Fritt forum

Aloace om Fritt forum

Kritiken av Christer Sturmark

Publicerad: 2009-02-04 17:02, Uppdaterad: 2009-02-04 19:02

Det går alltid en svallvåg av kritik mot människor som kritiserar religion och religionsutövning. Inte minst när Christer Sturmark har åsikter om att Kd skickar en kreationist till EU-parlamentet. Kritiken är till mån och mycket densamma varje gång, osaklig, förvirrad och personlig. Här bemöts kritkiken som den förtjänar.

millningar
8 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Rätt ska vara rätt

Ateism är inte en religion. Att säga det är att ha fel och att säga saker man inte borde säga: än värre, en direkt lögn. Ateism betyder enbart och bara: En person som inte tror på en eller flera Gudar. Religion är de ritualer och "trosuppfattningar" som en människa med tro på en eller flera gudar organiserar sitt liv efter. Eller en grupp med människor med en specifik Gud och teologi i åtanke.

Du kan inte vara en fundamental Ateist då ateist är ett vara eller icke vara. Det finns inga grader av det. Du kan inte tro mer eller mindre på något du inte tror på: det är motsägelsefullt men förvånar inte när det kommer från en religiös person som ofta frodas i motsägelser.

Att vara aktiv ateist och exempelvis humanist och därmed kritisera mänskligt påhittade idéer som religion och dess mystiska gelikar är grundläggande demokratiska praktiker, alltså inte fundamentala eller militanta. Det finns bra och dåliga tillfällen för allting, att tro på Gud är en rättighet, eller en hamster i Guld som kan skjuta blixtar, men när en politiker inte erkänner historiska fakta, förintelsen eller evolutionsteorin - som båda "är" historiska fakta - bör väll ändå inte kritiken kritiseras som speciellt "abnormt" eller "småsint". Som ett sätt att kila in sitt eget personliga ställningstagande i en debatt. Det borde ses som en självklar del av vår demokratiska process, som en del av det sunda samtalet - och inte minst som ett vakande öga på våra förtroendevalda. Ett vakande öga som nu visar sig vara aktuellt att ha i beredskap: Jag tackar Sturmark för det.

Att öppet förneka idéer som att Jesus skulle ha återuppstått o s v kan inte heller ses som radikala utsagor, detta då påståendet inte är bevisat, eller ens starkt, medel eller dåligt underbyggt. Att kritisera ett löst påstående som inte verkar stämma alls med vad vi vet om natur är istället ett självklart tecken på sundhet, inte extremism eller fundamentalism: det verkar vara normen i alla andra sammanhang och jag ser ingen argument för att utelämna religionsfrågor eller påståenden. Att vara fundamental är att vara obeveklig i sin grund, inte att säga, likt många ateister säger, om inte alla rationella arteister i alla fall, att man är öppen för argument och bevis. Om det nu kommer några till att börja med. Men det finns definitivt tillfällen när det inte är varken smart eller kutym att yttra sig. Detta är som sagt inte ett av dem. I så fall undrar jag på vilken grund?

Men det är inte lite uppenbart att det enda som andliga hypokondriker och relativister kan kasta fram för att skydda religiositet, mystik och dumma idéer är personliga påhopp (fundamentalist, militant osv) baserade på fria tolkningar av ord och uttryck som är lika löst grundade i det faktiska som deras ofta (inte alltid) skeva syn på vad som kan anses för sant och inte.

Ett argument för att Kd gör något sunt och bra kan inte vara grundat i Sturmarks person eller ideal. Falsifieringar av evolutionsteorin går inte heller att finna i begrepp som ateism eller fundamentalism. Evolutionsteorin är san även om Gud skulle uppenbara sig, genesis är falskt lika så.

Aloace (24 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3608

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för ett utmärkt inlägg och kanske ett svar på Johannes Forsell stycke här på Newsmill under rubriken "Ett korståg mot trångsynthet!"

Permalänk | Anmäl #1 Darwin, 2009-02-04, 19:53

För den som är intresserad av att se en illustration över evolutionens skönhet beskriven av David Attenborough själv klicka bara. Klippet är från BBC dokumentären Tree Of Life:
http://www.richarddawkins.net/article,3576,Tree-of-Life-video,David-Atte...

Permalänk | Anmäl #2 Aloace, 2009-02-04, 22:54

Hej Dennis. Jag förstår din indignation och den något falsettartade tonen i din artikel. Osaklig kritik är ett gissel - det vet jag som är kristen. Inte sällan avfärdas allt en människa står för när det framkommer att denne har en religiös övertygelse. Det inte särskilt smickrande oavsett vilken riktning eldgivandet går.

Jag tycker i mångt och mycket att kritiken av Christer Sturmark och många andra nyhumanisters utfall är berättigad. Du följde säkert den fantastiska fars när en nytillsatt universitetsrektor var nära att mista sin plats för att, inte bara en utan flera, universitetslektorer gick ut med kritik för att han var kristen. Det var enda anledningen... Han skulle inte få tjänsten för att han var kristen, och därför per definition vetenskapsfientlig. Att denna typ av godtycklighet gror bland den fria tankens och vetenskapens väktare är ju inte bara märkligt, utan helt befängt.

Problemet i ditt resonemang, som jag ser det, är samma som hos Sturmark och hans lärjungar - att du utgår ifrån Guds ickexistens som ett fastställt faktum. Det blir nåt slags omistligt axiom som inte behöver ifrågasättas alls. Därför blir alla religiösa människor antingen obildade, dumma eller farliga. Om min etik bygger på att jag tror på en Gud (och därför bland annat ett okränkbart livsvärde hos varje människa) så anser i alla fall jag att det inte är en lösare grund än vilken idealism som helst.

På vänsterkanten tror man på att det enda rätta är överstatlighet för att nå jämlikhet och rättvisa - på högerkanten att kapitalism, konsumtion och ett samhälle indelat i klasser är det enda rätta.

Även om jag hårddrar de båda blocken så ser vi ju tydligt hur idealpaket formar hela politiken. Vänstern höjer skatterna för att framgångsrikt kunna hålla statens verksamhet rullande med god kvalitet. Samtidigt vill man genom olika sanktioner få bort familjestrukturer och andra levnadsmönster närmast individen som inte anses politiskt korrekta. Högern sänker skatterna för att få igång konsumtion och få samhällsmaskineriet att tuffa igång, och pumpar samtidigt in statens pengar i den privata sektorn genom börsnoterade företag som ligger på dödsbädden, så att skattepengar till slut hamnar hos aktieägare. För att västvärlden ska komma ur sin ekonomiska kris ska vi konsumera upp utvecklingsländerna.

Dessa två block styrs ju helt av fundamentala värdepaket som är orubbliga. Borde inte idealism bemötas på samma sätt som religiositet? Idealism bygger ju oftast på något slags positionerande gentemot altruism, nära eller långt ifrån.

Nu snurrar jag iväg. Vore bättre med ett samtal över en kopp kaffe.

Men min poäng är att när Sturmark och andra nyhumanister helt enkelt helt vill kväva det andliga och religiösa samtalet i det offentliga rummet så kan de inte vänta sig annat än att de möter ett starkt motstånd. För även om du delar Sturmarks idéer och värden (det sistnämnda gäller i det mesta även mig) så kan du väl inte missa att hans övertygelse är fundamentalistisk och därför måste den bemötas kritiskt. - precis som religiös fundamentalism.

MVH.
Christoffer W

Permalänk | Anmäl #3 Christoffer , 2009-02-12, 21:06

Jag utgår ifrån att ingen definition av Gud är mer giltig än någon annan med en öppen fråga som kan bevisa motsatsen (Det är rimligt och rättvist av mig). Jag ser heller ingen som helst anledning att tillskriva konceptet Gud, hur man än definierar det, något värde. Det finns inte grunder för det. Jag ser inte heller något som helst värde i någon religiös filosofi, med eller utan gudomar, tvärt om. Jag anser att den verklighet som religiösa målar upp är vidrig utöver att den är baserad på mystik, lögner och vilseledandet av människan i hennes sökande efter svar. Jag har inget tillövers för den och jag förklarar och möter gärna frågor om mina påståenden och visar mer än gärna hur jag kom till den ena eller andra slutsatsen. Jag hänvisar inte till luddiga svar, tradition, auktoritet eller min egen önskan att det ska vara så. Jag har ingen personlig önskan om verklighetens beskaffenhet, det vi vet använde jag för att dra slutsatser om människan och jag påtalar ofta vart gränsen går på det bästa sätt jag kan.
Jag är inte ett stort fan (inte litet heller) av Sturmark men jag tillrättavisar mer än gärna människor som säger saker som jag finner mig kunna påvisa är fel. Som jag gjorde här ovan. Här av den anledningen att vissa religiösas tendens att kalla ateism för religion eller blanda ihop dem med en homogen grupp vilket är dumheter. Ateister är lika mycket en religion som ”off” är en tv-kanal. Jag tror inte heller att man kan vara icke troende och fundamentalist om man inte fysiskt attackerar dem eller på annat sätt berövar dem deras rättigheter (när det händer är det högst beklagligt). Att säga att Gud är en vidskepelse framstår istället för mig som ett högst rimligt påstående och inte minst att ingen religion, nuvarande eller utdöd kan hållas fram som mer sannolik eller rationell än en annan. Det enda sättet att rangordna dem är efter deras antal (och grad av) påstådda dumheter, vilket kräver en icke religiöst, sekulärt, bedömning. Idag har vi tack och lov de humanistiska mänskliga rättigheterna att utgå ifrån så att kritiken av vidskepelse inte blir onyanserad i världspolitiken. Det betyder å andra sidan inte för mig att alla humanister, eller icke troende, är mina vänner eller att jag ens gillar dem. Tvärt om, jag tar mig frihet att ogilla, hata om jag vill, eller älska dem som jag finner passar. Att kräva kärlek till alla som exempel är högst onaturligt och inte minst ett sätt att skapa falskhet och möjlig ångest när det visar sig omöjligt. Kalla det att människan är felande om du vill, men jag föredrar att se hela idén som förutsättning att få människan att framstå som mindre än hon är och behöver vara. Ett bra exempel på hur exempelvis kristendomen skapar defekter som inte är nödvändiga eller följer av hennes natur. Det är vad som händer om man går till religion för svar om människan och inte exempelvis biologin.
Du borde läsa Johan Norbergs I världskapitalismens försvar och Hur människan skapade världen. Jag kan också på samma ämne, och vissa andra, även rekommendera Ayn Rands nyutgivna samling Förnuft, egosim, kapitalism och en romantisk livskänsla. Jag hedrar alltid mina opponenter och (främst) mig själv med att läsa nästan lika mycket mot det jag tycker som för. Detta har lätt mig till att återupprepade gånger kasta det jag tycker och trott för konsekventare och rimligare förhållningsätt. Jag började inte uttala mig offentligt fören jag ansåg att det fanns en konsekvent och rationell grund som jag själv utvecklat att stå på, fri från onödigt moraliserande och med människans natur i centrum. Men också, och viktigare, en filosofi med specifika teser att framföra i syfte att uppmuntra vad jag anser är ett av några hållbara perspektiv. Jag kom fram till detta själv och jag ser det som mitt personliga ansvar att inte propagera för saker jag inte är övertygad om från grunden och vars resonemang inte är baserade på tro eller min egen önskan eller bekvämlighet.
Säg inte att min ton är ”falsettartad”, jag tolkar det bara som ett sätt att söka nedvärdera det jag säger i brist på goda argument. Vem jag är eller hur jag säger det ändrar inte vad jag säger. Men får det dig att må bättre kan du kalla mig idiot eller än värre och godtyckligare: ignorant. Däremot ska jag ändra min ton som någon påpekade är lite väl nedvärderande, det är inte bra.

Permalänk | Anmäl #4 Aloace, 2009-02-13, 12:23

Jag ska ta en titt på de böcker du nämnde. Särskilt den av Rand, eftersom den verkar ta upp en hel del grundidéer som jag både avskyr och tolkar som roten till mycket förtryck i världen. Tack för tipset!

Att jag kallade din ton aningen "falsettartad" tyckte jag var bättre än att kalla dig idiot, för hittills har du inte uttryckt något som pekar ditåt - men vissa formuleringar verkar ha fått stryka på foten för indignation och upprördhet. Du är varken idiot eller okunnig, även om din religionskritik för mig framstår som väldigt godtycklig. Jag uppskattar dina inlägg och än mer att du tar dig god tid att svara på min kritik.

Jag återkommer vid ett senare tillfälle, och ska försöka vara än mer saklig. Ha en trevlig helg!

MVH.
Christoffer W

Permalänk | Anmäl #5 Christoffer , 2009-02-13, 13:43

Christoffer, jag blev nyfiken. På vilket sätt är min religionskritik godtycklig i dina ögon?

Permalänk | Anmäl #6 Aloace, 2009-02-14, 00:14

Hej igen.
På flera punkter. Jag ska som sagt försöka återkomma när jag har mer tid så jag kan vara mer saklig än att bara slänga ur mig en massa neggiga gester, för jag vill inte bara provocera.

Men en sak jag reagerat på i några av dina texter är samma sak jag reagerat på när jag läst Dawkins (och än mer när nyhumanister citerar God Delusion som en katekes). En benägenhet att beskriva religion, och religiösa patologiskt. Alltså religion KAN innebära att människor gör en massa dumheter - därför är religion och religiösa alltid bromsklossar, fundamentalistiska, vetenskapsfientliga och roten till mer eller mindre allt ont. Samma retorik borde avskriva all idealism, all moral, alla samhällssystem och alla politiska riktningar. Blodet på religionens händer är knappast unikt.

En objektiv hållning borde avkräva Dawkins, Hitchens och även dig att gå till botten med allt gott, progressivt och utvecklande som religionen legat till grund för i väst. Alla de gånger som religion var grunden för människors kamp mot orättvisor, förtryck och rena massmord. Exempel på sådant finns det hyllmeter av - men det är inget som hjälper din (eller Dawkins poäng) och utelämnas eller marginaliseras därför. Även många framstående vetenskapsmän har pga av sin tro på en systematisk Gud gått emot etablerade idéer (som inte sällan pga av stadsskick och maktapparater försvarats av en institutionaliserad kyrka).

Jag är fortfarande chockad efter att ha läst Dawkins, hur en sådan briljant vetenskapsman med sådan integritet - helt och fullt förlorar sig i sin passion för de frågor som mer än någonsin kräver objektivitet.

Tja.. nu kommer jag loss med gesterna här igen. Jag återkommer. Kan så länge meddela att jag om ett par dagar har Ayn Rand's bok "förnuft, egoism, kapitalism, osv..." i min brevlåda. Jag beställde också en bok av Mikael Novak som tydligen ska försvara kapitalism utifrån den kristna religionen. Sedan för att få lite jämvikt på eländet kollade jag vilka böcker Johan Norberg (som du också nämnde) sågade med fotknölarna och beställde en av dem - "Globaliseringens Dimensioner" av Håkan Thörn. Om han inte gillar den gör nog jag det. Lite matnyttig socialism borde sätta magen i balans.

Tack för boktipsen - det var länge sedan jag var så spänd på ett bokpaket!
Hoppas få många nya tankar av den här läsningen.

MVH.
Christoffer W, Örebro.

Permalänk | Anmäl #7 Christoffer , 2009-02-14, 21:05

Jag har svarat på en liknande påstående tidigare, d v s om den påtalade o nyansen av religion när den kommer från icke troende. I en kommentar under Kristendemokraterna är ett problem tog jag upp en grundläggande förklaring av detta fenomen:
”Om Hitchens, Dawkins, Dennett, Harris o s v glömmer bort det bra religiösa gör/gjort glömmer de religiösa bort det dåliga. Detta är ett problem från båda parter. Men framför allt fokuserar inte kritik på det bra, har aldrig gjort och ska inte heller i större utspridning (detta ska överlåtas till den kritiserade att påminna om, historieskrivare men inte opponenten), däremot är det upp till den praktiserande att ta hänsyn till det negativa deras val av handlingar och idéer bidrar till, eller är del av.” Däremot är det av vikt att säga saker som är sanna, baserade på verkligheten, de sannolikaste kopplingarna och svaren o s v. men där ser jag inga problem från någon av de fyra ryttarna (som de kallas). Att hålla fram nackdelarna med religion är däremot lätt att tolka som lite raljerande då det är så enkelt och många till och med anser att det är detsamma som att klanka ner på de svaga.
Det är alltså helt absurt utifrån mitt resonemang att avkräva mig, Richard, Christofer eller Sam på en objektiv utvärdering av religion (jag tror att mitt resonemang också får brett godkännande om inte religionskritik ska ges en ny måttstock). Vi är kritiker (ett annat ord är felfinnare) som alla har gemensamt att religioner till att börja med inte är sanna och verklig på det sätt som religiösa utger dem för att vara. Hur bra saker en specifik grupp gjort för mänskligheten ger dem inte rätt att diktera vad som är sant, än mindre ansvarsbefriar det dem från den (i detta fall) enorma mängd lidande, orättvisa, lögn och förtryck som de orsakat (och orsakar) mänskligheten. Det ger dem inte heller rätt att ljuga eller att ge förtur till förklaringar som är mindre sannolika än andra. Inte heller befriar det dem från kritik.
Ett återkommande fenomen, jag har hört det predikas i kyrkan (jag har faktiskt vart i fullsatta kyrkor, speciellt i Örebro) och jag har sätt det i historieböcker, är det narcissistiska självhyllande som religion dras med. De kan rättfärdiga slaveri och sen hylla sig för att avskaffa det, de kan förtrycka kvinnan för att sen glatt och anmärkningsvärt självhedrande hylla sig för att vara hennes välgörare och befriare (vilket dem inte är). De kan uppmuntra till död eller fängelse för homosexuella och i nästa stund prata om kärlek till sin nästa och nyttan av att vända andra kinden till. De har påstått de mest förnedrande och otroliga saker för att sen, glatt och med exempelvis Jesus, kärlek och mer andlig tro förkunna att det är nya tider nu, det förra som bara pågick i något tusen år, eller några hundra, var ett mindre missöde, en feltolkning, ett exempel på dålig religion (eller feltolkande teologi – ack, är det inte skam när det händer), något som inte mer prat om Jesus kan lägga till det enorma arkiv med styggelser och orättvisor som de förespråkat och utfört i någon godtycklig gudoms namn. Men inte minst hyllandet av sitt samtida beteende som i vanlig ordning är till stora delar skandalöst.
Det är sannerligen inte Dawkins som primärt lider av problem med den faktiska förståelsen av religionens natur, samtid och historia. Tvärt om jag ser det som ansvarsfullt och konstruktivt att kritisera religion och dess inverkan på människor som borde investera kärlek, godhet och personlig uppoffring av det enkla skälet att detta är den värld vi alla ska samsas om, våra barns arvegods och inte minst den enda vi har.
…
Många ser stickan i Dawkins öga, men det är enbart för att bjälkens i deras eget pekar på den – om du frågar mig.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Barn- och tvångsäktenskap

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Kritiken av Christer Sturmark

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar