Skuggutredningens initiativtagare: Kulturutredningen vill begränsa den konstnärliga friheten

Konsten är alltid fri. Du är fri att skapa vad du vill inom lagens råmärken, och om din konst går utöver dessa så får du ta konsekvensen av det. (Det är fortfarande konst.)

Du säger att konsten är en illojal pelare i samhället, men kräver lojalitet, immunitet och stöd från samhället? Det går inte ihop.

Svenska konstnärer är mesiga. Det är väl bara att trycka ner gasen och göra det du måste göra??

Konst kan finansieras på olika sätt - försäljning, sponsring, mecenater, stipendier, statsbidrag. Konsten ska vara fri, vildvuxen och spretig (fast gärna hålla sig inom lagens råmärken tack). Däremot är det helt rimligt att den som bekostar något också har ett inflytande över det som bekostas. Staten är i sin fulla rätt att ha synpunkter på det som staten betalar. Inte kräver väl sjukvården att vården ska vara "fri"?
Om en konstnär inte får gehör för sin konst av staten, får man väl vända sig någon annanstans. Ett konstverk blir väl inte mindre fritt för att det har bekostats av t.ex. en privatperson än av staten?

Utan att någon enda frågar under presskonferensen har denna nya kulturutredning lyckats mörda och utplåna det enda väsentliga som fanns i den gamla kulturpolitiken från 1974. Den förhatliga meningen om att "kulturpolitik ska motverka kommersialismens negativa verkningar".
Det var ju kärnpunkten och den är lätt att korrumpera och dölja med aldrig så många fraser. Så gjordes även då 1974. Det fanns formuleringar som idag är hårresande korkade i sin dåtida proggskepnad.
Men idag lyckas man med samma korkade retorik utplåna en väsentlig mening som ändå sammanfattar och rymdes inom ett språkbruk.

Idag vågar ingen säga (eller ens tänka) att kommersialismen ändå möjligen kan ha vissa "negativa" verkningar. Tanken är i sitt innehåll ganska solklar och enkel. Det fordras ingen super intelligens för att upptäcka att "kommersialismens negativa verkningar" idag sprutar ut sina reklamavbrott, lägger band på yttrandefriheten - hur frispråkig vill man vara gentemot sponsorer och arbetsgivare?
Alla vet detta. Ändå väljer medierna att diskutera denna totalt intetsägande kulturutredning utan att ett ögonblick betänka hur lurade vi alla är på friheten. Marknadsanpassning är inte frihet. Marknadens frihet handlar bara om att vinna, tjäna pengar och motverka den frihet som skapar fritt tänkande individer.
Marknaden avskyr fria, fritt tänkande mänskliga varelser. Men dessa politiker och "utredare" som tror sig vinna något på att bana väg för marknadsgycklarna kommer antagligen att framstå som fegare och dummare än de som 1974 ändå hade den goda smaken och kanske också ett politiskt utrymme och ett samhällsklimat som lämnade FRIHET till självkritik och självreflektion; nämligen att kulturpolitik borde motverka de implicita inneboende negativa verkningarna.
Allt var inte bättre förr, men en och annan sak var det. Till exempel språkbruket...

Det är en skam att den så kallade skuggutredningen inte erkänner för sig själva och omvärlden vad de faktiskt är: parasiter. De vill att andra människor ska betala för dem, att de ska vara enhälliga domare över vad som är god konst, och vad som icke är. De vill helt enkelt, som alla andra socialister, konsumera med någon annans pengar.
Att sådana här stollar ens finns med i diskussionen visar på vilken röta kulturpolitiken är i Sverige.

Det finns så mycket konst som bär sig självt och inte behöver stöd från staten. Vad tillför den statsifinansierade konsten som jag inte kan få från fritt producerad konst?

Mitt förslag hade varit att tydligt klargöra att man långsiktigt är för en helt fri konst. Och att man avser uppnå det genom att successivt minska statsbidragen till konsten under en lång övergångsperiod, säg 20 år. Detta för att inte helt svika de människor som lurats att utbilda sig till någonting som inte efterfrågas.

Konstärer har yttrandefrihet som alla andra, men författarna kanske menar pengar? Då är ju hela befolkningens frihet hotad eftersom de flesta inte får betalt för att yttrycka vad de vill.
Varför skall "konsten" ha speciella privilegier?
Hur kan det finnas "spetskompetens" i något helt grundat i individuell smak?
Varför skall "populasen" betala för konst de inte vill ha?
Vilka är de "omätbara värdena"?

Jag skulle helst låta samhällets resurser gå till annat än något så löst definerat som "konst".
Är det inte rimligt att man berättar för skattebetalarna vad de får för sina pengar?
För att stävja okonstruktiva inlägg känner jag mig tvungen att berätta att jag är under trettio, skriver egen musik och litteratur och har massor av hippieattribut i min livsstil.

Kulturpolitiken är en röra på grund av den extrema okunskap som florerar. Ofta läser jag kommentarer och får kommentarer från folk som tycker att konst och kultur är onödigt och är onödiga utgifter för staten och att konst skall vara självbärande.

Om så vore att all konst som producerades skulle vara "ekonomiskt självbärande" innan den fick presenteras eller utföras så skulle det knappt finnas en enda pop och rockgrupp. Det skulle inte finnas ett enda radioprogram eller tv-program och ingen film skulle produceras.

Några av våra allra finaste konstformer skulle automatiskt utraderas och massor av värden skulle gå fullständigt förlorade.

Utan kommunala musikskolor, statligt drivna folk och konsthögskolor, statliga bibliotek inom konstområdena, och allt annat som ingår i våra kulturella konstutbildningar skulle det inte produceras några konstnärer, artister, musiker, författare mm.

Utan statligt stöd skulle ske som i Italien då staten mer eller mindre beordrade företagen att gå in och stötta kulturen att när tiderna blir dåliga så dras stödet in och teatrar, operahus och andra kulturella inrättningar får lägga ned och publiken stär där med långt färre kulturella alternativ. Ett fattigare folk.

Vem skall driva biblioteken? Ett privat företag eller skall det vara ekonomiskt självbärande? Skall vi börja betala fullt pris för en teaterbiljett så kostar den inte längre 300 - 500 kronor utan kanske 2000Kr och vem har då råd att gå på teater?

Ord som "konstnärlig frihet" och "Kvalitet" är viktiga i en politisk kulturmanifest eftersom det är som en överenskommelse mellan flera parter som vidimerar att dessa olika parametrar skall tas i beaktande när man fördelar de kulturpolitiska pengarna.

Innan man dessurom vräker ut sig att konstnärer är "Parasiter" som lever på andras pengar kan jag ge följande exempel.

Vid en undersökning av en svensk storstads stora kulturinrättning som hade ett statligt bidrag motsvarande ca 200 miljoner kronor så framgick det att en stor del av pengarna går tillbaka till staten direkt i form av olika typer av skatter och i att teatern betalade hyra till ett annat statligt företag som förvaltade lokalerna. Sedan räknade man på ett antal olika parametrar so skapade intäckter för staden och därmed skapade skatteintäkter för staten. Man räknade också på andra samhällsnyttiga aspekter som hälsotal o.s.v. och kom fram till att den egentliga utgiften för samhället intå låg på 200 miljoner minus utan ca 10 miljoner minus... Och detta var en försiktig analys med tonvikt på att hålla nere de förväntningar som den ekonomiska nyttan var.

Kultur bidrar till att skapa attraktionskrafter omkring en region/stad och drar dit företag och investerare. Följaktligen är skådespelare, artister, musiker, sångare, skribenter och andra med om att mycket aktivt bygga upp samhället till skilland mot att kalla dessa för parasiter.