Fritt forum

Carl Norberg:

Ekonomisk orientering

Publicerad: 2009-01-25 16:01, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11

Den mänskliga eftertanken över tiden må ju förhindras av det maktpolitiska insatserna, men frågan är väl om vi nu inte har kommit så lågt det bara går.

4 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Läst mycket och länge

Skyskrapor kan liknas vid dokument över en modernitet som det inte längre finns behov av. Varannan skyskrapa i Detroit i dag, kan vara igenmurad och graffitisprejad på bottenplanet, medan övervåningarnas gistna fasader har sönderslagna fönster eller plywoodskivor. Det är nästan något lätt poetiskt över det hela, en hyllning till den mänskliga enfalden.

I Detroit i dag, så kan man köpa en helt egen och öde skyskrapa för 10000 dollar. Annat var det exempelvis år 1950. Då Detroit stod på toppen av världen, allt växte, gick framåt och utvecklades. Nära två miljoner invånare bodde i USA:s åttonde största stad, där inkomsten per capita var 16 procent över USA-snittet. Innerstaden levde och många svarta flyttade hit från södern. Samtidigt flyttade Ford, GM och Chrysler ut fabriker till förorterna. Och i city började då förfallet.

Den sjuka som började inom fordonsrelaterad industri sprider sig nu även snabbt in på andra områden. Enligt SvD Näringslivs beräkningar har de svenska bankerna lånat ut runt 100 miljarder kronor till riskkapitalbolag. Alla dessa pengar kommer inte tillbaka, det är alldeles uppenbart, för att uttrycka detta lite vänligt.

Från att 1990-talets bankkris känts så väldigt avlägsen, återkommer nu allt fler varningssignaler. Det talas om att fler banker än Swedbank ska tvingas till nyemissioner. Närmast till hands ligger SEB, följt av Nordea. SEB har liksom Swedbank stor exponering mot de stegrande problemen i Baltikum. Och banken är efter Nordea näst störst på utlåning till riskkapitalbolag.

De svenska bankerna, vilka fullkomligt dominerat den vildsinta utlåningen, ska inte vara säkra på att få behålla alla fönsterrutor hela framöver.

Och det lär dessvärre inte bara vara hål i rutorna som kan förväntas, än värre lär det bli i de baltiska dotterbankernas balansräkningar. Länderna säger sig ju visserligen göra allt i deras makt för att undvika en devalvering, något som skulle få katastrofala följder för kreditportföljen som nästan uteslutande är i euro. Generella lönesänkningar och snabbt stigande arbetslöshet riskerar att ge samma, om en mer utdragen, effekt. För Nordeas del utvecklas den danska marknaden, som är bankens största, till ett allt större orosmoln. På den minst sagt banktäta danska marknaden faller nu små banker som granar i en höststorm, och staten tvingas göra stora ingripanden för att stadga upp denna bransch.

Nordea har dessutom stora lån till rederisektorn i form av Maersk, som tar in allt mer vatten och som nu får anses segla farligt nära det företagekonomiska plimsollmärket. Fraktraterna har helt fallit ihop och täcker nu inte ens de rörliga kostnaderna för rutter från Nordasien till Europa, och från Sydasien täcker de nu enbart bunkerkostnaderna.

Men det börjar nu även att brännas kring Handelsbanken, som bland annat varit inblandad i maktaffärer/tvister i Industrivärden med Maths O Sundqvist. Banken torde i dag skatta sig lycklig att man i sista stund lyckades sälja sitt SPP innehav till norska Storebrand. Även om en nyemission idag känns långt borta, så är läget för Handelsbanken klart mera instabilt än vad som förevarit.

Precis som vid 1990-talets finanskris börjar nu också avdelningarna för "bad bank" sätta upp sina skyltar igen, så här långt inom Swedbank, SEB och Carnegie. Bankkategorin lär både få efterföljare och en hel del påfyllning av tillgångar framöver.

Om bankerna inte förbättrar sin likviditet så finns en uppenbar risk för undanträngningseffekter i kreditmarknaden som leder till att krisen går in i en fördjupad fas på temat "shit goes down the drain". Stora företag får svårare att få krediter utomlands, en del av deras gamla banker har kanske gått i konkurs, och dessa vänder sig då till svenska banker som föredrar stora och i en jämförelse stabila kunder. Bankernas utrymme för utlåning är begränsat, inte minst av att kreditförlusterna börjat äta sig in i balansräkningen, och de krediter som beviljas storföretag sker på bekostnad av små.

Bolag med starka balansräkningar kommer att ha möjlighet att flytta fram sina positioner under krisen. För dem med svag balansräkning/låg likviditet blir möjligheten att ta in nya pengar från ägarna en särskild huvudvärk. Det finns inte längre några finanskungar som står på barrikaderna och kräver stora kapitalutskiftningar när tillgången på kapital tidigare varit konstlat hög, och som kommer att finnas till hjälp när kärlen ska kommunicera åt det andra hållet. Priset för kreditexpansionen skall nu betalas med en realvärdeanpassning av valutavärdet.

Det finns många börsaktörer som i likhet med den finansiellt havererade Maths O Sundqvist sitter på stora aktieinnehav helt eller delvis finansierade med banklån. Dessa byggde sina imperier under tider då räntan var låg. Riskkapitalbolag, aktieaktivister och enskilda privatpersoner lånade pengar och köpte aktier som gav en utdelning som betalade räntan. Sedan dess har värdet på aktier fallit kraftigt och möjligheten att få utökade krediter försämrats. Torkar utdelningarna ut kommer många få bekymmer, i den finansiella öknen surrar flugorna kring ryktena om vilket offer som blir nästa lik i den finansiella strukturens härdsmälta.

Carl Norberg (95 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3369

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ytterst intressant, som alltid när Carl Norberg skriver. vad vi ska ha klart för oss är att processen är självgående. Finanskrisen sänker konjunkturen, som sänker den allmänna betalningsförmågan, varigenom finanskrisen ytterligare förstärks. Paradigmatiskt exempel på ond cirkel, således. Det här är egentligen självklart, och genom de mer eller mindre panikafrtade garantier statsmakterna över hela världen kastat fram uppkommer gigantiska åtaganden gentemot den privata sektorn, varigenom statsfinanserna i hela västvärlden råkar i kaos (känn på den, Borg!). Nå, vad talar mot detta skräckscenario? Ingenting, vad jag kan se. Jag tror världsekonomin går mot kollaps.
.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande
.
Än djupare går min generella förklaring till vår historiska nusituation som helhet, presenterad i min viktigaste artikel här på Newsmill:
.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/02/om-de-okande-klyftorna-i-det-s...

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2009-01-25, 19:31

I skymundan har vi förresten redan sett att de stora garantipaketen som lades i höstas nu visar sig otillräckliga, t ex det engelska. Det är överlag slående att överraskningarna nu varit genomgående negativa sedan sommaren -07, något som grundar pessimism på analytisk metanivå.

Permalänk | Anmäl #2 Peter Ingestad, 2009-01-25, 19:33

Inte för att jag tycker om statlig inblandning i privat sektor, men om det nu så skall göras så kan man åtminstone göra det på "minst felaktiga sättet" (d.v.s. "the lesser of two evils")

1 ) Om en bank riskerar gå omkull och staten känner att den "måste" gripa in - kräv 100% ägarskap på direkten

2 ) När ägarskap övertagits, gör så som gjordes på 90-talet, d.v.s skapa en separat bank att placera skräpet i (vad jag förstått så gäller skräp = "stora mängder osäkra investeringar i baltikum" denna gång)

3 ) Därefter bör resten av banken slaktas med omedelbar verkan, och säljas i bitar till högstbjudande. Med lite tur kanske detta ger tillbaka lite av pengarna som skattebetalarna behövde hosta upp för att rädda fanstyget.

4 ) Publicera ovan plan långt i förväg - så att alla vet att om en bank kommer krypande till staten så är styrelsen därefter utan jobb, och aktie-ägarna kan använda aktierna som toa-papper. Att göra som USA har gjort nu, och befria alla från allt ansvar är garanterat den SÄMSTA iden. Låt folk stå sitt kast - så kanske folk lär sig att fundera på vad de gör med sina pengar. Detta gäller banker såväl som de som sparar.

Förutom att bank- och finanssektorn är på tok för stor för att kunna hävda existensberättigande på en fri marknad, så tror jag att en bankslakt av episka proportioner kan vara en lagom väckarklocka för folk om hur illa ställt det faktiskt är med ekonomin.

Min förhoppning är att svenska regeringen hinner se vad som kommer hända i USA och Storbrittanien (läs : Island) innan vi hamnar i en liknande situation själva. Kanske Odell då slutar svamla om "kapital-injektioner" och Borg sätter stora yxan i någon av de anskrämliga bestar vi kallar storbanker....

Permalänk | Anmäl #3 Hans Palmstierna, 2009-01-25, 22:46

Metodiken för lösning av problemställningen ger inte mycket utrymme för de fria tolkningarnas glädje.

Detta kan enbart hanteras utifrån en enda perspektivgrund, och det är den grund som innebär ansvaret för penningvolymvärdet.

Sedan följer en rad olika konsekvenser på detta som i konskekutivordning inte heller de är att betrakta som förhandlingsbara.

En problemställning är då att dessa förhållanden är direkta sakförhållanden och inte några konsekvenser av eventuella politiska åskådningar, dessa gäller för lika oavsett politiska preferenser.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Ekonomisk orientering

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar