Den provocerande konsten

Foto: Scanpix

Per E Riksson om Den provocerande konsten

Var fanns Handledningen

Publicerad: 2009-02-18 11:02, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

1 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Konstutövare, Pedagog

Jag håller med P Hollender mfl om att det är för tidigt att döma ut Anna Odells verk innan allt är presenterat, men visst, börjar det problematiskt för Odell. För det intellektuella bakom verket verkar för en oinvigd vara lite grumligt och ytligt. Av erfarenhet är jag inte helt säker på att hennes lärare och professorer kan hjälpa henne med det heller.

Vad jag saknar i de två sk Konstfackskandalerna är maktperspektivet. Har sett många referenser till Situationisterna. Men de stred ju för böfvelen mot en överhet! Blandar man in Foucault så måste man ta med maktaspekten. Annars kommer det bara att bli Filip och Fredrik av allt. Vad SLs resenärer (mer än makt över vårt tålmodiga väntande) och kasst betalda städare har för makt vet jag inte men inte verkar den stor inte.

Och snälla, blanda inte in Carl Johan DeGeers Flagga i det hela. Han slog uppåt. Det är jag inte helt säker på att dessa aktuella skandaler gör.För om det varit så att man ville slå uppåt efter en utarbetad konstnärlig plan hade NUG sprayat ned sin gallerist dyra tavlor som en skön happening. Detta skedde dock inte.

Vad underbetalda psykvårdare har för överhet mer än att de har rätt att bruka reglerat våld för att lugna våldsverkare ser jag inte. Jag associerar snabbt verken som kusiner med ”Stureplanssvinande” och ”Ballar av stål trash-underhållning” och huliganism. I alla fall sprungna ur den andan. Vilket i så fall skulle kunna härledas till en ny sorts konst. Trash Art. vulgär trash konst ala trash-Tv. Men det är nog inte där Odell och NUG räknat med att hamna, i det facket. Tror nog att de är seriösare än så. För övrigt så anser jag att detta återkommande, ”ta reda på konstens gränser” tjat, blir lite fattigt och uttjatat tema. Utforska ert ämne, men lämna gärna svamlet om konsten gränser ute i pereferien. För det stör annars ämnet. Är det så svårt för era handledare att få med det i utbildningen?

Så där har Odell en del att jobba med för att få ihop det på ett snyggt sätt. Men hon har en del tid kvar. Och det är ju bara en Kandidatexamen (om jag är rätt informerad). Magisterexamen kan ju skötas snyggare. Och om hon är seriös så går hon vidare, lite visare och stärkta ur det här Tyvärr tror jag att det måste ske av egen kraft. Om hon inte har en klippa till lärare som vägleder rätt, om hon har det, varför hamnade hon snett från början. NUG får klara sig själv, kanske med kollegors stöd.

Ibland måste man som konstnär ta risker. Ibland är det värt priset, ibland blir det ett katastrofalt resultat. Men är man som ung konststudent, inne i studiebubblan medveten om hela scenariet när man gör riskbedömningen? Visst kan man kasta sig handlöst ut i det, men historien visar på både mänskligt lidande och personliga tragedier vid sådana tillfällen.

Därför måste jag förvånas över den naiviteten som omger de båda projekten. Inte minst uppvisad av Institutionen för konsts pedagogiska personal och galleristen.

Om man skall döma av allt hat och illatyckande som väller fram i media och på nätet så verkar Konstfack gått om Blondin Bella i impopularitet. Strax under Skånepolisen och Christer Björkman på rankingen, knappast något smickrande gäng. Poliser lär vara luttrade vid stormar och hugg, men är en konststudent det?

Detta måste förstås handledare och gallerister varit medvetna om, eller? De borde hjälpt studenterna/klienten att styra in deras problemformuleringar mot ett spår som gagnade deras intention. Inte styra mot ett mål som skapade en debatt som knappast gagnar deras sak, dvs att styra mot polisanmälningar, moralpanik, hot om nedskurna anslag, populister som vill synas och annat elände som kommer ta kraft och tid från det de egentligen vill göra.

Per E Riksson (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4020

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Belysning från ett (i)relevant vinkel

När jag tänker på Anna Odells konstverk först ställer jag mig två frågor. Är detta fejk på riktigt? Eller. Är detta fejk bara ett fejk? Hur som helst är det ett fejk.
Tredje frågan som uppstår av föregående två blir: hur människor förhåller sig till fejkad konst (vet inte riktigt motsatsen till det, kanske ofejkad konst ...)? Blir vi mer eller mindre upprörda om det visar sig att allting var ett fejk som vi själva engagerat sig i och tagit en del av genom att skriva sina åsikter (inklusive mig själv)? Blir vi besvikna på att en gång blev lurade av en ifrågasättande konstnär? Själv skulle jag inte bli besviken om Anna hade fejkat sin konst ( ) och lurat mig att tro på att det finns fortfarande konstnärer som inte fejkar att de fejkar. Men, jag skulle uppskatta konstverket mer om fejket var ett (o)fejk . I så fal skulle jag känna mig mindre (läs mer) dum.
I vilket fal som helst Anna borde vara nöjd, åtminstone med alla reflektioner hon (och media) skapade hittills med sin konst. Det är det som (kanske) räknas mest idag.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Den provocerande konsten

Var fanns Handledningen

Om författaren

Länka till Blogg

Den provocerande konsten

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar