Fritt forum

Foto: Scanpix

Fem fackliga företrädare:

Offentliga sektorns kvinnor riskerar bli krisens förlorare

Publicerad: 2009-02-11 20:02, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Om inte regeringen skjuter till mer pengar till kommuner och landsting finns det stor risk för att mängder av kvinnor blir arbetslösa. Mönstret från 90-talets kris tycks gå igen, skriver företrädare för fem fackförbund.

millningar
6 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Anna-Karin Eklund representerar Vårdförbundet, Eva-Lis Siren Lärarförbundet, Eva Nordmark SKTF, Anette Carnhede Fackförbundet ST och Sture Nordh TCO.

Kvinnorna dominerar bland de anställda i offentlig verksamhet. Det handlar till exempel om alla kvinnor i vård- och omsorg, lärare i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan, administrativ personal i kommuner och stat. Erfarenheten från nittiotalets nedskärningar blev att arbetsmiljön kraftigt försämrades på alla dessa områden på grund av nedskärningar. Situationen håller fortfarande i sig, lärarna har exempelvis Sveriges sämsta psykosociala arbetsmiljö, därefter kommer vårdyrken som läkare och sjuksköterskor enligt en aktuell undersökning som SCB (Statistiska centralbyrån) genomfört. Andra undersökningar visar att arbetsmiljön är ett stort problem redan nu även bland andra grupper som personal inom Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller i kommunernas sociala arbete. Situationen riskerar att förvärras om inte kraftfulla insatser sätts in för att förhindra stora uppsägningar.

Regeringen har lovat att under våren lägga fram en strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet. Det är ett bra initiativ men det måste ta sin utgångspunkt i att den ekonomiska krisen kommer att öka arbetslösheten kraftigt och försvaga den ekonomiska tillväxten rejält. Effekten blir bland annat att skatteintäkterna för kommuner och landsting minskar betydligt, vilket i sin tur förstärker krisen. Konsekvenserna av detta riskerar att bli kortsiktiga sparpaket med uppsägningar i primärkommuner och landsting. Sektorer där 80 procent av de anställda är kvinnor.

Krisen gör det även uppenbart att nedskärningar i offentliga verksamheter blir kontraproduktiva. Stora besparingar kommer att ge försämrad service till medborgarna, men mycket marginella ekonomiska besparingar för samhället.

Risken är överhängande för att en sådan utveckling riskerar att leda till ett bakslag för jämställdheten. Efter 90-talskrisen fick kvinnor i offentliga sektorn ta en stor del av smällen.

Vi vet att den svenska nittiotalskrisen ledde till stora personalminskningar, omorganisationer och nedskärningar i stat- och kommun. Pressen på den kvarvarande personalen ökade drastiskt. Konsekvenserna visade sig snart som ett ökat antal långtidssjukskrivna, vilket i sin tur ledde till hårda påfrestningar i samhällsekonomin. Risken är uppenbar för att nya nedskärningar i den gemensamt finansierade välfärdssektorn, som en följd av krisen, kommer att leda till liknande problem igen.

Ökade ekonomiska problem för kommuner, stat och landsting gör det dessutom svårt att inom överskådlig framtid åstadkomma de relativlöneförändringar som är nödvändiga för att vi ska få jämställda löner på den svenska arbetsmarknaden.

Det finns ingen långsiktighet i att lösa ekonomiska problem genom att "hyvla" bort en del av personalstyrkan och fortsätta som vanligt men låta färre göra mer.

Nedskärningar i den offentliga sektorn skulle innebära att alla medborgare går miste om värdefull samhällsservice och kvalificerad tjänsteproduktion och leda till sämre kvalitet och färre välfärdstjänster. Uppsägningar i dagens ekonomiska läge leder till att folk som sägs upp går direkt ut i arbetslöshet. De kommer inte som i en högkonjunktur att mötas av en hög efterfrågan i den privata sektorn. De direkt berörda drabbas istället av inkomstminskningar och kommer att i sin tur dra ned på sin konsumtion med negativa effekter på efterfrågan i näringslivet och på privat sysselsättning. Kommunala och statliga lönekostnader minskar i och för sig, men skatteinkomsterna minskar också och utgifterna för arbetslöshetsersättningar ökar. Den kortsiktiga besparingen äts nästan helt upp av ökade statliga utgifter och minskade skatteinkomster för stat och kommun. Den sammanlagda ekonomiska besparingen av att säga upp offentligt anställda i detta läge är mycket marginell samtidigt som medborgarna går miste om värdefull samhällsservice. Den offentliga sektorn sparar i princip inga pengar men tiotusentals anställda tvingas till passiv arbetslöshet istället för produktivt arbete.

Ökade statliga stöd till kommunsektorn och inställda sparbeting i den statliga sektorn borde därför vara centrala element i den ekonomiska politiken. Det brådskar som arbetsmarknadsreform och är ytterst angeläget som jämställdhetsåtgärd.

Eftersom politiker är arbetsgivare i den offentliga sektorn är det viktigt att dessa tar sin roll som ansvariga för bra arbetsvillkor på allvar. Villkoren för välfärdssektorns yrken måste förbättras. Det vore att göra Sverige en björntjänst om man tar det ekonomiska läget som förevändning till att inte genomföra den löneutvecklings- och värderingsförändring som man i avtal kommit överens om. Välfärdens yrken måste få högre status - om politikerna inte hanterar krisen rätt kommer det arbetet att försvåras för lång tid framöver. Det finns en risk för att den ekonomiska belastningen på den offentliga sektorn cementerar skillnader i lön och status mellan de kvinno- och mansdominerade sektorerna.

Färre anställda betyder dessutom sämre service för dem som bäst behöver den. Det leder till exempel till oro över att ens barn inte får stöd i en för stor barngrupp i förskolan eller skolan, eller över att ens gamla föräldrar inte får den hjälp som de behöver. Det betyder också att medborgare i behov av stöd från våra myndigheter allt oftare drabbas av förseningar eller sämre service.

En fungerande ekonomi är en förutsättning för att skapa resurser för den gemensamma välfärden. Men den gemensamma välfärden är också en förutsättning för en fungerande ekonomi.

Hittills har åtgärderna i regeringens krispaket riktat in sig på akuta åtgärder för industrin och finanssektorn. Det är nödvändiga och bra insatser som gjorts. Men för att jämställdheten inte ska råka ut för ett bakslag och den gemensamma samhällsservicen ska försämras kraftigt behövs kraftfulla åtgärder och stöd till statliga och kommunala verksamheter i hela landet.

Och det brådskar.

Anna-Karin Eklund, Eva-Lis Siren, Eva Nordmark, Anette Carnhede, Sture Nordh

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3819

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag håller helt med artikelförfattarna!
Det talas så mycket om "Joblinjen" av företrädare för alliansen. Men att försöka rädda jobben inom den sektor som vi alla är beoende av på ett eller annat sätt det verkar inte bekymra regeringen. Det saknas platser inom sjukvården detta pga att det saknas personal och värre ser det ut att bli. Skolan har för lite personal redan idag när det gäller stödresurser: kuratorer, elevassistenter och rastvakter. Inom förskolan har det under flera år propagerats för att vi ska ha en viss personaltäthet, detta för att barnen ska må bra, men även för att personalen inte ska bli utbränd. Är inte detta viktiga faktorer att ta hänsyn till när det gäller att ge kommuner och landsting mera pengar?
Minskar personalen inom den offfentliga sektorn så drappar det oss alla!

Permalänk | Anmäl #1 Gun Svahn, 2009-02-12, 11:33

Jag håller absolut inte med artikelförfattarna!
Varför ska kvinnorna få behålla sina jobb?
Nu blir det en backlash i jämlikheten.
Kvinnodominerade arbetsplatser skall bekämpas med alla medel som står till buds.

Permalänk | Anmäl #2 Kalle, 2009-03-29, 07:18

Tror att Sture Nords kompetens och trovärdighet kan förbättras den dag han avsäger sig sitt styrelseuppdtrag i AMF och besinnar sin.avsaknad av all ekonomisk kompetens utanför planekonomins skumma nepotism.

Permalänk | Anmäl #3 Matsi, 2009-04-01, 22:41

Har landstingen lagts ner?

Hur kommer det sig att politiska nivåer med egen beskattningsrätt inte kan klara sin verksamhet utan att kräva att en anna nivå, i detta fall staten, skall använda sin beskattningsrätt för att öse pengar över landstingen.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Offentliga sektorns kvinnor riskerar bli krisens förlorare

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar