Evolution och talande ormar

Enligt den gamla bibelöversättningen (från 1917) var kunskapen PÅ gott och ont (1 Mos 2:17). Innebörden blir, att med vår fria vilja gör vi vad vi vill med kunskapen, antingen ont eller gott. Det är som med yxan. Vi kan klyva både ved och skallar med den. Eventuell ondska finns i oss, inte i yxan eller i kunskapen.

I vår nya översättning står det i stället "kunskapen OM gott och ont". Det möjliggör innebörden, att ting utanför oss i sig kan vara onda eller goda. Då får vi lätt en sharialik lag att följa och någon fri vilja finns det inte plats för. Ondskan kan i så fall finnas hos såväl darwinismen som den medicinska vetenskapen. Koncentrationslägrens läkare däremot blir utan synd.

En lögn kan vara bra och god, om jag använder den som exempel vid undervisning: "Låt inte lura er!" Om jag använder lögnen för att bedra er, är det jag som är ond.

Bibeln må vara inspirerad av Gud, men den nya tolkningen bevisar mer existensen av en annan inspiratör. Idéerna att vi har en fri vilja, att inget är orent i sig, sant att den väg, som är sanningen och livet, är smal och krokig, har varit bland grundtankarna i kristendomen. Att förkasta allt detta, och särskilt den fria viljan, överträffar alla magplask av Benedictus XVI kring prästbrödraskapet S:t Pius X.

De bibellärdas förklaring till prepositionsändringen är, att båda tolkningarna är språkligt möjliga. Man har då undvikit ”på”, eftersom det förutsätter intelligens och filosofiskt sinnelag hos den inspirerande Guden. Det står skrivet, att Adam var Guds son, och då Adam betyder människa, har bibelkommissionen kanske funnit, att darwinismen kräver en aphjärna hos Fadern. Andra teologer tuggar fradga över en ny bibelöversättning, enligt vilken Darwins och vår släktskap med aporna är på Vår Faders sida.

Resonemanget ovan kan kanske beskrivas som slingrigt eller åtminstone giftigt, och då kommer vi in på de humanistiska debattörernas avsky för tron på talande ormar. De retar upp sig på den mest illustre av alla fanskap, den snacksalige fruktodlaren i Kunskapens Träd.

Denne serafimerriddares latinska namn, Lucifer (som betyder ljusbringare), anknyter till namnet på biblioteket i Alexandria, Serapeion, den antika lärdomens högborg och intellektets boning. Seraph betyder ungefär och bl.a. "lysande orm". Seraferna var symboler för de gudomliga egenskaperna, och intellektet är en av dem. - Jag tror inte humanisterna protesterar mot den värderingen.

På bilder av faraoner ser vi ofta ett guldsmycke i pannan. Trots att smycket ofta avbildar två ormar, och undantagsvis t.o.m. tre, används ordet ureusormen i bestämd entalsform. Ormarna är gamla symboler för Faraos handlingskraft (anden), Faraos medvetna intellekt (själen) och skaparkraften (varandet, symbolen för Faraos identitet med Den Som Är). Det var i Egypten, som Gud presenterade sig för Moses med namnet Jahvé = Jag Är.

Det är den andra av de här ormarna, det slingriga intellektet, som kan tala! Bibelns serafer, de två första av de nämnda ormarna, var de två högsta änglaväsendena framför Guds tron, men i uppror mot Sanningen, är just denne talare Lögnens Furste. Vem annars?

Farao var en gud. Han var son till solguden Re (en mer korrekt stavning än Ra), och redan i Egypten var Fadern och Sonen ett. Gudar och deras avbilder (mänskliga varanden) har två serafer! Förutom i ett fåtal ureussmycken beskrivs skaparkrafen inte som en seraf. Av de två seraferna är det främst den snacksalige, som jag nu talar om.

Det vi möter är en urtida föreställning om att medvetandet är ett långt osynligt organ, som vi sträcker ut och utforskar världen med. På svenska heter den Blicken. Vi lägger den på allt möjligt, och vi petar folk i ryggen med den. Likt Farao har vi den fastsatt i huvudet. På runstenarna utgör runornas ord dess kropp.

Den idén har vi inte importerat från Egypten eller det forna Grekland, där den också fanns. Vi har alla ärvt idén från vår gemensamma schamanska stenålder. På den tiden hade ingen sett ljuset gå i vågor, och ingen hade heller legat och räknat fotoner för att somna.

Ormar ingår bland det grottkonstnärerna lämnat efter sig. Hur vidskeplig idén än påstås vara, har de flesta känt fanskapet i ryggen, och särskilt kvinnor lär känna av nosande ormar. Empirismen står i detta fall inte på humanisternas sida. De bör för övrigt visa mer respekt för de här språkliga spåren av en idéhistoria av verkligt imponerande ålder.

Den bibliska allegorin skiljer inte på medvetande och intellekt. Exempel på det ser vi i berättelsen om den vandringsstav, som Moses fick av Gud. Moses skulle stödja sig på den under jordevandringen. När han fick den, sade Gud att Moses skulle slänga den på marken, och då förvandlades staven till en skrämmande orm. När Moses grep tag i den förvandlades den åter till en stav, som Moses sedan utförde underverk med.

Det där tror ingen humanist på, varför jag en gång skrev en berättelse, Sagan Om Elektronen Elvis. Titeln avser en tänkt saga, som förklarar elektricitetsläran för barn. I sagan rusar Elvis bl.a. omkring i ledningar och leker med ringklockan Inger. Men då Elvis ritats med keps och kortbyxor, blir ett barn argt och säger: ”Vilket larv! Ser elektroner ut så där? Jag tror inte på elektroner!”

I Bibeln har intellektet beskrivits som en orm, och då blir humanisterna arga. Även Moses talföre bror Aron fick en stav. Den kunde grönska. Språket blomstrar ibland. Faraos trollkarlar hade också stavar. Framför Faraos tron kastar Aron och trollkarlarna sina stavar på marken, och ett stort ormslagsmål utbryter. Arons orm är störst och äter upp de andra.

Det är likt allt annat i moseböckerna en allegori, även kallad liknelse, och händelseförloppet är helt trovärdigt: Intellektens kamp. Namnet Ramses är en sammandragning av Ra och det fornegyptiska moses, som betyder son. Den bibliske Moses svärfar heter Reguel i 2 Mos 2:18, en sammansättning av tre ord, som kanske alla betyder Gud. Re och El från egyptiskan och hebreiskan, samt Gu möjligen från ett indoeuropeiskt hettiterrike.

Från och med Adam verkar varenda människa i texterna vara Guds son och ofta ett med Fadern. Den dotter Moses fick till hustru hette Sippora, ett av många mesopotamiska namn på Venus, himlens drottning. Hon var en helig ande eller vilja att göra gott, som redan i Sumerien, långt före tidigaste judisk tid, symboliserades av duvan. Det är något sorts nytestamentligt tjat i dessa gamla berättelser, som ingen vill förstå.

Moseböckerna skapades som ett lärt sammanplock av allegoriska bilder från den äldsta antikens alla olika kulturer. Såväl humanister som religiösa underskattar bildningsnivån hos GT's skapare, och det beror dels på gemensam obildning, dels på de religiösas fasa för religionsblandning, och dels på deras vilja att tro, att allt handlar om mirakler.

Underverk och tecken är det enda som räknas: "Vi vill se Jesus Labero!"

Vi har också behovet av våra primitiva förfäder. "Negrerna" skall ju vara precis som dessa. Hur kan vi annars med socialdarwinismen som grund motivera 1800-talets politik i Afrika? Om det var så, att folk redan för många tusen år sedan var skärpta och intelligenta, men hade andra fastän i många fall mindre kunskaper, är det ju vi, som har varit och är dumma och primitiva, när vi läser deras texter. 

Många religiösa vägrar vidröra den lärdom som faktiskt finns tillgänglig för att förstå texterna. Den lärdomen ses som hednisk och utanför gränserna för tillåten bildning! Man tolkar i stället allt bokstavligt. Då, och bara då, tror humanisterna på religiösa människor, och säger därför, att texterna är primitiva och vidskepliga! De säger alltså att kunskapen är ond. Själva är de fulländade. Jag säger i stället, att när deras orm ätit så att den fått förstoppning, skall de gå till veterinären med den!

Ormen, som sitter fast med svansen i Sonens huvud, är vårt medvetna intellekt, vår själ. Den som bär ljuset, bär Re, är själv Re. Från latinet har vi fått ordet ligament. På svenska heter det bindväv. I svenskan är -lig en ändelse som binder egenskaper till något. Jag ger orden solig, hjärtlig, vänlig och smädlig som exempel. Det är återigen ett spår av stenålderns språk.

Religion betyder alltså bundet medvetande. Den fornnordiska sagan beskriver hur den snacksalige nätvävaren Loke (logos, logik) binds till en plågsam fångenskap. Medvetandet är bundet vid ett varande, som kallas materia. Det är skapat av Varandets Kraft.

Medvetandets eller Tankens Kraft, som skapar tankar, och Handlingens Kraft, som skapar handlingar är Varandets två serafer. De kallas själ och ande. 

Varandets källa, Det Stora Djupet finns i Bibelns inledning, men vi får gå till Koranen, för att få reda på, att Gud skapat människan av en droppe.

Adam är vårt eget lilla varande. I sidomyter till Bibeln hittar vi Lilith, Adams första hustru. Hon var alla demoners moder, Lögnens Furste i feminin tappning. Vårt intellekt är ju alla ideologiers, teologiers och ekonomiska teoriers moder. De får människor att slå ihjäl varandra. Vilka värre djävlar kan jag måla på väggen, för att få Christer Sturmark att tro på demoner? Eva är människoanden, den som plockar frukten. Moder till allt levande. Lilith och Eva är Adams serafer.

Djupet torde i denna filosofi vara Gud som skaparkraft, Gud utanför oss, men den som styr denna skaparkraft verkar mer vara Gud inom oss, en moralisk, värderande princip. Här är texterna dunkla. Gudsbilden blir lätt alltför komplicerad, inte minst för för många i sin tro brinnande, religiösa såväl som ateistier.

Innan arianismen för halvtannat årtusende sedan införde det feodala himmelriket i kristendomen, var reinkarnationen det som kristna trodde på. Skapar vi Gud inom oss, tar vi så småningom död på djuret i oss den vägen. Gudarna föds, Gud får sina barn, då det djuriska betvingas och ersätts. Om det sker, sker det just nu, och i så fall på det sätt som allegorierna beskriver. Men vi skjuter på varandra och bär oss åt som de svin vi är, så vad är det för fel på Darwin? Att kalla svin för apor är smicker!

Det går alltså att förena Darwin och kristendomen, men då får man inte vara bokstavstroende. När hinduer är bokstavstroende brukar vi tala om primitiv religiositet och primitiva tolkningar av Indiens heliga skrifter. De djupsinniga och lärda tolkningarna samt braminers religiösa mystik bemöts däremot med respekt. Men var har vi de lärda och djupsinniga kristna prästerna? Finns det bara primitiv kristendom?

Åter till serafen! Den befjädrade ormen vill lämna materien och flyga till tankens himmel, den himmel, som liknar ett träd uppvuxet ur det kunskapens senapsfrö, som planterats i jorden/materien. När ”silversnöret brister”, är ormen fri och flyger iväg. Den här idén om den befjädrade ormen och dess anknytning till solguden nådde Amerika för minst 12000 år sedan.

Med tanke på den ålder idéerna tycks ha, och det samhäle de måste ha uppstått i, är de intellektuella prestationerna bakom dem verkligt imponerande. Vi bör visa respekt för tankarna! Bristen på respekt är dock urgammal. 

Idéerna har därför alltid korrumperats. De politiseras. Då blir det hedendom av dem, vidskepelse, och de måste reformeras. Erich Zehren berättar i ”Stjärnornas Testamente” (A&W/Gebers 1959, Åke Ohlmarks översättning) om syriern Irsu, som på Moses tid fick makt i Egypten och i sin reform gjorde gudarna till människor. Då blev väl även Farao en vanlig människa.

Egyptens präster avskydde Irsu. Namnet låter som ett förvrängt Israel. Syrier, det är från rätt håll, utlänning som utlänning. Moses/sonen lämnade sedan Egypten via det Sävhav, där egyptierna mötte förfädernas andar. Översättningen Röda Havet är fel! Sävhavets teologi hade egyptierna nog ärvt från de schamaner, vars stenålder föregick högkulturen. Forskare i akustik lär kunna förklara varför vi hör näcken spela och även röster i susande brus. Den susande säven var rätt miljö för schamanernas inre arbetsresor.

Enligt schamanernas utforskningar vid frammanade nära-döden-upplevelser, öppnas en väg genom Sävhavethavet. Vi tycks i Andra Mosebok ha fått en reformerad tolkning av den Egyptiska Dödsboken översatt till hebreiska. Det är i så fall en allegorisk beskrivning av färden till ett nytt jordeliv, och det är inte sin historia judarna bevarat, utan en version av föregyptisk teologi.

Men som ovan och annorstädes sagts, idéer korrumperas. Det blev tidigt åter politik av dessa berättelser (de hebreiska om det förlovade landet = det nya livet, och även den lika allegoriska Första Moseboken), och sådan tolkning styr inte minst USA's utrikespolitik. All politik utvecklas mot målet: "Det är bara jag som är något och skall ha något!" Yttersta konsekvensen av lönedifferentiering är en Farao, så det finns anledning studera, hur de forntida religionerna och ideologierna utvecklades.

Vi hamnar återigen i frågan om hur vi använder kunskapen, på gott eller ont. Det är alltid aktuell politik, inte minst i den faraoniska girighetens ekonomiska kris, då ekonomiska kunskaper påstås ge rätt till de privilegier, som tidigare gavs för teologiska kunskaper eller militära kunskaper. Återigen, det är inte kunskaperna (teologiska, medicinska, ekonomiska eller militära), som är onda. Det är de människor, som använder dem på dr Mengeles vis, som är onda!

Den här filosofin säger, att vi skapar våra egna helveten. De är visserligen tidsbegränsade, men ändå. Det vill vi inte tro på, men visst vore det bra, om somliga trodde på det? Men de onda har ju all anledning att bekämpa och korrumpera idéer, som kan skapa ett samhälle, som inte accepterar deras begär.  

Den där himlen är ibland lik t en jäsande deg, som blir till bröd. Det är Jesu liknelse. Euklides bakade en limpa av kunskapens säd, sådan säd som finns på Bibelns omslag. I Euklides recept ingick geometrins axiom. Lärare har matat elever med denna limpa sedan före Jesu tid. På andra lektioner har det tuggats glosor. Ju fler som äter allt, ju mer kunskap blir det över åt alla andra.

Även Jesu lärjungar matade folk med sådant här bröd. Det gjorde de vid två tillfällen. De händelserna hänvisar Jesu till, då han irriteras över lärjungarnas dumhet. Han talade med dem om det bröd, som skall ersätta fariséernas surdeg. Han säger ungefär: ”Minns ni inte? Hur kan ni tro, att jag nu talade om bröd?” (Matt 16:9-12). Texten säger i klartext att brödet är hans lära!

Men det tror inte de i tron brinnande på! De har lyckats övertyga humanisterna om, att det står "Skogaholmslimpa" i Bibeln. De troende fortsätter ropa: "Vi vill se Jesus Labero!" De otroende blir arga och vägrar att äta.

Att utspisningsundren i Nya Testamentet är verkliga mirakler har slagits fast som en dogm. När Sanningen spikas fast dör han - tillfälligt. Det lärde vi oss då de tokvilda lärjungarna spikade fast honom, när han i desperation började klättra på väggarna. Paulus beskyllde då somliga troende för att korsfästa Kristus på nytt. Han sade även att hans teologiska motståndare fick hedningarna att smäda Gud. Han har fortfarande rätt!

Föresten så heter ormen Gustav. Det betyder Guds stav. Wikipedia föreslår i stället att namnet kommer från det slaviska namnet Gostislav. Det är det indoeuropeiska ghosti = vän och slav = ära. I GT använder patriarken Jakob ett hebreiskt ord för ära i betydelsen själ. Intellektet blir då min vän, spöket Laban. Sådant här är ganska roligt.

Moses lät tillverka en orm av koppar, som sattes på en stång. Den fördes i täten då israelerna tågade genom öknen. Intellektet skulle alltså vara i täten, då man gick fram. Bilderna är logiska, om vi bara inte bokstavstolkar allting.

Här bryter jag, trots att det går att skriva betydligt mycket mer. Men hur många orkar med detta?

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3845

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

The luxury balenciaga handbags use the best of the distressed Italian goat leather to slouchy one of a kind look that everyone loves. gucci has been a household name for ages and gained increased popularity following the wildly popular hit Sex and the City.
The designers play a vital role in leading the fashion trend. They added their design concept into louis vuitton speedy 30.

Permalänk | Anmäl #1 luoluo, 2010-07-02, 04:27

The story comes with a young man.chat siteleriHe comes from a small town.chatHe goes to the prosperous city New York.güzel sözler He is ambitious to own a big house,yonja a luxurious car. He has the confidence that one daysohbet/adana sohbet/netlog sohbetnetlog his dream will come true. He imagines the daykızlarla sohbet sohbet etmirc indir/mirc indir He tries his best to. One day,flip chatchat roulettechat roulet his entire dream comes true. He comes back home.He picksdini sohbet up his wife to the big city. He was invited to the party.muhabbetsohbet He brings his wife to take part in the partyHis workmates were disappointed for hisseviyeli sohbet old wife.His wife was also very sad thatgüncel haberler she want to go back to the town.Chat/sohbet He knows that today hesohbet odaları owns so much fortunate is from his tender and kind wife from many aspects. The reason why she looks old is because of him. He do not want his wife go back. He wants her live with him together. He want her suffer so much miserable life as before. While, he was so handsome is totally different from his wife. He wonders chat siteleriislami sohbetsohbet odalarıand considers one day after one day. Soon, the day is drawing near. iyinet frmtr trkygnclr webmaster seo yarışmasıHe doesn’t know what he could do to leave his wife. Suddenly, an ideaforumforum siteleri toplist eklecomes into mind.He goes to the .the price of the jewelry, then he puts his money film izle - dizi izle - mp3 indir -mp3 dinle - dizi izle - yabancı dizi - lig tv izle - on the counter with the twice price./chat/burmeh yaza lida fx15 biber hapı ile formda girin//zayıflama lida fx15 ve biber hapı zlfvbh/travesti

Permalänk | Anmäl #2 MuratCann, 2010-07-16, 15:28