Fritt forum

Foto: Scanpix

Fredrik Stjernberg om Fritt forum

Om konsten att missköta ett universitet

Publicerad: 2009-02-19 10:02, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Uppsala universitet har varit illa ute flera gånger de senaste åren. Den just avslutade tillsättningen av en professur i teoretisk filosofi passar väl in i detta mönster. Tillsättningen har väckt internationellt uppseende och häpnad.

5 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är docent i teoretisk filosofi, och vet tillräckligt mycket om ärendet för att se hur det har misskötts.

Akademiker bråkar, och allra mest om tjänstetillsättningar. Det lär vara en av de säkraste nyårsförutsägelserna, i nivå med "det blir bråk på en stadsteater". Bland annat har Aftonbladet rapporterat om detta bråk - under den inte helt oväntade rubriken "Manlig protest mot kvinnlig professor"

Så utomstående kommer ofta att tro att det bara är ett utslag av den vanliga akademiska grälsjukan, eller att männen gaddar ihop sig mot kvinnor, när strid utbryter om en professorstillsättning, men ibland finns det faktiskt anledning för personer utanför den snäva kretsen av närmast berörda att intressera sig. Den just avslutade tillsättningen av en professur i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet är ett sådant exempel, som redan har väckt ett stort - och växande - internationellt intresse. Flera aspekter av tillsättningen är uppseendeväckande, och då inte bara för den som intresserar sig för filosofi i Sverige - det kan ju antas vara en ganska liten grupp. Fallet bör tvärtom intressera sig för de flesta som intresserar sig för högre utbildning och forskning, och särskilt då personer som intresserar sig för hur det går till vid Uppsala universitet - och det borde nog vara en hyggligt stor, om än krympande, grupp.

2006 utlystes en professur i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet. Sådana utlysta professurer - "lärostolsprofessurer" - är numera ovanliga, och ses som särskilt viktiga. Arton personer sökte. Det rörde sig om ett starkt startfält, med flera personer som redan var professorer.

Efter en del turer utsågs sakkunniga, och redan nu fanns det anledning att vara orolig. Teoretisk filosofi är ett brett ämne, och det finns ingen som kan vara kompetent inom alla delar av ämnet, så det fanns starka skäl att försöka hitta sakkunniga som tillsammans kan förväntas täcka in hela ämnet (eller åtminstone täcka in de saker som de sökande har arbetat med). De tre sakkunniga var Martin Kusch, Cambridge; Cora Diamond, Virginia; Sami Pihlström, Jyväskylä. Flera saker var underliga med denna konstellation. För det första att det var tre sakkunniga, Uppsala universitets regelverk kräver bara två. Kanske tog man till en tredje för att på lämpligt sätt bredda kompetensen hos de sakkunniga, så att alla områden inom ämnet blir rättvist bedömda? Knappast - och det är den andra underligheten med valet av sakkunniga. Dessa tre kan inte i någon rimlig mening göra anspråk på att täcka in hela ämnets bredd. Den enda av de tre sakkunniga som själv noterar detta är Martin Kusch, som i ett brev till rektor påtalar risken att "the committee will make a decision based on criteria that very few philosophers in the Western World will be likely to share". Vissa centrala delar av ämnet blir helt förbigångna, och särskilt de sökande som har skrivit mycket inom de mer formella delarna av den teoretiska filosofin, som logik eller formell semantik, kommer inte att kunna förvänta sig någon särskilt initierad bedömning. Den kommer inte bara att kunna antas vara ganska okunnig, man kan också förvänta sig att den blir direkt fientlig, vilket också kommer att visa sig vara fallet. För det tredje är valet av Sami Pihlström som sakkunnig problematiskt. Han är en ganska nytillträdd professor i ett annat ämne, praktisk filosofi, och kan knappast anses vara kompetent för detta uppdrag. I själva verket kommer han att skriva utlåtanden om personer som har en större forskningserfarenhet och meritering än vad han har, vilket är någonting man alltid strävar efter att undvika. Pihlström tillför inte heller någon särskild breddning till de sakkunnigas samlade kompetens. Det ser ut som om valet av sakkunniga har gjorts för att se till att endast vissa av de sökande kommer att ges en välvillig bedömning. När utlåtandena väl kommer visar det sig att dessa farhågor var korrekta.
Sakkunnigutlåtanden

De sakkunniga är oeniga. Det finns en viss enighet om en tätgrupp, men ingen placeras i första rummet av mer än en sakkunnig. En av de sakkunniga har på något vis fått tillgång till de andra utlåtandena, och argumenterar i sitt eget utlåtande kraftigt mot de andras bedömningar. (Det ska sägas att detta har hänt i god tro.) Detta är i sig underligt, och är en anledning till att professor Dagfinn Føllesdal, Stanford, skriver ett bekymrat brev till universitetets rektor angående proceduren. Han skriver om detta tillvägagångssätt: "In other universities, this would have invalidated the procedure and one would have had to disregard the report of this expert."
Varför är det så farligt att en sakkunnig i sitt utlåtande kommenterar andras utlåtanden? Det finns åtminstone två skäl. Dels därför att tanken med flera sakkunniga är att ge ett varierat beslutsunderlag, där tjänsteförslagsnämnden sedan får komma fram till sitt beslut utifrån detta underlag. Om en av de sakkunniga har tillgång till de andras utlåtanden, och ges utrymme att kommentera de andras utlåtanden, så kommer detta att ge möjligheter för denna sakkunniga att ha ett större inflytande över hela processen. Det andra skälet är viktigare. Om en sakkunnig har tillgång till de andras utlåtanden, så kommer detta att göra det möjligt för denna sakkunniga att taktiskt disponera sitt utlåtande, så att de andras kandidater framstår i en sämre dager.
Den sakkunniga som har haft tillgång till de andras utlåtanden kommer också senare att ges ett större inflytande över hela processen, då det är den enda sakkunniga som är fysiskt närvarande vid intervjuer och provföreläsningar; de andra är med via videolänk.

Det finns mycket som är otillfredsställande med sakkunnigutlåtandena, där en av de sakkunniga, Cora Diamond, ger en magnifik uppvisning i konsten att sila mygg och svälja kameler. De kvinnliga sökande som råkar hålla på med filosofiska problem som inte intresserar Diamond utdefinieras från ämnet - de är helt enkelt bara drivna av ambitionen att bli "en av grabbarna" och kommer därför aldrig att kunna säga något av intresse. Att vara "en av grabbarna" innebär inte bara att man inte har något intressant att säga, utan framför allt att man skapar problem för kvinnor inom filosofin, genom att godta huvudströmningen som i sig är negativ för kvinnor. Så därför bör kvinnor bara ägna sig åt en viss typ av filosofi.

Fem kallas till provföreläsningar och intervjuer

Kathrin Glüer-Pagin, Martin Gustafsson, Sara Heinämaa, Peter Pagin och Per Segerdahl kallas till provföreläsning och intervju. Kathrin Glüer-Pagin drar tillbaka sin ansökan i protest mot den uppenbart felaktiga hanteringen av tillsättningen. Hon skriver: "I would also like to express my shock and concern about the singularly unprofessional reviewing process I and my fellow applicants have been exposed to at Faculty of Humanities at your university. Given the reports delivered by two of your experts there cannot be any doubt that acedemic merits are almost completely disregarded in this competition. What is evaluated is the kind of philosophy one is doing, not its quality. I have no interest in competing for a job under such conditions." I brevet riktar Glüer-Pagin också specifik kritik mot påståenden i sakkunnigutlåtandena.

Tjänsteförslagsnämndens agerande

Efter provföreläsningarna blir det sammanträde med tjänsteförslagsnämnden, ett sammanträde som får en av de sakkunniga, Martin Kusch, att reagera och skriva brev till rektor för universitetet och anföra allvarlig kritik mot hela processen. Några av de punkter han tar upp i sitt brev är:
- Det är bara om hans utlåtande som det ställs kritiska frågor av tjänsteförslagsnämndens ordförande, professor Jan Lindegren. De andras utlåtanden förbigås i stort sett med tystnad.
- Kuschs kritik av hela processen avvisas, intressant nog med hänvisning till att "så har man gjort sedan femtonhundratalet".
- Kuschs hänvisningar till att man i varje fall borde beakta kandidaternas citeringar i internationella tidskrifter avvisas, och skälet för att avvisa detta är också det intressant: Lindegren säger att svenska historisker "aldrig" blir citerade internationellt, så varför kräva det av filosofer?
- Kuschs resonemang om att nyblivna doktorers möjligheter att få arbete i internationell konkurrens kommer att påverkas av vilken kandidat man väljer avvisas. Det påstås vara "irrelevant" vilka utsikter nydisputerade kan tänkas ha.

Detta leder till en del frågor, som företrädare för Uppsala universitet bör ta sig tid att fundera över, som:

- Är det sant att man gör på samma sätt som man har gjort sedan femtonhundratalet, och om det är sant, är det bra? - Bör man bortse från internationella citeringar, och då därför att svenska historiker blir citerade rätt sällan? Kommer det framöver att gälla även för fysiker? Ingen vill plädera för att de som håller på med ämnen, där internationella citeringar av naturliga skäl spelar mindre roll - till exempel svensk historia, kanske juridik eller nordiska språk - ska tvingas värdera all sin verksamhet i termer av internationella citeringar. Men i de fall då forskningsfrågorna är internationella, och diskuteras internationellt, ska man då inte ta hänsyn till internationella citeringar? Av de filosofer som var aktuella i denna ansökan var det ingen som höll på med specifikt svenska frågor, och ingen av dem hade någon större produktion på svenska. - När slutade universitetet intressera sig för sina nydisputerade doktorers möjligheter att hitta arbete inom den akademiska världen?

Frågorna här handlar inte i första hand om att humanistiska fakultetens dekan, professor Lindegren, tydligen inte klarar jobbet. Inkompetenta personer kan dyka upp lite varstans. De kan till och med skaffa sig lite makt ibland. Frågorna rör hur en procedur, som till och med deltagande sakkunniga upplever som riggad, ska användas som underlag för beslut. Sammantaget har Uppsala universitet på ett allvarligt sätt brutit mot de grundläggande tankarna bakom tillsättningen av akademiska tjänster, och kanske också brutit mot delar av Högskoleförordningen. Tjänster ska tillsättas så att den som är bäst lämpad för en tjänst ska få den, och det ska prövas omsorgsfullt vem som är bäst lämpad. I det här fallet finns det allvarliga problem med två av de tre sakkunniga, Diamond och Pihlström, problem som i andra länder hade gjort att man inte skulle ha använt sig av deras utlåtanden.

Slutrader

Så man väljer en i och för sig hyggligt duktig sökande, med en något marginell specialisering, framför sökande som är internationellt välmeriterade, med överlägsna kontaktnät, fler viktiga publikationer, större erfarenhet av att handleda doktorander och driva större forskningsprojekt. Flera av de andra sökande hade också intresseinriktningar som på ett mycket bättre sätt svarade mot tanken att en professor skulle ta ansvar för "hela ämnet". I själva verket har hänvisningar till att professorn ska ansvara för "hela ämnet" inte betytt att personen ska vara verksam över en stor del av den teoretiska filosofins ämnesområde, eller ens intressera sig för den: det har bara varit en omskrivning för att professorn ska intressera sig för saker som intresserar en del andra humanister inom fakulteten. Det är viktigare att i en intervju säga att Hegel är intressant än att i forskning över en lång följd av år komma med intressanta bidrag i för filosofiämnet centrala frågor. Så kan vi inte ha det, men det är tydligen så man ser på saken i Uppsala.

Fel kan begås även om hela proceduren genomgås på ett korrekt sätt, men här har man riggat hela proceduren för att slippa anställa den bäst lämpade, och detta är mycket allvarligare.
Nu tror någon kanske att det denna gång handlade om att universitetet prompt ville se till att anställa en kvinna (det trodde ju till exempel Anders Johansson i Aftonbladet); filosofiämnet har inte historiskt gjort sig känt för någon särskilt jämn könsfördelning. Kanske spelade det någon liten roll för fakulteten, men man bör då väga in att det fanns andra kvinnliga sökande, som har en bättre internationell förankring, och som hade bättre utsikter att göra något konstruktivt.

Jag tänker inte ägna mig åt några undergångsspekulationer. Jorden går inte under för att fel person har blivit utsedd till professor i ett litet men viktigt ämne. De förbigångna har alla redan fasta tjänster, vid bättre universitet. Men för Uppsala universitet är detta ytterligare ett steg - och ett ganska stort steg - på den till synes målmedvetna inriktningen på att genom ett korrupt anställningsförfarande se till att marginalisera sig. I en uppmärksammad DN-artikel (DN Debatt 070822) krävde Bo Rothstein att man skulle lägga ner Uppsala universitet. Ingen tog väl då just detta krav på något större allvar, men snart behövs det inte: universitetet arbetar självmant, ihärdigt och på ett sätt som antagligen står i strid med högskoleförordningen på att bli överflödigt. Nu är man inte ens längre intresserad av de egna doktorandernas framtidsutsikter, och det är något att beakta för den som tänker sig en framtid som forskare.

Slutanmärkning:

Här är det på sin plats med det som på engelska kallas "full disclosure": jag skickade själv in en ansökan till den utlysta tjänsten, men drog tillbaka den när det stod klart vilka de sakkunniga var. Två av de personer jag pekar ut som orättvist behandlade i tillsättningen är verksamma inom ett av mig lett projekt med pengar från Vetenskapsrådet.

Fredrik Stjernberg (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4069

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Men, hallå, välkommen till verkligheten! Många tjänstetillsättningar inom universitetsvärlden är riggade. Jag har själv varit med om att en kollega till mig ringt upp kollegor och frågat om utlysningar av tjänster (t.ex. som lektor) och fått till svar att de är menade för den och den personen, men att det ju i och för sig inte hindrar någon från att söka. Utlysningar formuleras så specifikt som möjligt för att förhindra att "fel" person får tjänsten. Detta verkar tyvärr vara satt i system och motverkar rörlighet av personer mellan institutioner och universitet. Så, även om situationen är allvarlig i Uppsala tror jag tyvärr att den är vanlig vid andra universitet och vid en mängd olika tjänstetillsättningar.

Permalänk | Anmäl #1 Emilia, 2009-02-19, 20:20

Fredrik vet uppenbarligen inte tillräckligt mycket, den som är det minsta insatt i ärendet vet att de sakkunniga lämnade in utlåtanden och rankningar TVÅ gånger; en preliminär (tidigt i processen) och en slutgiltig. Det var bara första gången som enbart en av de sakkunniga hade tillgång till de andras utlåtanden (vilket dessutom inte var emot några regler)

Permalänk | Anmäl #2 Erik, 2009-02-20, 23:23

Emilia,
jodå, jag vistas rätt ofta i verkligheten. Det finns andra exempel på riggade tillsättningar. Men detta exempel slår nästan allt jag sett, och då har jag ändå sökt tjänster (ibland fått, ibland inte), varit sakkunnig, både i Sverige och utomlands, varit knuten till anställningsnämnder. Det tillsätts gissningsvis något tusental tjänster per år totalt i unversitetsvärlden i Sverige, och det är ytterst ovanligt att tillsättningar väcker internationell uppmärksamhet och oro. En av många saker som gör detta fall så speciellt är att universitetet explicit anser att doktoranders utsikter efter disputation inte bör tas hänsyn till.

Erik,
det är uppenbarligen inte lätt att tillfredsställa dina olympiska krav på att vara "det minsta insatt i ärendet". Jag har läst alla sakkunnigutlåtanden (jodå, bägge omgångarna), talat med inblandade på olika sidor av detta ärende (sökande, administratörer, sakkunnig, bekymrade utomstående osv.). Jag kan tillräckligt mycket om de sökande för att se när felaktigheter dyker upp i behandlingen.

Det är riktigt att den sakkunniga som fick se de andra utlåtandena gjorde detta i sitt första utlåtande. Men dels är skadan redan skedd, dels förstärktes denna sakkunnigas position kraftigt i den andra omgången, eftersom det bara var denna sakkunniga som var på plats i Uppsala vid intervjuerna.

Permalänk | Anmäl #3 frestj, 2009-02-22, 11:11

Du skriver att bara en av de sakkunniga var på plats i uppsala för intervjuerna, ja visst, men du får det att låta som att de andra var frånvarande. De var ju uppkopplade via videolänk och hade precis samma möjligheter att ställa frågor som den som närvarade. Det är ju bara en vag spekulation att detta skulle vara något negativt.

Och om det nu, för resonemangets skull, skulle ligga något i att de som "bara" var närvarande via videolänk fick en sämre uppfattning, borde inte hennes sakutlåtande i så fall väga TYNGRE än de andras eftersom hon var där och fick en bättre chans att utvärdera kandidaterna?

Om du nu visste att det bara var tidigt i processen som en av de sakkunniga hade mer information än de andra och att det således inte spelade någon roll vid beslutet, varför gör du så stor sak av det?

och vadå "riggad" tillsättning? du har ju inga belägg för det.

Det är så uppenbart att du bara är upprörd för att den kandidat du tycker är bäst inte fick posten.

Permalänk | Anmäl #4 Erik, 2009-02-23, 00:28

"En av många saker som gör detta fall så speciellt är att universitetet explicit anser att doktoranders utsikter efter disputation inte bör tas hänsyn till."
-Jag tänker mig att filosofins framtid är viktigare än enskilda forskares, den förra är verkligen i fara ifall sanninssökande får vika för upprätthållande av konsensus. Den analytiska filosofin kanske inte kan dominera i all evighet, t o m filosofin måste förändras. Även om alltid när så sker konservativa krafter blir förbittrade!

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Om konsten att missköta ett universitet

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar