Fritt forum

Foto: Scanpix

om Fritt forum

Den sanna kristendomen befriar oss från trångsynteheten

Publicerad: 2009-01-26 11:01, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Även om Dawkins skriver extremt bra, så är hans repertoar av idéer ganska begränsad. Faktum är att allt som Dawkins har att säga, bortsett från hans populära framställning av vetenskapen, kan enkelt förklaras av en intelligent person på ett par minuter, det tar inte en hel bok för detta, än mindre alla de böcker som han har skrivit. Han har egentligen ingenting nytt att säga utan upprepar gamla sanningar med en otyglad tråkighet.

millningar
9 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag är lärare och teolog och medlem i den Romerska katolska kyrkan som i Sverige lyder under biskop Anders Arborelius. Men jag skriver inte på uppdrag åt någon annan än mig själv.

Jag är inte särskilt imponerad av Dawkins "försök till filosofi. En av Dawkins favoritargument mot Guds existens är när han säger att förklaringen av design leder till en oändlig regress: ”En Gud som har designat allt kan inte användas som argument för att förklara en organiserad komplexitet, eftersom en sådan Gud måste utforma något komplext för att kräva samma typ av förklaring till sin egen sin existens.” Men detta argument skulle bara gälla om en teist tänker sig Gud som en enda stor och komplicerad hjärna, snarare än som en okroppslig och evig varelse.

Det är sant att vi inte kan ha någon erfarenhet av tankar, om de inte är förknippade med komplicerade hjärnor. Från detta faktum antar Dawkins att minnet bara är en del av de ting som framträder när hjärnan är organiserad på ett komplext sätt. Denna reduktionistiska syn har gett näring åt en utomordentlig framgång åt fysiken i vår tid, inte minst till dess senaste försök att förstå livet genom molekylärbiologin. Det är helt naturligt att försöka utveckla framgångsrika intellektuella metoder så långt det går. Men strävan att hitta en allomfattande fysisk förklaring till allt som existerar, har under de senaste femtio åren gått utom kontroll. Den fysiska vetenskapen ger en mycket speciell beskrivning av världen. Det är en värld där det subjektiva medvetandet, det känslomässiga erfarenheterna, tro, värde och ändamål, lämnas utanför. Vad som återstår är en rent matematisk förklaring av händelser i tid och rum.

Fysik handlar i slutändan om kvantiteter och mängder som beräknas med hjälp av matematiska formler eller som mäts med instrument. Men denna "fysiska reduktionism" är på förhand dömd till undergång. Tack och lov finns det andra typer av förklaringar om världen och existensen än vad den teoretiska fysiken kan ge.

Människan har, när allt kommer omkring, mer än en typ av förståelse av livet. Olika kunskaper krävs för olika typer av vetenskap. Den fysiska vetenskapen kan inte göra ett allomfattande anspråk på att omfatta all mänsklig kunskap, allt från matematik till etik till upplevelser och erfarenheter. Dawkins menar att tron på Gud är en ”illusion.” Enligt min bedömning, införlivar han begreppet ”illusion” i den fysiska reduktionismen men han presenterar en illusion som orsakas av en förvrängning av perspektivet. Den fysiska kunskapen om naturen är på en ganska ytlig nivå och man får lätt intrycket att allt är byggt (eller bygger sig själv) från grunden, med andra ord, antar man att den mest grundläggande nivån av verkligheten är den ontologiskt enklaste och mest banala.

Till exempel har vi lärt oss att virvlande moln av gas och stoftpartiklar i universum gradvis bildar galaxer, stjärnor, planetsystem och andra ordnade strukturer. På en av dessa planeter råkade det finnas en grundläggande flytande materia som utsöndrade ett slem där atomerna kombinerades till större och större molekyler. Enklare organismer utvecklades till mer komplicerade sådana, och slutligen gjorde känslan och tanken sin entré. Det kan tyckas att vetenskapen talar om för oss att pilens riktning alltid går från ett lägre till ett högre utvecklingsstadium, från det enklare till det mer sofistikerade, från kaos till ordning, från form, till kropp och slutligen till medvetande.

Men en djupare förståelse av vetenskapen ställer oss inför en helt annan bild. Det syfte som bara tycktes "uppstå spontant" ur kaos och slem, har uppkommit på grund av vissa djupgående principer som fanns där från början. Denna struktur, ur vilket solsystemet uppstod, av virvlande dammpartiklar och gas lydde under djupare lagar som upptäcktes av Newton. Dessa lagar härrör, i sin tur från en djupare lagbundenhet i den allmänna relativitetsteorin som upptäcktes av Einstein. Det slem som livet uppstod ur utgjordes av atomer som kemister ägnar sina liv åt att studera. Dessa kemiska lagar är i sig en konsekvens av utarbetade lagar av elektromagnetism som i sin tur kommer från ännu mer djupgående strukturer som studeras av kvantmekaniken.

Om vi tillåter oss att gå ännu ett steg djupare, till en nivå med allt mer sofistikerade matematiska strukturer, finner vi strukturer som är så djupa att även de största matematikerna har svårt att förstå dem. Detta är vad Benedictus XVI hänvisade till, i sin föreläsning i Regensburg, när han talade om den matematiska strukturen och frågan om dess rationalitet, med hänvisning till de Platonska inslagen i den moderna naturvetenskapen. Liksom den store matematikern Hermann Weyl har sagt att: ”vår kunskap om den fysiska naturen har trängt så djupt att vi i dag kan få en vision av en fulländad harmoni som är i överensstämmelse med en sublim anledning”. Så har också den stora astrofysikern James Jeans erkänt att: ”Universum börjar mer och mer se ut som en enda stor anledning än som en stor och kall maskin”.

Det är först när vi studerar den naturliga världen på djupet som vi kan finna idéer av sublim skönhet. När Dawkins studerar naturen så ser han atomer i rörelse. När en modern fysiker vidgar horisonten och ser bortom atomerna finner han ett oändligt djup och några av dem har till och med uppfattat produkter av en ”sublim anledning”, ”en stor tanke”, eller ett ”stort sinne”.
Med andra ord, vi kan i naturen se en annan riktning av pilen än den positivistiska. Denna riktning rör sig från ett sinne, till idéer och former, och från idéer och former till en djupare förståelse av världen. ”I begynnelsen fanns Ordet (logos), och Ordet (logos) fanns hos Gud, och Ordet (logos) var Gud. (Joh. 1:1).

Synen på Gud som logotyp, var den drivande kraften i bildandet av de stora västerländska civilisationerna. Men övergivandet av logotypen är i dag den drivande kraften i civilisationernas fullständiga förstörelse. Som Benedictus XVI beskriver det: ”Det innerliga närmandet mellan den bibliska tron och de grekiska filosofiska undersökningarna var av avgörande betydelse, inte bara för religionen, men också för världshistorien. Det är en händelse som berör oss ännu idag. Med denna konvergens är det inte förvånande att kristendomen slutligen fick sin avgörande karaktär i Europa. Vi kan även uttrycka det tvärtom: denna konvergens, med tillägg av det romerska arvet, skapade Europa och förblir grunden för vad som med rätta kan kallas Europa”. Det är med andra ord, en återgång till de klassiska rötterna som kommer att vara det enda sättet för Europa att bevara sig själv.

Som Benedictus XVI konstaterar kan inte den reformerta kristendomen eller den moderna liberala kristendomen säkra Europas grundvalar, eftersom de saknar en rationell grund att bedriva dialog med icke-kristna som kan vinna acceptans om sanningen i kristendomen. Å andra sidan saknar de moderna agnostikerna och vetenskapsmännen ett förhållningssätt som skulle kunna ge intellektuell eldkraft som på ett övertygande och konsekvent sätt tar hänsyn till människans villkor och de västerländska värderingarna. Det är just den metafysiska tristessen, det nihilistiska och positivistiska synsättet som kännetecknar för den moderna västerländska kulturen, som hindrar densamma från att föra en fruktsam dialog med andra kulturer, särskilt med radikal islam som vinner mark överallt.

Benedictus XVI beskriver den moderna mentaliteten som snävt vetenskapligt. Man bejakar endast den typ av säkerhet som uppstår ur samspelet mellan matematiska och empiriska delar. Till sin natur utesluter denna metod frågan om Gud och man gör frågan om Gud till en ovetenskaplig eller pre-vetenskaplig fråga. Det är just förminskningen av vetenskapen och förnuftet som måste ifrågasättas. Benedictus XVI behandlade denna fråga som själva huvudpunkten i föreläsningen i Regensburg. Benedict fortsätter i en passage som förtjänar att citeras i dess fulla längd:

”Om vetenskapen som helhet förminskas, då är det människan själv som förminskas. Specifikt mänskliga frågor om vårt ursprung och vårt öde, de frågor som religion och etik kan svara på. Om inte religionen får plats inom ramen för den kollektiva vetenskapen då blir det subjektiva ”samvetet” ensam domare av vad som är etiskt. På detta sätt förlorar den västerländska civilisationen makten att skapa en kollektiv gemenskap om allt bara blir personliga frågor. Det är en farlig situation för mänskligheten. Alla försök att konstruera en etik från reglerna om utveckling eller psykologi och sociologi är i slutändan helt enkelt otillräckliga. De vänder sig till subjektiva erfarenheter och personliga preferenser, när det gäller etik och religion, vilket leder till en fullständig upplösning av den europeiska kulturen. Om det inte finns en gemensam förståelse av det goda, det sanna och det vackra, återstår bara en underutvecklad gemenskap av människor. Om det inte finns några gemensamma sanningar eller värden, återstår bara att säga: ”det är min sanning och din sanning, men det finns ingenting som kan kallas för sanningen, det är mina värderingar och dina värderingar, men det finns ingenting som kallas för värden”. Vad har vi då att tillgå för att lösa meningsskiljaktig-heter och konflikter? Så här ser läget ut i det moderna Europa och i en oroväckande grad, i den svenska kulturen. De post-kristna argumenten antar att eftersom det inte finns någon sanning, eller att vi inte kan få kunskap om sanningen, har alla därför rätt till sin egen uppfattning om sanningen. Detta modus vivendi kan fungera väl när det inte finns några större konflikter, när alla är mer eller mindre upplysta sekulärliberala individer. Men vad händer när de som har radikalt olika värderingar och tror på Gud kommer in på scenen? Vilka resurser har den post-kristna västvärlden att svara mot en religion som underkastar sig Guds vilja, särskilt när dessa uppfattningar motverkar de rådande attityderna? Vilka resurser kan västerlänningar utnyttja när de inte har några sammanhängande värden som förklarar varför tolerans, respekt och frihet bör omfamnas? Om man kastar överbord den kristna förståelsen av människans värdighet som, följer vår kollektiva förmåga att förstå sanningen tillsammans, på vilket sätt kan då ett post-kristet sekulärt Europa engagera islam i en fruktsam dialog?”

Detta var kärnan i Benedictus XVI föreläsning som utmanade den moderna människan: Europa måste vakna från dess intellektuella dvala. Som Benedictus XVI ser det, vilket även tillämpas på de moderna universiteten: ”I västvärlden är det allmänt ansett att det endast är det positivistiska förnuftet som är det universellt giltiga. Men världens mångfald av religiösa kulturer uppfattar det snarare som att västvärlden utesluter det gudomliga från universalitetsprincipen, genom ett angrepp mot deras djupaste övertygelser. En positivistisk kultur som förpassar religionen till subkulturen, är i grunden oförmögen att föra en dialog med mångfalden av världens kulturer.” Med andra ord, det europeiska vetenskapliga och politiska etablissemanget är maktlöst när det gäller det kulturella engagemanget.

Benedictus XVI slutliga uppmaning är vad att alla människor av god vilja bör välkomna: ”Vi kommer att lyckas med detta om förnuft och tro förs samman på ett nytt sätt, om vi bara kan övervinna oss själva från att begränsa världen till enbart det empiriskt kontrollerbara och tillåter oss att vidga vår horisont. I denna bemärkelse hör teologin hemma på universiteten, där den bör föra en bred dialog med naturvetenskapen, inte bara som historisk disciplin eller humaniora, men just som en teologi som utforskar det rationella i tron. Endast så kan vi föra en verklig dialog mellan mångfalden av kulturer och religioner vilket är så brådskande i dag.”

Benedictus XVI förstår att den stora utmaningen i vår tid är en kamp om idéer. En kamp om idéer om vem och vad Gud är. En kamp om idéer om vad som är människans plats i kosmos. En kamp om idéer om tro och förnuft, och viljan att förstå sanningen. Tack och lov har Benedictus XVI visat sig vara just denna skickliga samtalspartner som är så aktuellt i vår tid.

Referenser:

Meeting with the representatives of science
Lecture of the Holy Father
Aula Magna of the University of Regensburg
Tuesday, 12 September 2006

http://www.vatican.va/holy_father/benedict_xvi/speeches/2006/september/documents/hf_ben-xvi_spe_20060912_university-regensburg_en.html

(807 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3383

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant artikel. Får en att fundera. Håller med om att det är en kamp om idéer. Men tvärtom mot vad du säger så är det kyrkans idéer vi måste kämpa mot. T.ex. när det gäller homosexuella och synen på kvinnor.

Permalänk | Anmäl #1 Johan Grönlund, 2009-01-26, 14:17

Första jag tänker på när jag ser rubriiken:
http://en.wikipedia.org/wiki/No_true_scotsman

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Bergdahl, 2009-01-26, 16:51

Först lite om matematik och fysik. Fysikerna har funnit matematiken mycket användbar till att beskriva omgivningen och händelser i den omgivningen. En fysikalisk teori är "sann" bara tills den motbevisats, medan de matematiska begreppen och formlerna givetvis är "sanna" i en lite annan bemärkelse. Newtons gravitationsteori är "sann", eller tillräckligt sann för att beskriva vår närmiljö, men duger inte när förhållandena blir extrema, t.ex. vid hastigheter när ljushastigheten.
"Gud är de hela talen" sa Platon och det ligger mycket i det, betydligt mer än att Gud skulle vara orden (enligt Johannes).

Citat från artikeln:
"Å andra sidan saknar de moderna agnostikerna och vetenskapsmännen ett förhållningssätt som skulle kunna ge intellektuell eldkraft som på ett övertygande och konsekvent sätt tar hänsyn till människans villkor och de västerländska värderingarna. Det är just den metafysiska tristessen, det nihilistiska och positivistiska synsättet som kännetecknar för den moderna västerländska kulturen, som hindrar densamma från att föra en fruktsam dialog med andra kulturer, särskilt med radikal islam som vinner mark överallt."
Jag tolkar det som att kristendomen med sina absoluta sanningar skulle vara överlägsen alla andra åskådningar, med eller utan egna absoluta sanningar. Nu är kristendomens absoluta sanningar inte mer sanna än andra absoluta sanningar. Satsen "Gud är god" är samma sorts truism som att "en vis man är vis". Dessutom varierar de katolska absoluta sanningarna med tiden. Bruno brändes på bål år 1600 för att hans syn på sanning inte stämde med de katolska sanningarna. Dessutom är den katolska kyrkan synnerligen långsint; rättegångsprotokollen mot Bruno är fortfarande hemligstämplade (var åtminstone så för ett 20-tal år sedan). Bara detta faktum diskvalificerar den katolska kyrkans åsikt om att vara "enda vägen" för en fruktbar diskussion med andra trosåskådningar.

Permalänk | Anmäl #3 Christer, 2009-01-26, 20:39

Vad hjälper det om man är en skicklig samtalspartner i etik, teologi och sanningsökande om man saknar moralisk trovärdighet? Det är ju bara en vecka sedan Vatikanen införlivade prästsällskapet SSPX i sin gemenskap och därmed den välkände antisemiten och historierevisionisten biskop Williamson. Och i ett halvt århundrade kände Ratzinger till pedofilskandalen utan att lyfta ett finger. Inte förrän allmänheten fick reda på saken. Är inte det förräderi av den kristna saken?

Permalänk | Anmäl #4 Solidar, 2009-01-26, 23:15

"Faktum är att allt som Dawkins har att säga, bortsett från hans populära framställning av vetenskapen, kan enkelt förklaras av en intelligent person på ett par minuter, det tar inte en hel bok för detta"

Konstigt, en snarlik tanke, fast riktad åt "andra hållet", slog mig efter att plågat mig genom denna artikel. Samma ställningskrig som vanligt...

Permalänk | Anmäl #5 CJ Åkerberg, 2009-01-27, 13:14

Ett påvecitat: "En positivistisk kultur som förpassar religionen till subkulturen, är i grunden oförmögen att föra en dialog med mångfalden av världens kulturer." Utan tro kan man alltså inte föra dialog med andra? Det ar nog ett av de mer korkade uttalanden den här påven gjort, och Gud vet att det finns många att välja bland. Tvärtom är den öppenhet för verkligheten som ateismen kräver en bättre ingång till förståelse av andra än vad dogmer är, vilka dogmerna än må vara.

Sen har Johannes Forsblom tydligen inte förstått vad Dawkins tillfört biologin. Det får väl betraktas som ok, han är ju inte biolog. Men inte tar han itu med Dawkins ateistargument heller. Där Dawkins listar argument sida upp och sida ner så fastnar Forsberg för Dawkins egna favoritargument - och missförstår det. Detta genom det gamla tricket att flytta Gud utanför tiden och rummet.

Varför inte skriva det rakt ut? Gud är det som alltid kan definieras som något annat än det man diskuterar. Eller, som Henrik Bergdahl påpekade, "The No True Scotsman Fallacy." Jag trodde det ingick filosofi i teologiutbildningen.

Permalänk | Anmäl #6 Patrik Lindenfors, 2009-01-27, 19:05

"Om det inte finns en gemensam förståelse av det goda, det sanna och det vackra, återstår bara en underutvecklad gemenskap av människor. "
Förvisso. Men vad är det som säger att kristendomen ger den bästa grunden för en gemensam förståelse av allt detta? Humanismen vill nalkas problemet utifrån den mänskliga erfarenheten, inte den gudomliga. Forsblom, liksom så många andra troende, tycks ha svårt att uppfatta finessen med detta. Vi tror inte alla på gudar, men vi är alla människor med erfarenhet av vad detta innebär. Vilken gemenskap kan uppstå annat än ur det som vi alla har gemensamt?
För övrigt har jag aldrig begripit vad "sann" kristendom egentligen är och jag blir inte klokare efter denna artikel. Det tycks vara något som man inte kan förklara i ord, men som per definition är bra och sant. Det låter som den stereotype fransmannens definition av vad som är franskt: "om det är franskt, så är det bra, och om det är bra så är det antagligen franskt."
Slutligen: "Så har också den stora astrofysikern James Jeans erkänt att: ”Universum börjar mer och mer se ut som en enda stor anledning än som en stor och kall maskin”."
"Erkänt"? Snälla människa, "erkänna" gör man om man har ljugit. James Jeans har uttalat en åsikt. Forsbloms ordval låter i mina öron som ett tecken på oförmåga att se sin tro som något annat än den absoluta sanningen, som alla andra måste vara helt inkrökta för att inte begripa. En sådan oförmåga ger inte mer trovärdighet åt ens argumentation. Dessutom är det inte särskilt imponerande att gräva fram namn ur den del i vetenskapssamhället som är troende. Hur ser det ut bland vetenskapare i allmänhet?
Och allra sist och slutligen: Om man inte kan se ett universum utan gudar som något annat än en "stor och kall maskin", då tycker inte jag att man har särskilt mycket fantasi.

Permalänk | Anmäl #7 Peder, 2009-01-30, 14:39

Som Benedictus XVI konstaterar kan inte den reformerta kristendomen eller den moderna liberala kristendomen säkra Europas grundvalar, eftersom de saknar en rationell grund att bedriva dialog med icke-kristna som kan vinna acceptans om sanningen i kristendomen.
.
Jag instämmer, det är bara det att katolicismen misslyckas den också. Det räcker nämligen inte bara att sätta sig på tvären och hålla fast vid det gamla. Man måste skapa något nytt också, och det gör man inte.

Permalänk | Anmäl #8 Peter Ingestad, 2009-02-19, 16:06

Den ena sidan kan påvisa eller bevisa alla påståenden med fakta.
Den andra sidan babblar om obevisade heliga energier.
Jag vet vilken jag tror mest på.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Den sanna kristendomen befriar oss från trångsynteheten

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar