Publicerad: 2009-01-20 10:01, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Världsreporterns storhetstid slutade före internet och bloggarna. Snarast är de nya medierna en chans att få tillbaka den initierade rapporteringen på plats.
Jag arbetar som skribent och skildrar ny teknik och digitala medier. Är initiativtagare till en svensk utgåva av den europeiska e-tidskriften Café Babel och bloggen Café Babel Stockholm
En gång i tiden fick utrikeskorrespondenterna ringa tillbaka till redaktionen en gång i veckan, om det ens fanns en telefon tillgänglig. Nu befinner sig världsnyheterna en knapptryckning bort, ändå så försvinner mer av världen in i medieskugga. Antalet utrikeskorrespondenter har minskat, men det skedde före internets stora genombrott.
Under alltfler artiklar i utrikessektionen kan man läsa att författaren är Tidningarnas Telegrambyrå (TT) eller en annan nyhetsbyrå. Vad säger det om mediernas mångfald när vi läser samma artikel i alla tidningar om striderna på Gaza eller kuppen i Guinea? Detta särskilt då staten delar ut ett presstöd för att garantera mångfalden i medierna.
När utrikesnyheterna är som bäst är det mer än bara toppmöten, telegram eller en strid ström av namn på utländska makthavare. Det som skapar intresse hos publiken är en vidsint, nyfiken och bred rapportering från skribenter på plats, som förstår både vardagen och de viktiga strömningarna. Det är när man får veta vad som rör sig på konstscenen i Budapest, jämför sjukvården i Sverige och Frankrike, hur latinamerikanska tv-såpor sprider sig till Östeuropa, vad som gör maten i Sydafrika speciell som man kan sätta nyhetsrapporteringen i ett sammanhang.
Gräsrotsjournalistiken är en utmärkt utveckling, men det är en tung börda att lägga hela utrikesrapporteringen på dess axlar. Det är krävande att arbeta med noggrann faktainsamling, genomarbetning, rättvis rapportering, transparens och självständighet för att skapa ett djupare förtroende. De behöver samarbete med de professionella journalisterna och ett redaktionellt stöd.
Den gamla sortens världsreporter vände sig till en publik som var mer likformig än dagens. Avskaffandet av världsreportern gjorde bevakningen billigare, men rapporteringen fortsatte att försöka vända sig till en enhetlig publik.
För att väcka intresse behövs en skribent som är välanpassad till miljön och samtidigt profilerar sig med egna uppfattningar och en egen stil för att tilltala en nisch av publiken hemmavid. Det kräver mer än kortsiktiga satsningar. Genom de nya medierna är världsreporterns pånyttfödelse fullt möjlig.
Världens mest kände världsreporter Tintin har biopremiär.

En riktig journalist är en äventyrare

Bloggarna kan aldrig ersätta en riktig världsreporter

"Världsreportern" är en löjlig beteckning.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




kommentera Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.