Statsministerns nya jobb

...en statsminister, som var så gränslöst förtjust i att tro att folk jobbade att han lade ned all sin kraft på att säga att han skulle skapa en massa jobb. Han brydde sig inte om vad jobben ledde till och inte heller att folket skulle få njuta av det som uträttades. Han kände sig stolt och nöjd om det bara verkade som om det jobbades riktigt duktigt i största allmänhet.

En dag kom två bedragare till stan. De utgav sig för att kunna skapa jobb. De kunde skapa de finaste jobb man kunde tänka sig. Det var inte bara det att jobben var så ovanligt förtjusande. Dessa jobb hade också den förunderliga egenskapen att de blev osynliga för var människa som var oduglig eller mer än lovligt dum.
"Det måste ju vara både utmärkta och varaktiga jobb", tänkte statsministern. "Om det bara skapades några sådana jobb här i bygden, så skulle jag få reda på vilka ämbetsmän här i landet som är odugliga; jag kunde skilja de kloka från de dumma. Ja. Dessa jobb måste genast börja skapas här i bygden." Och han gav de två bedragarna ett helt institut för att de skulle börja sitt arbete.

De två bedragarna satte upp en besynnerlig matematisk modell och låtsades arbeta. Men av bygdens verklighet syntes inte det minsta spår i den matematiska modellen. Oupphörligt begärde de nya penningar och undersökningar. Men pengarna behöll de själva medan de låtsades räkna långt in på nätterna. Och undersökningarna kunde de inte passa in i den märkliga matematiska modellen.
"Nu skulle jag nog gärna vilja veta, hur det går med de där nya jobben", tänkte statsministern. Men han blev lite underlig till mods, när han betänkte att den som var oduglig eller mer än lovligt dum inte kunde se de nya jobben.

Nu var han inte det minsta orolig för egen räkning. Han visste med säkerhet att han var den mest kompetenta statsminister som någonsin satt sin fot i bygden. En statsminister av historiska mått, faktiskt. Men han ville ändå skicka någon annan först för att se hur det skulle avlöpa. Alla människor i bygden visste vid det här laget vilken förunderlig kraft de nya jobben hade. Och alla var ivriga att få se hur oduglig eller dum hans granne var.
"Jag skickar min gladlynte arbetsmarknadsminister till ekonomerna!" tänkte statsministern. "Han kan bäst se hur de nya jobben ter sig, för han har förstånd och ingen sköter sin tjänst bättre än han!"
Den präktige ministern gick in i salen där de båda bedragarna satt och låtsades räkna vid sina datorer. "Gud bevare mig!" tänkte arbetsmarknadsministern och spärrade upp ögonen. "Jag kan ju inte se några nya jobb!" Men det sa han inte.

De båda bedragarna bad honom stiga närmare och frågade om det inte var fina nya jobb som skapats i bygden. De pekade på den tomma matematiska modellen, och den stackars ministern fortsatte att spärra upp ögonen. Men han kunde inte se några nya jobb - för det fanns inga nya jobb att se. "Herre Gud", tänkte han. "Skulle jag vara mer än lovligt dum? Det har jag aldrig trott - och ingen annan ska få reda på det heller."
"Ni säger ingenting om de nya jobben?", sade den ene som satt framför datorn och låtsades räkna.
"Ååhhh.... De är förtjusande - de finaste jobb man kan tänka sig!", sade arbetsmarknadsministern. "Och så många! Jag ska genast säga statsministern att de nya jobben behagar mig ofantligt"
"Det gläder oss att höra" sade de bägge bedragarna. De nämnde alla slags jobb vid namn och beskrev i detalj hur de hade skapats. Arbetsmarknadsministern lyssnade noga så att han skulle kunna säga det samma när kan kom till statsministern. Och han upprepade inför statsministern exakt samma sak som de bägge bedragarna hade sagt.
Bedragarna fordrade mer pengar och fina titlar. Det behövde de för att kunna utveckla sin modell - och för att skapa ännu fler nya jobb.

Snart skickade statsministern en annan pålitlig ämbetsman - finansministern - för att få veta hur det stod till med de nya jobben. Det gick för honom som för arbetsmarknadsministern. Han såg och såg, men eftersom det inte fanns några nya jobb, så kunde han inte se några.
"Ja, är det inte makalösa nya jobb som har skapats?" sade de båda bedragarna och visade och förklarade vilka nya slags jobb som skapats, och vilket stöd man hade för detta i forskningen och i den besynnerliga matematiska modellen.

"Jag är inte det minsta dum", tänkte finansministern. "Tvärtom. Jag är utan tvekan den smartaste människa jag mött. Men bättre finansministrar har det tydligen funnits. Helt otroligt! Mycket besvärande. Men det får man inte låta någon märka." Och så prisade han de nya jobben, som ingen kunde se, och lärde sig noga namnen på alla elasticiteter som hade skapat dem. "Det är alldeles förtjusande med alla nya jobb", sade han till statsministern.

Många människor i bygden talade om de fantastiska nya jobben. Och nu ville statsministern se de nya jobben själv - medan de kartlades i den matematiska modellen.
Med hela regeringen gick han bort till de båda listiga bedragarna, som nu satt och räknade av alla krafter.
"De är magnifika, de nya jobben!" sade både finansministern och arbetsmarknadsministern. "Statsministern ser vilka förtjusande nya jobb det är. Så många! Och så varaktiga! Inte sant?"
"Vad för något!" tänkte statsministern. "Jag ser ingenting! Det är ju förfärligt! Är jag dum? Duger jag inte till att vara statsminister? Det var det mest förfärliga som kunde hända mig!"

"Åh. De är förtjusande! Så många! Och så varaktiga! Åh. Det är mycket vackert!", sa statsministern. "Det har mitt allerhögsta bifall!" och han nickade belåtet när han betraktade den besynnerliga matematiska modellen. Och hela regeringen utbrast: "Enastående! Så många jobb! Förtjusande! Utanförskapet minskar! Härligt! Ivriga bävrar! Excellent!" Och de rådde statsministern att ta med sig alla de nya jobben till det riksdagsval som förestod.
Statsministern gav de båda bedragarna var sitt forskningsinstitut som belöning för det gedigna arbetet med att skapa nya jobb.

Hela två år före den dag då riksdagsvalet skulle äga rum satt de båda bedragarna uppe dygnet runt och räknade. De hade mer än sexton datorer som stod och blinkade - och det sprutade rapporter ur de båda forskningsinstituten. De låtsades genomföra avancerade beräkningar och höll lärda seminarier om alla de nya jobben. Folk kunde se att det minsann skapades nya jobb så att det stod härliga till. "Se, nu är de nya jobben färdiga."

Statsministern kom själv till forskningsinstituten med hela sin regering. De båda bedragarna visade på ett otal beräkningar och diagram som verkligen såg ut som nya jobb, och sade "Se, här är efterfrågeeffekterna, här är utbudseffekterna och här är alla de elasticiteter vi funnit i litteraturen som gjort det möjligt att skapa alla nya jobb" och så vidare. "De nya jobben är så förfinade, att man knappt märker att de finns. Man skulle kunna tro att det inte fanns några alls - men det är just det som är förtjänsten med de nya jobben."
"Oh ja" sade hela regeringen - men de kunde inte se några nya jobb. Det fanns ju inga att se.
"Nu ber vi statsministern att ta bort alla gamla utbildningar och praktikplatser och forskningsinsatser och annat dravel som skapar gamla förlegade jobb - och möta folket med de nya förfinade jobben."
Statsministern tog bort alla insatser som hade skapat jobb förr, och bedragarna stack en hel bunt med rapporter i handen på honom om alla nya jobb som hade skapats. "Vilka jobb! Vilka enastående insatser! Vad klädsamt! Det är sannerligen kostbara jobb", sade hela regeringen.

"Ja. Jag är färdig. Jag har genomfört ytterligare en historisk insats," sade statsministern. "Är de inte förtjusande - alla de nya jobben?" Och så bläddrade han ännu en gång i bunten med rapporter för att det skulle se ut som att han faktiskt såg några nya jobb.
Ministrarna som skulle berätta om de nya jobben fördjupade sig lika länge i rapportfloden. De tordes inte låta någon märka, att de ingenting kunde se.

Och så gick statsministern ut i valrörelsen. Och alla människor på gatan och i fönstren sa: "Gud, vad statsministerns nya jobb är makalösa! Vilka utbudseffekter! Vilket forskningsstöd!" Ingen ville låta märka, att han ingenting såg, för då var han ju mer än lovligt dum - eller oduglig för sitt ämbete. Inga jobb hade någonsin skapat en så stor framgång för någon statsminister än dessa förfinade nya jobb.
"Men det finns ju inga nya jobb" sade en av dem som faktiskt inte hade något jobb. "Det finns inga nya jobb."
"Det finns inga nya jobb" ropade till sist hela folket. Och det kröp i statsministern, för han tyckte att de hade rätt. Men han tänkte som så: "Nu får jag hålla ut, tills riksdagsvalet är över. Jag får skylla hela skiten på finanskrisen." Och så höll han sig ännu stoltare. Och regeringen gick och bar på alla rapporter om de nya jobben. Som alls inte fanns.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3393

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hade du lyckats fixa fler jobb i den kris vi befinner oss i nu?
Bara undrar?

Permalänk | Anmäl #1 Johan Grönlund, 2009-01-26, 16:12

@ Johan Grönlund: Till och med jag skulle lyckas bättre med att förbättra arbetsmarknaden än Reinfeldt. Det är liksom ingen konst att slå Reinfeldt & Co på fingrarna med att vara en bra regering. Dom står ju för en ideologi som inte tror på regeringar! Nyliberaler är värdelösa på att styra eftersom som inte tror på att politiker ska styra!

Permalänk | Anmäl #2 Martin Nyberg, 2009-02-06, 15:42

Du är ett pinsamt skämt! Hur du har mage att sitta i riksdagen kan ingen förstå. Alla som arbetar har fått det bättre och hur många jobb skapade ni under 12 år? Nej just det arbetslösheten ökade din pajas!

Permalänk | Anmäl #3 Roberth Ström, 2009-02-07, 12:51

Jag har ändå respekterat dina åsikter i mångt och mycket, men vad är detta för trams? Skriva sagor? Lite mer seriöst kan man väl förvänta sig utav en riksdagsledamot, eller?

Permalänk | Anmäl #4 Miguel, 2009-02-16, 15:11

Jag har en bättre saga: Arbetarpartiet som splittrades och försvann!

Den bjuder på rafflande och fartfyllda äventyr om odugliga ledare och korrupta fackföreningspampar.

Permalänk | Anmäl #5 Kalle Stropp, 2010-12-20, 12:42

Det som författaren till denna fantastiskt långa artikel utan innehåll bara missade var att han glömde skriva "Göran Persson" i rubriken. Artikeln visar två saker. Dels att sossarna just nu är totalt sysslolösa, även de som får trevliga löner i riksdagen, och har mycket tid till sådana här fånigheter. Dels visar tonen på att de är frustrerade över det totala sammanbrottet för partiet. Tragiskt kan man tycka. Men tur är väl att vi har andra partiet som jobbar och tar beslut för landets framtid, det väger ju å andra sidan upp.

Permalänk | Anmäl #6 Thomas Bäcklin, 2011-01-10, 21:00

#1 Det tror han nog, men han hade bara detaljstyrt mer och mer tills det gått åt skogen. Vänta nu, det låter ju som det regeringen har börjat göra! Det enda som gör att det inte går sämre är att detajstyrningen innan var ännu värre.

Permalänk | Anmäl #7 Mr Green, 2012-05-05, 01:58