Om författaren
Lars Liljegren var fram till folkomröstningen om kärnkraft i mars 1980 sekreterare i kampanjkommittén för Linje 2. Idag är han verksam som förvaltningschef för kultur och fritid i Haninge.
Om jag har förstått saken rätt vill alliansregeringen tillåta fler reaktorer.
Jag fick höra det första gången på morgonnyheterna. Om det inte hade varit ett lätt snöfall utanför bilrutan, hade jag trott att det var radions aprilskämt.
Minnesbilderna från 1976 dök upp i hjärnan. Det var ju då det började.
1976 fick Sverige sin första borgerliga regering sedan 1932, om vi undantar samlingsregeringen under andra världskriget.
Bilderna i tidningarna visade bl.a. ungdomar som körde runt på Östermalm i öppna bilar, drickande champagne och firande segern men troligen ännu mer det socialdemokratiska nederlaget.
Segerherren själv, centerns ledare Thorbjörn Fälldin, hade ett kärnkraftfientligt parti bakom sig när valrörelsen startade. En omsvängning hade skett från 1970, då också centern var positivt till kärnkraft.
En fantastisk folkupplysning lade grunden till 1975 års energipolitiska beslut.
Inom socialdemokratin deltog 44 000 personer i studiecirklar för att diskutera och ge impulser. Tusentals inom centern och folkpartiet gjorde samma sak. Och centern låste sig vid att kärnkraften skulle vara helt avvecklad 1985, tio år efter beslutet. Detta beslut var djupt förankrat i partiet.
Valrörelsen började rulla igång så smått på våren 1976. Då var fem reaktorer i drift.
Den 10 april slog Fälldin fast:
"Jag sätter mig inte i en regering som startar fler kärnkraftverk".
Hans mantra om att centerns energipolitik var ett villkor för en borgerlig regering upprepades till kärnkraftmotståndarnas glädje. De tilltänkta koalitionspartnerna, kärnkraftsvännerna Gösta Bohman och Per Ahlmark, bävade. Spänningen i kärnkraftfrågan ledde ju senare till att den borgerliga regeringen sprack
Debatten mellan Olof Palme och Thorbjörn Fälldin i Scandinavium den 1 september blev en klassiker. Olof Palme gjorde från talarstolen besök både i världens länder och i fabriker och bostadsområden här hemma. Som vanligt elegant och välformulerat. Fälldin upprepade genom hela debatten: "Kan Du lova människorna ett bättre samhälle med ett kärnkraftsamhälle?"
Jag kommer ihåg att när vi "troende ungsossar" skulle recensera debatten konstaterade vi, att Fälldin knappast kom över den blå linjen i hockeyarenan. Men så fel vi hade. Centerledaren hade med sin trygga framtoning gått hem i stugorna.
Centern hade under våren låga opinionssiffror. De ökade i takt med att Fälldin ökade trycket i kärnkraftfrågan.
Den 2 september presenterade Fälldin sin s.k. sparplan, som inte höll för en saklig genomlysning. Men sådant fanns det inte tid till i valrörelsens slutskede. Den 19 september var det valdag.
Under valrörelsens slutskede strömmade väljare från socialdemokratin till centern.
En väljarundersökning som SCB gjorde de två sista veckorna före valet gjorde det möjligt att dag för dag följa hur de intervjuade sa, att de skulle rösta på valdagen. Socialdemokraterna förlorade väljare för varje dag, då kärnkraftfrågan dominerade debatten, och centern vann ungefär lika många. De andra partierna stod stilla. Och i sakfrågan var folkpartiet och moderaterna tysta som möss.
När centern nu säger adjö till kärnkraftmotståndet tar man också avstånd från den linje som fick Sverige att bryta mot något som närmast kunde liknas vid en naturlag. Att endast socialdemokrater kunde regera i Sverige.
De historiskt kunniga vet ju att det som gav landet en borgerlig regering, kärnkraftfrågan, också spräckte den. Men det är en annan historia.
Nästa nedslag i historien är folkomröstningen om kärnkraft.
Den 28 mars 1979 havererade kärnkraftverket i på Three Mile Island i Harrisburg, USA.
Förstummade satt vi och såg räddningspersonal i vita heltäckande plastpåsar ta hand om oroliga föräldrar och barn. Det är med de här upplevelserna på näthinnan vi kan förstå varför besluten om att avveckla kärnkraften fick så starkt stöd.
Kärnkraftfrågan lyftes ur valrörelsen 1979, sedan det hade blivit politisk enighet om en folkomröstning. Svenska folket skulle den 23 mars 1980 få ta ställning till den framtida energipolitiken, sedan några viktiga utredningar hade tagit reda på vad som hänt i Harrisburg och vad vi kunde göra för att minska vårt beroende både av olja och kärnkraft samt göra kärnkraften säkrare.
Linje 2, gemensam för folkpartiet och socialdemokraterna, hade parollen "Avveckling med förnuft". Moderaternas linje 1 hade samma förstasida som linje 2. På baksidan av valsedeln för linje 2 fanns riktlinjer för hur avvecklingen skulle gå till.
Båda linjerna hävdade att vi skulle använda högst de 12 reaktorer som var i drift (sex vid den tiden), färdiga (fyra var klara men utan laddningstillstånd) eller under arbete (två). I praktiken stod linje 1 för en "fortsatt kärnkraftanvändning", men ingen vågade offentligt vid den tiden önska nya reaktorer.
I skuggan av Harrisburg hade linje 3, centerns linje, stor framgång. Den linjen hävdade att all kärnkraft skulle vara avvecklad inom högst 10 år.
Linje 2 var klämd mellan de två andra. Det som ledde till seger i folkomröstningen var den avvecklingsplan som vi presenterade i början av februari. Under den månad som var kvar av kampanjen fick linje 2 stort genomslag. I avvecklingsplanen stod att all kärnkraft skulle vara ersatt före 2010. Det är nu det.
Den linjen med årtalet 2010 lades också fast av riksdagen efter folkomröstningen.
Det finns mycket att säga om fortsättningen.
De flesta politiker blev så lättade över att det äntligen blev någon form av försoning om kärnkraften, att de kraftfulla insatserna för alternativa energikällor uteblev. Det finns ju många länder utan våra uppslitande strider om kärnkraften och bred majoritet för att avveckla den, som har kommit mycket längre än vi. Om vi hade satt vindsnurror framför munnen på alla som har pratat om de nya alternativen hade vi säkert kunnat ersätta en och annan reaktor. I praktiken har det varit mycket prat och lite verkstad. Avvecklingsplanen har vårdats och genomförts dåligt.
Jag känner mig faktiskt lite lurad. Det är möjligen på grund av att jag har varit borta så länge från det politiska livet, som jag fortfarande har uppfattningen, att löften skall hållas.
Nu hänvisas till den globala uppvärmningen. Vi bör ersätta olja med kärnkraft, säger man. Inte för att jag önskar det, men tänk om något händer i Forsmark, och svensk räddningspersonal, iklädd skyddsmask och lufttät plastoverall, försöker ta hand om förskrämda barn mot bakgrunden av ett stort moln över Östhammar. Vi sa då, när det smällde i Harrisburg, att vårt samhälle inte kan klara den stora olyckan, om den verkligen är framme. Vi föredrog på den tiden de smygande problemen framför den stora katastrofen.
Det är naturligtvis tillåtet, till och med något att rekommendera kanske, att ändra mening. När tyske förbundskanslern Konrad Adenauer fick frågan varför han ändrat sig sa han lugnt och sansat, att "ingen kan ju förbjuda mig att bli klokare så länge jag lever". Men allt är faktiskt inte nytt under solen.
Jag kan berätta, att redan 1976 varnade legenden, professor Bert Bolin, i rapporten "Energi och klimat" från Sekretariatet för framtidsstudier för att koldioxidhalten kunde vara fördubblad till år 2030. Han berättade att de vattenmängder som finns lagrade i inlandsisarna över Grönland och Antarktis räcker till en höjning av världshavens yta med 60 meter. Det var ett av många skäl som fick oss att redan då försöka komma bort från oljeberoendet och kärnkraften samtidigt.
Själv har jag också en något mer positiv inställning till kärnkraften idag. Men för mig handlar det om något annat.
Folkomröstningen skapade försoning i ett splittrat samhälle, där politikers tid i alltför stor utsträckning upptogs av kärnkraftgräl. Nu riskerar vi samma situation igen.
Energibesluten och folkomröstningen förbereddes genom imponerande folkbildningsinsatser, där tiotusentals medborgare studerade och gav sina partier råd. Råden följdes. Jag vet, för jag var med. Själv blir jag nostalgisk och euforisk när jag tänker på dåtidens folkbildningsarbete i energifrågan, slutligen klubbat på partistämmor och kongresser. Nu ändrar sig de beslutande efter en nattmangling i kanslihuset. Känns det bra för någon?
Det naturliga är väl en ny folkomröstning, den här gången med klara alternativ, inkl. ett om en utbyggnad, så att också centerledaren Maud Olofsson har något att rösta på.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3682
Nu, nästan 23 år efter det att Palme var statsminister så trodde åtminstone jag att alla fattat att linje 2 "avveckla men med förnuft" eller som det kom att heta i folkmun "avveckla förnuftet" bara var ett taktiskt spel från Palmes sida.
Man var rädd att de Socialdemokrater som var emot kärnkraften skulle göra gemensam sak med V och C om S jorde gemensam sak med M och var med i linje 1.
Därför skapades alternativet linje 2 som var linje 1 Light och som man trodde att de flesta sossar kunde acceptera. På så vis skulle massflykten till Linje 3 hejdas (vilket också skedde).
Lars Liljegren skriver "i avvecklingsplanen stod att all kärnkraft skulle vara ersatt före 2010. Det är nu det.....Jag känner mig faktiskt lite lurad. Det är möjligen på grund av att jag har varit borta så länge från det politiska livet, som jag fortfarande har uppfattningen, att löften skall hållas."
Lurad kan ju bara den vara som litade på Palme.
Efter hans utsagor i Geijeraffären samt en del annat så hade ju många kommit till insikten att Palme helt enkelt inte var att lita på.
Permalänk | Anmäl
Lars Johansson, 2009-02-06, 12:48
Ha, ha. Du litade inte på Palme Lars L. men jag antar att du litar på alla högerpolitiker och den kapitalistiska religionen som gett oss mycket men också en hel del problem. Hoppas dom bygger en reaktor utanför ditt hem så du kan sova gott i vetskapen om att framtiden är säkrad. Själv har jag egentligen inget problem med kärnkraft - bara jag bor långt ifrån reaktorerna - ungefär som med invandringsfrågan va?.
Permalänk | Anmäl
Xavius, 2009-02-06, 13:41
Grundlurad? 29 år efter folkomröstningen? Begrav de där gamla argumenten, många av dagens röstberättigade var ju inte ens födda när folkomröstningen genomfördes. Inte heller sågs koldioxiden som ett hot mot mänskligheten på den tiden. Tiden går, kunskaper erövras, men en del personer tycks sitta fast i de formar de stöptes i för 30 år sedan.
Permalänk | Anmäl
pe ess, 2009-02-06, 14:00
Vad Lars Johansson skriver är korrekt.
Man kan lugnt konstatera att Lars Liljegren inte blev lurad i går utan redan 1980!
Jag röstade själv på linje 3. Inte så mycket för att jag på allvar trodde att kärnkraften skulle kunna avvecklas utan för att alternativen (som man sade sig vilja satsa stort på) skulle kunnat skapa massor av intressanta jobb, inte minst för ingenjörer som jag.
I vårt södra grannland, Danmark, har det vuxit fram en global vindkraftindustri sedan 1980. Det har inte varit utan problem för faktiskt har det nu världsledande företaget Vestas ställt in betalningarna en gång under sin resa till dagens jätte-företag.
Vi, svenskar, har försuttit chansen att bygga upp något motsvarande som dessutom hade kunna ha mer politiskt stöd än vad Vestas någonsin fått.
Har för mig att Björn Rosengren, dåvarande minister, sa att "det här är ett område där Sverige ska bli världsmarknadsledare" när han klippte banden till en vindkraftpark, kanske var det den utanför Kalmar.
Hur som helst har det inte hänt något sedan dess heller.
Energipolitiken har karaktäriserats av en vänta-och-se-det-löser-sig-nog attityd allt sedan 1980. Inte så svårt att förstå att ingen vågat satsa några stora pengar i energiprojekt. Jag skulle vilja säga att energipolitiken är en politisk motsvarighet till kvartalskapitalismen - nya spelregler hela tiden.
Som läget är nu är alliansens överenskommelse realpolitik som möjligen kan bryta det limbo som vi befunnit oss i sedan 1980. Tråkigt bara att oppositionen tycks se mer på möjligheterna att ta politiska poäng än att gilla läget och ta chansen att skapa förutsättningar för en långsiktig energipolitik. Långsiktig i det här sammanhanget är minst 30 - 40 år. Det går nämligen inte heller att snyta vindkraftverk ur näsan då den globala produktionskapaciteten för vindkraftverk redan utgör en begränsning som medför långa ledtider även på vindkraft, något ingen tycks känna till i det politiska lägret.
En sådan industri i Sverige startad i spåren av folkomröstningen hade kunnat vara ett ljus i skuggan av den globala finanskrisen och dåliga bokslut från de flesta stora börsbolag. Vilka chanser vi har försuttit!
Permalänk | Anmäl
Mats Anderson, 2009-02-06, 14:42
Xavius
Nej jag litade inte på Palme. För inte så länge sedan var det en dokumentär om den sk Geijeraffären och en kommentar var just att många hade svårt att smälta det sätt på vilket Palme stod och ljög för hela det Svenska folket. Det gällde såväl borgerliga som folk på vänsterkanten som tex Peter Bratt.
.
Men även jag känner mig lurad. Den 16 oktober 1955 hölls en folkomröstning om huruvida vi skulle ha vänstertrafik eller högertrafik. Förespråkarna för vänstertrafik vann en jordskredsseger med 82,9 procent medan förespråkarna för högertrafik endast fick 15,5 procent av rösterna.
Lika förbannat så fick vi högertafik. Det berodde på lobbyarbete från den så kallade Kommittén för högertrafikfolket . Som framgår av namnet så handlade det om högerkrafter.
Jag känner mig precis som Lars Liljegren lurad eftersom jag trodde att resultatet av en folkomröstning var heligt och att gäller för evigt även efter det att många av dom som röstade i folkomröstningen är döda och att ingen riksdag har mandat att riva upp ett beslut som en gång tagits i en folkomröstning oavsett hur obsolet det blivit.
Jag genomförde en gång en protestaktion och började köra på vänster sida av vägen. När jag stoppades av Länstrafikgruppen så åberopade jag folkomröstningsresultatet från 1955 men dom verkade helt oförstående inför detta blytunga argument.
Lika oförstående som vi andra är när fd medlemmar av Linje 2 och ännu värre Linje 3, Folkkampanjen Mot Elström börjar yra om den folkomröstningen.
PS. Jag vet att det hette Folkkampanjen Mot Kärnkraft. Men de flesta som var med där var lika rabiata motståndare mot vattenkraft som mot kärnkraften så därför är Folkkampanjen Mot Elström en mer relevant benämning.
Och handen på hjärtat så vill väll du också att vi ska ha tillgång till elström. Livet blir så mycket enklare då
Permalänk | Anmäl
Lars Johansson, 2009-02-06, 15:41
Bara en kommentar till det Lars skrivit här ovan: Jag har alldeles för mig att för att en folkomröstning ska vara beslutande måste den genomföras på valdagen (i samband med ett riksdagsval). I annat fall blir den bara rådgivande och riksdagen kan göra vad den vill med omröstningsresultatet.
Alldeles oavsett detta vill jag dock minnas att i fallet med kärnkraftomröstningen så lovade samtliga dåvarande riksdagspartier att respektera utslaget.
PS. Jag var aktiv i folkkampanjen mot kärnkraft (trots att jag hade ett par år kvar till rösträttsåldern) men mot elektricitet har jag aldrig varit. DS. ;o)
Permalänk | Anmäl
Håkan, 2009-02-06, 17:15
Lille Lars, varför stödde du linje 2 och inte 3? Är det inte så att dina karriäranspråk lät dig dagtinga med din egentliga övertygelse. Linje 1 och 2 var samma sak. Fast i vanlig ohederlig ordning lät fp och s föra folket bakom ljuset. Att du inte skäms att tala om att du företrätt linje 2! Partipiskan ven väl över din rumpa så du tvangs ansluta dig till partilinjen = karriär, makt, pengar! Och visst har det lönat sig för dig;)
Permalänk | Anmäl
Jakob, 2009-02-06, 17:53
Att tro att ett folkomröstningsresultat skall gälla för all evig framtid är väl bra naivt. Förutsättningarna ändras hela tiden och man måste se framåt inte bakåt. Men vissa är tydligen fortfarande bittra för att vi kör på högersida!
Permalänk | Anmäl
Mattias Hallin, 2009-02-06, 18:08
De tragiska är att de är massa progressiva tillväxthetsare som tar dessa beslut. I denna komplicerade fråga tycker jag inte vem som helst får tycka till. Det borde bestämmas av forskare, då de farliga effekterna är svårvärderade.
Jag hoppas folk tänker på de människor som ska leva i framtiden - kanske efter andra geologiska händelser/förhållanden, kanske i krig, kanske efter ett litet metoritnedslag - ja, med mindre möjlighet att övervaka dessa "minor". Jag vet bara att de skulle bli jävligt bittra på oss - som gott skulle klara oss om vi lärde oss att hushålla och inte va så djävla äckligt bekväma av oss. Tyvärr fostrar demokrati populäritetstörstande ledare. Höj energiskatten - de ska va dyrt o konsumera energi yvigt.
Permalänk | Anmäl
Kalle, 2009-02-06, 18:58
@Lars Johansson.
"...ingen riksdag har mandat att riva upp ett beslut som en gång tagits i en folkomröstning oavsett hur obsolet det blivit."
Folkomröstningar i Sverige är bara rådgivande och ej beslutande. Undantaget är om det gäller grundlagsfrågor, och i samband med ett riksdagsval. Någon sådan folkomröstning har vi aldrig haft i Sverige.
Däremot så bestämde man inför EU och Euro-valet att resultatet skulle vara beslutande, men det är de enda folkomröstningarna som varit direkt beslutande.
Permalänk | Anmäl
Bo Jensen, 2009-02-06, 19:18
Som linje 2 man var du ju grundlurad från dag ett!
Permalänk | Anmäl
Robert Oppenheimer, 2009-02-06, 20:03
Kärnkraften är livsfarlig och olönsam. Tror någon att lösningen är att gräva ner det farliga avfallet? Kärnkraffen skulle inte heller finnas om det inte var för massivt statligt stöd. Kärkraften är så farlig att inget försäkrningsbolag vågar försäkra den. När olyckan kommer är det, ja just det, staten som får stå för alla kostnader.
Permalänk | Anmäl
Nisse Larsson, 2009-02-06, 20:10
Alla svenskar som idag är mellan 18-46 år har aldrig röstat i kärnkraftsomröstningen. Under Göran Perssons regering ökade effekten från kärnkraften, trots att Barsebäck avvecklades. Investeringar i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn kompenserade mer än väl för Barsebäck. De som svikit mest är väl socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen som stod bakom linje två, som kom till av taktiska skäl. Nu är det 29 år sedan denna genompolitiserade omröstning och tiden är inne för socialdemokraterna att betala det politiska priset för taktiserandet.
Permalänk | Anmäl
Non-g, 2009-02-06, 20:43
Håkan och Bo Jensen mfl
Jag skojade lite om högertrafiken.
Men nu är det allvar.
Först en kommenrar om ”rådgivande” folkomröstningar.
Bo Jensen skriver ”Däremot så bestämde man inför EU och Euro-valet att resultatet skulle vara beslutande, men det är de enda folkomröstningarna som varit direkt beslutande”.
Men det är egentligen ingen skillnad mot kärnkraftomröstningen. Att kärnkraftomröstningen kallades ”rådgivande” var ju bara en teknikalitet. I och med att partierna hade lovat att acceptera resultatet av folkomröstningen så blev den ju i praktiken en bestämmande folkomröstning.
Efter folkomröstningen så fattade också riksdagen ett beslut som var baserat på folkomröstningens resultat och som innebar att kärnkraften skulle avvecklas, och man satte även upp ett slutdatum för när den sista reaktorn skulle vara ur bruk vilket var år 2010 dvs nästa år. Vidare så stoppades all forskning kring kärnkraft. Vilket ju var djupt olyckligt
Sen så kommer ju inte kärnkraften att vara avvecklad 2010 som man beslutade om 1980 men det beror ju på att andra insett saker som vi som var kloka insåg redan då som tex att det blir problem för skogs- stål- och verkstadsindustri (som ger viktiga exportinkomster) ifall vi släcker ned stora delar av elproduktionen.
Man kan säga att Sverige hade en energipolitik före folkomröstningen och en annan efter.
Det ekonomiska priset för detta byte av energipolitik menar jag har varit alltför högt utan att vi erhållit några motsvarande miljövinster.
Vad gäller miljön så är det nog snarare tvärtom. Statliga Vattenfall har ju relativt nyligen investerat i kolkraft. En energiform som Vattenfall faktiskt dömde ut redan för mer än 40 år sedan eftersom den ansågs inte speciellt effektiv samtidigt som den var skadlig för miljön.
Före skiftet av energipolitik så hade Sverige Västeuropas billigaste el.
Det var energipolitikens mål för det ansågs vara bra för hushållen men framför allt för industrin där sverige hade mycket industri med hög elförbrukning som stål och skog.
Signaturen Kalle skriver ovan ”Höj energiskatten - de ska va dyrt o konsumera energi yvigt.”
Det är en vanlig inställning bland miljöpartiklar och vänstertomtar.
Men om vi tar tex Rönnskärsverken utanför Skellefteå som väl konsumerar inte så mycket mindre energi än Stockholms stad så konsumerar man ju inte energi för att man tycker det är kul utan för produktionens skull. De stora elförbrukarna är ju i många fall domsamma som ser till att vi fortfarande har export och kronan skulle vara ännu mindre värd utan dom.
Efter kärnkraftomröstningen så fick vi alltså en ny energipolitik som på sikt kom att leda till högre energipriser utan motsvarande miljövinster.
Kampanjsekreterare Liljegren har skrivit en artikel dr han beklagar sig över att lije 2 avvecklingsplan ej genomförts. Men det tror jag bara vi ska vara glada för. Kontentan verkar vara att han känner sig grundlurad men sanningen är väl den att han som kampanjsekreterare kom att vara med om att lura andra så att vi fick en sämre energipolitik.
Permalänk | Anmäl
Lars Johansson, 2009-02-06, 21:28
Ja du Lars Liljegren. Du får nu stå med rumpan bar. Tyvärr så har du bidragit med ett av de största sveken i svensk politisk historia. Att bidra till att urvattna Linje ett med en Linje två för att medelsossen skulle känna sig lugn och inte behöva ta en radikal ställning är t.o.m. snäppet värre än Ingvar Carlsson och Göran Perssons skräckpropaganda i slutfasen av EU-valet -94. Hade vi röstat på Linje tre så hade vi varit ett föredöme för hela världen när vi nu hade haft ett kärnkraftsfritt samhälle och en slagkraftig industri baserad på innovativa lösningar för alternativa energikällor. Sov Gott Lars!
Permalänk | Anmäl
Kent Ihrén, 2009-02-06, 22:38
Ja du Lars Liljegren. Du får nu stå med rumpan bar. Tyvärr så har du bidragit med ett av de största sveken i svensk politisk historia. Att bidra till att urvattna Linje ett med en Linje två för att medelsossen skulle känna sig lugn och inte behöva ta en radikal ställning är t.o.m. snäppet värre än Ingvar Carlsson och Göran Perssons skräckpropaganda i slutfasen av EU-valet -94. Hade vi röstat på Linje tre så hade vi varit ett föredöme för hela världen när vi nu hade haft ett kärnkraftsfritt samhälle och en slagkraftig industri baserad på innovativa lösningar för alternativa energikällor. Sov Gott Lars!
Permalänk | Anmäl
Kent Ihrén, 2009-02-06, 22:39
Öh...det har ju liksom gått 30 år sen det begav sig....hur stockkonservativ kan man bli, Liljegren?
Permalänk | Anmäl
Erik Sanderson, 2009-02-06, 22:50
Ytterlligare några reflektioner.
I början så fanns det bara två linjer i kärnkraftsfrågan ja och nej till kärnkraft.
Som jag tidigare sagt så skapade Palme & Co ett Ja Light alternativ som blev Linje 2.
Syftet med dett var att hålla ihop SAP.
Men vad Palme & Co gjorde var att man skapade en kompromiss som var sämre än både linje 1 och linje 3. Denna kompromiss som var Linje 2 kom dessutom att segra i folkomröstningen och bli det största enskilda alternativet och riksdagsbeslutet efter omröstningen kom att grunda sig på Linje 2s linje.
Om Linje 3 hade vunnit så hade riksdagen varit tvungen att sätta igång med alternativa energikällor för att följa folkomröstningens beslut.
Nu vann linje 2.
Men att Linje 2 var en bluff bevisas ju av att Socialdemokraterna efter folkomröstningen agerat som om det var Linje 1 som vann (dvs ja-sidan som S tillhörde innan Palme började taktisera energifrågan).
Det har gått 29 år sen folkomröstningen. Socialdemokraterna har regerat i mer än 20 år av dessa men alla satningar på de energikällor som ska ersätta kärnkraften lyser ännu med sin frånvaro. Och vi vet ju varför
Kampanjsekreterare Liljegren skriver:
”De flesta politiker blev så lättade över att det äntligen blev någon form av försoning om kärnkraften, att de kraftfulla insatserna för alternativa energikällor uteblev”
Men det är ju inte pga någon lättnad som insatserna för alternativa energikällot uteblev.
För det är bara en omskrivning. Vad Kampanjsekreteraren borde ha skrivit är ”för att hålla ihop partiet så lurade vi Svenska folket."
Permalänk | Anmäl
Lars Johansson, 2009-02-07, 00:13
Denna folkomröstning var från början en politisk härdsmälta inte värdig sitt namn. Givetvis kan en en folkomröstning, beslutande eller ej, inte gälla för evigt. Jag kan bra nog gissa vad en eventuell (och saknad) författningsdomstol skulle utryckt om denna Kalle-Anka process.
Permalänk | Anmäl
Martin , 2009-02-07, 00:36
Haha - alla vi som är under 46 år känner oss grundlurade. Ingen av oss har fått rösta om energistrategin. De som röstade och var 16 i början på 80-talet är idag över 46 år gamla.
Permalänk | Anmäl
Daniella, 2009-02-07, 00:49
Varför bygger inte regering ett kärnkraftverk på "Rikdagsholmen"? Nu när den är så säker. Då skulle Sverige få något nyttigt därifrån.
Permalänk | Anmäl
Morfar Lasse, 2009-02-07, 09:35
Ja ett beslut måste kunna ändras både på grund av att förutsättningarna ändrats eller att väljarna ändrar sig. Vilken demokrati hade vi annars? Bundna av de äldstes budord. Straxt under 3 miljoner som var röstberättigade 1979 är döda nu.
Permalänk | Anmäl
Lars Hellman, 2009-02-07, 10:48
Lars, det är ingen som är intresserad av om du känner dig grundlurad. Själv är jag än mer grundlurad: Jag är en medelålders familjefar som har tvingats acceptera ett energibeslut som jag inte ens fick påverka. När folkomröstningen genomfördes hade jag inte rösträtt. Mina tonåringar är ni samma ålder som jag var 1980 - och för dem är det ofattbart att ett beslut som fattats vid denna förhistoriska tidpunkt skulle styra vårt energibehov idag.
Tack för detta demokratiska genombrott! Nu kan de 30 årskullar av väljare som tillkommit också få rösträtt i frågan.
Permalänk | Anmäl
Darius, 2009-02-07, 12:02
Det skall inte finnas någon principiell gräns på hur mycket kärnkraft som byggs ut. Däremot ekonomiska styrmedel och andra typer av regler. Det finns goda skäl att lägga skatt på kärnkraft.
Själva iden att fråga folket vad man skall göra om 30 år är orimlig och tillkom för att lösa politiska problem, inte för att följas. Men man kan ju fastlägga en handlingslinje och det kan kanske hävdas att Sverige följde den till 2003.
Dagens situation var väl förutsebar för folkbildningsarbetet på slutet av 70-talet, så varför ledde det inte till något förnuftigare än folkomröstningen?
Huvudproblemet är att det finns för mycket människor som skall leva ett bra liv. Detta löser sig nog själv till 2150, men hur klarar vi oss till 2070? Hur får vi förnuftigare beslutsprocesser och styrmedel? Vi har inte kommit långt de sista femtio åren!
Permalänk | Anmäl
Dag Lindgren, 2009-02-07, 13:08
Lars, du skriver: "Själv blir jag nostalgisk och euforisk när jag tänker på dåtidens folkbildningsarbete i energifrågan" . Vad denna folkbildning handlade om var kort och gott att med fundamentalistiska utgångspunkter uppfostra svenska medborgare att avsky allt som hade med kärnkraft att göra. Denna avsky omfattade även de människor som hade en annan uppfattning. De få som vågade "gilla kärnkraft", b l a professorn i kärnfysik Tor Ragnar Gerholm förlöjligades och förhindrades att få framföra sina argument. De folkkära komikerna Hasse och Tage deltog i den förlöjlighetskampanj. Det gick så långt att min då 8-årige son i sin småskoleklass inte fick yttra sig och som straff för sin/min balanserade uppfattning i kärnkraftsfrågan förbjöds få följa med på en utflykt till Forshammar!
I stället för att bli euforisk för denna typ av folkbildningen vore det mer passande att skämmas. Må vi svenskar aldrig mer bli utsätta för ett sådant ovärdigt spektakel som kärnkraftsomröstningen 23 mars 1980!
Permalänk | Anmäl
Hans Lindahl, 2009-02-07, 13:40
Rättelse Forshammar skall naturligtvis vara Forsmark.
Permalänk | Anmäl
Hans Lindahl, 2009-02-07, 13:46
Linje 2 var otydlig och borde inte finnas med i en folkomröstning. Kärnkraftsfrågan är svår och människor i all ära föll för det lätta argumenten inte de svåra. Det var idéentreprenörernas marknad eller som Paul Krogman uttrycker det: "Idéentreprenörer föredrar metaforer medan professorer föredrar matematiska modeller. Båda modelltyperna har sina nackdelar.Matematiska modeller kan begränsa perspektivet, det kan leda till att man bortser från allt som man iinte klarar att få in i ekvationen. Metaforiska modeller å andra sidan skapar allt för lätt ett falskt intryck av insikt och avancerat tänkande och de som enbart litar på metaforer lägger ofta inte märke till att deras vackra fraser döljer grova begreppsmässiga eller faktamässiga misstag". Jag hävdar att kärnkraftsmotståndarna bestod till 100 % av idéentreprenörer dessutom de flesta artister. Kärnkraften fick ingen chans. Idag dras samma metaforer fram i debatten. Kärnkraften har utvecklats.
Permalänk | Anmäl
Nils Ronquist, 2009-02-07, 13:50
Som Svensk medborgare känner jag mig grundlurad av en folkomröstning som tillåtit linje 2 att hålla hela nationen som gisslan i alla dessa år.
Vad har detta kostat oss?
Sverige är redan ett dyrt land att leva i med skyhöga skatter och avgifter. Om man lägger till klimatet och att det finns ett enormt behov för billig el i många basindustrier, grundbulten för våran välfärd, borde modern och billig el inte vara kontroversiellt alls.
Permalänk | Anmäl
Johan, 2009-02-07, 14:02
Sorgligt med alla dessa människor som känner sig lurade och kränkta. Folk har blivit så känsliga nuförtiden. Tänk vad Lars måste ha blivit kränkt när han tappade posten som högsta hönset i riksidrottsförbundet till en kvinna.
Att gå ut offentligt efter 30 år och skriva att han känner sig lurad är lätt patetiskt. Vilka löften har Lars själv avgivit som står sig efter 30 år?
Permalänk | Anmäl
goran, 2009-02-07, 19:39
LARS LILJEGREN tycker synd om sig själv. Det är så vänstern funkar.
Att vara ett offer är det bästa sättet av alla. Lars tar upp Harrisburg där INGEN människa skadades, men undviker att ta upp Tjernobyl. I Harrisburg blev ingen skadad eller dog.
I detta sammanhang så gråter Lars ut ånyo då Centern valt att gå den förnuftiga vägen. Är du kränkt nu Lars?
Permalänk | Anmäl
Benke, 2009-02-08, 00:18
"mot bakgrunden av ett stort moln över Östhammar. Vi sa då, när det smällde i Harrisburg"
Så det "smällde" alltså i Harrisburg? Och det blev alltså ett "stort moln", vilket lätt kan tolkas som ett svampmoln?
Nej, redan där visar du din okunskap. Kärnreaktorer är inte kärnvapen, de kan inte explodera i en kärnexplosion. Härden kan smälta och orsaka en ångexplosion, men det är något helt annat.
Men så långt gick det ju inte i Harrisburg, där stannade allt inne i reaktorinneslutningen. Men kärnkraftshatare målar naturligtvis alltid upp kärnkraftsverk som atombomber som bara väntar på att detonera, trots att det är rena lögner, helt enkelt för att skrämmas.
Permalänk | Anmäl
Anonym, 2010-02-19, 18:21
Man kan ju också fråga sig om en folkomröstning är det bästa i detta sammanhang, är det inte bättre att folk som förstår sig på detta beslutar istället för gemene man som inte egentligen har en aning?
(i "gemene man" ingår också politiker)
Permalänk | Anmäl
Aye Karlsson, 2011-07-05, 12:38
32 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Nu, nästan 23 år efter det att Palme var statsminister så trodde åtminstone jag att alla fattat att linje 2 "avveckla men med förnuft" eller som det kom att heta i folkmun "avveckla förnuftet" bara var ett taktiskt spel från Palmes sida.
Man var rädd att de Socialdemokrater som var emot kärnkraften skulle göra gemensam sak med V och C om S jorde gemensam sak med M och var med i linje 1.
Därför skapades alternativet linje 2 som var linje 1 Light och som man trodde att de flesta sossar kunde acceptera. På så vis skulle massflykten till Linje 3 hejdas (vilket också skedde).
Lars Liljegren skriver "i avvecklingsplanen stod att all kärnkraft skulle vara ersatt före 2010. Det är nu det.....Jag känner mig faktiskt lite lurad. Det är möjligen på grund av att jag har varit borta så länge från det politiska livet, som jag fortfarande har uppfattningen, att löften skall hållas."
Lurad kan ju bara den vara som litade på Palme.
Efter hans utsagor i Geijeraffären samt en del annat så hade ju många kommit till insikten att Palme helt enkelt inte var att lita på.
Ha, ha. Du litade inte på Palme Lars L. men jag antar att du litar på alla högerpolitiker och den kapitalistiska religionen som gett oss mycket men också en hel del problem. Hoppas dom bygger en reaktor utanför ditt hem så du kan sova gott i vetskapen om att framtiden är säkrad. Själv har jag egentligen inget problem med kärnkraft - bara jag bor långt ifrån reaktorerna - ungefär som med invandringsfrågan va?.
Grundlurad? 29 år efter folkomröstningen? Begrav de där gamla argumenten, många av dagens röstberättigade var ju inte ens födda när folkomröstningen genomfördes. Inte heller sågs koldioxiden som ett hot mot mänskligheten på den tiden. Tiden går, kunskaper erövras, men en del personer tycks sitta fast i de formar de stöptes i för 30 år sedan.
Vad Lars Johansson skriver är korrekt.
Man kan lugnt konstatera att Lars Liljegren inte blev lurad i går utan redan 1980!
Jag röstade själv på linje 3. Inte så mycket för att jag på allvar trodde att kärnkraften skulle kunna avvecklas utan för att alternativen (som man sade sig vilja satsa stort på) skulle kunnat skapa massor av intressanta jobb, inte minst för ingenjörer som jag.
I vårt södra grannland, Danmark, har det vuxit fram en global vindkraftindustri sedan 1980. Det har inte varit utan problem för faktiskt har det nu världsledande företaget Vestas ställt in betalningarna en gång under sin resa till dagens jätte-företag.
Vi, svenskar, har försuttit chansen att bygga upp något motsvarande som dessutom hade kunna ha mer politiskt stöd än vad Vestas någonsin fått.
Har för mig att Björn Rosengren, dåvarande minister, sa att "det här är ett område där Sverige ska bli världsmarknadsledare" när han klippte banden till en vindkraftpark, kanske var det den utanför Kalmar.
Hur som helst har det inte hänt något sedan dess heller.
Energipolitiken har karaktäriserats av en vänta-och-se-det-löser-sig-nog attityd allt sedan 1980. Inte så svårt att förstå att ingen vågat satsa några stora pengar i energiprojekt. Jag skulle vilja säga att energipolitiken är en politisk motsvarighet till kvartalskapitalismen - nya spelregler hela tiden.
Som läget är nu är alliansens överenskommelse realpolitik som möjligen kan bryta det limbo som vi befunnit oss i sedan 1980. Tråkigt bara att oppositionen tycks se mer på möjligheterna att ta politiska poäng än att gilla läget och ta chansen att skapa förutsättningar för en långsiktig energipolitik. Långsiktig i det här sammanhanget är minst 30 - 40 år. Det går nämligen inte heller att snyta vindkraftverk ur näsan då den globala produktionskapaciteten för vindkraftverk redan utgör en begränsning som medför långa ledtider även på vindkraft, något ingen tycks känna till i det politiska lägret.
En sådan industri i Sverige startad i spåren av folkomröstningen hade kunnat vara ett ljus i skuggan av den globala finanskrisen och dåliga bokslut från de flesta stora börsbolag. Vilka chanser vi har försuttit!
Xavius
Nej jag litade inte på Palme. För inte så länge sedan var det en dokumentär om den sk Geijeraffären och en kommentar var just att många hade svårt att smälta det sätt på vilket Palme stod och ljög för hela det Svenska folket. Det gällde såväl borgerliga som folk på vänsterkanten som tex Peter Bratt.
.
Men även jag känner mig lurad. Den 16 oktober 1955 hölls en folkomröstning om huruvida vi skulle ha vänstertrafik eller högertrafik. Förespråkarna för vänstertrafik vann en jordskredsseger med 82,9 procent medan förespråkarna för högertrafik endast fick 15,5 procent av rösterna.
Lika förbannat så fick vi högertafik. Det berodde på lobbyarbete från den så kallade Kommittén för högertrafikfolket . Som framgår av namnet så handlade det om högerkrafter.
Jag känner mig precis som Lars Liljegren lurad eftersom jag trodde att resultatet av en folkomröstning var heligt och att gäller för evigt även efter det att många av dom som röstade i folkomröstningen är döda och att ingen riksdag har mandat att riva upp ett beslut som en gång tagits i en folkomröstning oavsett hur obsolet det blivit.
Jag genomförde en gång en protestaktion och började köra på vänster sida av vägen. När jag stoppades av Länstrafikgruppen så åberopade jag folkomröstningsresultatet från 1955 men dom verkade helt oförstående inför detta blytunga argument.
Lika oförstående som vi andra är när fd medlemmar av Linje 2 och ännu värre Linje 3, Folkkampanjen Mot Elström börjar yra om den folkomröstningen.
PS. Jag vet att det hette Folkkampanjen Mot Kärnkraft. Men de flesta som var med där var lika rabiata motståndare mot vattenkraft som mot kärnkraften så därför är Folkkampanjen Mot Elström en mer relevant benämning.
Och handen på hjärtat så vill väll du också att vi ska ha tillgång till elström. Livet blir så mycket enklare då
Bara en kommentar till det Lars skrivit här ovan: Jag har alldeles för mig att för att en folkomröstning ska vara beslutande måste den genomföras på valdagen (i samband med ett riksdagsval). I annat fall blir den bara rådgivande och riksdagen kan göra vad den vill med omröstningsresultatet.
Alldeles oavsett detta vill jag dock minnas att i fallet med kärnkraftomröstningen så lovade samtliga dåvarande riksdagspartier att respektera utslaget.
PS. Jag var aktiv i folkkampanjen mot kärnkraft (trots att jag hade ett par år kvar till rösträttsåldern) men mot elektricitet har jag aldrig varit. DS. ;o)
Lille Lars, varför stödde du linje 2 och inte 3? Är det inte så att dina karriäranspråk lät dig dagtinga med din egentliga övertygelse. Linje 1 och 2 var samma sak. Fast i vanlig ohederlig ordning lät fp och s föra folket bakom ljuset. Att du inte skäms att tala om att du företrätt linje 2! Partipiskan ven väl över din rumpa så du tvangs ansluta dig till partilinjen = karriär, makt, pengar! Och visst har det lönat sig för dig;)
Att tro att ett folkomröstningsresultat skall gälla för all evig framtid är väl bra naivt. Förutsättningarna ändras hela tiden och man måste se framåt inte bakåt. Men vissa är tydligen fortfarande bittra för att vi kör på högersida!
De tragiska är att de är massa progressiva tillväxthetsare som tar dessa beslut. I denna komplicerade fråga tycker jag inte vem som helst får tycka till. Det borde bestämmas av forskare, då de farliga effekterna är svårvärderade.
Jag hoppas folk tänker på de människor som ska leva i framtiden - kanske efter andra geologiska händelser/förhållanden, kanske i krig, kanske efter ett litet metoritnedslag - ja, med mindre möjlighet att övervaka dessa "minor". Jag vet bara att de skulle bli jävligt bittra på oss - som gott skulle klara oss om vi lärde oss att hushålla och inte va så djävla äckligt bekväma av oss. Tyvärr fostrar demokrati populäritetstörstande ledare. Höj energiskatten - de ska va dyrt o konsumera energi yvigt.
@Lars Johansson.
"...ingen riksdag har mandat att riva upp ett beslut som en gång tagits i en folkomröstning oavsett hur obsolet det blivit."
Folkomröstningar i Sverige är bara rådgivande och ej beslutande. Undantaget är om det gäller grundlagsfrågor, och i samband med ett riksdagsval. Någon sådan folkomröstning har vi aldrig haft i Sverige.
Däremot så bestämde man inför EU och Euro-valet att resultatet skulle vara beslutande, men det är de enda folkomröstningarna som varit direkt beslutande.
Som linje 2 man var du ju grundlurad från dag ett!
Kärnkraften är livsfarlig och olönsam. Tror någon att lösningen är att gräva ner det farliga avfallet? Kärnkraffen skulle inte heller finnas om det inte var för massivt statligt stöd. Kärkraften är så farlig att inget försäkrningsbolag vågar försäkra den. När olyckan kommer är det, ja just det, staten som får stå för alla kostnader.
Alla svenskar som idag är mellan 18-46 år har aldrig röstat i kärnkraftsomröstningen. Under Göran Perssons regering ökade effekten från kärnkraften, trots att Barsebäck avvecklades. Investeringar i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn kompenserade mer än väl för Barsebäck. De som svikit mest är väl socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen som stod bakom linje två, som kom till av taktiska skäl. Nu är det 29 år sedan denna genompolitiserade omröstning och tiden är inne för socialdemokraterna att betala det politiska priset för taktiserandet.
Håkan och Bo Jensen mfl
Jag skojade lite om högertrafiken.
Men nu är det allvar.
Först en kommenrar om ”rådgivande” folkomröstningar.
Bo Jensen skriver ”Däremot så bestämde man inför EU och Euro-valet att resultatet skulle vara beslutande, men det är de enda folkomröstningarna som varit direkt beslutande”.
Men det är egentligen ingen skillnad mot kärnkraftomröstningen. Att kärnkraftomröstningen kallades ”rådgivande” var ju bara en teknikalitet. I och med att partierna hade lovat att acceptera resultatet av folkomröstningen så blev den ju i praktiken en bestämmande folkomröstning.
Efter folkomröstningen så fattade också riksdagen ett beslut som var baserat på folkomröstningens resultat och som innebar att kärnkraften skulle avvecklas, och man satte även upp ett slutdatum för när den sista reaktorn skulle vara ur bruk vilket var år 2010 dvs nästa år. Vidare så stoppades all forskning kring kärnkraft. Vilket ju var djupt olyckligt
Sen så kommer ju inte kärnkraften att vara avvecklad 2010 som man beslutade om 1980 men det beror ju på att andra insett saker som vi som var kloka insåg redan då som tex att det blir problem för skogs- stål- och verkstadsindustri (som ger viktiga exportinkomster) ifall vi släcker ned stora delar av elproduktionen.
Man kan säga att Sverige hade en energipolitik före folkomröstningen och en annan efter.
Det ekonomiska priset för detta byte av energipolitik menar jag har varit alltför högt utan att vi erhållit några motsvarande miljövinster.
Vad gäller miljön så är det nog snarare tvärtom. Statliga Vattenfall har ju relativt nyligen investerat i kolkraft. En energiform som Vattenfall faktiskt dömde ut redan för mer än 40 år sedan eftersom den ansågs inte speciellt effektiv samtidigt som den var skadlig för miljön.
Före skiftet av energipolitik så hade Sverige Västeuropas billigaste el.
Det var energipolitikens mål för det ansågs vara bra för hushållen men framför allt för industrin där sverige hade mycket industri med hög elförbrukning som stål och skog.
Signaturen Kalle skriver ovan ”Höj energiskatten - de ska va dyrt o konsumera energi yvigt.”
Det är en vanlig inställning bland miljöpartiklar och vänstertomtar.
Men om vi tar tex Rönnskärsverken utanför Skellefteå som väl konsumerar inte så mycket mindre energi än Stockholms stad så konsumerar man ju inte energi för att man tycker det är kul utan för produktionens skull. De stora elförbrukarna är ju i många fall domsamma som ser till att vi fortfarande har export och kronan skulle vara ännu mindre värd utan dom.
Efter kärnkraftomröstningen så fick vi alltså en ny energipolitik som på sikt kom att leda till högre energipriser utan motsvarande miljövinster.
Kampanjsekreterare Liljegren har skrivit en artikel dr han beklagar sig över att lije 2 avvecklingsplan ej genomförts. Men det tror jag bara vi ska vara glada för. Kontentan verkar vara att han känner sig grundlurad men sanningen är väl den att han som kampanjsekreterare kom att vara med om att lura andra så att vi fick en sämre energipolitik.
Ja du Lars Liljegren. Du får nu stå med rumpan bar. Tyvärr så har du bidragit med ett av de största sveken i svensk politisk historia. Att bidra till att urvattna Linje ett med en Linje två för att medelsossen skulle känna sig lugn och inte behöva ta en radikal ställning är t.o.m. snäppet värre än Ingvar Carlsson och Göran Perssons skräckpropaganda i slutfasen av EU-valet -94. Hade vi röstat på Linje tre så hade vi varit ett föredöme för hela världen när vi nu hade haft ett kärnkraftsfritt samhälle och en slagkraftig industri baserad på innovativa lösningar för alternativa energikällor. Sov Gott Lars!
Ja du Lars Liljegren. Du får nu stå med rumpan bar. Tyvärr så har du bidragit med ett av de största sveken i svensk politisk historia. Att bidra till att urvattna Linje ett med en Linje två för att medelsossen skulle känna sig lugn och inte behöva ta en radikal ställning är t.o.m. snäppet värre än Ingvar Carlsson och Göran Perssons skräckpropaganda i slutfasen av EU-valet -94. Hade vi röstat på Linje tre så hade vi varit ett föredöme för hela världen när vi nu hade haft ett kärnkraftsfritt samhälle och en slagkraftig industri baserad på innovativa lösningar för alternativa energikällor. Sov Gott Lars!
Öh...det har ju liksom gått 30 år sen det begav sig....hur stockkonservativ kan man bli, Liljegren?
Ytterlligare några reflektioner.
I början så fanns det bara två linjer i kärnkraftsfrågan ja och nej till kärnkraft.
Som jag tidigare sagt så skapade Palme & Co ett Ja Light alternativ som blev Linje 2.
Syftet med dett var att hålla ihop SAP.
Men vad Palme & Co gjorde var att man skapade en kompromiss som var sämre än både linje 1 och linje 3. Denna kompromiss som var Linje 2 kom dessutom att segra i folkomröstningen och bli det största enskilda alternativet och riksdagsbeslutet efter omröstningen kom att grunda sig på Linje 2s linje.
Om Linje 3 hade vunnit så hade riksdagen varit tvungen att sätta igång med alternativa energikällor för att följa folkomröstningens beslut.
Nu vann linje 2.
Men att Linje 2 var en bluff bevisas ju av att Socialdemokraterna efter folkomröstningen agerat som om det var Linje 1 som vann (dvs ja-sidan som S tillhörde innan Palme började taktisera energifrågan).
Det har gått 29 år sen folkomröstningen. Socialdemokraterna har regerat i mer än 20 år av dessa men alla satningar på de energikällor som ska ersätta kärnkraften lyser ännu med sin frånvaro. Och vi vet ju varför
Kampanjsekreterare Liljegren skriver:
”De flesta politiker blev så lättade över att det äntligen blev någon form av försoning om kärnkraften, att de kraftfulla insatserna för alternativa energikällor uteblev”
Men det är ju inte pga någon lättnad som insatserna för alternativa energikällot uteblev.
För det är bara en omskrivning. Vad Kampanjsekreteraren borde ha skrivit är ”för att hålla ihop partiet så lurade vi Svenska folket."
Denna folkomröstning var från början en politisk härdsmälta inte värdig sitt namn. Givetvis kan en en folkomröstning, beslutande eller ej, inte gälla för evigt. Jag kan bra nog gissa vad en eventuell (och saknad) författningsdomstol skulle utryckt om denna Kalle-Anka process.
Haha - alla vi som är under 46 år känner oss grundlurade. Ingen av oss har fått rösta om energistrategin. De som röstade och var 16 i början på 80-talet är idag över 46 år gamla.
Varför bygger inte regering ett kärnkraftverk på "Rikdagsholmen"? Nu när den är så säker. Då skulle Sverige få något nyttigt därifrån.
Ja ett beslut måste kunna ändras både på grund av att förutsättningarna ändrats eller att väljarna ändrar sig. Vilken demokrati hade vi annars? Bundna av de äldstes budord. Straxt under 3 miljoner som var röstberättigade 1979 är döda nu.
Lars, det är ingen som är intresserad av om du känner dig grundlurad. Själv är jag än mer grundlurad: Jag är en medelålders familjefar som har tvingats acceptera ett energibeslut som jag inte ens fick påverka. När folkomröstningen genomfördes hade jag inte rösträtt. Mina tonåringar är ni samma ålder som jag var 1980 - och för dem är det ofattbart att ett beslut som fattats vid denna förhistoriska tidpunkt skulle styra vårt energibehov idag.
Tack för detta demokratiska genombrott! Nu kan de 30 årskullar av väljare som tillkommit också få rösträtt i frågan.
Det skall inte finnas någon principiell gräns på hur mycket kärnkraft som byggs ut. Däremot ekonomiska styrmedel och andra typer av regler. Det finns goda skäl att lägga skatt på kärnkraft.
Själva iden att fråga folket vad man skall göra om 30 år är orimlig och tillkom för att lösa politiska problem, inte för att följas. Men man kan ju fastlägga en handlingslinje och det kan kanske hävdas att Sverige följde den till 2003.
Dagens situation var väl förutsebar för folkbildningsarbetet på slutet av 70-talet, så varför ledde det inte till något förnuftigare än folkomröstningen?
Huvudproblemet är att det finns för mycket människor som skall leva ett bra liv. Detta löser sig nog själv till 2150, men hur klarar vi oss till 2070? Hur får vi förnuftigare beslutsprocesser och styrmedel? Vi har inte kommit långt de sista femtio åren!
Lars, du skriver: "Själv blir jag nostalgisk och euforisk när jag tänker på dåtidens folkbildningsarbete i energifrågan" . Vad denna folkbildning handlade om var kort och gott att med fundamentalistiska utgångspunkter uppfostra svenska medborgare att avsky allt som hade med kärnkraft att göra. Denna avsky omfattade även de människor som hade en annan uppfattning. De få som vågade "gilla kärnkraft", b l a professorn i kärnfysik Tor Ragnar Gerholm förlöjligades och förhindrades att få framföra sina argument. De folkkära komikerna Hasse och Tage deltog i den förlöjlighetskampanj. Det gick så långt att min då 8-årige son i sin småskoleklass inte fick yttra sig och som straff för sin/min balanserade uppfattning i kärnkraftsfrågan förbjöds få följa med på en utflykt till Forshammar!
I stället för att bli euforisk för denna typ av folkbildningen vore det mer passande att skämmas. Må vi svenskar aldrig mer bli utsätta för ett sådant ovärdigt spektakel som kärnkraftsomröstningen 23 mars 1980!
Rättelse Forshammar skall naturligtvis vara Forsmark.
Linje 2 var otydlig och borde inte finnas med i en folkomröstning. Kärnkraftsfrågan är svår och människor i all ära föll för det lätta argumenten inte de svåra. Det var idéentreprenörernas marknad eller som Paul Krogman uttrycker det: "Idéentreprenörer föredrar metaforer medan professorer föredrar matematiska modeller. Båda modelltyperna har sina nackdelar.Matematiska modeller kan begränsa perspektivet, det kan leda till att man bortser från allt som man iinte klarar att få in i ekvationen. Metaforiska modeller å andra sidan skapar allt för lätt ett falskt intryck av insikt och avancerat tänkande och de som enbart litar på metaforer lägger ofta inte märke till att deras vackra fraser döljer grova begreppsmässiga eller faktamässiga misstag". Jag hävdar att kärnkraftsmotståndarna bestod till 100 % av idéentreprenörer dessutom de flesta artister. Kärnkraften fick ingen chans. Idag dras samma metaforer fram i debatten. Kärnkraften har utvecklats.
Som Svensk medborgare känner jag mig grundlurad av en folkomröstning som tillåtit linje 2 att hålla hela nationen som gisslan i alla dessa år.
Vad har detta kostat oss?
Sverige är redan ett dyrt land att leva i med skyhöga skatter och avgifter. Om man lägger till klimatet och att det finns ett enormt behov för billig el i många basindustrier, grundbulten för våran välfärd, borde modern och billig el inte vara kontroversiellt alls.
Sorgligt med alla dessa människor som känner sig lurade och kränkta. Folk har blivit så känsliga nuförtiden. Tänk vad Lars måste ha blivit kränkt när han tappade posten som högsta hönset i riksidrottsförbundet till en kvinna.
Att gå ut offentligt efter 30 år och skriva att han känner sig lurad är lätt patetiskt. Vilka löften har Lars själv avgivit som står sig efter 30 år?
LARS LILJEGREN tycker synd om sig själv. Det är så vänstern funkar.
Att vara ett offer är det bästa sättet av alla. Lars tar upp Harrisburg där INGEN människa skadades, men undviker att ta upp Tjernobyl. I Harrisburg blev ingen skadad eller dog.
I detta sammanhang så gråter Lars ut ånyo då Centern valt att gå den förnuftiga vägen. Är du kränkt nu Lars?
"mot bakgrunden av ett stort moln över Östhammar. Vi sa då, när det smällde i Harrisburg"
Så det "smällde" alltså i Harrisburg? Och det blev alltså ett "stort moln", vilket lätt kan tolkas som ett svampmoln?
Nej, redan där visar du din okunskap. Kärnreaktorer är inte kärnvapen, de kan inte explodera i en kärnexplosion. Härden kan smälta och orsaka en ångexplosion, men det är något helt annat.
Men så långt gick det ju inte i Harrisburg, där stannade allt inne i reaktorinneslutningen. Men kärnkraftshatare målar naturligtvis alltid upp kärnkraftsverk som atombomber som bara väntar på att detonera, trots att det är rena lögner, helt enkelt för att skrämmas.
Man kan ju också fråga sig om en folkomröstning är det bästa i detta sammanhang, är det inte bättre att folk som förstår sig på detta beslutar istället för gemene man som inte egentligen har en aning?
(i "gemene man" ingår också politiker)