Eberhards ord ger legitimitet åt konstverket

Det är säkert viktigt att prata om psykvården. Men varken din vän eller Anna Odells tilltag visar, som enskilda fall, att det är något fel på den ... Vilket inte säger att det inte är det. Ändamålet helgar inte medlen.

Håller helt med. Eberhards reaktion var aggressiv, nedlåtande, och inte alls värdig en överläkare.

(Kanske borde vi bälta honom och ge honom lite lugnande?)

Att bli blåst av en fejksjuk uppmuntrar knappast någon till att starta en "utvecklande dialog", tvärtom. Även om David Eberhard skulle vara öppen för en sådan dialog har jag full förståelse för att han vägrar att föra den vare sig med eller på grund av Anna Odell. Att ta en sådan diskussion nu vore att acceptera och legitimera ett sådant handlande som Odell uppvisat och det i sig vore helt åt skogen.
Ärligt talat, är det så fantastiskt märkligt att människor blir förbannade av bedragare och lurendrejeri?

Med tanke på vad Odell utsatt förbipasserande, polis och personal på St Görans för tycker jag att Eberhardt uttrycker sig rätt milt. Men enligt ovanstånde resonemang borde Odells tilltag föranlett honom att bekänna psykiatrins brister.

Snälla.

Det är lätt att dra fram de gamla Gökboet-klyschorna. Och visst har psykiatrin en hårresande histora. Men det faktum att vi idag kan "konstatera att det som anses bäst i dag kanske inte är det som i framtiden kommer att betraktas som klokast och mest effektivt" är precis vad man kan förvänta sig när det faktiskt går framåt.

Jag vet en hel del om hur den slutna psykiatrin fungerar, och jag tycker inte att det är försvarligt att hur lättvindigt som helst utsätta den för spott och spe. Om det är en debatt om psykiatrins brister man vill ha, får man använda insidan av skallen lite mer än Odell har gjort.

Människorna bakom detta spektakel verkar leva i tron att psykisk sjukdom är skapat av samhället, för att citera resumén av Anna Odells projektplan: "Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn". På vilket sätt förtjänar sådana idéer legitimitet?

Människorna bakom detta spektakel verkar leva i tron att psykisk sjukdom är skapat av samhället, för att citera resumén av Anna Odells projektplan: "Att belysa och testa iden om att psykosen är en sorts lögn". På vilket sätt förtjänar sådana idéer legitimitet?

På vilket sätt är Anna Odells tilltag konst? Rektor vägrade att svara på frågan i P4, men kanske hejdukarna här har ett svar?

"I stället för en aggressivt defensiv reaktion hade jag förväntat mig konstruktiv självkritik, ödmjukhet och vilja till dialog av en psykiatriker som uppenbarligen anser att det finns missförhållanden inom den vård han ansvarar för."

Men vad har Odell med dessa problem att göra? Hon spelar ett spel med människor och du väntar dig ödmjukhet? Vet du om ännu en riktigt suicidal person avvisats för att hon var där och tog plats den natten? Vi får hoppas att det inte var så - men tacka tusan för att personalen blev förbannad.

Utan en grundläggande respekt för sina medmänniskor kommer man inte att nå några resultat varken i konstnärlig eller annan forskning. Och varför ska en konststuderande "testa idén om att psykosen är en sorts lögn"? Vad vet hon om det? I hennes fall var det en lögn - det är allt hon vet.

Det är konstvärlden som behöver utöva lite ödmjukhet. Konstnärer ska vara fria andar, visst - men inte översittare.

Får man göra vad som helst mot sin omgivning i konstens namn?

Jag har vid ett par tillfällen fått hjälp på just S:t Görans psykakut och psykiatriska avdelningar, och jag kan intyga att patienter som beter sig som Odell uppenbarligen gjort, får andra patienter att må ännu sämre. Men Odell och Konstfack anser väl att de patienterna ska vara tacksamma att få ha varit en (om än ofrivillig) del av ett Konstverk???

Jag kan redan nu gissa mig till vad hennes verk handlar om:

"En människa - särskilt en kvinna - som beter sig ologiskt och hysteriskt finns det inte plats för i detta kalla, hårda moderna samhälle. Hon blir bums ivägskjutsad till mentalsjukhus, fastspänd, drogad och TVÅNGSOMHÄNDERTAGEN. Borde inte vi alla få vara härligt spännande kreativa utagerande Individer utan att drabbas av statens tvångsmetoder för att likrikta oss?!
Psykvården kallar dem sjuka, men är det inte samhället som är sjukt egentligen - det finns inga sjuka, de är bara missförstådda! Ge dem bara en kram och en färglåda istället för mediciner och vårdpersonal. Se på mig - man försökte krossa mig likt en fjäril i ett våffeljärn!"

Men hon kanske har sett "Gökboet" och ville göra en insats för oss patienter...?

Men Annas övergrepp visar ju inte på några felaktigheter. Hon blev omhändertagen på bästa sätt och så fort det blev uppenbart att hon bara myglade blev hon utskriven.

Man ser så mycket gnäll om vården ibland, men har ni som hyllar Anna några andra förslag? Skulle polisen ha lämnat henne när hon såg ut att vilja ta sitt liv genom att dränka sig? Ser ni något bättre än att hålla fast henne och ge henne lugnande (inte psykofarmaka, för det fick hon inte) tills krisen går över och man kan nå henne med mjukare metoder?

Kort sagt, har ni några förslag eller vill ni bara gnälla?

Att Odells tilltag med att fejka, luras och beräknade manipulera skulle leda till en relevant debatt om psykiartin är en myt. Vad är undelaget till debatten? Att en konststuderande kan spela teater? Det är en icke-händelse, osann. Om psykiatrin ska bli bättre (vilket behövs) måste vi utgå från fakta. Att diskutera det som inte är sant är enbart tröttsamt. Sanning är befriande.

Dagen efter Anna Odell blivit tvångsomhändertagen lämnade hon tydligen över ett häfte till läkarna ”Att rekonstruera en psykos” (http://drlotions.blogspot.com/). Hon vill ”testa idén om att psykosen är en sorts lögn genom att rekonstruera en psykos”. Frågan är om Odell verkligen tror att hon har lyckats rekonstruera en psykos bara genom att uppträda på ett sätt så att människor runt omkring henne trott att hon varit psykiskt sjuk? Vet Odell överhuvudtaget vad en psykos är? Alla som själva varit med om en psykos vet att Odells teori är felaktig, att det händer något riktigt otäckt och skrämmande i huvudet på den psykotiske och att det ofta krävs behandling med neuroleptika för att häva psykosen. Om jag gick in på vårdcentralen och låtsades att jag hade migrän och spelade min roll så väl att jag fick medicin utskriven skulle jag ju knappast dra slutsatsen att migrän är en sorts lögn, en social konstruktion och att sjukdomen egentligen inte finns. Visst är frågan om var gränsen går för vad som är friskt och sjukt, normalt och onormalt intressant men vad Odell gör i det här fallet är att trampa på de människor som har varit sjuka på riktigt. I sitt försök att ”sätta sig in i offerrollen” och göra sig till en slags talesman för de stackars psyksjuka som inte kan tala för sig själva, nedvärderar Odell de som hon försöker kämpa för, reducerar dem till offer för maktkåta läkare. Men tänk om det är så att den psykotiske i likhet med cancerpatienten inte i första hand är offer för läkaren som vill medicinera utan offer för en fruktansvärd sjukdom. En sjukdom som skulle kunna göra att en person som aldrig någonsin haft självmordstankar, i ren panik slängde sig över räcket på en bro om de såg ett gäng poliser närma sig, inte för att de vill ta livet av sig, utan för att verkligheten hos den psykotiske förvrängs på ett sätt som en frisk person aldrig någonsin kan föreställa sig. Jag tror inte att Odell själv har upplevt en psykos eller har träffat någon som varit psykotisk för då skulle hon ha insett att idén om att psykosen är en sorts lögn är lika dum som idén om att migrän eller cancer är en sorts lögner.

Jag är mer intresserad av sidorna människorna omkring debatten visat, än tilltaget i sig.

En överläkare som sprider frasen "klippa sig och skaffa ett riktigt jobb" som inte används allvarligt sedan yuppien och axelvaddar var högsta modet.
En välspridd "lilla-gumman" mentalitet som sällan syns i dagens mediatränade samhälle, lägg där till kommentarer om hennes ålder så har vi en jävligt obehaglig attityd i hamn.
För att inte tala om alla som för bara någon månad sen var snabb att kritisera psykvården helt plötsligt bär dens fanor (på deras axelvaddsklädda axlar?)

Som ung kvinna (dessutom konstnär - ni kan gärna lägga till en kommentar om mitt valda yrke här - ) och nuvarande patient hos den psykiatriska vården i Stockholm, kan jag bara säga att jag skulle inte låta Eberhard komma i närheten av mig.

..För att inte tala om en hel rad andra välbetalda, välutbildade män som är snabba att kritisera en ung kvinnas kritik. Kanske har vi alla visat mer av oss själva i den här debatten av vad vi vill erkänna, och jag är inte säker om jag VILL se mer.

Jag har en vän som är sjuk och ibland besöker ST-Görans när anhöriga märker att han hallucinerar och är farlig för sig själv och andra. Tänk om ngn tagit livet av sig samtidigt som personalen tog hand om Anna Odell! Vad ville människan bevisa, att man kan fejka en psykos. Vem förutom Anna Odell skulle komma pa en sadan absurd tanke, det hon gjort är förkastligt och hon borde skämmas för att ha skrämt upp människor som hjälpte henne och använt vardpersonal som har fullt upp utan sadant här! Ska hon inte in pa akuten och fejka en hjärtattack ocksa, vad säger de som far vänta da?

Det enda som Odell visat är ju att räddningstjänst och psykiatrisk vård faktiskt tar hand om människor som ser ut att ha förlorat fotfästet. Löjligt.

Vi andra då, som inte är som Odell och därför inte får hjälp? Räknas vi inte? Nej, tydligen inte. Man måste kanske fejka för att få hjälp?

http://newsmill.se/artikel/2009/02/02/maste-man-fejka-att-bli-trodd

Den bistra sanningen är att vi idag inte vet tillräckligt om psykiatriska sjukdomar för att kunna säga att ett visst handlande är korrekt.
Vården behöver definitivt förbättras, det är det ingen som bestrider. Men i det här fallet vet vi ej än hur den förbättringen ska gå till.
Som samhälle behöver vi lära oss mer om människans psyke.
Att påpeka det självklara leder ingen vart.
Det enda sättet Anna kunnat bidra med något är genom att förklara hur vården kan bli bättre.

Bra artikel!

Själv har jag en kompis som pga att hon tvångsintogs på ett psyke tog livet av sig. Inne på avdelningen!