Sara Svensson är inte bara ett offer

Det är kanske lite lättvindigt att hänvisa till att Sara Svensson "på eget initiativ" sökte sig till Knutby.

Alla som är med i en sekt har en gång sökt sig dit "på eget initiativ", men innebär det att man får ta ansvar för allt som händer efter flera års hjärntvätt? Säger man bara: "Skyll dig själv!" ?

Nja, det tycker jag är lite väl enkelt. Särskilt som Eva Lundgren själv skriver:
"Jag har som forskare själv formulerat det som kallas våldets normaliseringprocess, efter ingående studier av den nedbrytning som sker med personer som utsätts för fysiskt och psykiskt våld, hjärntvätt, isolering, växling mellan våld och värme. Det är inte svårt att se Sara Svensson i ljuset av denna typ av nedbrytningsprocess, och den fanns på plats i den församlingsmiljö hon levde i.

Kalla henne gärna offer i detta hänseende."

En sekt kallar sig ju aldrig själv för en sekt och ingen går på eget initiativ med i något som man är medveten om, är en sekt.

Efter ett tag är man fast och har tappat sin fria vilja och då kan vad som helst hända.

Vem är boven i det här dramat? Jo, det är Bibeln. Sekternas förlovade bok. Här kan man hitta allt och skapa något kring. Gud vill ha flickor som kryper upp i knät och som ler intagande. Männen ska föra fram sina flickor som rena liljor inför Gud. Ren blir mannen genom sex - genom att skylla driften på kvinnan samtidigt som har få utlopp för sin lust. Fy fan!
När jag ser Helge Fossmo vill jag kräkas. Är han en människan. Han ser ut som en romanfigur som just lurar folk till Jerusalem

Vem påstod att hon enbart är ett offer? Men att framhäva att hon enbart skulle vara förövare och inte se till övriga inblandade, att de kan gå fria utan åtal, är inte riktigare. Utöver detta så förstår inte alla människor att de gör medvetna val. Att det ena leder till det andra kan ha många förklaringar. Jag tycker att det är helt riktigt att Sara ska ta ansvar för det hon gjort, men anser samtidigt att vårt rättssystem många gånger missar de egentliga brottslingarna. Det är det tragiska. Om en perosn blir psykiskt misshandlad i tio år, slutligen lyckas bryta, slår förövaren på truten eller skriver ett brev till denna om hur hon upplevt det hela, så kan det mycket väl sluta med att det är den misshandlade som får betala skadestånd till den som misshandlat i långt större utsträckning. Och detta sker hela tiden. De verkliga förövarna går fria. Är det inte det som förskräcker? Vi har tyvärr ingen möjlighet att bevisa det de gjort sig skyldiga till. Ändå vet vi att de finns.

re: Äkta Pseudonym
"Vem påstod att hon enbart är ett offer?"
Rigmor Robèrt påstod det.
Rubriken på hennes artikel var "Sara Svensson har utsatts för justitiemord".
Men justitiemord menas att någon vlivit oskyldigt dömd för ett allvarligt brott. Rigmor har dock inte särskilt starka belägg för att Sara är oskyldig men det är i alla fall vad hon påstår.

Rigmor Robert:

"Hur är det möjligt att hon - manipulerad och utnyttjad av sina ledare - blev dömd att betala skadestånd till dem? Professor Madeleine Leijonhufvud menade att Sara Svensson blev utsatt för ett justitiemord."

"I en totalitär miljö - i en sekt eller diktatur - kan vem som helst brytas ned."

"Det pågår tortyr mitt ibland oss, i kristna församlingar som spårat ur. Pastorer utan utbildning ordinerar tukt och demonutdrivning gentemot medlemmar som är psykiskt och socialt utsatta. Även barn misshandlas på detta sätt. Det finns ansvarsnämnder för vårdyrken, lärare, advokater och präster inom svenska kyrkan. Vi har en lag i Sverige som gör det straffbart att bedriva kvacksalveri vid svåra kroppsliga sjukdomar. Samma sak borde gälla vid missbruk av själavård. Om det funnes en oberoende ansvarsnämnd för felbehandling i själavård vore Sara Svensson och Margaretha Sturesson klara anmälningsfall."

Rigmor Robert är tydligen inte ensam om att anse att Sara Svensson är utsatt för ett justitiemord.

Håller nog med Eva Lundgrens åsikt. Låt sedan vara att det finns... försvårande omständigheter som grumlar till bägaren.
Vi är alltid ansvariga för våra handlingar. Jo, Sara sökte sig till sekten, och hon valde -trots allt- att INTE lämna den och att begå de brott hon lagsökts för.
Men däremot är det makalöst att Waldau slapp så lindrigt undan

Pelle,
Du har väldigt lätt för att beskriva allt lidande som Sara fick genomgå. Varför nämner du inte allt lidande som utgick från henne? Själv har jag levt under oerhört pressade förhållanden, men alltid hållit dialogen med mig själv levande - är det dags att gå, kan jag skyddas från att formas av den här destruktiva miljön etc (som ytligt sett har sett hur bra ut som helst)? Jag har alltid fått fly för att behålla mig själv som människa. Det valet har också Sara haft.

Alla som tagit del av Lundgrens forskning torde finna det bissart att hon anser sig lämpad att yttra sig i Knutbyärendet.

Var är kropparna efter alla barn som de satanistpedofila nätverken dödat? Jag väntar fortfarande på att hon skall peka ut platserna. Jag har väntat sedan hon i en diskussion på SVT2 (efter en dokument utifrån-dokumentär om Falska minnen och sataniska övergrepp)sagt att flera hundra barn fallit offer för dessa nätverk i Sverige. Detta var 92-93.

Eva Lundgren verkar ha en bättre underbyggd inställning än den som framkommer i Rigmor Roberts artikel där hon hävdar att ett justitiemord är begånget och att Sara således är oskyldigt dömd.
Eva Lundgrens inställning att hon är ett offer men därför inte utan eget ansvar känns mer rimlig.
Utifrån den bild som vi fått av hur mordförsöken och mordet, eller snarare avrättningen, gått till så skulle det dessutom vara stötande för det allmänna rättsmedvetande om barnflickan kunnat lämna domstolsförhandlingen som en helt fri kvinna.

Pelle Jönsson efterlyser en oberoende ansvarsnämnd.
Inom vissa yrken finns ju sådant. Jag har själv kommit i kontakt med både disciplinärenden för en advokat (som handlagts av advokatsamfundet) och för auktoriserade revisorer (som handlagts i revisorsnämnden).
Det är bra att klienter, myndigheter och andra har någonstans att vända sig om man anser att en revisor eller en advokat misskött sig.(även om påföljden oftast stannar vid en varning eller erinran).
Men ett liknande system torde antagligen vara omöjligt att införa inom frikyrkornas område pga att religionsfriheten måste få gå före.
Religionsfriheten innebär bland annat att religiösa församlingar helt enkelt inte ska övervakas på samma sätt som tex advokater och auktoriserade revisorer. Och det måste nog få förbli så. Vissa saker i livet kan inte avgöras av myndigheter utan det är upp till var och en att fatta beslut och sen ta konsekvenserna av det. Samhället kan inte och ska inte vara närvarande överallt och jämt.

Eva Lundgren är tillbaks och slåss för sin plats i rampljuset. Inte förvånande att hon ägnat år åt att umgås med Helge Fossmo, hon tycks vara besatt av sekter och sex. Hur trovärdig är den som påstår sig varit närvarande när barn ritualmördats och som enda reaktion på detta skriver en bok. Om en enda person inom rättsväsendet trodde att damen hade haft alla hästar i stallet och skildrade verkliga händelser skulle hon ha varit anhållen för länge sedan.
Om inte det som Eva Lundgren sysslar med hade upphöjts till forskning, av någon obegriplig anledning, skulle hon möjligen blivit publisserad som deckarförfattare utan allt för stora talanger.

Sanningen i detta är troligen att Lundgren finner en stor egen tillfredställelse att delta i dessa processer i andra hand.

Ansvar är en målsättning.
Förmåga att göra kloka val är fördelad egenskap.

Eva Lundgren tillbeder den övernaturliga föreställningen om den "Fria Viljan"
I hög grad besläktad med tillbedjan av högre makter.

Den verkliga verkligheten fungerar kausalt enligt principen "orsak och verkan".

Sara Svensson saknade den förmåga som Eva Lundgren i efterhand avkräver henne.

Snömos!

Vi alla människor har ett ansvar för vårt liv.
Men så enkelt som att allt är ett fritt och medvetet val i de val vi gör, eller att vi kan skåda framöver hur de val vi gjort kommer att påverka oss själva eller omgivningen i en framtid långt fram, är att tro på ett givet öde, det som religion oftast hänvisar till.

I en modern upplyst tid där olika slags religion går från sagor till en oftast osannolik verklighet för de inblandade som snärjts in av beräknande oftast psykopatliknande "medmänniskor" för att kunna gå deras ärenden, oavsett ärendets art. Det är väl ganska så påtagligt för de flesta i Knutby, men gruppens tryck och risken för att bli utesluten och totalt ensam, efter den långa tid som den utsatte oftast bearbetats, den ensamheten och uteslutningen framkallar mer skräck och ångest än att gå mot sin egen natur. Som i det här fallet när Sara blev en mördare.

Ingen människa gör ett medvetet val att bli alkoholist eller narkoman, men det kan bli den tragiska sanningen av tidigare "val".
Varje individs sårbarhet vid olika skeenden av livet gör valet åt oss, snarare än att vi med en klar insikt förstått att vägen är fel från början.
varje människa tror sig kunna välja fritt men om så vore, då hade det i Knutby inte kunnat hända, inte heller skulle vi möta svårt beroende alkoholister eller narkomaner, eller vilsna människor beredda att gå andras ärenden av ond art.

Jag är själv kritisk mot delar av Eva Lundgrens Knutby-bok men en del av inläggen här präglas av primitivt, okunnigt, korkat. Eva Lundgren-hat. Till exempel den bisarra frågan "Hur trovärdig är den som påstår sig varit närvarande när barn ritualmördats och som enda reaktion på detta skriver en bok."

Nej, det vore ju en märklig inställning, men det har inget med Eva Lundgren att göra. Du som skrev detta, var vänlig och tala om exakt var och när Eva Lundgren sagt att hon varit närvarande när barn ritualmördas. Du kommer inte att finna något sådant.
I motsats till vad du verkar ha gjort har jag läst hennes "La de små barn komme til meg" (som du syftar på) och det finns där inget som ens avlägset liknar det du påstår.

Källa, tack! (Det finns ingen sådan källa så det är en retorisk uppmaning).

Jag var på knutbyseminariet vid Uppsala universitet och tyckte att Eva Lundgrens presentation var väldigt spännande. Har också läst boken, och den är som en thriller! Även om man kan vara kritisk mot delar av boken är det hon plockar fram extremt intressant och galet! Jag är förvånad över att så få tidningar har skrivit om både boken och seminariet. Särskilt med tanke på allt som sagts om teatern och filmen. Tycker som Erik R ovan att det verkar vara hat och förakt mot Eva Lundgren som präglar flera av inläggen, och det känns inte särskilt trovärdigt!

Det här jag gör nu är bara en fånig test. Det finns 14 kommentarer till dena artikel, innan jag skrivit detta, men det står att det ska finna bara 13. Sedan tittar jag runt lite på andra artiklar, och märker att ibland anges antalet kommentarer som de som verkligen finns, ibland finns det mer kommntarer än vad det står att det ska finnas. Det kan vara dumt om inte nya kommentarer kommer in, för den som följer en kommentartråd vet då inte om det är något nytt att kolla.
Lägger ut detta för att se om siffran förändras eller inte. :-)

EVA LUNGRENS LÄROR DE MEST OTÄCKA "På eget initiativ sökte hon sig till Knubyförsamlingen, med dess otäcka läror". Så skriver Eva Lundgren om Sara och Knutbyförsamligen och försöker sig på en guilt by association-kullerbytta. Att Helge och Sara brutit emot lagen innebär att alla i församligen är skyldiga. Till vad då? Är det förbjudet att vara religiös? Dina snurriga och obevisade resonemang och teorier, Eva Lundgren, om könsmaktsordningen i samhället, som av några få kallats forskning, är en mer otäck lära än det mest som förekommit i vårt land på det senaste århundradena. Dina teorier kanske kan jämföras med häxprocesserna på 1600-talet. Eva Lundgren, låt Knutbyförsamlingen vara i fred och fritt få utöva sig religion. Det är en skam för Uppsala universitet att de släpper fram en en sådan galengök som du.

Och ni som inte tror att Eva Lundgren sagt något om ritualmord på små barn kan ju t.ex till på Expressen: http://www.expressen.se/index.jsp?a=292495
Sociologiprofessorn Leif Lewin, Uppsala universitet, hade följande kommentar: "Hennes påståenden om ritualmord är sanslösa. Vi är mycket bekymrade. De krav som gäller inom vetenskapen är b e l ä g g. Jag har inte sett några belägg för ritualmord. Det här är en kris för universitetet.
Universitetsrektor Bo Sundqvist sa till Expressen:
"Jag är bekymrad. Jag tror inte på de ritualmord av barn som Lundgren pratar om. Om man påstår det måste man kunna bevisa det."

Jag förundrades över att ingen offentligen satte stopp för denna rollfördelning i Knutbydramat. Helge Fossmo var stora stygga vargen, medan Sara Svensson var den stackars förförda vilseledda "barnflickan" som med darrande läppar och tårfyllda ögon lyckades dupera en hel nation, mediefolk såväl som domare, om att hon var det stackars offret. Trots att hon KALLBLODIGT mördat. Alla andra teorier var just teorier och det stod utan allt tvivel att Sara Svensson utfört mord. Men snyftförklaringar om barndom och osäkerhet under uppväxten etc, framställde just henne som ett offer så till den grad att hon snudd upphöjdes till hjältinna.

Hade inte Helge Fossmo trasig uppväxt? Varför hade lilla lilla lilla Sara så mycket större rätt till ursäkter för sitt beteende? När i svensk rättshistoria fick en MANLIG MÖRDARE som bevisligen hanterat mordvapnet, samma förståelse och ursäkter och oerhörda nedsättning av straff?

Jag tycker att det är ganska kusligt hur känslostyrningar och manipulationer fick styra rättsprocessen. Jag säger inte att det inte är synd om kvinnliga mördare, men jag tror att vi är så inne i könsstereotypt tänkande att vi i vår kultur liksom inte kan smälta att en kvinna kallblodigt mördar, likaväl som att en man gör det. Då måste vi bortförklara.
Men alla unga unga, vilsna tonårskillar som mördat, ofta känslomässiga trashankar som manipulerats av andra att utföra sina dåd... varför får de ta sina straff medan en kvinnlig mördare kallas "barnflicka" trots att hon knappast fungerade i den rollen, snarare som älskarinna, och sedan - snyft snyft - får all välvilja och barmhärtighet och blir nästan firad i media i sin roll som det stackars värnlösa Offret.?
Det är ett mysterium att myterna och stereotyperna runt Knutby tycks vara så cementerade, är det möjligt att en hel nation duperas så och deltar i ett skådesspel med givna roller, som tilloch med tillåts påverka domslutet i en otäck mordhistoria med verkligt oskyldiga mordoffer?

Hårresande tycker jag, och ett exempel som de feministiska genusforskarna inte verkar vilja ta i.

Tommy Sandström, Eva Lundgren har beskrivit hur barn berättat att de bevittnat mord. Hon själv hade modet att inte slå dövörat till utan lyssna på dem. Personer som du vill tysta barn som berättar. Vad är dina motiv?

God vetenskap innebär att inte styras av personliga värderingar. Vetenskap innebär kunskap, inte löst tyckande.

”Gud, vilket skvaller” – ” Försåtlig metod skapar partsinlaga”

Eva Lundgrens bok Knutbykoden, har som bekant nyligen getts ut på svenska. Åsa Linderborg skrev i Aftonbladet om den norska utgåvan (14 okt 2008). ”Gud, vilket skvaller…” ”Åsa Linderborg läser ännu en som fallit för Helge Fossmo”.

I Svenska Dagbladet (26 febr 2009) noterade Inger Sanner: ”Försåtlig metod skapar partsinlaga” och i Dagens Nyheter (12 febr 2009) skrev Lars Linder: ”Pastorn berättar: Här förstår man allt och ingenting om Knutbysekten”.

Gemensamt för de tre recensionerna - och också för mig egen analys – är avsaknaden av ett vetenskapligt förhållningssätt i Eva Lundgrens bok. En forskare – och professor vid Uppsala universitet – som Eva Lundgren faktiskt är, kan inte framträda i sin forskarroll med en så entydig partsinlaga som Knutby-koden är – om hon vill behålla något av sin akademiska värdighet. Hon har naturligtvis rätt att skriva vad hon vill, men för att kunna få någon som helst kredit för det skriva borde hon ha angivit att ”Detta är en partsinlaga som jag skrivit efter att ha talat med HF i några hundra timmar”.

Dock har jag läst boken främst för två speciellt kapitels skull, de heter ” Heléne – mitt livs kärlek” och ”Helénes död – hjälp över tröskeln”. På min egen blogg utvecklar jag mitt resonemang. Se:
http://forum.alltominget.se/index.php/topic,1029.0.html