Fritt forum

Foto: Scanpix

Hans Palmstierna om Fritt forum

Syndafloden av papperspengar närmar sig

Publicerad: 2009-02-18 18:02, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Hyperinflation var fram till nyligen ett begrepp som man endast associerade med Weimar-Tyskland och Zimbabwe. Risken är att vi kommer få höra talas om det många gånger de närmsta åren.

17 millningar
9 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Amatör-ekonom som ledsnar på att se världsekonomin massakrerad av politiker och Nobel-pristagare i ekonomi.

Ekonomer och statstjänstemän i USA och Storbrittanien sitter just nu och desperat undrar vad de skall göra. Räntorna är mycket nära noll-strecket, gigantiskt statligt spenderande har utlovats, och ändå så håller folk hårt i plånböckerna. I USA ligger hundratals miljarder dollar stilla hos Federal Reserve, pengar som tillhör vanliga banker, men som av någon anledning inte lånas ut. Vad är det som händer med världsekonomin egentligen?

Begrepp som sub-prime, d.v.s. lån till personer med lägre kreditvärdighet är de flesta troligen redan bekanta med. Dessa är inte ett problem längre, för det finns knappt några sub-prime låntagare kvar, förutom de som inte kan betala tillbaka sina lån, eller snart inte kan betala tillbaka sina lån. I desperata försök att få igång marknaden så försöker all världens politiker och ekonomer att komma på sätt att få ut pengar på marknaden. Ben Bernanke talade en gång om att man hur man löser deflations-problem, genom att göra ett "helicopter drop" med pengar. Och snart börjas det.

I ett desperat försök att få ut pengar på marknaden kommer två saker att hända : För det första så kommer no-prime låntagarna bli ett faktum. Statliga banker som lånar ut pengar till vem som helst, hur som helst, endast för att få igång ekonomin kommer uppstå. Det andra som kommer hända är att statens andel av ekonomin i samtliga västländer kommer accelerera kraftigt, en väg som slutar i Sovjetunionen. Det börjar talas om att centralbanker skall börja köpa statsobligationer. Detta är ett annat sätt att säga att de ska trycka pengar åt staten att spendera, som staten kommer betala tillbaka till riksbanken någon gång i framtiden. Dessa pengar kommer aldrig betalas tillbaka, åtminstone inte i fullvärde, ty inflationen kommer explodera. Makabert nog oroar sig folk för deflation.

Vilken är den fundamentala detalj som (nästan) all världens ekonomer och politiker missat, som är såpass enkel att en icke-ekonom som undertecknad kan förstå det? Det är enklare, och mer skrämmande än någon vill acceptera. Det faktum att konsumentpris-index faktiskt sjunker till viss del, och att ekonomier krymper, beror inte på brist på pengar. Det beror på att marknaden signalerar att överkonsumptionen slutligen har lett till så mycket felinvesteringar så vi kan förvänta oss bistra tider framöver. Detta har fått folk att reagera precis som som logiska ekonomiska regler föreskriver : Konsumenter minskar konsumption, företag minskar investeringar och banker likviderar tillgångar (s.k. de-leveraging). Detta leder till att ekonomin går långsammare - detta bör dock inte ses som ett problem, snarare som en lösning. När tillräckligt många företag som producerar fel varor, eller för lite varor har gått i konkurs, när bankerna har solida balansräkningar, och konsumenterna har sparat tillräckligt mycket för att våga börja konsumera igen, då återupptar ekonomin sin färd framåt.

Vad händer då om riksbanker och regeringar häller ut pengar på marknaden, i de storleksordningar som nu talas om? Det första som händer är inflation, och det händer redan nu - men tack vare att detta kombineras med effekterna jag nämnde i förra stycket så ligger priserna för tillfället stilla. Men när de tillfälliga effekterna av finanskrisen är över, och vi börjar närma oss ett stabilt tillstånd, vad händer då? Flodvågen av inflation som hittils hållts tillbaka kommer slå till med full kraft. Med största sannolikhet innan vi har en hållbar ekonomisk utveckling igen, och då får vi stagflation. Riksbankens val kommer bli samma som Paul Volckers val i USA på 70-talet : dra upp räntan till mardrömsnivåer, eller acceptera tvåsiffrig inflation. Det tidigare är det enda som kan stoppa utvecklingen, det senare gör det på sikt ännu värre. Det bästa sättet att mildra effekterna är enkel : Höj räntan redan nu, och det ordentligt,

Inflationen kommer inte vara det enda problemet, långt ifrån. Vidare problem kommer bestå av att ekonomin fortfarande är trasig, eftersom det eviga "penga-kastandet" kommer ha stört marknads-mekanismerna så mycket så att vi fortfarande har företag som inte går med vinst, och banker som har problem med balansräkningen. Vad tror ni händer med alla de som nu tar rekord-bolån (tack Anders Borg) till löjligt låg ränta, när räntan sedan måste dras upp igen? Hur många tror ni kommer ha råd att bo kvar? Vad hände i USA 2006-2009?

Sverige har i nuläget ett litet, men kritiskt försprång framför övriga världen, tack vare en borgerlig regering som inte vill slösa pengar (men dessväre tycker att bankerna skall göra det åt dem). Be en bön att inflationen blir synlig i USA eller Storbrittanien INNAN vi har lagt grunden för samma katastrof här.

Hans Palmstierna (28 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/4047

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja, ditt resonemang är logiskt och jag som ekonom tänker i samma banor. Jag tror att fler gör det. Men förutom en rent makroekonomisk bedömning måste man göra en bedömning av olika åtgärders konsekvenser. En bedömning av kreditkrisen är den tycks leda till kraftiga fall i försäljningar med ty åtföljande massarbetslöshet och möjligen sociala oroligheter som i sin tur leder till politiska oroligheter. Det är alltså mindre de befarade långsiktiga ekonomiska konsekvenserna och mer de befarade kortsiktiga sociala och t.o.m. säkerhetsmässiga konsekvenserna som måste addresseras med penningpolitiska och finanspolitiska åtgärder som dessutom måste balanseras mellan att tillfredsställa de nationella väljarna och nödvändig internationell koordination pga den s.k. ekonomiska interdependensen.

Permalänk | Anmäl #1 Jonny Svensson, 2009-02-19, 01:16

Hans Palmstierna har inte förstått att det finns en gyllene medelväg mellan inflation och deflation som både möjliggör strukturförändringar och ändå håller liv i ekonomin.
|
Att det är svårt att hitta den optimala vägen råder det förstås ingen tvekan om men att utvecklingen skulle leda till hyperinflation finns ingen anledning att tro på så länge den grundläggande energiproduktionen i ekonomin är stabilt.
|
På sikt finns det ett mycket värre och reellt hot än den nuvarande finansiella felinvesteringskrisen nämligen kombinationen peak-oil och överbefolkningen i världen.
|
Om inte världen snabbt begränsar befolkningstillväxten och sänker energibehovet så kommer vi obönhörligen hamna i ett Zimbabweliknande scenario om några år.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2009-02-19, 08:11

Alltid intressant att läsa dina artiklar! Lite tankar från en låginkomsttagare: Fler o fler blir arbetslösa-är du arbetslös kan du INTE spara. Är inte ett problem med sjunkande efterfrågan att pengarna INTE hamnar hos de som har konsumtionsbehov?
Sen kan man ju fundera på vad för sorts system vi människor vill ha, när man dagligen ser gamla, unga med fler som lider. Man ser ständiga neddragningar på vård av människor-vill vi att vård av människor ska gå med vinst? I min del av Swe kommer det ständigt nya larm om miss-skötsel av människor 'vi hinner inte med' är den ständiga förklaringen. Slutsats:det finns mängder med arbetstillfällen som inte utförs men som BORDE utföras. (och dessutom produceras ju inga varor som ingen vill köpa och inga råvaror förbrukas) Lägg pengarna på att sätta folk i arbete?! Fast med dagens ekonomiska system går det ju ej! (kanske lite utanför ämnet?)

Permalänk | Anmäl #3 Roger, 2009-02-19, 08:40

BO : Krisen nu är dessvärre en del av det hela - vi lider av underproduktion av sådant som redan lovats bort - det är därför pensionsbesparingarna m.m. nu kraschar. Peak-oil och överbefolkning kommer per automatik lösas av en tillräckligt fri ekonomi, då energi-behovet kommer göra det extremt lönsamt för alla som skapar alternativa energi-källor, och befolkningsökningen garanterar en ökad produktion så länge som dessa människor har frihet att arbeta.

Dessvärre är din medelväg lite av en missuppfattning. Det går (bevisligen) att öka penningamängden för att på kort sikt förbättra det ekonomiska läget, men man skall vara medveten om att det kostar mer än det ger, d.v.s. på lång sikt blir allting i genomsnitt SÄMRE av manipulation av pengamängden. De korttidsvinster vi gör kommer vara mindre än de långtidsförluster vi gör av det nuvarande låga ränteläget. Följaktligen - om man skall manipulera penningamängden kommer det kräva en abrupt ökning av räntorna inom 1-2 år, säkerligen i storleksordningen 5-8% för att inte ekonomin skall ta permanent skada. Ju längre vi håller nede räntan, desto större risk för 70-tals stagflation, och då måste räntorna upp mot 15-20% strecket för att marknaden skall vända åt rätt håll.

Allt detta hade kunnat undvikas genom att låta marknaden styra räntorna - då hade det inte funnits den här typen av upp och nedgångar.

Permalänk | Anmäl #4 Hans Palmstierna, 2009-02-19, 11:01

Roger - visst blir folk arbetslösa, men ingen fri ekonomi kommer någonsin att får en befolkning där majoriteten är arbetslösa, d.v.s. det kommer finnas möjlighet för dem med arbete att spara. En besparing är ingenting annat än att man avstår från konsumption, för att kunna konsumera i framtiden. Detta möjliggör att pengarna lånas ut till investeringar, som i sin tur ger arbetsmöjligheter för de arbetslösa. Följaktligen är det bästa sättet att skapa arbetstillfällen för arbetslösa om man fortfarande har jobb att spara.

Det vi ser just nu är inget annat än konsumptions-teoriernas förfall (vänta ett par år så kommer det vara så uppenbart så att ingen kan ignorera det, inte ens politiker), för det grundläggande felet som ekonomer har lärt ut i decennier är att konsumtion driver ekonomin. Tvärtemot - det är besparingar och produktion som driver ekonomin. Om jag sparar pengar, som lånas ut, investeras, och skapar arbetsmöjligheter, då kommer det inte bara finnas varor för mig att konsumera när jag vill ta tillbaka pengarna, det kommer även att ha funnits någon som varit arbetslös, som fått jobb, och producerat och fått lön, vilket möjliggör vidare konsumtion.

Det viktiga att komma ihåg är att det inte är den tidigare arbetslösas nytillkomna lön som möjliggör hans konsumtion, utan det faktum att han har producerat. Det är därför det är svårt att ge arbetslöshets-ersättning och a-kassa (jag är inte emot det per definition - men jag hävdar att även där skall det vara pengar som tidigare sparats) eftersom detta innebär att vi fortsätter konsumtion trots att de arbetslösa inte producerar något, vilket innebär att vi antingen inflaterar pengar eller bränner av sparade resurser.

Att gamla är fattiga har mestadels att göra med en sak : Pengar är värda 1/11 av vad de var för 50 år sedan. Fundera på hur mkt rikare alla pensionärer skulle ha varit utan inflation. Värdet av dessa pengar har istället lagts på konsumtion, medan folk har lurats att tro att pensionspengarna kommer växa lika bra så länge de investeras. Vill man veta hur pensionspengarna växer, räkna %tillväxt - %inflation.

Det jag förespråkar främst är att det behöver inte vara såhär. Jag är inte kapitalist för att det skulle ge mig rättighet till en viss mängd pengar (det gör det inte), jag är kapitalist för att det är ett system som ger alla rätt till att skapa sin egen välfärd, något som visat sig 1000 ggr effektivare än om politker skall försöka skapa den åt oss.

Socialister pratar om alla som skulle bli övergivna, utslagna, utfattiga etc. i ett kapitalistiskt samhälle - vilket per definition förutsätter att en kapitalist inte frivilligt bryr sig om någon annan, men de talar aldrig om misären som deras system skapar åt folk - oavsett om de som drabbas bryr sig om andra eller inte. Att vara socialist är att hävda att människan är ett vanskligt kreatur, som måste tämjas till att bry sig om varandra av den allsmäktiga staten.

Tror ni på det?

Permalänk | Anmäl #5 Hans Palmstierna, 2009-02-19, 12:16

Jag håller med Palmstierna om att vi har en inbyggd inflationsbomb, men den kan kuperas med en snabb penningpolitisk omläggning om konjunkturen skulle vända, vilket Riksbanken har klart för sig. Problemet är att marknaden i nuläget är extremt okänslig för penningpolitiska åtgärder, vilket även förebygger inflation tillsvidare. Att socialism misslyckats historiskt på det ekobnomiska området är korrekt, då planekonomin överallt drivits av inkompetenta makthavare, men därav följer inte med järnhård nödvändighet att så måste bli fallet i framtiden. Övergång till planhushållning med staten som motor är hursomhelst enda möjliga utvägen ur en ekonomisk kris där det liberala systemet slutligt fallerar då ständigt växande interdependens med överkritisk makroexternalitet som följd sätter de klassiska marknadsmekanismerna ur spel. Socialism är ett nödvändigt, men icke tillräckligt villkor för ekonomisk återhämtning. Något fungerande socialistiskt politiskt alternativ existerar överhuvud taget inte i Sverige i dag; det gör det faktiskt ingenstans i hela världen. Det nationalekonomiska paradigmskifte som måste till kan endast födas under krisens svåra våndor. Vi går mot ekonomisk järnålder.

Permalänk | Anmäl #6 Peter Ingestad, 2009-02-19, 16:26

"Att socialism misslyckats historiskt på det ekonomiska området är korrekt, då planekonomin överallt drivits av inkompetenta makthavare,"
+
"Socialism är ett nödvändigt, men icke tillräckligt villkor för ekonomisk återhämtning. "

Ett recept för katastrof? Det finns en anledning till att planekonomi drivs av inkompetenta makthavare - för vem som än försöker driva en planekonomi kommer p.g.a. komplexiteten av att driva en hel ekonomi vara inkompetent (relativt marknaden, som på det stora hela är kompetent att styra resurser dit folk vill, eftersom folket är marknaden)

Det "liberala systemet" fallerar onekligen, men enl. min syn p.g.a. två saker : Politisk korruption (till vissa delar socialistisk omfördelning, till andra delar maktfullkomlig regelivring) samt makro-ekonomisk korruption (fram tills nyligen monetaristisk, numera även Keynesiansk).

Den enda hållbara räddningen ur misären är att förbjuda monopol på pengar (alternativt låsa pengamängden med grundlagsstiftning) samt förbjuda statlig inblandning i ekonomin.

Permalänk | Anmäl #7 Hans Palmstierna, 2009-02-19, 18:42

Dagens kapitalim är en kollektivistisk hierarkistisk tjäntemannakapitalism utan personligt engagemang och ansvar. Läs gärna vad Bengt Stillström skriver på Sourze:
http://www.sourze.se/Den_kollektiva_kapitalismen_10671859.asp

Permalänk | Anmäl #8 Uno Hansson, 2009-02-20, 23:59

Hur den här mardrömmen än slutar så måste man se det som en livserfarenhet man nästan kan lägga på sitt CV. Vi närmar oss punkten när Storbritannien och USA öppet talar om en depression, åtminstone för deras del men vi vet ju hur världsekonomin fungerar.

Vad jag inte förstår är hur dessa s.k. experter och analytiker kan påstå att en vändning är på gång. För att uppnå en vändning måste vi uppnå en jämvikt i det finansiella systemet, de av oss som gjort vår hemläxa vet vilket monster till kreditunderskott som existerar och ännu är vi inte i närheten av jämvikt. Man har ju i yngre år undrat hur det var på 20- och 30-talet, jag tror vi får svar på den frågan även om vi har andra förutsättningar än vad man hade då

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Syndafloden av papperspengar närmar sig

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar