Fritt forum

Ann Helena Rudberg om Fritt forum

Journalistkårens tystnad drabbar den själv

Publicerad: 2009-02-12 16:02, Uppdaterad: 2009-02-12 16:02

Det är inte lätt för journalistkåren att hålla rent framför egen dörr. Journalister ska vara hjältar. Inte brottslingar. Men förtroendet från allmänheten urholkas för varje medlem av kåren, som inte sköter sig. Och håller de andra tyst blir det ett kvitto på att kåren är korrupt.

34 millningar
3 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

jag är själv journalist och författare och ömmar för grundläggande värden

Nu när poliser har gjort bort sig och kallat människor apajävlar och negrer så sköter journalisterna sitt jobb och granskar. Allt som har förekommit i den vägen kommer nu upp till ytan.

Polisen är en av staten Sveriges redskap att hålla ordning på människor, som begår brott. Den kan inte vara partisk. De får inte själva utsätta människor för brott.

Likadant borde det vara när det gäller journalister. Journalister är inte valda makthavare. De ska tvärtom granska makten. Det är deras uttalade jobb.

Detta är den tredje statsmakten, som har till uppgift att hålla sig rena från beroenden och inte själv aspirera på den politiska makten. Om de gör det måste de avgå från sina poster som journalister.

Naturligtvis ska de inte heller begå brott. Journalisternas arbete bygger på ett förtroende från allmänheten. Förutsättningen är att de är människor, som inte medvetet går utanför de regler, som är uppsatta för dem. Och att de naturligtvis inte begår brott mot andra under utövande av sitt yrke.

Journalistkåren har också till uppgift att sanera sig själv. Men tanken har alltid varit att det ska vara i samband med granskning av makthavare. Om någon misslyckas med det jobbet så kan den degraderas. Det var vad som hände Peter Bratt när han på 70-talet inte kunde stå på sig mot stasminister Olof Palme angående vad hans justitieminister Lennart Geijer hade haft för sig.

Men hur göra när någon har tryckt till en familj med vanliga människor? När någon upprepade gånger under åratal ljuger om små människor för att själv skaffa sig en karriär? Där ser journalister med överseende på varandra. Ingenting händer för det mesta när något sådant inträffar.

Vi har ett uttalat klassamhälle när det gäller journalister och vanligt folk. Journalister har i alla lägen högre status än någon vem som helst. De får denna status av företaget de är anställda hos och de skyddas av sina egna företag.

Problemet med journalistkåren är att den lätt blir en stat i staten. Särskilt i ett litet land som Sverige, där det endast handlar om några tusental människor.

Med en krympande marknad för den sortens papperstidningar, som har funnits i ett par hundra år, så blir situationen svår. Lönsamheten sjunker. Kåren stagnerar och vänder sig in mot sig självt. Kraven blir större på att prestera och gräva fram sådant som ingen annan har hittat. För någon som har ett lite rymligare samvete kan det vara lättare att göra karriär.

Det är inte lätt för journalistkåren att hålla rent framför egen dörr. Det finns ingen instans, som avgör om en journalist har uppfört sig regelvidrigt inom kåren. Ingen har räknat med den situationen. För journalister och särskilt den granskande sorten ska vara hjältar. Inte brottslingar.

Och samma mekanismer som uppkommer bland brottslingar spelar roll här. Ingen vill träda fram och berätta vad som egentligen har hänt runt något som är publicerat. För det är många, som kan känna sig skyldiga. Ingen vill vara en tjallare.

Det är enklare att hålla om ryggen och gräva ned allt i tystnad. Klappa på axeln och gå vidare.

Förtroendet för hela kåren urholkas för varje medlem som inte sköter sig. Och håller de andra tyst så blir det enbart ett kvitto på att denna yrkeskår har blivit korrupt.

När någon som uppenbarligen inte har skött sitt jobb fortfarande räknas bland de granskande så urholkas förtroendet snabbt för alla.

Det finns inga legitimerade journalister. Vem som helst kan kalla sig det. Det finns inte ett gemensamt synsätt på hur journalister ska uppföra sig.

Tvärtom har de som gått utanför fastställda ramar blivit hjältar när de har granskat politiker och företag med dolda kameror och försåtliga frågor. Eller i förklädnader.

Att wallraffa är en godkänd arbetsmetod. Men den blir problematisk när den undersökande journalisten inte själv har rent mjöl i påsen. När den inte följer de yrkesregler, som säger att journalister ska vara opartiska och försöka hålla sig objektiva.

Att de ska ta fram olika sidor i en konflikt. Att de ska belysa samhällsfrågor från olika parters håll. Att de ska syssla med sakfrågor och inte spekulera. Att de helt enkelt ska försöka ta fram sanningen.

Detta som borde vara så självklart är nu ifrågasatt. Och ju längre journalistkåren själv håller tyst och inte granskar sig själva eller sköter självsaneringen ju mindre blir förtroendet för hela kåren.

Ann Helena Rudberg (39 artiklar)
http://www.annhelenarudberg1.blogspot.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3840

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En enda person...en enda journalist sänkte mitt företag efter en falsk anklagelse. Journalisten gick på hörsägen och hörsägen var självklart rena lögnen. Dementin fick man nästan ha förstoringsglas för att läsa.

Så vad jag tycker om journalister, jag hatar dem. Objektiviten finns inte kvar. Inför riktig straffskala och kännbara reprimander för den journalist som åsamkar skada.

Det är journalisterna som sänkt Sverige i många avseenden.

Det är inte rimligt att några få personer skall inneha så stor makt !

Permalänk | Anmäl #1 Olle, 2009-02-13, 11:44

Tack för artikeln. Jag håller med dig i mångt och mycket. Visst är journalister också människor, med all den rädsla för att förlora sitt arbete. bl.a för vad redaktören/bossen "tycker" eller snarare begränsa tryckfriheten.
Ingen ska inbilla mig att Journalister är ´"sjysta"???
Vadå!,, nästan alla inlägg/reportage man läser i Sveriges tidningar. Expressen/Aftonbladet/SV/SVD m.m är bara ett "daltande" med invandrare och deras snyfthistorier!!!!!Ingen enda rad (sällsynt) VILKEN grupp av människor som står för de mesta brotten.m.m!!!
Visst jag känner ocksåempati för de människor i den jädrans värld vi lever i, men ska inte våra egna journalister, kunna vara objektiva??? De är de inte i dagens läge. Jag bara undrar..var finns DEN/DE som vågar stå upp..FÖR hur det verkligen är bakom kulisserna? HUR länge ska de kunna jobba (med gott samvete) under den press de har??? Att vara ärlig/eller inte ärlig/ Lyda de "högre upp" eller våga stå för den sanning de ser i samhället?
En kvinna som undrar..och som för länge seeen dragit sina egna slutsatser.

Permalänk | Anmäl #2 KarinAndersson, 2009-02-13, 19:22

Katrin bygger sina uttalanden på känslor och antaganden, det är inte statistiskt belagt att invandrare begår mer brott än svenskar. sverige har förhållandevis en bra journalistkår och bra tidningar.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Journalistkårens tystnad drabbar den själv

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar