Fildelar-slalom i moralisk utförsbacke

Hur vet du att det är omoraliskt att fildela? Dvs, är det verkligen en konstnärs moraliska, mänskliga rättighet att kunna kontrollera tillgången av hans eget verk när det väl har publicerats och sålts?

Viktigt att komma ihåg är att upphovsrätten först och främst infördes för att skydda konstnärerna från varandra. De skulle inte kunna tjäna pengar på att plagiera varandras idéer. Detta är än i dag själva kärnan i upphovsrätten och jag tror att få människor har moraliska invändningar mot detta.

Fildelning är en mindre del av upphovsrätten och berör inte samma fråga. I en fildelningssituation förekommer nämligen bara en konstnärs enskilda verk, om än i reproducerad form. (Ingen förnekar väl att ABBA är upphovsmännen även till olagliga kopioar av deras skivor?) Konstnären förblir således upphovsmannen till idén, oavsett hur många gånger verket kopieras.

I den situationen uppkommer frågan om äganderätt - vad man har rätt att göra med en sak som man äger. Konstnären "äger" inte sin idé utan har enbart upphovsrätt över den, och i upphovsrätten ingår i dagsläget makten att i viss mån kunna kontrollera spridningen av idén.

Konsumenten av konstnärens verk har däremot äganderätt över sitt enskilda exemplar, och i äganderätten innefattas makten att helt fritt förfoga över det man äger. Visserligen finns det rättsliga begränsningar i det fria förfogandet, men moraliskt sett ska man få göra precis vad man vill med det man äger.

Den moraliska synen på äganderätt krockar således med den rättsliga synen på upphovsrätt. Enligt mig väger den moraliska synen på äganderätt tyngst eftersom upphovsrätten inte är någon fundamental rättighet.

Nedladdning av upphovsrättsskyddat material "utraderar inte det konstnärliga verkets existentiella förutsättningar" tycker jag.

ABBA kommer alltid att vara ABBA och deras egna unika verk, eller?
Sättet för ABBA att ta betalt för det de har framställt kommer att förändrats men det förringar inte det konstnärliga i deras verk, eller menar du att konst som är gratis inte är konst eller visar på bristande respekt för konstnären?
Upphovsrätt, i mina ögon, är den rätten till det jag har skapat och förändras inte i mina ögon i och med "fildelning".
Mitt konstverk är mitt verk, om det uppskattas blir jag glad, om någon vill betala för det blir jag smickrad och kan jag leva på blir jag ödmjuk inför de som gör detta möjligt.
Jag kanske missförstår helt och hållet?
"Integriteten är just ett sådant värde som vi måste skydda och upphovsrätten är till stora delar ett sådant skydd, tillkommet för de medborgare som producerar konst."
Jag tror att jag förstår vad du menar men kopplingen är lite långsökt utifrån det sätt jag ser på det.
För du menar väl att upphovsrätten ger skydd till konstnären för rättigheten till att kunna ta betalt för sitt verk och fastställande av att det är hans verk?
Samt om jag tolkar dig rätt urholkas det eteriskt värdet av "fildelning".
Jag tror inte riktigt på det, tyvärr!
Det känns utifrån det du skriver att du blandar ihop exemplar försäljning med det existentiella värdet i ett verk.
Värderingen av ett verk är väl högst individuellt och kommer även i framtiden att uppskattas utifrån detta, inte antalet SÅLDA exemplar utan som det, nu och har alltid gjorts, utifrån den uppskattning ett verk får. Utifrån denna uppskattning kommer skaparen alltid få erkännande och betalning även i framtiden.

Martin Hedén replikerar på så mycket mer än det jag skrivit och verkar vilja klumpa ihop mig med ägarna för Pirate Bay och allskönst anarkister i fildelardebatten vars åsikter jag många gånger inte alls delar.
-
Men att vi är inne i en strukturomvandling där det i princip börjar bli omöjligt att styra informationsspridningen (i varje fall inte utan mycket omfattande och integritetskränkande övervakningssystem) och därmed svårt att använda den för att ta betalt för immateriella rättigheter, det bör väl Hedén också inse, om inte nu så inom några år.
-
Integritetsproblematiken ligger inte vare sig här eller i FRA-frågan i att specifikt övervaka att upphovsrättsskyddad information inte sprids på ett olagligt sätt, problematiken ligger i att för att kunna övervaka det måste övervakaren få tillgång till all information som rör Internet-användaren. Du kan inte sätta in en övervakningskamere i någons sovrum för att förhindra våldtäkter utan att den också övervakar all sexuell aktivitet som personerna i rummet ägnar sig åt.-
-
Att jag jämställer konstnärliga verk med andra produkter är i sammanhanget inget kosntigt, det är ju kommersiella intressen saken gäller. Inte har branschen åtalat Pirate Bays ägare och inte slår Ulvaeus näven i bordet och svär för att någon tummar på deras konstnärliga integritet, deras ideella rättigheter och "syr kuddar av gardinerna" - nej, det är pengarna man förlorar det handlar om.
-
Jag tycker också att den som utför ett arbete ska ha betalt för det, även konstnärer och andra som idag arbetar med att framställa information som lätt kan digitaliseras och spridas utan upphovsrättsinnehavarens kontroll över hela världen på några minuter. Det är ju just därför vi måste diskutera hur framtidens ersättningsmodeller för den här typen av arbete ska se ut. Och det är hög tid, informationstekniken och tillgängligheten till den kommer inte plötsligt börja gå baklänges.

Jovisst, Mats. Jag håller med om att vi måste diskutera ersättningsprinciperna framöver. Vad jag påpekar (läs "tjatar om") är att relationen mellan upphovsmän och distributörer blir extra komplicerad när enskilda entreprenörer börjar göra affärer på andras material utan att vara tillfrågade. Här handlar det om en makalös självsvåldighet, inte bara allmän girighet och maktlystnad, vilket ofta de etablerade bolagen utstrålar.
Jag påpekar också att fildelarlobbyn inte bara har hårda hälar (när de tar sig rätten att kopiera andra) utan också ömma tår (när de riskerar att få sitt eget material exploaterat).
Allt som sorteras in under begreppet "kommers" kan inte jämföras rakt av bara för att vi hittat ett språkligt begrepp som sammanfattar en (av flera) aspekter. Upphovsrätten skulle i så fall inte behövts, vad det gäller de materiella rättigheterna. Nu behövdes den, för just den produktion den skyddar skiljer sig från en hel del annan produktion.
Med i cyberrymden fritt omkringflytande konstnärliga produktioner utom kontroll för upphovsmannen är risken överhängande för användning som strider mot upphovsmannens intressen. Det kan handla om politik men det kan också handla om klåfingrig remixing eller omklippning som skadar verkshöjden. Och framför allt riskerar vi att få en hel massa olika exemplar av samma verk, vilket är en situation vars konsekvenser jag inte ens kan fatisera fram. Men säg för skojs skull att vi idag hade 40.000 ex av Brott och Straff och att alla uppgavs vara den äkta editionen fastän 39.999 var omredigerade av fildelare som hade en annan moral och ett annat djup i sina tankar än Dostojevskij. Nog vore det förfärligt och nog skulle mänskligheten, och inte bara författaren, ta skada av det.

I övrigt ber jag om ursäkt i det fall jag tillvitat dig Mats åsikter du inte har (eller antytt detta).

Martin Carlsson – du påstår helt frankt att upphovsrätten skapats som konstnärernas skydd mot andra konstnärer. Det här är ingen stor fråga i sammanhanget, men skulle du vilja ange källa till det påståendet så vore jag tacksam. Jag har en helt annan bild.

Jag har lite svårt att köpa din likställelse av ett verk som någon, frivilligt, och generellt sett mot betalning, har gjort publikt, och någons personliga integritet.

Du tycker alltså att det är likvärdigt att ta reda på vad någons politiska övertygelse och sexuella läggning är, och att sprida någons musik (frivilligt utgiven)?

Jag antar att jag missförstår dig... du får gärna utveckla dina tankar här lite mer :).

Camilla!
Vad jag uttryckt suddigt, men avser, är att fildelarlobbyns argument tar stöd i ett perspektiv på webben som gränslös, allmän, öppen. Det som hamnar där ses som en delad egendom – och detta är en funktion som hålls fram som stärkande av demokratin. Det är alltså denna ideologiska hållning jag vill angripa eftersom den brukas när det handlar om att sno andras material men inte när det gäller att skydda det egna. Som jag ser det rör det sig om en hycklande hållning.
Det är inte alls så att jag gett tillstånd till andra att bruka mina bilder för att jag sålt publiceringsrätten till en tidning, till exempel. För det första säljer jag inte inte en obegränsad publiceringsrätt, utan den begränsas till en köpare, en publicering och ett sammanhang. Det finns mängder av sammanhang mina bilder kan användas till men för att jag avtalat om en publicering betyder inte detta att vem som helst därefter ska kunna nyttiggöra sig bilden (och göra den tillgänglig genom att lägga ut den på webben). Tänk dig själv att man plötsligt finns med i nynazistiska eller pedofila sammanhang eller i reklam för företag som exploaterar tredje världen?
Jag tycker alltså inte att myndigheter och privata företag (utom i riktigt extrema rättsfall) ska beredas tillgång till privatpersoners datorer och datortrafik. Men det kräver i gengäld ett slags hyfs, eller en respekt visavi brukandet av material på webben.
För olika konstproducenter gäller olika förhållanden: För några (inte minst unga musikgrupper) handlar det i första hand om att bli synliga för så många som möjligt och deras strategi blir ofta att erbjuda fritt, gratismaterial för nedladdning och remixing. Det är deras investering i marknadsföringen. För andra gäller inte alls samma förhållanden, de vill hålla kontroll över försäljning och publicering. Då ska detta respekteras, anser jag.
Den som däremot hävdar att vi alla numera lever i ett gränslöst cybermoln där allt kan delas får också löpa linan ut: Det går inte att sätta en gräns vid just den egna datorn.

Skoj att läsa en upphovsrättsivrare som följer en logisk tanke. Ulvaeus var ju mest sur för att inte tillräckligt många betalade till honom. Jag delar inte dina grundförutsättningar och kommer därmed till en helt annan slutsats, men tänkte inte upprepa den här.

Du missar dock en nyans vad gäller integritetskränkningar. För att avslöja upphovsrättsbrott måste övervakaren plocka fram mycket material om de misstänkta, även sånt som de inte vill dela med sig av och det är en stor integritetskränkning.

Att någon kopierar min text eller mina bilder och placerar dem i fel kontext kan vara irriterande, men det är ändå en informationsmängd om mig/av mig som jag valt att vara offentlig med. Att information som jag vill ha privat kommer ut skulle jag uppfatta betydligt mer kränkande.

Jag antar att din artikelargumentation rör den musik du publicerat, och då tycker jag att du inte ska ta alltför illa upp om den uppskattas så mycket att den faktiskt blir reklamgjord och distribuerad av entusiaster utan att du ens behöver betala för det.

Pelle!
Nej jag gör ingen musik. Men däremot dokumentärer med känsligt material, särskilt för de intervjuade. Inte minst för att kunna skydda dem mot utnyttjande i olika syften är det viktigt att se till att rättigheterna inte flyter, att det finns ansvar och en ansvarig att relatera till. Stämma, om det så är.
(Det handlar om resurssvaga människor och om man inte försvarar deras grundläggande mänskliga rättigheter har man ingen rätt att göra radio med dem, anser jag.)

Jag tecknar också och i sådana sammanhang har det hänt mig att en tidigare publicerad teckning återinfördes som illustration i ett sammanhang jag absolut inte ville figurera i. (Jag vill inte berätta sakförhållandena eftersom de är ytterst generande för motparten, som trampade i klaveret och fick betala för missen.)

Jag antar att många upphovsrättsrevoltörer (alltså, de som av ideologiska skäl vill ändra lagstiftningen) tycker att kulturproducenterna är lite väl känsliga; Revoltörerna sitter väl kanske själva med ett keybord och plinkar in lite musik till olika siter där man frivillligt delar material med varandra. Då är det svårt att förstå de personer som satsat tio år på avancerad utbildning och ett antal år för att kunna få ihop exempelvis en opera. Det handlar om insatser av helt annan dignitet än amatörens. Som också är viktiga, för samhället.

Jag tror personligen att många konstnärer är mindre känsliga för att få sitt sexliv utlämnat till en datorinspektör än att få sitt verk skändat, offentligt genom ommixning eller publicerande i ett sammanhang man ogillar. När det gäller konstverken handlar det om hjärteblod. Integritetsbrotten upplevs oerhört sårande – och det är just detta engagemang i skapandet som är det viktiga för högkvalitativ kulturproduktion. Raseras verkens och upphovsmännens skydd kommer produktionen oundvikligen att minska och till slut bli alltmer privat, typ 1800-talets litterära salonger.
Det är en utveckling som ingen (såvitt jag fattat det) vill se. Men fildelarlobbyns tal om frihet till trots – effekten av lobbyns verksamhet kan bli just detta. Det är jag riktigt rädd för.

@Martin

Jag förstår inte ditt exempel med dokumentärer. Menar du att risken finns att folk remixar den så att den kan tolkas på ett annat sätt eller?

Tycker du är lite nervärderande mot de som faktiskt licensierar sin musik och sina kreationer med öppna licenser. Borde inte det uppmuntras?

Borde t ex inte kassetersättningen främst gå till dem som faktiskt gör saker som ALLA kan ta del av?

För att ta ditt exempel med opera så undrar jag hur mycket de lider av att deras verk fildelas? Tror de flesta opera skapare skulle bli överlyckliga om de kom på top 100 listan på nerladdad musik på YouTube eller på Last.fm eller liknande.

Mycket trevligt med uppföljning av dig i kommentarerna, det är otroligt positivt, önskar fler kunde ta efter (gäller även dig Mats D. )

@Martin H
Jag tog mig tid att läsa igenom tidigare artiklar från dig och lite av dina klar görande i kommentarer.
Måste erkänna att jag känner mig lite naiv och du har vunnit mer förståelse för vad du försvarar i upphovsrätten!
Detta ökar komplexiteten i samspelet mellan internets frihet och upphovsrätten.
-Skulle inte vilja att min musik dyker upp med ett nytt "drumbeat" i en tysk hårdporr film!
Trots detta är jag nog obotlig optimist, vill fantisera om en utopi och tror på framtiden. Tror/hoppas att det torts allt kommer till en förändring, kan inte bara se det negativa i aktualiseringen i och med rättegången mot TPB.

Tyvärr tycker jag inte att grabbarna i TPB är snyltande snorungar, utan tror ändå att det finns ett dold agenda (om inte annat så har det kommit att bli en annan agenda).
Rättegången är en fars som går i ironins tecken ;)

Perty!
Jo, risken för att radioinslag dyker upp omklippta i helt annat sammanhang finns nu, och det oavsett fildelardiskussionen. Alltså, det pågår samtidigt en kamp mellan mediehusen och producenterna där de stora bolagen kräver alla rättigheter och final cut. Ett företag som SR, som i praktiken har monopol, sätter på det sättet både producenten och hans intervjuade i en mycket besvärlig positition. Om du klickar på min sid-länk får du några meter artiklar om den problematiken, jag ska inte trötta med den nu, men fildelarlobbyns vilja att lösa upp upphovsrätten ökar problematiken i sammanhanget. Tyvärr. Det vore något helt annat om man istället verkade för mötesplatser på internet där man med ömsesidig respekt kunde dela varandras material, d v s under förutsättning att produktioner inte klipptes om, i det fall upphovsmannen motsatte sig det.
Men hur man än vrider och vänder på det här så är det en komplicerad fråga där tre parters intressen måste vägas samman: konsumenterna, producenterna och distributörerna.

När det gäller TPB så är mitt intryck att huvudpersonernas strategi i rättegången i stort liknar alla gråtjyvars: hålla tyst och skylla ifrån sig. De har gjort ett antal miljoner (så långt är det klart men oklart är riktigt hur många) på ofta mycket unga nallare utan utvecklad moralkod. Nu pekar de på dessa pubertala brukare och säger att har någon gjort något olagligt så är det dessa ungdomar.
För min personliga del har rapporteringen från rättegången hittills stärkt mitt intryck av att de åtalade inte är stolta människor, värda respekt för sina åsikter och handlingar (vare sig de är legala eller inte). Jag känner faktiskt alltmer förakt, eftersom jag värderar människor som tar personligt ansvar.
Magasinet Filter har ju gjort ett fint porträtt på en av de inblandade. I den texten ser man människan bakom handlingarna. Det gillar jag.
Men det får mig inte att försvara handlingarna. Däremot får det mig närmare en förståelse av dem. Jag tror att jag också skulle kunnat handla på detta vis, under vissa förutsättningar. Jag kan förstå det känslomässiga motivet.
Och det är viktigt. Om denna rättegång blir en skådeprocess där de åtalade (eller åklagaren) framställs som monster är inget vunnet men en hel del förlorat.

@Martin

Jag kanske inte är tillräckligt insatt i just den problematik som du referar till för att argumentera men det jag läser av vad du skriver så tolkar jag det som om de har för stor makt.

I min värd (som är den tekniska) så fungerar dessa mötesplatser redan oftast genom just CC-licenser (som har olika grader av frihet).

Jag har mycket sällan sett någon missbruka en fri licens, just för att det inte finns direkt någon anledning. De gånger jag sett det missbrukats har det via användare själva rapporterats och åtgärdats. (Ett exempel jag kommer ihåg var det nån som bla tog en öppen mjukvara och paketerade om och sålde, men det löste sig själv)

Mycket välskriven artikel Hedén. Håller med om i princip varenda stavelse.

Jag börjar bli trött på debatten om att artister och filmare är de enda som lägger ner massor med tid för att inte få betalt. Det är nämligen vardag för de flesta företag. Om jag börjar sälja korv finns det inga som helst garantier på att jag kommer tjäna pengar. Det finns massor av faktorer till att mitt företag ska överleva. Men när det gäller konst så ska det helt plötsligt vara annorlunda, varför?
Det är dags att acceptera att de artister och filmer som inte säljer gör det för ingen vill lyssna eller se skiten. Det finns dessutom massor med alternativa artister och filmer som antagligen är bättre.
Hedén själv verkar inte vara insatt i bakgrunden till dagens upphovsrätt. Den föddes för att skydda mot de onda tryckpressarna, sedan har den uppdaterats varje gång något nytt har hänt som radion, tvn och videon. Alla dessa saker har upphovsrättsindustrin velat förbjuda. Det är därför upphovsrätten idag kan ses som en inskränkning av yttrandefriheten.

Ser att ni åter har kommit till debatten "jag vill inte höra min musik i en porrfilm". Låt oss se vad du kan göra åt det idag, jo ingenting!
Är det ett stort bolag så är de så rika att de kan processa sönder dig(kolla upp Håkan Lans), är de små är det ingen ide att få några pengar.

Detsamma gäller för nya artister som ser sina alster bli snodda av stora skivbolag, inom filmvärlden verkar det inte finnas något mot att sno ideér eller hela scener från andra filmer.

Martin, du har en poäng. Men (förvisso något raljant):

Om faran med urholkad upphovsrätt är att den obskyre tonsättaren riskerar att få höra sitt verk med nytt trumkomp i en tysk porrfilm

och

Om faran med bibehållen upphovsrätt är att miljoner svenskar riskerar att få sina datorer övervakade av en gigantisk statlig kontrollapparat

då står jag tryggt kvar på fildelarnas sida.

Ordbajsar-slalom i snedtänkar SM

Herregud så pretantiöst och välplanerat skrivet. Undrar hur många gånger du fick sudda och börja om innan det blev tillräckligt överdrygt.

Skaffa lite känsla för fan, lite själ.