Tvivelaktig debatteknik?

Den här texten kommer att handla om professor Tinna Rosenbergs artikel "Motbjudande mobbning av Marklund" som publicerats på siten Newsmill (16/1/2009) och dessutom i DN:s nätupplaga (samma dag).

Jag har försökt att göra en analys av artikeln med syfte att peka på en del oklarheter i den och huruvida den egentligen är en del av debatten om Liza Marklunds böcker.

Bakgrunden till den här artikeln är en debatt som handlar om att en författare har skrivit en serie böcker, som hon givit en underrubrik som kan tolkas som att de bygger på en sann historia, och att en annan författare har skrivit en bok som ifrågasätter sanningshalten i den första serien böcker.

Professor Tiina Rosenberg gör sitt inlägg på debattsiten Newsmill och hennes artikel är reproducerad på DN:s nätupplaga. Professor Tiina Rosenberg talar från en maktposition. Hon är professor i genusvetenskap vid Lunds Universitet. Hon är dessutom en person med tämligen hög mediaprofil. Hennes maktposition är, förstås, inte entydig. Det faktum att hon är professor i genusvetenskap och kanske också att hon är kvinna gör förmodligen att hennes inlägg kommer att förbises i vissa kretsar.

Dessutom är hennes maktposition inget som skulle förbjuda henne att delta i en offentlig debatt, tvärtom, hon har all rätt i världen att göra sin röst hörd. Dock gör hennes position att hennes inlägg får stor spridning och når många människor.

Anledningen till att göra detta inlägg, skriva denna text, är att jag vill visa på de tekniker som professor Rosenberg använder, som, i mitt tycke, gör inlägget mindre trovärdigt.

Jag kommer att återge artikeln nedan med mina kommentarer och analyser. Professor Rosenbergs text är kursiverad.

"Motbjudande mobbning av Marklund"

Detta är rubriken. En väldigt iögonfallande rubrik. Den påstår, kort och gott, att Liza Marklund mobbas. Det är dock oklart vad denna mobbning består i.

Nu slår drevet med full kraft mot Liza Marklund.

Detta är en myckt kraftfull öppning. Observera att professor Rosenberg använder bestämd form. Detta brukar oftast användas för något som nämnts tidigare eller som är känt. Man får anta att 'drevet' är något känt. Det är dock oklart om professor Rosenberg syftar på hela debatten kring Marklunds böcker eller bara den del som är kritisk eller möjligen bara på den osakliga delen. Detta klargörs aldrig i artikeln.

Ordet 'drev' ger associationer till jakt och tillsammans med rubriken så skapas en kraftfull bild av förföljelse eller utsatthet för författaren i fråga.

Dessutom använder professor Rosenberg ett relativt auktoritärt språk. En påståndesats som denna gör ett visst anspråk på att vara sann. Den är inte modiferad med 'jag tycker mig se' eller 'det kan uppfattas som' eller något liknande. Detta har att göra med det som lingvister kallar modalitet och handlar, förenklat, om vilken status man ger en språklig sats, är den en fråga, eller ett antagande eller något som är möjligt. Enkla påståndesatser är tämligen auktoritära i sin enkelhet.

För oss som står utanför är det helt obegripligt varför så många är beredda att kasta sig över författaren och journalisten Marklund. Själva sakfrågan har kommit bort för länge sedan.

Detta är ett intressant påstående. Det kan ifrågasättas om sakfrågan verkligen är bortglömd. Jag vill inte ta ställning till det utan bara peka på att professor Rosenberg här slår fast att sakfrågan inte längre är det som diskuteras.

Och vem bryr sig förresten om detta med en "sann historia". Hur många Hollywoodfilmer har inte haft denna underrubrik? Det skulle väl aldrig falla någon in att betrakta Hollywoodfilmer som dokumentära?

Detta syftar på debatten kring sanningshalten i Liza Marklunds böcker och antagandet att de är sanna. Professor Rosenberg hävdar att ingen egentligen tror på ett påstående att en bok eller film bygger på sanna händelser. Om det är sant eller inte kan förbli osagt men ett sätt att läsa detta är att professor Rosenberg förminskar betydelsen av att en författare skriver att något bygger på en sann historia. Det kan tolkas som att den som tror på detta eller i alla fall uppfattar det som om det finns en sanningsgrund i boken är en smula naiva.
Om denna läsning är sann så innebär det vidare att en stor del av debatten kring Marklunds böcker är meningslös, ett tydligt förminskande av dess betydelse.

I drevsituationer är dessutom sakfrågor alltid av underordnad betydelse. Det centrala är slakten av en person som ska tillintetgöras till varje pris. Det är viktigt att nu hålla koll på vem som har sagt och skrivit vad eftersom det avgör hur den som utsatts för ett drev ska agera i framtiden.

Här har professor Rosenberg ytterligare abstraherat begreppet 'drev'. Det som ursprungligen syftade på hela eller delar av en debatt om sanninshalten i en författares böcker, en dabatt som väl inte är helt oviktig, har abstraherats till ett drev. Något som ursprungligen var något komplext, med inlägg och diskussioner och skilda åsikter, sammanfattas här med ett ord och det är det order som professor Rosenberg använder i sin artikel.
Detta kan ses som ett sätt att distansera sig själv och sina påståenden från vad det hela handlar om och har som effekt att reducera ett komplext skeende till ett enkelt 'drev'.

Ett drev sätts alltid i gång av en eller flera angivare. De är oftast människor som känner sig kränkta och förbigångna. Drev är förvisso baserade på mer eller mindre "sanna" historier. Drev är berättelser.

Vad syftar professor Rosenberg på när hon kaller drevet en 'berättelse'? Är det en teknisk term som är självklar för dem som studerar genusvetenskap, är det en post-modernistisk term, som anknyter till ett synsätt där ett krig eller en dabatt kan vara en 'text'. Det finns också en konnotation av order 'berättelse' som framkallar bilder av att det handlar om en saga, en historia, något som inte alls behöver vara sant. För den som står utanför de sammanhang där ordet kanske har en väl definierad betydelse är det förmodligen den senare betydelsen som tankarna leds till. Är detta syftet med att använda detta ord?

Det vi nu ser är kampen om vilken berättelse som kommer att gå vinnande ur denna strid. Drevet fungerar så väl och effektivt därför att det följer dramaturgin för en av våra mest älskade berättarformer, melodramen.

Här görs kopplingen till teater. Den debatt som innehåller många olika inlägg har först reducerats till ett ord som sedan placeras i en väldigt kraftfull bild, bilden av en teater.

Den utlösande faktorn är oftast en moralisk eller etisk konflikt som engagerar många. Ohederlighet har alltid varit det mest effektiva eftersom den signalerar dålig karaktär och opålitlighet. Sådana personer är förstås genomusla, rent av onda. De som eldar på drevet företräder oftast en puritansk moraluppfattning om rätt och fel som högstämt och emfatiskt talar om för omvärlden att lögnaktighet aldrig lönar sig och att dygden efter många umbäranden alltid kommer att få sin belöning. På motståndarnas villkor, vill säga.

Värt att notera är att professor Rosenberg inte ger några exempel på hur ett drev fungerar, inte heller återkopplar hon till debatten kring Liza Marklunds böcker. Hon talar här i väldigt generella ordalag om 'drevet', något hon redan har abstraherat ut ur sitt sammanhang. Hon gör det dessutom med ett väldigt auktoritärt språk, enkla påståendesatser utan modifikationer eller förklaringar. Det ger en dramatisk effekt som tydliggör bilden av en melodram.

Själva konflikten iscensätts utifrån motsatspar av typen god-ond, lastbar-oskuldsfull, alltså en stereotyp människoskildring med bovar och hjältar.

Ord som 'iscensätts', 'bovar' och 'hjältar' gör inget för att motverka bilden av en teater.
Sedan vidtar ett kontrastspel i medierna där det ena läggs till det andra. Nu gäller det att identifiera sig med de goda krafterna, för vem vill vara på bovens sida? De som stämmer in i det godas kör kan ju vid det här laget också börja känna sig moraliskt överlägsna. Det är en härlig känsla eftersom den endast uppstår i svartvita situationer.

Detta är ett viktigt påstående. Ett sätt att tolka detta är att de som är kritiska mot Liza Marklunds böcker är det för att de vill känna sig moraliskt överlägsna. I ett slag ifrågasätter professor Rosenberg deras syften och förminskar därmed betydelsen av deras inlägg.

Det talas ofta om härskartenkniker och att män använder dessa mot kvinnor. En av dessa tekniker är att förminska andra. En man kan till exempel avfärda en ung kvinna genom att kalla henne 'lilla vän'. Frågan är om inte professor Rosenberg använder en liknande härskarteknik här och förminkar och avfärdar, i alla fall, somliga av dem som är kritiska till Marklund.

Nya avslöjanden läggs till gamla och ger handlingen en ny och oväntad inriktning. Nu stiger spänningen. Vad händer härnäst? När vi väl kommit så här långt ska en mystisk främling göra entré. Vem kastar sig nu in i leken? Ett drev är inte heller värt namnet om det inte innehåller spektakulära sekvenser av sensationell art. Någon ska skadas eller åtminstone mordhotas. Det ger lite extrakrydda åt det hela. Publiken vill se blod, svett och tårar och hade drevet varit film så hade hela orkestern nu stämt in med full kraft och gärna i Wagneraktigt format.

Här målas en väldigt kraftfull bild upp av ett drama, som på en teaterscen. Från en debatt har vi nu hamnat på en teaterscen med alla de turer och knep som hör scenen till. Detta är en livfull bild men har den egentligen något att göra med den ursprungliga debatten? Är verkligen, så kallade, drev så entydiga, följer de verkligen dramaturgins regler så självklart?

Det är ett klassikt dramaturgiskt mönster och fungerar alltid. Det märkliga är att de som driver på personattacker inte ser det själva. Att försöka tillintetgöra någon, i synnerhet om det handlar om en framgångsrik och populär kvinna, kräver inga större ansträngningar.

Slutsatsen här är att den debatt som förs om Liza Marklunds böcker är ett försök att tillintetgöra henne och det sker för att hon är en framgångsrik och populär kvinna. Professor Rosenberg för här tillbaka texten till vad den började med, efter en lång omväg via abstraktioner och dramatiska bilder. Och med ett auktoritärt påstående säger hon, helt enkelt, att de som är kritiska till Liza Marklund gör det för att de vill tillintetgöra henne, alltså ifrågasätter och förminkar hon deras motiv för att ge sig in i debatten.

Mobbning fungerar i stort sett alltid. Det är primitivt och direkt motbjudande att behöva se. Diskutera gärna litteratur, författarens ansvar, men lämna Liza Marklund i fred.

Jag tar inte ställning till om det skett någon mobbning av Liza Marklund eller inte utan vill bara visa att professor Rosenberg hävdar det utan att ge några exempel, utan att visa ens att delar av debatten är osaklig. De kritiska avfärdas som mobbare.

Detta är publicerat i en av Sveriges största dagstidningar och läses av många. Trots sin maktposition och det ansvar man hoppas det medför, så använder sig professor Rosenberg av ett dramatistk, abstrakt och auktoritärt språk för att misstänkliggöra dem som är kritiska mot Liza Marklund.

Så, visst är artikeln en del av debatten men det förefaller som professor Rosenberg använder sin text för att göra en allmän betraktelse över 'drevet' men utan att egentligen göra klart vad hon syftar på.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/3253

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Alla formatteringar har försvunnit. Det är nu omöjligt att se vad som är mina kommentarer och vad som är professor Rosenbergs artikel.

Klas

Permalänk | Anmäl #1 Klas Berglund Prytz, 2009-01-19, 18:24

En bra dissektion av Tiinas text. Synd på formateringen.

Permalänk | Anmäl #2 Bo Jensen, 2009-01-19, 21:14

Jag tycker det var en intressant och bra analys av Tiinas artikel,

Fast jag såg mest bara en väldigt massa svamel som jag inte orkade analysera.

Men min slutsats blev den samma, och att det är ett försök att förskjuta fokus från sakfrågan,

Permalänk | Anmäl #3 PerA, 2009-01-19, 21:30

Sörj inte över spilld formatering, det framgår av sammanhanget vad som citat och vad som är analys. Du får det också att framgå tydligt hur det kan gå till när någon uppträder intellektuellt ohederligt bakom en sköld av auktoritära, intellektuella anspråk.

PS. Formatering är en lyx som sällan är nätskribenter förunnad. Vi får vänta in den tekniska utvecklingen och göra så gott vi kan med tangentecknen så länge. DS.

Permalänk | Anmäl #4 Claes Samson, 2009-01-20, 20:09

Det sorgliga är ju att en 'seriös' tidning alls väljer att publicera sådant osakligt dravel. Det intressanta tycker jag snarare är att analysera hur en artikel som den där, som helt undviker sakfrågorna och istället trappar upp skyttegravskriget och pajkastningen, är en utmärkt fortsättning på medieberättelsen. Hon blåser själv på för fullt i den orkester som hon raljerar över.

Permalänk | Anmäl #5 Freddie Karlbom, 2009-01-21, 19:00

Det sorgliga är ju att en 'seriös' tidning alls väljer att publicera sådant osakligt dravel. Det intressanta tycker jag snarare är att analysera hur en artikel som den där, som helt undviker sakfrågorna och istället trappar upp skyttegravskriget och pajkastningen, är en utmärkt fortsättning på medieberättelsen. Hon blåser själv på för fullt i den orkester som hon raljerar över.

Permalänk | Anmäl #6 Freddie Karlbom, 2009-01-21, 19:00

Den vidare retoriska falluckan som Rosenberg går i är att hon försöker jämställa Marklunds 'en sann historia' med hollywoodfilmer 'baserade på sanna historier'.

Permalänk | Anmäl #7 Freddie Karlbom, 2009-01-21, 19:08