pengarna gå åt. Detta gör att friska kunder kommer att köpas dyrt av vårdföretagen, medan vårdansvaret för folk som är gamla eller sjuka säljs billigare.

Varje år måste företagen sedan auktionera ut sina kunder till sina konkurrenter. Om dessa då är friska så kan de säljas nästan lika dyrt som de köptes för, men om deras hälsa försämrats under året så kommer de att ha minskat i värde och företaget gör en förlust. Människohandel ger kanske otrevliga associationer, men det ger väldigt trevliga incitament: För att ett företag ska göra en fet vinst så måste det hålla dig så frisk som möjligt för så lite pengar som möjligt! Du skulle bara få dyra mediciner när det verkligen var nödvändigt, och inte när läkaren blivit bjuden på en trevlig konferens. Och för att hålla ditt blodtryck och midjemått i schack till nästa auktion så måste företaget uppmuntra dig till en hälsosammare livsstil.

Vårdföretagen skulle snabbt upptäcka billiga sätt att förbättra vår hälsa på: gratis frukt, knäckebröd, kondomer, alkoholfria fredagsnöjen, cykelreparationer, fästingvaccin på sommaren, halsduk på vintern … Visst bär var och en av oss det yttersta ansvaret för vår egen hälsa. Men i en värld där storföretag satsar miljarder på reklam för att vi ska dricka mer öl och äta mer hamburgare så skulle det inte skada om det också fanns storföretag med ett genuint vinstintresse av att vi ska må bra.
Så snälla staten, sätt ett pris på mitt huvud!

Problemet med att ha kompetens över hela landet löses med arbetskraftsinvandring och höga löner på arbetsplatser som kompetensen flyr från, samt andra förmåner som resmöjligheter och eventuellt extra boende. Men vad säger då facket när det blir så "orättvist"?

Harald : Intressant lösning, jag tar gärna ett pris på mitt huvud med, när du lägger fram det sådär :)

Snälla : Arbetskraftsinvandring är en mycket bra ide, största problemet för glesbygden i Sverige är just att den är glesbygd. Svårt att ekonomiskt rättfärdiga specialist-mottagningar i Joukkasjärvi. Om vi däremot lyckades få ut ett par-tre miljoner invånare till över Sveriges yta, då skulle det finnas bra mycket mer utrymme för specialistmottagningar och annat. Kanske lite fler postkontor, bankkontor, systembolag (huh - monopol), och överlag allmänt sådant folk vill ha som det inte finns några ekonomiska incitament för att skapa där det endast bor 1 invånare / km2.

Och facket bevisar ofta sin intelligens, när de likt Unionen bestämmer att det är att föredra att deras medlemmar blir arbetslösa framför att de får sänkt lön (när de lokala fack-representanterna och medlemmarna redan förhandlat fram avtal med arbetsgivaren!)

Kanske bättre att bygga ut helikopterambulans- och sjuktransportdelen då. Men ändå höja lönerna för specialister i vissa strategiska städer med mindre än 20.000 invånare, samt att dit rikta arbetskraftsinvandring. (Obs! Man måste inte bo kvar.)
.
Om detta sedan är en idé man beaktat vet jag inte.

Intressant artikel. Jag har själv funderat i dessa banor men kommit fram till att det nuvarande systemet, med vissa förändringar ändå är att föredra. Utbudsbesluten - på det stora hela - måste finnas inom det politiska systemet om finansieringen ska vara offentlig. Däremot kan upphandlingar av till exempel privata vårdcentraler flytta vårdcentralen från stadsdelen x till stadsdelen y av olika skäl.

Många praktiska problem kan lösas med en bättre tillgång på läkare som kan schemläggas precis som vi vanliga knegare.

Vårdvalet kolliderar helt med de 4 prioriteringarna i Hälso- och sjukvårdslagen! Där står de mål som vi är tvungna att arbeta efter, annars är vi LAGBRYTARE!
Prio 1 är Vård av livshotande sjukdomar, vård av kroniska sjukdomar, palliativ (lindrande)vård i livets slutskede, mfl.
Prio 2 är förebyggande vård o rehabilitering.
Prio 3 är vård av mindre svåra akuta eller kroniska sjukdomar, typ förkylning, stukning, UVI.
Prio 4 är vård av andra skäl än sjukdom eller skada, tex intyg.
Vårdvalsmodellen proriterar snabba tittar på patienter, som inte behöver 15 min på att klä av och på sig, sitter i rullstol. En sjukdom i taget ska det tydligen vara och helst en lätt sådan. Trots att alla med den minsta medicinska kompetens vet att såväl sjukdomarna som medicinerna hos en patient hänger ihop ung som i en "grönsaksgryta" (kom inte på ngt bättre exempel).
Att sjv-landstingsrådet F.Reinfeldt och landstingsdirektören Mona Boström inte berör dessa centrala fakta förvånar /egentligen inte!/.
Det krävs lite medicinskt kunnande och politisk förmåga att tillhandahålla god vård för alla medborgare.

Harald,
Det är alltid kul med folk som tänker fritt, men vad händer när vårdansvaret allokeras efter en auktion? Hur säkerställa att alla kan få vård? Vem vill ta ett vårdansvar för en väldigt sjuk person även om det är billigt?

Men den största bristen i förslaget är nog ändå att det skulle introducera ett incitament hos vårdgivaren att frisera journaler och avstå från att diagnostisera korrekt för att skapa en illusion av att patienten är frisk så han kan säljas dyrare.

Att det skulle föreligga incitamentsbrist i den landstingsförvaltade sjukvården är felaktigt. Man har potentiellt starka incitament dels i stora patientströmar som gör det nödvändigt att arbeta så effektivt som möjligt för att få gå hem i tid, dels lagar och regler, dels en stark yrkesetik och yrkesstolthet som bidrar till detsamma. Därtill har man förhoppningsvis kravet från väljare och från den politiska ledningen att få ut så mycket som möjligt av investerade skattepengar. Där det är problem skulle jag snarare säga att det handlar om en bristfällig sjukvårdskultur och bristfällig kompetens hos utförarna.

För övrigt: Förutsatt att båda kan bli av med jobbet. Varför skulle en anställd utan eget vinstintresse arbeta effektivare i privat sjukvård än i landstingsdriven?