Journalisternas ansvar i Gömda-skandalen

Men var skrev du dina artiklar, Gisela Fridén? Det vore intressant att få veta. Google hittar dem inte.

Liza Marklund har ju skrivit långa texter i Amelia om "Mia Eriksson" och deras arbete med böckerna. Något som ingen, mig veterligen, uppmärksammat i denna soppa är varför Amelia berett så generös plats åt redaktionell marknadsföring av "Mias" story.

Det är svårt att inte tro att det kan ha en smula att göra med chefredaktörens koppling till Piratförlaget via sin man Torbjörn Larsson.

Wow heder åt dig, Gisela! Du är verkligen modig och trygg i din yrkesroll..och rakryggad. Enda invändningen är egentligen en parentes i det större sammanhanget du skriver om: Vet inte om man kan påstå att Monica Antonssons ”motbok” verkligen har pretentioner på att innehålla Sanningen om Mia. I så fall hade nog boken, i gammal beprövad Piratförlagsanda, fått heta "Mia - den sanna historien” eller ”Gömda-Mia - en sann historia". Men det står faktiskt "Sanningen om Gömda", dvs sanningen om boken, på Antonssons omslag. Sanningen som Antonsson däremed uttryckligen gör anspråk på är istället att boken "Gömda - en sann historia" inte är en sann historia, om man med sann menar ett faktiskt händelseförlopp som <1> ”finns bekräftat i hundratals dokument hos svenska och utländska myndigheter, såsom domar i tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt, akter hos socialtjänsten i ett flertal kommuner, polisrapporter, journaler på medicinska och kirurgiska kliniker, rättspsykiatriska undersökningar, akter hos Statens invandrarverk, flera försäkringsbolag samt en rad svenska och utländska advokater, regeringsbeslut och dödsattester", om en verklig person som man <2> tar med sig till pressintervjuer i peruk och solglasögon och presenterar som "Mia", och om man med en sann historia menar att <3> "ingenting är påhittat eller ändrat" i historien och om man som författare vidare försäkrar att man <4> "aldrig ljugit, skarvat eller överdrivit" i boken. Det enda Antonsson framhåller som en absolut sanning är således att bokens premisser och sanningsanspråk är falska - lite gammaldags Poppersk falsifikationism över den damen! Fast hennes perspektiv behöver ju inte alls förutsätta att hon förnekar journalistikens nya, intensiva, trendiga romans med poststrukturalistiska sanningsbegrepp. Det betyder ju bara att de många olika journalistiska sanningarna var och en måste klara av en källkritisk granskning och inte visa sig vara möjliga att falsifiera med det källmaterialet man anropar som stöd för sin journalistiska sanning, vare sig man presenterar sin sanna historia i en fackbok, i en dokumentär, i en tidningsartikel – eller i en sann piratdokumentärroman.

MVH, Pia

Heder åt dig !
Nej ingen kollade skrämmande nog storyn på 14 år.
Ingen reagerade på alla osannolikheter, direkta felaktigheter
och paradoxer i boken. Eller ens det på grumliga budskapet.
P.g av att LM garanterade "sanningar" och Mia ställde upp på intervjuer? Plus "kodorden" dokument, bevis och undersökande journalist som garant.
Kanske var det så enkelt.. Och faktiskt rätt farligt.

Jag har arbetat i Libanon och spendaerade jag några sömnlösa på att fundera på
om det var möjligt att vi i Sverige hade det unika fallet sv en krigsförbrytare som tillhört kristin milis och sedan konverterat
till islam. Jag kom fram till att det tydligen var så.
Eftersom det stod sant osv. osv.

Heder åt dig1
Skrämmande nog kollade ingen storyn.
Inte på 14 år och 7 (fler?) böcker.
Ingen reagerade på alla osannolikheter, direkta felaktigheter
och paradoxer i böckerna. Inte ens på det grumliga budskapet.
Otroligt egentligen.!

Heders Fridèn!

Det finns tydligen några enstaka självkritiska journalister med råg i ryggen! Tidningen Journalisten, yrkeskårens egna husorgan -har varit märkligt tyst i denna händelse. Någon enstaka notis om JK anmälning och en länk till Newsmill. Den självrannsakan som Gisela Fridén skriver om saknas i presskåren i stort. Expressen behåller Marklund som krönikör och skämmer ut sig varje söndag. Allt medan skammens siffror stiger på www.gömda.se

Heder åt Gisela. Nu väntar vi på spänning på fler ångerfyllda pudlar (ej ironi) från alla de journalister som tjänat pengar och karriär poäng på allehanda snyfthistorier om flyktingar och gömda, där de journalistiska principerna om objektivitet och sanningshalt (inklusive bakgrund) helt blivit åsidosatta till förmån för det dramaturgiska och spekulativa. Lyssna gärna extra noga nästa gång på ett Tv-reportage hur reporterns röst förändras och närmar sig det gråtmilda så fort ordet avvisning eller gömd kommer på tal (ex fallet Lollo), en etnisk svensk kan aldrig förväntas vederfaras samma ära. Eller hur extremister (ej svenska) tillåts uttala sig i kontroversiella ämnen utan att självklara kritiska följdfrågorna ställs, just för att intervjuobjektet anses komma från en etnisk eller religiös minoritet (och därmed upphör tydligen de vanliga goda journalistiska kraven att gälla). Kulturrelativism in absurdum, Sverige i ett nötskal.

ÄNTLIGEN ! ! !

Tack, nu väntar jag på fler journalister som bekräftat storyn genom alla år.
TV4, expressen och Aftonbladet bör göra ursäkten störst!
Hur lång blir min väntyan?

Ett lika enkelt som intressant knäck vore ju att att ringa upp ett gäng av alla de kritiker och journalister som skrev om historien och höra vad de tycker och känner idag i dag. Ingen kommer ju i alla fall hävda de förstod att det rörde sig om skönlitteratur/fiction, det är i alla fall säkert. Just do it.

Ännu en vettig artikel om Gömda-debatten på Newsmill.
Men varför är det mest kvinnor som har civilkurage att yttra sig efter att ha läst Antonssons bok? Är männen för rädda för att drabbas av radikalfeministernas vrede?

Gisela, jag blir lätt upprymd över att läsa din artikel. Det har stundtals känts som om historien gått i stå lite grand eftersom det journalistiska etablissemanget inte vidgått tidigare brister.

Liza Marklund valde ju att parera angreppen genom att ta till storsläggan och (mot bättre vetande påstår jag) hårdare än tidigare upprepa en rad uppenbara felaktigheter och – faktiskt - lögner. Det var samma taktik som Olof Palme tillämpade i Geijer-affären. Då fungerade det, men det gör det inte idag. Liza Marklund hade egentligen bara ett alternativ utöver det hon valde, nämligen att ”pudla” rejält, att krypa ner i mattruggen. Men hon valde fel taktik, och det kan på sitt sätt vara bra, för då fick vi upp debatten på dess rätta nivå. Men de traditionella medierna behövs trots det för att föra debatten vidare utanför blogg- och internetkretsen. Tyvärr kändes det som om medierna missade tillfället att ta upp alla de nya bollar som Liza Marklunds misslyckade ”Geijer-pass” gav. Det var uppenbarligen bekvämare att nonchalera eller tiga ihjäl historien, att titta åt ett annat håll, trots att Liza Marklunds försvar i sig gav flera nya uppföljningsmöjligheter.

Fel begås av oss alla och av olika skäl. Ryggrad och integritet är att stå för sina brister. Det menar jag är styrka. Det behöver inte var svårt, det behöver inte ens vara ”skämmigt” att backa. Det är enligt min mening rå styrka att göra det, ett bevis på självrespekt.

Sedan jag läste artikeln i Süddeutsche Zeitung
http://www.sueddeutsche.de/253387/348/2712194/Wer-predigt-darf-nicht-erf...
igår så började emellertid hoppet spira.

Här är en grovhuggen googleöversättning:
http://translate.google.com/translate?prev=_t&hl=en&ie=UTF-8&u=http%3A%2...

För när saken uppmärksammas i större sammanhang och ffa i andra länder då minskar också kraften i stickspåren om att kritiken är antifeministiskt angrepp, att det beror på att hon är vacker eller att det beror på att hon är en framgångsrik och stark kvinna.
Det jag saknar nu, det är om svenska medier att rapportera om hur detta uppfattats i andra länder, ex vis Tyskland, Spanien och Finland. Då skulle vi vara på rätt spår igen.

Bravo Gisela men du riktar din upprördhet åt fel håll. Felet är den låga kunskapsnivån om Sverige i journalistkåren.
Att redovia en politiskt korrekt syn på Sverige har varit det angelägna inte att skriva utifrån hur Sverige faktiskt fungerar. Gjorde man det skulle Marklunds skruvade story om Sverige som oförmöget att hantera våld mot kvinnor ha uppmärksammats och avslöjats med en gång.
Nu hördes inte ett knäpp förrän efter 13 år tack vare Monica Antonsson. Det är inte bra för svensk demokrati med en sån
journalistkår.

Mycket bra inlägg, tack. Margareta - som Fridén skriver ovan: "det är för jäkligt att de få politiker som vågat ta upp frågan genast har mosats av medievänstern ". Tyvärr är det nog så att mycket få vågar ha avvikande uppfattningar mot den gällande politiskt korrekta "sanningen" för dagen. Det gäller t.ex. inom hela feministområdet men även inom andra områden. Det gör att grundlösa påståenden utan belägg kan upprepas gång på gång utan att någon vågar ifrågasätta dem. Tvekar du om Gömda verkligen är sann? Då måste du ju vara för kvinnomisshandel! Tillhör man gruppen "offer" (t.ex. alla kvinnor) har man lite större möjligheter att göra sig hörd (tror du t.ex. en man hade kunnat göra Könskriget?). Är man som man kritiskt mot Marklund beror det genast bara på att man inte tål "starka kvinnor" som är vackra, rika och framgångsrika.

Jag instämmer med samtliga föregående talare, TACK Gisela!
Hela den frustrerande debatten i gammelmedia om roman kontra fakta/faktion och hur boken borde/skulle etiketteras har känts minst sagt krystad. Det som gjort mig mest förbannad gällande gömdagate har varit att Liza Marklund har missbrukat den makt som hennes journalistiska uppdrag medför. Mitt förtroende för våra tre största tidningar (expressen, aftonbladet och DN) har varit sisådär tidigare, nu är det bottensänkt likt en ståplats i nybroviken. Det känns så jäkla skönt att läsa den här krönikan. Go newsmill!

"Ingen reagerade på alla osannolikheter, direkta felaktigheter och paradoxer i boken. Eller ens det på grumliga budskapet."

Det stämmer ju, dessvärre – i grova drag. Men, det är trots allt ganska många som nu hävdar att de visst reagerat. De har bara inte blivit tagna på allvar, och de har saknat möjligheter att gå vidare. Storyn har inte gått att kolla, och förlagen samt författarna har avvisat alla ifrågasättanden.

Samtidigt har Mi och Levi Hjortsberg ägnat 13 år åt att hitta någon som kunde kolla historien.

Helt absurt egentligen!

"For the record", jag tänker på:
– personer i Oxelösund som insett att de figurerar i boken (som Lena Larsén och Osama Awad, se TV4 Nyhetsmorgons reportage där man ser hur Piratförlaget svarade Larsén med ett avfärdande brev, efter 1,5 år)
– svensklärar-utbildare (enligt uppgift någonstans hade en lärare på Malmö högskola reagerat på icke trovärdiga partier och skrivit till förlaget – när hon inte fick svar anade hon att det låg en hund begraven
– svensklärar-utbildare som också är litteraturvetare: Anne Heith i Umeå och Annette Årheim i Växjö har i åratal ifrågasatt böckernas budskap
– en rad litteraturkritiker och recensenter har undrar om boken verkligen kan vara "sann"

Så visst har folk reagerat. Men det har ju inte blivit någon kritisk massa. Och inte ens en tjock bok full av belägg och intervjuer – Monica Antonssons – har ju övertygat alla...

Jag förstår inte. Menar du att allt våld mot kvinnor sker på grund av hedersrelaterad problematik? Vardagsvåldet mot kvinnor i den traditionella svenska (kulturen) kristna (religionen) vardagen finns inte, eller är den också hedersrelaterad? "Gömda" må vara hur falsk eller sann som helst, det finns kvinnor som i allra största grad lever i en sanning med våld från sin partner.

Katharina - nu gäller ju diskussionen Gömda, och våldet i boken kan ju kopplas till hedersvåldsproblematiken. Du kan väl inte mena att journalister okritiskt ska svälja allt som påstås om kvinnomisshandel, bara för att kvinnomisshandel förekommer?

buttan, mycket bra skrivet! Hoppas att journalister kan ta till sig ditt inlägg. Vi lever i ett åsiktförtryck och sanningsförtryck. Men som väl är så har sanningen en förmåga att hitta fram sin väg till ljuset. Sanningen är befriande, tänk på det alla journalister och börja att understryka sanningen i stället för diverse antaganden och tyckande.
Gisela Fridén, bra med din självkritik. Ditt resonemang angående risken att bli kallad rasist visar att åsiktsförtryck och sanningsförtryck leder till mer av samma vara.

Tack Gisela!

Utan Mosander med flera i Go` kväll, DN:s, SVD:s, Expressen:s, Malous soffa och SVT:s recencenter, med flera medier kan en bok aldrig bli en kioskvältare överhuvudtaget. Skrivs det inte om en bok så finns den helt enkelt inte. Självklart finns det miljontals anledningar för de fyra största bokförlagen av c:a 700 andra svenska förlag, att smörja och puscha för en bok.

I min gröna ungdom när jag gick med i Bonniers bokklubb, fattade jag nada av vad som pågick bakom kulisserna, nu med ålder och livserfarenhet ser jag fantastiskt mycket bättre, även om jag behöver läsglasögon för textens skull. Men livets TV-apparat fick en ny film. Den som kallas dokumentär rakt av! Min naivitet har förbytts till ett kritiskt granskande med förstoringsglas. Även det som det talas om i radio och TV avlyssnar jag numera med elefantöron.
Att vara kritisk är det enda sättet att inte låta sig luras. Än en gång tack Gisela för din självransakande artikel.

Mvh
Ramona Fransson

Det finns kvinnor i det här landet som lever under skyddad adress, byter bostad med jämna mellanrum som inte har en chans. Adresserna avslöjas, förövarna hittar dit.
Skulle det vara en osanning att många kvinnor lever under hot, känner sig stressade för att deras bostad skall avslöjas. Mäns våld mot kvinnor handlar inte om heder, det handlar om makt. Ju mer invandrarkvinnor/flickor bryter mot regeln om mannens makt desto mer utsätts de för hot och risk att bli straffade. Våld handlar oftast om makt och rätten att utöva våld när inte personen lyder. Detta återkommer bland ungdomar, vuxna och inte minst inom den organiserade brottsligheten där hot om våld är vapnet för att hålla ordning.
Om Mia inte upplevt allt som skrivs i boken gömda är egentligen ointressant. Det intressanta är varför samhället inte kan skydda de människor som lever under hot.

Om Monica Antonssons bok "stämmer" så är det givetvis förskräckligt. Men alla ni som först blir lurade av asyl och gömda, hur dumma är ni inte som sedan läser en till bok, Monica Antonssons bok och tror på exakt allt som skrivs där?

Tänk om, tänk om det som skrevs i Gömda och Asyl stämmer? Man ska tänka på VILKA som kommit till tals i Monicas bok, hennes ex. Och konstigt nog inte hennes egna familj. Knappast en objektiv bok, utan en partinslaga som bara den.

Och det spelar inte så stor roll om just Mia varit utsatt för det som Liza beskriver eller inte, utan många personer har känt igen sig i boken, och trott sig veta vilka det handlar om, vilket bara pekar på att det är MÅNGA som lever i liknande situationer.

Om Monica Antonssons bok "stämmer" så är det givetvis förskräckligt. Men alla ni som först blir lurade av asyl och gömda, hur dumma är ni inte som sedan läser en till bok, Monica Antonssons bok och tror på exakt allt som skrivs där?

Tänk om, tänk om det som skrevs i Gömda och Asyl stämmer? Man ska tänka på VILKA som kommit till tals i Monicas bok, hennes ex. Och konstigt nog inte hennes egna familj. Knappast en objektiv bok, utan en partinslaga som bara den.

Och det spelar inte så stor roll om just Mia varit utsatt för det som Liza beskriver eller inte, utan många personer har känt igen sig i boken, och trott sig veta vilka det handlar om, vilket bara pekar på att det är MÅNGA som lever i liknande situationer.

Katharina & anne: Säg att en journalist/författare beskriver en historia där en kvinna medvetet kör ihjäl människor med sin bil, utan att myndigheterna ingriper. Detta sägs vara en sann historia, styrkt av hundratals dokument (som visserligen aldrig visas upp) och intervjuer med offer som med nöd och näppe klarat sig. Tidningarna slår upp detta stort, politiker reagerar häftigt och en lag stiftas om att kvinnor inte får inneha körkort. Ingen ifrågasätter, för "det vet ju alla hur illa kvinnor kör".
Senare avslöjas det hela som en bluff. Det var inte alls sant.
Reaktionen på avslöjandet blir då att "jamen det spelar väl ingen roll om det är sant eller inte. Blir inte folk ihjälkörda i trafiken? Frågan är ju hur vi ska skydda människor från att bli ihjälkörda av kvinnor". Hmm...

Visst finns kvinnomisshandel. Men är det inte väldigt viktigt att faktaunderlaget är rätt och riktigt när man ska arbeta för att stoppa det? Är det verkligen helt oväsentligt hur verkligheten ser ut? Ska journalister svälja vilka påståenden som helst om kvinnomisshandel, bara för att kvinnomisshandel förekommer?

Fridén skriver "Det har pratats märkligt lite om journalisternas ansvar i Gömda-skandalen. "
-
Det är inte sant att det varit tyst om journalisternas ansvar - bloggarna är fulla av arga utfall mot mediernas tystnad. Däremot är det sant att medierna, med ett par undantag i form av programmet Medierna i P1 och Ann Heberlein i SvD, varit tysta eller, på senare tid, fördömt bloggarna (Se t ex Hanne Kjöller i DN).
-
Det är däremot också sant att medierna var väldigt tysta när polis och skattemydnigheterna inte funnit några belägg för Marklunds och Expressens anklagelser mot Hermons skötsel av Trossen.
-
Marklund sa i Medierna att det var synd att Hermon drog tillbaka stämningen mot henne, vilket gjorde att det inte kom till prövning. Men inget hindrar Marklund från att lämna ut sina bevis till olika journalister, polisen, skattemyndigheten och få sina anklagelser prövade den vägen.

Scrolla ned till programmet den 14/1 och se poddradiolänken till programmet den 23/2-08 där bland andra Marklund intervjuas.
-
http://www.sr.se/sida/default.aspx?programID=2795

Anna Skåner
Du skriver
”Om Mia inte upplevt allt som skrivs i boken gömda är egentlig ointressant.”
Men det stämmer inte för det är i allra högsta grad intressant om Mias berättelser är sanna eller inte. Speciellt med tanke på den politiska agenda som Marklund haft.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article215590.ab
Se tex den artikel i Aftonbladet från 2004 som ovanstående länk går till. Där Mona Sahlin har uttalat om ”fallet Maria Eriksson”. Ett kort utdrag
.
”Fler svenska kvinnor ska få hjälp av staten att börja ett nytt liv i ett annat land. - Jag har precis börjat förstå vidden av den här frågan, säger Mona Sahlin, jämställdhetsminister. Nyheten om fallet Maria Eriksson tar hon emot med kluvna känslor. På ett sätt skäms jag över att en svensk kvinna fått asyl i USA. Å andra sidan är det positivt att hon har fått en chans. Mona Sahlin säger att hon insett att kvinnor som lever gömda under hot från män måste kunna få hjälp att emigrera. (slut citat).
.
Mona Sahlins inställning var alltså att kvinnor ska få hjälp att emigrera. Man behöver ju inte vara Einstein för att inse att här öppnar sig en bra möjlighet för tjänstemän inom rättsmaskineriet och på sociala myndigheter att göra sig av med besvärliga fall och det sker genom att man deporterar de förföljda kvinnorna

Du skriver vidare:
”Det intressanta är varför samhället inte kan skydda de människor som lever under hot.”
Det är ju just det problemet som Gömdas politiska agenda skulle lösa men det skulle alltså ske genom att de förföljda kvinnorna får hjälp att emigrera, inte genom att samhället tar itu med de förföljande männen. Ett tillvägagångssätt som jag inte tror står i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet.
.
Gömda och asyl har också blivit populära i nationalistiska kretsar. En förutsättning för det har ju varit att Marklundskans skruvade berättelsen på det sätt som hon gjorde.
Det allvarligaste brottet som begått i denna härva är ju när Chilenaren ”Anders” försökte köra ihjäl mannen med de svarta ögonen vilket han också dömdes till fängelse för.

När vi kommer till boken har Chilenaren ”Anders” gjorts om till en norrlänning och hans straffregister har också rensats av Marklund och vips så har vi en övertydlig berättelse om en Svensk snäll men naiv kvinna som blir kär i en lömsk arab. Som inser detta men då blir hon förföljd inte bara av araben utan även alla hans arabvänner på orten som enl Marklund håller hela orten i skräck. Det hela stannar inte där utan enl Marklund så cirkulerar det bilder på Mia bland araber i hela Sverige.
Sen träffar hon en man som är arabens raka motsats och som i boken är helt igenom god. Men Samhället sviker dock Mia så hon och norrlänningen måste fly.

Det är en berättelse om hur männen med de svarta ögonen kapar en svensk stad.

På grund av Monica Anderssons förtjänstfulla granskning så har dock Marklund beslagits med så många osanningar att hennes böcker Gömda och Asyl förlorat all politisk kraft. Nu kan varken Mona Sahlin eller nationalister åberopa Gömda och Asyl för att kräva ändrade lagar eller andra politiska förändringar.
Men kom inte och säg att frågan om huruvida Mia upplevt allt det som står i boken är sant eller ej saknar betydelse. Då underskattar du värdet av både Liza Marklund och hennes propaganda.

ALLA ÄR TYSTA NU - INTE MINST VÅRA POLITIKER Det är inte bara media som tiger just nu. Inblandade politiker tiger också. Som muren. Jag undrar varför? Frågorna försvinner inte. Vänligen /Tommy

Svar t Carstoned:

Svaret är ganska enkelt. Så långt det varit möjligt så dokumenterar MA sina resultat. Det finns papper, domar och öppna vittnesmål från domstolar, dagispersonal, förhörsprotokoll etc. Vittnesmålen är öppna, dvs det är bandade namngivna personer. LM vägrar dokumentera.

Om det inte finns dokumenterat, styrkt genom handlingar eller vittnesmål, så har MA inte gjort "hårda" påståenden utan säger ex vis att hon bedömer något som osannolikt eller sannolikt. Det är en enorm skillnad jämfört med vad LM och Mia påstått och påstår utan minsta lilla bevis.

Vad jag sagt ovan innebär inte att jag hävdar att det inte kan finnas något fel MA's bok. Men om det gör det så är det undantag istället för regel. I LM's bok så gäller det omvända. Det är snarare regel att det är fel än att det är rätt (i de delar som kunnat bevisas).

Monica Antonsson har skrivit frågor i ett mail till Inger Segelstedt efter att hon skrek i Debatt "JAG BRYR MIG INTE OM ATT GÖMDA ÄR SANNING ELLER INTE" där har vi en del politiker i ett nötskal. DOM SKITER I VAD SOM ÄR SANT ELLER INTE! Varför ligger förtroendet för politiker i samma nivå som skosulor? Ja, ett svar står som här ovan.

Mvh
Ramona Fransson

"Katharina - nu gäller ju diskussionen Gömda, och våldet i boken kan ju kopplas till hedersvåldsproblematiken. Du kan väl inte mena att journalister okritiskt ska svälja allt som påstås om kvinnomisshandel, bara för att kvinnomisshandel förekommer?
Av: Anders N, 2009-01-30, 11:55"

När skrevs boken "Gömda" Hur långt hade vi kommit i diskussionen om hedersrelaterat våld då? Ingen ska svälja någonting anser jag, det är bra att ifrågasätta. Sättet man gör det på är viktigt kan jag tycka. Om en människa dömd för mord erkänner att han tagit på sig ett brott som h*n inte begått, ska vi då i en hysteriskt osammanhängande debatt kräva att alla morddömda släpps ut?

Varför ska kvinnomisshandel ifrågasättas för att EN kvinna ljuger? Tror ni på fullt allvar att alla kvinnor är mjuka, ömmande ärliga människor som bara vill alla andra väl? Eller trodde ni det innan det här, är det det som är så stormande svårt att ta till sig?

OM nu Mia har ljugit. Jag hittar inte ett enda BEVIS i Antonssons bok som tyder på det, tvärtom.

Man kan undra varför Hermon drog tillbaka stämningen. Det blev förlikning - 110.000. Fick Hermon det eller måste hon dela med Silbersky. En liten summa för ett sönderslaget liv.
Marklund påstår att Hermon haft fyra identiteter och bara gjort konkurser och haft sig innan Trossen. Men detta med olika identitete förnekar Hermon på direkt fråga i Medierna i februari förra året. Var har Marklund fått sina uppgifter ifrån. Hittar hon bara på? I så fall - varför?

Katharina -
"Varför ska kvinnomisshandel ifrågasättas för att EN kvinna ljuger? " - vem gör det? Däremot förväntar jag mig faktiskt att t.ex. domstolar inte blint ska "tro" på någon alls,oavsett kön, utan faktiskt göra en kritisk bedömning av alla uppgifter. Detta borde gälla journalister också.
"Tror ni på fullt allvar att alla kvinnor är mjuka, ömmande ärliga människor som bara vill alla andra väl? Eller trodde ni det innan det här, är det det som är så stormande svårt att ta till sig? " - vem tror det, om inte de som nu ser det som otänkbart att en enda kvinna (Mia) kan ljuga om misshandel.
"OM nu Mia har ljugit. Jag hittar inte ett enda BEVIS i Antonssons bok som tyder på det, tvärtom." - det är du ganska ensam om. Om du följer med i debatten nu kommer du att märka att ytterst få ifrågasätter Antonssons uppgifter. Däremot finns det de som nu, skrämmande nog, påstår att det inte har nån betydelse om Marklund ljuger eller talar sanning, och/eller helt enkelt ignorerar alltihop och skyller allt på män som är avundsjuka på den vackra och rika Marklund.

Till Helena Palena:

Jag uppskattar att i åtta à nio fall av tio så träffas förlikning i Sverige. Utgången, särskilt i sådana mål som Hermons, är alltid osäkra. Dessutom är skadestånden, även i uppenbara fall, så futtigt tilltagna att det ytterst sällan är mödan värt när man beaktar rättegångskostnaderna. Domstolarna jämkar och anstränger sig att pruta på skadestånd.

I USA tillämpar man ibland ett system som kallas för "triple damages" vilket, om jag är rätt informerad (fast jag har inte läst på utan talar nu på känn), innebär att man får tre gånger skadan och det kan tillämpas när övergreppet är sällsynt fult. Det avhåller från skada och brott og gällande regler naturligtvis. Ett sådant system skulle jag vilja ha i Sverige när någon mot uppenbart vetande skadar en annan. Det skulle ex vis kunna fungera i så simpla fall som parkeringsmål där parkeringsbolagen ofta bara kör på och hoppas att den sökte skall ge upp i det för de flesta "svenssons" ofta ganska komplexa och ansträngande rättssystemet.

I Hermons fall så har inte Liza Marklund några krav på källskydd. Skyddet är inte till förmån för journalisten utan till förmån för den intervjuade. Och Hermon har upprepade gånger uppmanat LM att styrka sina påståenden. Notera att vissa av LM's påståenden har Hermon aldrig förnekat. Det förtar inte intresset av att klargöra när ord står mot ord. Hermon har dokumenterat en hel del av vad som sagts. LM däremot har inte dokumenterat ett enda dugg, så långt som jag kunnat finna.

Flera identitieter? Vad är konstigt med det? Det är otäckt och insinuant att ta upp det som tecken på ett bedrägligt beteende och ett klart stickspår för att förvilla oss att beakta irrelevanta påståenden. LM borde istället inrikta sig på att styrka de påstådda bedrägerierna mm eftersom Hermon kan styrka sina påståenden med polisutredningarna mm. LM påstår ju att hon har bevis "på vinden i Gamla stan". Uppebarligen dög de inte som bevis i polisutredningen (hon hade ju redan nonchalerat källskyddet för Hermon genom artiklarna). Och Hermon VÄDJAR ju till LM att visa vad hon har.

Jag tillåter mig att tvivla på LM intill dess hon agerar.