Walraffa som inspiration to konst

Det finns en idé inom delar av den svenska humanistiska akademin, en idé att psykisk sjukdom är skapad av "samhället". Då och då bryter dessa åsikter igenom till allmänheten. Ett exempel från nutidshistorien är när två sociologer påstod (och påstår!) att sjukdomar som ADHD är påhittade av läkemedelsföretag, nära allierade med en professor i Göteborg. Anna Odells konstverk ser ut att springa från samma källa. Hennes mycket knappa uttalanden och den resumé av hennes projektbeskrivning som finns på nätet pekar starkt mot det. Har man den utgångspunkten (hon har till och med redan skrivit sin slutsats!) har jag mycket svårt att tro att hon kan producera något vettigt. Det är svårt att bevisa att något är sant, det är betydligt enklare att visa att något inte är sant. Tron att psykiska sjukdomar är skapade av samhället för att slå ut oliktänkare är definitivt en lögn.

Det finns en idé inom delar av den svenska humanistiska akademin, en idé att psykisk sjukdom är skapad av "samhället". Då och då bryter dessa åsikter igenom till allmänheten. Ett exempel från nutidshistorien är när två sociologer påstod (och påstår!) att sjukdomar som ADHD är påhittade av läkemedelsföretag, nära allierade med en professor i Göteborg. Anna Odells konstverk ser ut att springa från samma källa. Hennes mycket knappa uttalanden och den resumé av hennes projektbeskrivning som finns på nätet pekar starkt mot det. Har man den utgångspunkten (hon har till och med redan skrivit sin slutsats!) har jag mycket svårt att tro att hon kan producera något vettigt. Det är svårt att bevisa att något är sant, det är betydligt enklare att visa att något inte är sant. Tron att psykiska sjukdomar är skapade av samhället för att slå ut oliktänkare är definitivt en lögn.

"Det är spännande och det är intressant" En cynisk och helt verklighetsfrämmande observation från en som verkar se vilka upptåg som helst som konst. Att människors hälsa sätts på spel hör tydligen inte till.

Det enda som borde komma ut ur detta "konstverk" borde vara bötesstraff för Anna Odell, en saftig avgift från Konstfack och en eller annan avgång från flummiga chefer som är rädda för sina medarbetares misshag.

Önskar jag kunde tro på det, att det vilar ett djupt eftertänkt och enormt värdefullt arbete som ska bli färdigt i maj bakom detta.

För när man börjar trampa på folk för att få som man vill så måste man ha rejält viktiga skäl. 'Jag ska göra mitt examensarbete' duger inte riktigt.

Bu-ropen kanske ska komma i maj säger du? Men det gör de knappast. Folkets ilska över vad hon gjort kommer på bloggar och i tidningar nu, då det är aktuellt och färskt. Tycker folk i stort inte att det hon producerat var något storverk är det så lätt för henne att avvisa den åsikten som okunnighet hos icke-konstnärer.

Vilka kommer att vara intresserade av henne i maj? Hennes lilla konstnärskrets förmodligen och de lär inte bua henne speciellt mycket, den modiga lilla konstnären. Då sitter hon i en säker liten bubbla av likasinnade. Det blir lätt så här i världen.

En tavla, en teaterpjäs, en dans... Hur mycket är det värt? Vad får man göra för att skapa något sådant, vem får man trampa på och vilka får man göra illa?

Utan att mena något hotfullt (verkligen inte) vill jag ställa frågan - Får jag komma hem till dig mitt i natten, skrämma och hota dig och din familj med attrapp vapen och stjäla era ägodelar, i syfte att lära mig hur det känns som icke-kriminell att utsätta någon för ett väpnat rån?
Väntar du då ett halvår så du får se den dans eller den tavla som blev resultatet innan du reagerar?

Jag hoppas nästan du säger nej, för annars ligger våra perspektiv så långt från varandra att jag undrar om det kan finnas förståelse. Men även om du säger ja så är det ju faktiskt så att hon frågade inte före, och det verkar ju onekligen så att hennes offer defintivt skulle sagt nej. Är det skillnad bara för att de var vårdpersonal? Är det mera acceptabelt att utsätta dem än vad det skulle vara med andra människor? Eller handlar det bara om en gradskillnad där vissa saker är okej medan andra inte är det? Konstnären själv drar gränsen, eller?

Är hon rätt människa att bedöma dem som hon grundlurat och utnyttjat? Är det förmätet och arrogant av henne att göra det? Jag kan inte hennes bakgrund och jag vet inte vem hon är som person. Har hon den visdom och insikt som krävs för att göra något djupt och tankeväckande storverk av detta? Spelar det någon roll?

Och hittils har jag inte ens nämnt de faktiskt sjuka som fick sämre vård den kvällen. Patientsekretessen är sådan att vi inte kan veta om någon patient dog eller mådde psykiskt dåligt på grund av vad hon gjorde. Däremot vet vi att ingen psykavdelning i hela landet är så överbemannad att de samtidigt kan ha fem som jobbar med att lugna en psykotisk, våldsam misstänkt självmordsbenägen kvinna och ta emot andra patienter som vanligt.
Är det också acceptabelt i konstens namn?

Visst kan det finnas belägg för att undersöka psykiatrin.

Att Wallraffa är ett uttryck som uppkom efter en journalist arbetsmetod (vilket ni säkert vet). Behöver man bakomliggande fakta, källor? Blir slutprodukten objektiv eller subjektiv? Var i ligger då värdet?
Vad är skillnaden när en journalist mot en konstnär Wallraffar (om det inte är i sitt begrepp bestridande)? Eller en filmare? En författare? "En sann historia", vems?

Citat Wikipidia "Postmodernismen vände sig ifrån tanken på att det fanns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och kritiserade därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt;...". Alltså vad är då värdet av Odells handling?

Att Hollender och Rytell håller med utan att vetenskapligt alls kritisera är ju knappast anmärkningsvärt utan logiskt med tanke på vilket parti de själva företräder. Att det naturligtvis är svårt att bedöma "verket" nu är naturligt eftersom det inte presenterats ännu.

Att estetik inte har mycket att göra med viss konstutövning är inte någon nyhet. Att den rentav är helt ointressant är inte heller någon nyhet. Frågan är vad begreppet konstnär alls innebär?

Men hallå!
Konst är inte vetenskap. punkt.
Blanda inte äpplen och päron i tron att konst handlar om att få fram ett faktiskt mätbart svar. Totalt ointressant som konstnär.
Sluta upp omedelbums med denna galna begreppsförvirring.

Dagligen trampas vi på av vårt eget hyllade samhälle och människor runt omkring med väljer stillsamt att böja oss framåt och ta emot utan tandagnisslan.
Men det är ju klart att det är lättare att sparka på en som ligger när man inte är så vig och någon visar hur man ska göra först.
Civilkurage?

Fredrik: Ditt resonemang krig fejat rån är så galet vridet att det totalt tappat all relevans. Du får gärna komma hem till mig med vapen i hand i undersökande syfte, jag kan dock inte svara för konsekvenserna för ditt handlande... eftersom jag skulle agera i god tro precis som vårdpersonal och polis gjort mot Odell.
Om du verkligen vill undersöka hur det kan gå till så visst, men du får själv stå ansvarig, precis som alla vi andra. Det tycker jag Odell har gjort. Modigt.

Ang. Odells beteende på St. Görans så är väl detta om jag inte miss helt fel sekretessbelagt? Eller? Hur "vet" vi vems sanning som gäller? Kanske fanns redan från början en intention att väcka debatt kring just detta? Eller är vi för rädda för att ta tag i detta större och långt viktigare problem än en i sammanhanget mycket liten händelse? Jag har mycket svårt att se hur den våldsamma Odell skadade tränade vårdare och polis för livet genom sitt agerande...
Om det nu är sant att Odell verkligen skadat sina vårdare så är fortfarande frågan om hur i hela världen dess uppgifter läckt ut i media innan maj? Hur kommer det sig att uppgifter som borde varit duktigt hemliga hamnade på flertalet förstasidor redan efter några timmar?
Om man vill se bortanför sin egen näsa måste man ta bort masken eller kanske tvätta bort allt kvällstidningsgrummel från glasögonen först...

Om man tycker att debatten och problemet är intressant tycker jag att man verkligen borde läsa på innan man ger sig in på minerad mark och pajkastning.

eftersom bilden - förebilden är guenther wallraf - så vill jag gärna i samanhanget säga att jag har träffat honom personligen - år 1986 - och jag frågade honom vad det var/är som driver honom - han svarade då Jesus Kristus - att han gick/går i Jesu Kristi fotsår - det är det som driver honom - han arbetar alltså i mänskligheten tjänst - så som han personligen uppfattar att den tjänsten kan ta sig uttryck -för honom - och hans exempel har ju gått till eftervärlden och finns ju fortfarande i samtiden ...