Den provocerande konsten

walter osika om Den provocerande konsten

Debatt om konstfacksstudent historielös - Anna Odell inte först!

Publicerad: 2009-01-31 17:01, Uppdaterad: 2009-01-31 22:01

Odell uppfann inte hjulet med sin psykbluff. Redan 1972 fejkade 8 personer i USA symtom i form av hörselhallucinationer, blev intagna på mentalsjukhus och släpptes ut först efter i genomsnitt 19 dagar. Experimentet leddes av en psykologiprofessor som publicerade resultaten i tidskriften Science. Försöket ledde till en intensiv debatt om hur psykiatriska diagnoser ställs, samt kring psykiatrisk vård överhuvudtaget.

41 millningar
6 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Detta har hänt:

I debatten den senaste veckan http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=877902 har konstfackstudenten Anna Odells fejkade självmordsintention uppe på Liljeholmsbron och en förbipasserande människas bistånd, polisens insats samt det omhändertagande hon erhöll på St:Görans psykakutmottagning, de patienter hon skall ha stört och den personal hon lurat och eventuellt spottat på och försökt bita diskuterats intensivt.

Anna Odell har hittills lyckats med att få sin "installation" känd och framförallt fördömd, men det saknas enligt mej ett historiskt perspektiv, då man redan för över 30 år sedan gjort liknande experiment i USA (info om detta finns lättillgängligt på t.ex. http://en.wikipedia.org/wiki/Rosenhan_experiment).

8 personer utsedda och instruerade av den amerikanske psykologiprofessorn David L. Rosenhan fejkade att de hade hörselhallucinationer sin innehöll ord som "tom", "ihålig" under intagningssamtalet (1). Därefter skulle de uppträda helt normalt, berätta att de mådde bra och inte längre hörde röster. De skulle stanna kvar på avdelningen tills de blev utsläppta av personalen, och fick inte avslöja experimentet. De blev kvar under 19 dagar i genomsnitt (mellan 7 till 52 dagar), och en intressant detalj var att ungefär en fjärdedel av medpatienterna märkte att de var friska. De skrevs ut först när de höll med om att de var psykiskt sjuka och tog antipsykotiska läkemedel.

Experimentet publicerades sedan i tidskriften Science (1) och utlöste en het debatt om psykvården, hur man ställer diagnoser och hur man behandlar patienter.

Åtminstone sedan dess vet vi att man kan fejka olika symtom (det går rätt bra med hjärtinfarkt eller slaganfall under några timmar också), och att man får den gängse behandlingen för dessa tillstånd. Därför kan man delvis hålla med Eberhard i hans frustration över handlingen, även om han i sin ilska raljerar lite väl över handlingen, cirkuspajaser etc. Han kommer väl också att vara en betydande del av konstverket när draperiet dras undan i vår..

En fråga man kan ställa till Odell är om hon kommer att referera till detta tidigare Rosenhan-experiment, döpa verket till "Hommage Rosenhan" eller om hon inte är medveten om att hon delvis slår in öppna dörrar? Lite pinsamt är det ju om konstnären plagierar..

Psykvården, liksom alla andra verksamheter skall absolut undersökas på olika sätt, men här utnyttjade Odell väl inte minst den förbipasserande personens empati och civilkurage (bristvara i dagens samhälle?) istället för att förbättra möjligheterna för att dessa egenskaper kan öka i samhället - eller?

Om nu Odell döms vore kanske några hundra timmars samhällstjänst på psykakutmottagningen en lämplig påföljd? Därefter ett wild card som svenska bidrag till biennalen i Venedig (Rosenhan Reborn) eller?

1. Rosenhan DL (January 1973). "On being sane in insane places". Science (New York, N.Y.) 179 (70): 250–8. doi:10.1126/science.179.4070.250. PMID 4683124. http://web.archive.org/web/20041117175255/http://web.cocc.edu/lminorevans/on_being_sane_in_insane_places.htm.

http://en.wikipedia.org/wiki/Rosenhan_experiment

walter osika (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3524

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kom på att man irriterat konstvärlden /konstkritikel m.fl. genom att låta en primat eller en baby måla på papper eller duk, verken har ställts ut och tidvis fått långa och krångliga recensioner - viss likhet med Rosenhan och hans efterföljare Odell verkar föreligga - vem har inspirerat vem? Hänger detta överhuvudtaget ihop?

Permalänk | Anmäl #1 walter osika, 2009-01-31, 21:12

Och här hittade jag en intressant artikel om att Nellie Bly gjorde ett liknande försök för över 100 år sen.

https://www.blogger.com/comment.g?blogID=5325344229252114909&postID=6095...

Permalänk | Anmäl #2 walter osika, 2009-02-01, 18:27

Intressant är också konsekvenserna av Rosenhans experiment som man kan läsa om på wikipediasidan under 'The non-existent impostor experiment'. Har man blivit blåst (t.ex. av en konststudent) och uthängd som lättlurad så är risken stor att man börjar misstro och söka efter lögner så man inte blir lurad igen. Efter Rosenhans experiment blev 83 av 193 patienter misstänkta för att vara låtsaspatienter. I själva verket var allihop sjuka på riktigt.

Förhoppningsvis kan de som jobbar på psykakuterna nu sätta sig över detta och låta sig luras igen hellre än att misstro någon i onödan. Men risken finns alltid att de blir lite... försiktigare med att lita på vad patienterna säger. Risken finns ju att det är någon av Anna Odells kompisar.

Jag undrar om vår konststudent och hennes prefekt Olof Glemme på konstfack bryr som om det. Blir konsten kanske bättre/mer värdefull om något annan riskerar att göra sig illa?

Permalänk | Anmäl #3 Jonas Gustafsson, 2009-02-01, 22:54

ce, go knock off gucci handbag out for lunch or gucci handbag for cheap step into a shopping Chanel CC Cambon Line Pink Lambskin W/ Black CCs Long Zipper Wallet Purse A168-9841 mall. Unfortunately, carrying an Gucci hysteria-450 wholesale original Louis Vuitton Chanel CC Cambon Line bronze Waxy Leather Small Wallet Purse A087-9861 gucci sale knock off gucci Chanel CC Cambon Line Pink Lambskin W/ Black CCs Long Zipper Wallet Purse A169-9835 for cheap gucci bag discount gucci knockoffs