HELENA KARLÉN FÖRVRÄNGER VERKLIGHETEN IGEN

Är det någon som blir förvånad över att Helena Karlén går ut med svepande, fantasifulla påståenden om vad jag känner? "Dick Wase är arg. Arg för att västerlandet, och även Ecpat, betraktar 'intergenerationell sex' som skadligt. Arg för att gränsen för barn, enligt FN:s Barnkonvention, går vid 18 år och arg därför att det enligt honom bedrivs 'häxjakt' på sexköpare som attraheras av flickor i tonåren och yngre". Detta är ett typiskt drag hos alla dualistiska ensanningsrörelser genom historien. Emotionalisera, gör påståenden som passar syftet och förvräng om det gynnar "målet". "Ändamålet helgar medlen" sa Ignatius Loyola, och samma attityd uppvisar Karlén i sitt osakliga påstående. Eller som Childwatch rapportskrivare säger: "Och det är alltid samma formula som används; en studie kring en flicka vilken som mycket ung tvingades eller lurades in på bordellen, där hon är tvingad att betjäna 20 kunder på en natt för mycket låg eller ingen ersättning alls. I historien räddas hon av en välgörenhetsorganisation, bara för att upptäcka att hon fått HIV och snart ska dö. Det fastslås eller antyds att det är efterfrågan från västerländska män som orsakat henne att bli prostituerad. Aspekter av förnedring och övergrepp understryks hela tiden, liksom flickans ungdom. Språket är ofta känslomässigt. Till exempel beskriver en rapport 'den livlösa kroppen på en åtta års flicka, lämnad på ett hotellrum i Saigon efter en natt av sexuella övergrepp' (Nyhetsbrev från ECPAT) eller, som en aktivist sa till pressen: 'Jag minns ännu tydligt tårarna i ögonen på ett barn som räddades från en bordell i Bangkok som berättade för mig hur hon bett en kund att inte skada henne, bara för att få sin vädjan skoningslöst avvisad'". Vad f ö gäller Childwatch - och här försöker Karlén göra stor sak av att vi missuppfattade organisationens bas - så har endast dess nuvarande ordförande uttalat sig, inte Childwatch som organisation. Ingen av rapportskrivarna har antytt att rapporten skulle vara inaktuell och de två jag varit i kontakt med anser den fortfarande aktuell.
-
Är det också någon som är förvånad över att Karlén förklarar min "ilska" på följande sätt: "Det förklarar varför Dick Wase inte uppskattar Ecpats arbete mot barnsexhandel, och varför han ägnar stor möda till att misstänkliggöra Ecpat Sverige". En indirekt antydan om att jag skulle vara suspekt, att jag inte bryr mig om barn, utan istället blir arg på dem som "kämpar" för dem. Men tvärtom är det faktiskt så, att jag bryr mig om såväl barn som vuxna. Och eftersom jag under arbetet med min bok om sexualitetens och sexualmoralens historia, de senaste sex åren, blivit övertygad om att de verkliga skadegörarna i sexuella spörsmål just är "filantroper" av Ecpats slag, som bara accepterar en enda världsbild och förnekar spektrumet av olika, individuella upplevelser, så är det just kampen för såväl barn som vuxna som styr mig, liksom kampen för den personliga rätten och integriteten. Men till skillnad mot Karlén och Ecpat skulle jag aldrig förfäkta, att det jag tror på måste vara gällande för alla andra individer. Jag inser att upplevelser rangerar från svåra, traumaskapande, till tillfredsställande på olika vis; ekonomiskt, materiellt, socialt, känslomässigt och/eller sexuellt. Däremot är jag ense med den stora majoriteten av världens individer om, att verkliga övergrepp, som t ex tvång och våld, alltid är sådant som måste fördömas.
-
Jag är inte arg för något av det Karlén påstår, eftersom jag med åren blivit luttrad. Däremot kan jag som historiker se sambandet mellan de forna häxjägarna och dagens i t ex Ecpat och jag tycker det är beklämmande att man kan ta sig rätten att "veta" - som Karlén och Ecpat gör - bättre än berörda människor själva. Jag tycker det är beklämmande att man förvränger fakta för att försöka genomtrumfa sina "sanningar" och att man överdriver med fantasisiffror. Eller som Charlotte Pruth (som själv är mot sexturism) säger om Ecpats siffra om barnprostituerade i världen: "I senare tids informationsmaterial från Ecpat, så är antalet som refereras till när det talas om barn i sexhandeln två miljoner, men det är inte klart var dessa data kommer ifrån eller hur de kunde uppskattas. Sedan den franske turistministern för några år sedan nämnde siffran tre miljoner barn så används nu denna siffra av Ecpat Sverige... Bristen på statistik och data har varit ett problem sedan Ecpat bildades... sedan kampanjen startade med att ganska radikalt använda uttalanden och siffror, för att uppmåla bilden av barnsexturism och pedofiler, så har de med rätta ifrågasatts". Montgomery säger: "Det är inte förvånande att till exempel Ecpat och Christian Aid lägger så mycket emfas på dessa siffror... Genom att understryka problemets enorma nivå, rättfärdigas både behovet av handling och behovet av existensen av aktionsgrupper, särskilt i ljuset av officiell misstro. På samma sätt antyder siffror att grundlig och ansvarsfull forskning har utförts, och att kampanjgrupperna känner till problemets hela vidd". En låtsad kunskap som är en nödvändighet för att dels motivera att man ens existerar, dels framstå som seriösa, trots att Ecpat inte lyckas uppvisa någon vetenskapligt styrkt seriositet överhuvudtaget.

Jag tycker det är beklämmande att Ecpat anser sig sitta på den enda (västerländska) sanningen och ha rätten att applicera den på alla världens kulturer, att man fullständigt anser sig ha rätt att ignorera all forskning som motsäger de egna "sanningarna", att man påstår sig arbeta för barnens bästa, samtidigt som man helt ignorerar 99,3 procent av världens barn i skadligt eller opassande arbete, att man anser sig ha rätt att driva på integritetskränkande åtgärder och lagar, att man hycklar (och vänder ryggen till den inhemska thailändska barnprostitutionen), att man genomdriver skadliga "räddningar" av människor mot deras egen vilja, att man fokuserar på "monster" istället för att fokusera på de strukturer som tillåter Ecpatmedarbetarna att ha hög standard, samtidigt som man patroniserar dem man gör till offer mot deras egen vilja och accepterar de sociala skillnaderna. Jag är inte arg, men till skillnad mot Karlén och hennes meningsfränder anser jag mig alltså inte ha rätten att påtvinga andra människor mina "sanningar" och jag tycker det är talande för dem som anser sig ha den rätten att de under omsorgens täckmantel förfäktar den. Det gäller även den av västerlandet helt godtyckligt genomtrumfade åldersgränsen 18 år, som inte har ett dugg med verklighen att göra i merparten av världen alla kulturer. Eller, som La Fontaine säger: "Vuxenhet är alltid en fråga om social definition snarare än fysisk mognad".

Dessutom är det väldigt viktigt detta med arresteringar kontra de summor som Karlén och Bodström anför. Det är nämligen inte så att någon rapport påstår att det i tillslagen bara skulle röra sig om barnporr, eller att det skulle vara "barnporrnätverk". Det handlar om att barnporr har anmälts på dessa sajter/nätverk, där porr av alla de slag förmedlas. Här visar Karlén verkligen prov på direkt verklighetsförfalskning när hon, utan att blinka, gör om allmänpornografiska sajter, med ett mycket litet inslag av barnporr, till "barnporrnätverk". Det har alltså föga att göra med att det skulle vara olika "prioritet" i olika länder (åter ett sätt att bortförklara bristerna i påståenden som Ecpat gör). Om någon vill kontrollera att det jag säger stämmer så lämnar jag här länken till Tony Krones sammanställning - vilken var den som Karlén och Bodström använde sig av: http://www.aic.gov.au/publications/tandi2/tandi296.pdf . Ingenstans sägs där att det skulle vara något "barnporrnätverk"! Att det är som jag säger, och inte som Karlén påstår, syns t ex även av det i artikeln 2007 åberopade "Sörmlandstillslaget". Jag vände mig efter artikeln till Thomas Bodström och efterfrågade källor för hans och Karléns påståenden. Efter tre påstötningar fick jag ovan nämnda länk, naturligtvis inte av Bodström, men av en David Lagerlöf, vilken också angående det s k "Sörmlandstillslaget" angav att "Sannolikt består inte alla bilder av barnpornografiskt material". Än i skrivande stund så har jag inte sett någon som verkligen redovisat hur det var i "Sörmlandstillslaget", men vad jag förstått har det blivit ytterst få åtal, om ens några.

För att inte göra som Karlén gör, bara förtiga åtskilliga kritiska påpekanden som görs, ska jag också kommentera den irrelevanta texten om "uppförandekoden". För egen del har jag inga andra kommentarer än att Ecpat, som vanligt, varit framgångsrika i sin lobbying. Annars är det, om frivillighet för researrangörerna gäller, inget som jag skulle ha något som helst att invända mot. Att Ecpat däremot har sitt ursprung i anti-turism är ett faktum, vilket också det redan refererade första nyhetsbrevet visar. Därmed påstår jag inte att Karlén själv, eller ens Ecpat Sverige, skulle vara emot turism. Däremot Ecpat som organisation, och att den bygger på en kristen moralistisk grund, förvränger verkligheten och jagar efter självgynnande mål. För att travestera Karlén själv skulle jag kunna avsluta: "Helena Karlén är arg. Hennes sanning om världen kritiseras, vilket hotar henne, hotar Ecpats och hennes egen förmånliga position och status som ensanningsuttolkare. Helena Karlén är arg över att någon kan drista sig till att kritisera denna 'enda' sanning, som varit så gynnsam för henne". Därmed inte sagt - till skillnad mot vad Karlén låter påskina i sin inledning - att det måste vara en verklighetsbeskrivning. Däremot, med anledning av att Karlén påstår att "Dick Wase tycks ha obegränsat med tid och energi för påhopp", vill jag bara påpeka, att jag, till skillnad mot vissa andra, inte kan kämpa mot dem som förstör andras liv - som jag anser att t ex Ecpat gör - på betald arbetstid, utan måste ta min fritid i anspråk, på bekostnad av annat, vilket är både tröttsamt och tidskrävande. Till skillnad mot henne riskerar jag dessutom en hel del - bl a att få mig pålagt andras påståenden om vad jag är arg för - och varför.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3532

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Oj vilken svada, så många omtagningar och så många onödiga ord. I sak finns fog för pläderingen.. På en punkt, som emellertid alldeles drunknar i ordsvallet, har Wase verkligen och synnerligen rätt. Artonårsgränsen är skitlöjlig. Barn = prepubertet, och sedan har vi Minderårig fram till 18. Genom att förväxla Barn och Minderårig utsuddar man ju pedofilibegreppet, varigenom fenomenet som sådant legitimeras inofficiellt, då ingen respekterar en verklighetsfrånvänd moraljustis, vilket är en allvarlig sak som Karlén borde tänka på. Och, ja, begreppet barnporr ska ju reserveras för prepubertala modeller. För minderåriga sådana skall annan och mildare lagstiftning gälla. Det här är självklart för alla vettiga människor. Icke så för vårt vårt mentalt urartade poltiskt-mediala maktetablissemang, som banne oss fått terra folket alltför länge ostört!

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2009-02-03, 08:54