Kritiken av Ranstorps rapport är motiverad - tyvärr

Brister "Rosengårdsrapporten" i vetenskaplighet? Gör det att vi ska lägga ner hela diskussionen om islamism? Svaret på den första frågan är ja. Svaret på den andra är nej.

Ingen forskare skulle släppa igenom en uppsats med samma konstruktion som den här rapporten. Den saknar referenser, citat, teoretisk problematisering och en diskussion om hur trovärdig informanternas kunskap om radikaliseringsprocesser är. Vem har sagt vad? Detta säger jag inte för att, som Nicander och Ranstorp uttrycker det, vara "oförskämd" mot dem som intervjuats. Radikaliseringsprocesser är komplicerade att förstå sig på och det är inte säkert att det räcker med att befinna sig på plats för att kunna uttala sig om radikaliseringen av muslimer har ökat eller minskat över tid.
Ett mer kritiskt sinnelag hos forskarna hade varit önskvärt. Det hade höjt rapportens trovärdighet och försvårat för mångkulturalister och islamister att på ett så enkelt sätt underminera de påståenden som förs fram. Det är förvånande att rutinerade forskare presenterar en så akademiskt svag rapport om ett så komplicerat och känsligt ämne.

Är själv en av forskarna som intervjuades och jag hade gärna blivit citerad med namn och arbetsplats. För mig är det knappast någon nyhet att det finns radikala och moderata islamister i stadsdelen Rosengård. Det är nästan tio år sedan jag började föra in frågan om islamismens sociala och politiska problem i svensk offentlighet. Frågan om islamism är accepterad såväl politiskt som vetenskapligt inom EU. För ett år sedan publicerade EU kommissionen rapporten Studies into violent radicalisation: The beliefs, ideologies and narratives (2008) på 200 sidor om radikala islamisters världsbild i Danmark, Frankrike, Storbritannien och Tyskland.
Trots att det är möjligt att rikta kritik mot den svenska rapporten gör man det alltför lätt för sig om man avfärdar hela innehållet. Vi vet att det finns islamister i svenska förorter och att de har varit verksamma där de senaste tjugo åren. Men inte bara där. I Europa är det islamister som haft tolkningsföreträde gentemot politiker och tjänstemän i nationalstatens institutioner. Många vill, av politiska skäl, fortsätta att förtränga detta men problemet är att vi skulle behöva forska mer kring fenomenet för att kunna göra kvalificerade bedömningar om antal islamister (både radikala och moderata) och eventuella ökningar av aktiviteten.
Och, framför allt, för att kunna konstruera verkningsfulla åtgärder för de muslimska ungdomar som dras in i detta politiska spel och därmed riskerar att få integrationsprocessen uppskjuten i flera år.

När jag och Sara Johnsdotter bodde och forskade i Rosengård gjorde jag flera intervjuer med radikala och moderata islamister i de miljöer rapporten beskriver. Vissa av dessa aktörer finns kvar, andra har flyttat till andra stadsdelar eller städer och några har sannolikt flyttat till andra länder. De här miljöerna är alltså svåra att utforska eftersom människor är mobila (och misstänksamma mot representanter från majoritetssamhället). Antalet islamister behöver alltså inte vara konstant över tid utan kan variera år från år. Men att det finns en kärna av islamister i Rosengård råder det ingen tvekan om. Det vittnar även muslimer i allmänhet om.
I sin Newsmillartikel riktar Nicander och Ranstorp också kritik mot Lundaforskarna. Dessa har haft alla möjligheter genom åren att lyfta upp frågan om islamism i Sverige på dagordningen. Leif Stenberg har till exempel arbetat tillsammans med Jan Hjärpe i många år, en känd expert på islam som under en lång period nära nog haft monopol på frågor om muslimer och islam i svensk massmedia. Islamologerna i Lund har upparbetat stor kunskap om islamism som fenomen i andra länder. Hjärpe har skrivit en ofta citerad bok om politisk islam och det har publicerats doktorsavhandlingar om ämnet i fråga. Stenberg har själv forskat och skrivit om islamism i Mellanöstern. Dessutom har islamologerna i Lund genomfört regelbundna studiebesök i olika muslimska och islamistiska sammanhang i stadsdelen Rosengård. Den vetenskapliga expertisen om islamism finns sålunda hos islamologerna.

Men det verkar som om självcensuren har slagit till. Det är svårt att komma ifrån intrycket att de varit noga med att undvika frågan om islamisters inflytande i Sverige. I de populärvetenskapliga böcker om den muslimska befolkningen som skrivits i Lund får man leta förgäves efter en analys av islamism som ett politiskt projekt i Sverige. Det är synd att frågan inte har tagits upp tidigare av islamologer som ju besitter en unik kompetens. Det hade varit bättre om islamismen hanterats på ett vetenskapligt sätt på Lunds universitet (och andra lärosäten) än på Förvsarshögskolan. Att lägga ut uppdraget på FHS ger signalen att politisk islam är ett farligt kunskapsområde som enbart bör utforskas inom ramen för ett säkerhetstänkande.
I rättvisans namn ska det sägas att islamologerna i Lund inte är ensamma om att ha haft svårt att skriva om känsliga fenomen i det mångkulturella Sverige. Uppfinningsrikedomen bland forskare har varit stor när det gäller att hitta på ord för att beskriva olika religiösa inriktningar bland muslimer men flertalet av forskarna har i någon sorts överlägsen anda lyckats undvika den beteckning politiska muslimer använder själva, nämligen beteckningen "islamist". Mohamed Omars formulering "jag är islamist" visar denna självidentifikation på ett övertydligt sätt.

Det håller inte, som Lundaforskarna gör, att hänvisa till risken för en förstärkt "islamofobi" om man talar högt om islamism och politisk radikalisering. Det är ingen hemlighet att jag är kritisk till användningen av termen islamofobi. Anledningarna till det är flera. Det är inget vetenskapligt begrepp vars innehåll någon kunnat beskriva på ett trovärdigt sätt. Termen är marknadsförd och spridd av islamister, forskare och politiker och den används primärt för att avfärda och stämpla de som säger något kritisk om muslimer och islam. Symboliska vapen av den typen - ord som används för att kontrollera offentliga uttalanden - hör inte hemma i en vetenskaplig vokabulär. Termen förhindrar en rationell demokratisk debatt där värdet av argument ska avgöras av det sakliga innehållet.

När det gäller islamism är det också orimligt på andra sätt att använda ordet islamofobi för att avfärda kritiska uttalanden. Islamister ingår i en politisk och samhällsförändrande rörelse. I Sverige och i andra europeiska länder arbetar de för att förändra den etablerade befolkningens synsätt på islam och för att det ska etableras islamiska offentliga institutioner som företrädesvis ska användas av muslimer. Deras arbete innebär sålunda att de gör "islam" till en offentlig angelägenhet, till något som berör alla svenska medborgare. Islamisternas anspråk på offentliga resurser, på att islam ska ges ett utvidgat utrymme i samhället, att det ska vara möjligt att praktisera religiösa ritualer på arbetsplatser, att flickor och pojkar ska hållas åtskilda i skolor får till följd att alla i samhället bör kunna ha synpunkter på detta utan att definieras som psykiskt störda (fobiker).
Mig veterligen är det ytterst ovanligt att politiska grupper som gör anspråk på offentliga resurser görs till "untouchables" som ingen kan ifrågasätta eller rikta kritik mot. Situationen hade varit annorlunda om islam var en helt och hållet privat angelägenhet som inte används i ett politiskt projekt med samhällsförändrande inriktning.

Rosengårdsrapporten innehåller flera intressanta hypoteser och påståenden som kan ligga till grund för en fördjupad forskningsinsats. Frågorna om radikalisering och kvinnoförtryck är viktiga att försöka reda ut på ett mer genomarbetat sätt. När allt kommer omkring är det varken forskare, journalister eller riksdagspolitiker som drabbas av islamisternas verksamhet. Det är den stora gruppen vanliga muslimer som vill ha ett arbete och skapa sig ett normalt liv som medborgare i Sverige.

Aje Carlbom (14 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Well, bakom rapporten - vars källmaterial förstörts - stod den notoriske terroristexperten Magnus Ranstorp, känd från bland annat Jan Guillous kolumner i Aftonbladet. Denne Ranstorp kan sägas vara terroristdebattens motsvarighet till miljödebattens klimatalarmister. Han är övertygad om att al-Qaida finns och har “terrorceller” och “terroristledare” som opererar från Sverige. Han lyckas dock aldrig - såvitt jag vet - bevisa detta genom nån undersökning där källmaterialet inte är förstört. För detta har han kritiserats även av forskare som (liksom undertecknad fö) betraktar sig som kritiker av det mångkulturella samhället. [...] Blogg:Favorit i repris: PK-möte på SVT, 2009-12-05, 01:40

[...] Ranstorp försvarar den och anklagar islamologer för att vara åsiktspoliser. Socialantropologen Aje Carlbom kritiserar rapporten på samma plats liksom Bengt Gustavsson, professor i teoretisk astrofysik. [...] Blogg: » Mer om Rosengårdsrapporten och en replik som Sy, 2009-02-06, 13:08

[...] slutsatser. En god forskning tar hänsyn såväl till dessa uppgifter, som för den delen Aje Carlboms forskning. Men man kan inte kräva av en kortfattad rapport att den skall kunna ta in och värdera [...] Blogg:Sapere aude! » Blog Archive » Mattias Ga, 2009-02-06, 09:58

[...] frågan om islamism och islamisters eventuellt ökande inflytande i svenska muslimska miljöer är en fråga som bör beaktas och diskuteras. Men för att kunna göra det behövs ett bättre underlag för diskussion än en oduglig [...] Blogg:Islamisering, Ransgård och Sabuni | Svensson, 2009-02-06, 09:02

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3562

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kom igen nu! Har du inget bättre för dig än att klanka ner på hur andra skriver en rapport?
Problemet är och förblir Rosengård. Och det blir inte bättre av ett akademiskt käbbel!

Permalänk | Anmäl #1 Johan, 2009-02-03, 13:01

En utmärkt artikel! Hoppas att den inspirerar fler till ett nyanserat tänkande.

Permalänk | Anmäl #2 Helena du Rées, 2009-02-03, 13:14

Aje
Supebra inlägg och precis det som behövs - nyansering i debatten. Samtidigt så pekar den precis på problemet, nämligen att den lilla och trovärdiga skara som skulle kunna ge en bild om hur det ligger till eller vilka tendenser som faktiskt är relevanta att ta upp, den skaran är forskare, som ofta krockar rent kommunikativt med det övriga samhället. Tex. så skriver du:

"Uppfinningsrikedomen bland forskare har varit stor när det gäller att hitta på ord för att beskriva olika religiösa inriktningar bland muslimer men flertalet av forskarna har i någon sorts överlägsen anda lyckats undvika den beteckning politiska muslimer använder själva, nämligen beteckningen "islamist"

Ja, där har du ju en tendens som vi kan börja med att diskutera och få reda på. Det måste ju i forskningens namn vara helt överordnat att inte vara part i mål.

Vidare måste även forskare kunna bli bättre på att kommunicera sina resultat, en avhandling är allt som oftast invecklad och väl anpassad för den som ska läsa den (läs övrig forskarkrets) och det är sannerligen inte utomstående.

På samma sätt som forskare kan höja sin röst inom tex. den debatt som pågår om klimatet så måste väl forskare inom denna gren kunna peka på om islamism är en problematik eller inte. Om integration a la Sverige medför problem som måste hanteras osv.

Om nu inte detta är möjligt så kommer ju frågan direkt om vad det egentligen forskas om?
mvh /F

Permalänk | Anmäl #3 Fredrik I, 2009-02-03, 16:03

Skulle tippa på största ökningen är den fantastiska invandringspolitken snarare än spridning till de som redan bor där. Fast med Gaza grejen och allmänt ökade frustration bland ungdomar så är det säkert många wannabe islamister som kommit till.. Men vad är visten med en sånhär rapport egentligen.? .Det är upp till SÄPO och hålla koll på potentiella terrorister.. Gör en rapport på AFA och tokvänstern istället, de ställer till med mycket mer oreda i Svenska samhället..

Permalänk | Anmäl #4 Mike Nilsson, 2009-02-03, 17:11

Jattebra inlagg och mycket trevligt och se en forskare som vander upp och ner, fram och tillbaka pa problematiken, som en forskare ska. Och utan att forringa den kompetens som trots allt finns i Lund.
Jag har aldrig hort talas om fobi mot rasism eller hogerextremism nagonstans i forskarsammanhang, men den kanske ocksa finns, enligt Lundaforskare?
Markligt att Svenska forskare missar och tror sig vara "onda" om de tar upp problematik kring extremism, som hos alla extremistiska eller andra grupper existerat oavsett om dessa ar politiska eller politiskt-religost betonade. Att islamism inte per automatik betyder hot eller vald forstar nog aven en del av de vardagsextremistiska Sverigedemokraterna.
Konstigt att forskare valjer att inte forsoka diskutera bade det onda och det goda i de religosa grupperna i just Sverige.
Livets ord och "Knutby" ar exempel som granskats under lupp.
Varfor backa infor hotbilder inom andra religioner i Sverige med svaga argument som "sociala konsekvenser".
Nar terrorism vaxt sig stark innebar det inte alltid att ett starkt ekonomiskt samhalle gor att terrorismen minskar automatiskt.
Mycket tyder pa motsatsen i just "Europa".

Permalänk | Anmäl #5 Martin Jnsson, 2009-02-03, 18:11

Vad vill Aje Carlbom komma fram till? Jag tycker det blev varken buh eller bäh. Ska man vara tvungen att skriva en hel doktorsavhandling om man överhuvud taget skall uttala sig om islamism? Varför det? Skall man vara tvungen att skriva en hel doktorsavhandling för att överhuvud taget uttala sig om någonting? Aje Carlbom tycker det är önskvärt med fördjupning, ja, vem VEM tycker inte det, om jag får fråga? Men om nu detta skall vara en invändning mot rapporten, blir ju effekten motsatsen, eftersom det inte ens skrivs en rapport - så vad var nu egentligen ärendet med detta inhopp!

Permalänk | Anmäl #6 Peter Ingestad, 2009-02-03, 23:42

De senaste dagarna har verkligen visat var vänstern har sina sympatier när de nästan besinningslöst skriker ut sitt förakt mot de som dristar sig till att uppmuntra forskare som vågar tala klarspråk om problemen i t.ex. Rosengård. Aje Carlbom har en sund inställning till rapporten och hävdar helt riktigt att det behövs djupare analyser, men kärnfrågan är ändå att det överhuvudtaget talas öppet om problematiken. Frågan är varför Aje Carlboms och andras arbete inte väckt politikers och medias intresse tidigare, är det bara forskarnas egen självcensur, vilket är allvarligt nog, eller är det den tvångsmässiga korrektheten som förlamat all intellektuell verksamhet i Sverige som vi medborgare nu ser effekterna av?
Allmänheten är ju inte betrodd att dra egna slutsatser trots att man genomlevt problematiken och redan vet dess orsaker. Problem tycks inte existera officiellt förrän forskare kan bevisa dess existens.
Maria Wetterstrands utfall mot integrationsminister Nyamko Sabuni i veckan bevisar att vänstern aldrig kommer att acceptera problemens existens och än mindre förstå vilka åtgärder som krävs. Det var ovanligt avslöjande och kontentan gick ut på att vi etniska svenskar inte ska ha något att säga till om i vårt eget land. Hon menar att vi ska anpassa oss fullt ut både gällande språket arabiska och en total acceptans av intoleransens ideologi. Intoleransens konsekvenser och integrationspolitikens fiasko är ren inbillning och därmed helt ointressant enligt vänstern. Vi som har mage att överhuvudtaget antyda kritik ska hålla tyst och bara som strutsen stoppa huvudet sanden!
Rosengård och en rad andra undantagstillstånd är tydligen bara en logisk utveckling av socialdemokratins och vänsterns drömmar om det framtida Sverige. Ve den som vågar kritisera demokratins och rättssamhällets undergång! Förmynderiet och våldsverkarna skall allena leda oss till seger!

Permalänk | Anmäl #7 Tomas Fischer, 2009-02-05, 19:29

Bra skrivet!
Lite ironiskt att de vettigaste rösterna i den här frågan tillhör Aje Carlbom och Pernilla Ouis, som båda är anställda på Malmö PK-högskola.

Permalänk | Anmäl #8 David, 2009-02-05, 22:37

Aje ar avundsjuk att han inte fick uppdraget att skriva rapporten. Det ar dessutom oproffessionellt att klaga pa en bra rapport som denna.

Det har aldrig tidtigare publicerats en liknande rapport i Sverige, det ar probemet. Att Aje forsoker ge intrycket att han minsamm pulicerat sdant tidigare stammer inte, all sdan indormation har fortryckts av massmedia. Darfor reflekterar hans allmanna gnall enbart negativt.

Aje kanske a

Permalänk | Anmäl #9 Roger, 2009-02-06, 03:23

Det är INTE förvånande att rutinerade forskare presenterar en så akademiskt svag rapport om det berörda ämnet. Det beror framförallt att det är så många intressen som solkar ner objektiviteten : invandrarpolitik , förhållningsätt till religion och till och med så långsökta faktorer som israelsympatier eller ej. detta hela har gjort området till ett slags intellektuellt ingemansland utan lag och ordning. En slags akademisk motsvarighet till dilemmat -" Om du hittade en portfölj med pengar och ingen såg dig , skulle du behålla dem?"

Permalänk | Anmäl #13 Palestina, 2009-02-08, 03:25

bara för att du Aje inte erkänner begreppet Islamobofi, så betydder inte det att det inte finns...
Hur många år tog det inte för den svenska akademiska diskursen att våga ta i sin mun ordet "RASISM"?? länge påstodd man att det inte fanns vetenskapliga bevis för det? Istället borde man ifrågasätta hur kunskap produceras.... men tanke på att sådana som du Aje, får tolkningsföreträdde i objektivismens namn!
Den upp o ner vända världen... eller hur?

Permalänk | Anmäl #14 Apa, 2009-03-25, 11:43